med anledning av prop. 1990/91:4 Ändring i rennäringslagen (1971:437), m.m.
I regeringens prop. 1990/91:4 om ändring i
rennäringslagen, (1971:437) m.m. har man under
punkt 3:11 bl.a. behandlat upplåtelse av
småviltjakt på statens mark inom fjällområdet.
Under denna punkt behandlas den framställning
om en förändrad organisation av småviltjakten
inom ovan nämnda område som 1989-12-19
inlämnades till regeringen av svenska
jägareförbundet och lantbrukarnas riksförbund.
I propositionen har man helt korrekt påpekat att
jakten har en stor betydelse som rekreationskälla
för många människor, samt att jakten inom
fjällområdet är en dåligt utnyttjad resurs.
Till att börja med bör vissa fakta redovisas;
Det aktuella området omfattar ca 9,1 miljoner
hektar land, det vill säga ungefär 1/4 Sveriges
yta.Inom detta område har ca 2 500
renskötare med stöd av renskötselrätten rätt
att jaga. Dessa utgör ca 10 %
av de svenska medborgare som är av samisk
härkomst och ca 0,2 %
av det totala antalet innevånare i de berörda
länen.
Vidare hävdas att det förslag som inlämnats av
svenska jägareförbundet och lantbrukarnas
riksförbund ''inte i tillräcklig utsträckning beaktat
den i renskötselrätten ingående jakträtten för
samebymedlemmar''. om detta vore fallet skulle
förslaget strida mot någon eller några av punkterna
i rennäringslagens 32
§, det vill säga att förslaget skulle innebära
''avsevärd olägenhet för renskötsel'', ej vara
''förenlig med god jaktvård'' eller innebära ett
''besvärande intrång i (samebymedlemmens) rätt
till jakt''.
När det gäller de två första punkterna så bedrivs
småviltjakt, enligt former som liknar det av svenska
jägareförbundet och lantbrukarnas riksförbund
föreslagna, inom renskötselområdet i såväl Norge
som Finland samt inom vissa delar i Sverige utan att
några som helst tecken på ''avsevärd olägenhet för
renskötsel'' eller dålig jaktvård har kunnat påvisas.
När det gäller den sista punkten, ''besvärande
intrång...'', finns inte heller några sådana
erfarenheter från våra grannländer eller från
Sverige. Några av skälen till detta torde vara de
enorma landarealer det är frågan om samt att
antalet renskötselberättigade är mycket få. För
övrigt vad gäller hur förslaget korresponderar med
rennäringslagen har detta granskats av juridisk
expertis som har kunnat konstatera att
rennäringslagen inte lägger hinder i vägen för att
genomföra förbundens förslag.
Ett faktum som inte framgår av regeringens
proposition är den mycket stora betydelse som jakt
och fiske har och alltid har haft för huvuddelen av
befolkningen i dessa områden. Att i ett sådant läge
särbehandla den renskötande befolkningen på de
icke renskötande samernas och den övriga
befolkningens bekostnad kommer att betraktas
som orätt. Detta kommer i sin tur att ytterligare
förstärka de spänningar mellan de olika grupperna
som har börjat synas under senare år, spänningar
man inte finner i samma utsträckning i våra
grannländer och som inte kommer att gagna någon
på sikt.
Det förslag till ny organisation för
småviltsjakten inom fjällområdet som inlämnats av
svenska jägareförbundet och lantbrukarnas
riksförbund skulle innebära att en jaktlig resurs
bättre skulle kunna utnyttjas, det skulle inte
innebära någon försämring för de
renskötselberättigade samerna eller de övriga
jägare som i nuläget har möjlighet att jaga inom
området och till sist skulle de ha stora positiva
effekter för utvecklingen inom dessa områden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen ger regeringen i uppdrag att göra
erforderliga justeringar för att intentionerna i
svenska jägareförbundet och lantbrukarnas
riksförbunds förslag skall kunna uppfyllas.
Stockholm den 17 oktober 1990
Leif Marklund (s)
Bruno Poromaa (s)
Mats Lindberg (s)
Leo Persson (s)
Bo Finnkvist (s)