med anledning av prop. 1990/91:4 Ändring i rennäringslagen (1971:437), m.m.

Inledning

Det är beklagligt att regeringen inte kan
prestera ett samlat samerättsligt förslag.
Regeringen har nöjt sig med att lägga fram
begränsade förslag om ändringar i rennäringslagen
i anslutning till propositionen om skogsbruket i de
fjällnära skogarna. Vi hade föredragit ett samlat
förslag grundat på samerättsutredningens förslag.

Underlag för en sådan proposition finns i
samerättsutredningens förslag om särskild
grundlagsbestämmelse, samelag och inrättande av
sameting. Slutbetänkandet från
samerättsutredningen väntas först i slutet av
november. Det är anmärkningsvärt att regeringen
väljer att lägga sina förslag innan utredningen har
presenterat sina slutgiltiga synpunkter.

Vid vårriksdagen 1990 behandlades
motionsyrkanden om en samlad same- och
rennäringsproposition, varvid riksdagen inte fann
anledning att göra något särskilt uttalande på denna
punkt, eftersom ett regeringsförslag var att vänta.
Den framlagda propositionen och regeringens
förteckning över kommande propositioner visar
dessvärre att någon samlad behandling av de
viktiga samefrågorna inte kommer att finnas på
riksdagens bord i år.

Enligt vår mening strider regeringens agerande
mot såväl samiska önskemål som riksdagens
tidigare intentioner. Föreliggande proposition
borde i stället behandlas samtidigt med övriga delar
av de samerättsliga frågor som för närvarande
bereds inom regeringskansliet.

Folkrättsligt skydd

Det är anmärkningsvärt att regeringen i
propositionen inte på något sätt berör frågan om
ratificering av ILO:s urbefolkningskonvention. I
propositionsförteckningen framgår dock att ett
förslag är att vänta i december. Frågan om
ratificering av ILO:s urbefolkningskonvention,
som undertecknades redan 1989, borde enligt vår
mening behandlas i samband med det av riksdagen
efterlysta samlade förslaget om samelag och
sameting.

Rennäringens hänsyn till andra intressen

Propositionen behandlar några förslag om
rennäringens hänsyn till andra intressen, bl.a.
högsta renantal och frågan om renar som befinner
sig på plats där renskötsel inte är tillåten.

Förslagen ger myndigheterna möjlighet att
utdöma vite i en rad fall. Beträffande renar som
finns i områden där renskötsel inte är tillåten
förordar regeringen att tvångsslakt skall kunna
användas som en sista utväg.

Ett vitesinstitut kan säkert vara nödvändigt i
vissa fall, men det får inte leda till att företagen
inom näringen behandlas på annat sätt och med
större myndighetsstyrning än andra företagare. I
första hand måste rennäringen ges möjlighet att
själv ta eget ansvar.

Vi ser inga skäl som talar för att tvångsslakt skall
tillåtas. Tvångsslakten har, i de fall där den prövats,
visat sig vara ineffektiv och i det närmaste
ogenomförbar. Tvångsslakten kan innebära ett
oacceptabelt djurplågeri. Metoden är dessutom
dyrbar.

Tvångsslakten har också varit inhuman,
såtillvida att renägarna känner sig hotade och
berövade sina försörjningsmöjligheter när deras
försörjningsbas, tamrenen, skjuts bort.

Stora och onödiga motsättningar mellan olika
befolkningsgrupper och myndigheter förstärks
också vid tvångsslakten. Vi avvisar därför bestämt
denna form av påföljd vid lösandet av de
intressemotsättningar som kan uppstå när renar
befinner sig utanför tillåtna områden.

Betesinventeringar

I propositionen framhålls att behovet av
betesinventeringar kommer att öka om det skall bli
möjligt att fastställa högsta renantal för en sameby.

Kostnaderna för dessa betesinventeringar är
förhållandevis höga på grund av det fältarbete som
är en del av inventeringen. I propositionen
förutsätts att de medel som avsätts för främjande av
rennäringen skall användas till
betesinventeringarna. Det skulle innebära att all
annan verksamhet som finansieras inom detta
anslag skulle tvingas upphöra om
betesinventeringarna skall kunna genomföras inom
rimlig tid.

Med hänsyn till att även andra näringar
använder marken inom betesområdena, liksom att
naturvårdens intressen påverkas, måste medel
anvisas även från annat håll.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens proposition
1990/91:4 om ändring i rennäringslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om tvångsslakt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om medel till
betesinventeringar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av ett
samlat samerättsligt förslag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ILOs
urbefolkningskonvention.

Stockholm den 17 oktober 1990

Sven Eric Lorentzon (m)

Jens Eriksson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Ivar Virgin (m)

Mona Saint Cyr (m)

Birgit Henriksson (m)

Ingrid Hemmingsson (m)

Anders G Högmark (m)

Karl-Gösta Svenson (m)