Pälsdjursnäringen har nära nog en hundraårig tradition i
Sverige. Idag svarar minken för ca 98% av den totala
svenska produktionen av farmade skinn. Dessutom
förekommer produktion av skinnn från räv, iller och
chinchilla. Detta dock i liten omfattning.
Pälsdjursnäringen -- miljövänlig landsbygdsnäring
Under ett år konsumerar svenska pälsdjur ca 100 000 ton
biprodukter och avfall från slakterier och fiskeindustrin.
När det gäller fisket kan det nämnas att av den produktion
som landas i hamnarna i Sölvesborgs kommun går 40% till
humankonsumtion och 60% till pälsdjursfoder. Denna del
som blir till foder för pälsdjuren saknar alternativ
användning och skulle om pälsdjursnäringen ej tog emot
detta avfall bli ett stort och betydande miljöproblem. Likaså
gäller det avfallet från slakterierna som nu blir en god
foderresurs och ej ett kostsamt destruktionsproblem.
Den gödsel som kommer från pälsdjursproduktionen är
en näringsrik och fullvärdig produkt som kommer väl till
nytta inom jordbruk och trädgård. Då
pälsdjursproduktionen till stor del förekommer i västra
Blekinge kan gödseln väl tas om hand på ett miljövänligt
sätt och bli till nytta i den stora produktion av potatis och
sockerbetor som sker inom området. Med detta kan vi se att
produktionen av pälsdjur väl fyller sin plats ibland
landsbygdsnäringarna och har stor betydelse som en positiv
miljöfaktor.
Sedan ett par år tillbaka är lönsamheten inom näringen
starkt vikande. Detta grundar sig i den internationella
överproduktionen av farmade skinn som nu bjuds ut på
marknaden. Dessutom spelar milda vintrar också en stor
roll när det gäller efterfrågan på pälsverk.
Totalt sysselsätter pälsdjursproduktionen ca 5 000
personer i Sverige. Detta sker i områden där andra
alternativ till sysselsättning ofta saknas. Som en direkt föjd
av den minskande lönsamheten och nerdragningen av den
svenska produktionen har man enbart i Sölvesborgs
kommun tappat ca 60--70 arbetstillfällen under de senste två
åren.
Behov av tillfälligt stöd
För att undvika ytterligare nedläggningar av svenska
pälsdjursfarmer och därmed undvika ytterligare
arbetslöshet i redan sysselsättningssvaga regioner är det av
största vikt att det ges ett tillfälligt statligt stöd till den
svenska pälsdjursnäringen. Om näringen ytterligare
minskar innebär detta också att fiske- och slaktindustrin får
försämrad lönsamhet om avsättningen för biprodukter och
avfall från dessa verksamheter försämras. Dessutom får
samhället också ett ökat miljöproblem om dessa produkter
skall tas om hand för destruktion eller på annat sätt tas om
hand.
Stöd i grannländer
I våra nordiska grannländer förekommer i dag redan
statligt stöd till pälsdjursnäringen. Stöd utgår enligt
följande:
Finland
-- ca 110 milj FMK (170 milj SEK) för 1990/91
-- ca 40 milj FMK ( 62 milj SEK) för 1991/92
Norge
-- ca 12,5 milj NKR (11,9 milj SEK) som
foderproduktionsstöd per år
-- ca 20 milj NKR (19 milj SEK) som transportstöd per år
Danmark
-- 2,5% på exportfond, detta ges som en reduktion av
arbetsgivaravgiften och tillkommer samtliga exportnäringar
-- statligt lönestöd (amorteringsfritt under 3 år och
räntesubventionerat)
Förslag till tillfälligt svenskt stöd
Stödet utgår på antalet avelshonor per den 15 mars 1991.
Storleken på stödet bör uppgå till 200 kr per avelshona.
Dvs. för 300 000 avelshonor innebär detta ca 60 milj kr.
Näringens egna investeringar uppgår till ca 700 milj kr
och ett tillfälligt stöd skulle således endast svara mot ca 9%
av de egna investeringarna. Skulle stöd ej komma til stånd
är det troligt att ytterligare farmer får läggas ner och de
redan gjorda investeringarna skulle bli helt värdelösa.
Eftersom alternativa användningar saknas för
investeringarna skulle det således röra sig om ren
kapitalförstöring.
Framtidsutsikter
Den kraftiga reduktion i uppfödningen som har skett i
samtliga produktionsländer under de senaste åren innebär
att världsproduktionen av farmade skinn under 1991
kommer att motsvara den volym som fanns i början av 1980-
talet. Detta innebär att produktionen minskar från ca 42
miljoner skinn per år till 26 miljoner skinn per år. Genom
denna minskning kan man räkna med att det kan bli en
prisuppgång på skinnen. Denna kan dock ej förväntas
komma förrän i början av 1992. Det är således i avvaktan
på denna uppgång som ett stöd är nödvändigt. Genom ett
stöd av detta slag kan vi förvänta oss att svensk
pälsdjursnäring under 1992/93 åter kan bli en stark
exportnäring och svara för ett exportvärde av ca 250--500
milj kr per år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som stöd till den svenska
pälsdjursnäringen för budgetåret 1991/92 anslår 60 milj.kr.
i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen, i det fall yrkande 1 avslås, hos
regeringen begär förslag om stöd till svensk pälsdjursnäring
Stockholm den 18 januari 1991
Sven-Olof Petersson (c)