Inledning
Det är beklagligt att regeringen inte kan prestera ett samlat samerättsligt förslag. Regeringen har nöjt sig med att lägga fram begränsade förslag om ändringar i rennäringslagen i anslutning till propositionen om skogsbruket i de fjällnära skogarna. Vi hade föredragit ett samlat förslag grundat på samerättsutredningens förslag.
Underlag för en sådan proposition finns i samerättsutredningens förslag om särskild grundlagsbestämmelse, samelag och inrättande av sameting. Slutbetänkandet från samerättsutredningen väntas först i slutet av november. Det är anmärkningsvärt att regeringen väljer att lägga sina förslag innan utredningen har presenterat sina slutgiltiga synpunkter.
Vid vårriksdagen 1990 behandlades motionsyrkanden om en samlad same- och rennäringsproposition, varvid riksdagen inte fann anledning att göra något särskilt uttalande på denna punkt, eftersom ett regeringsförslag var att vänta. Den framlagda propositionen och regeringens förteckning över kommande propositioner visar dessvärre att någon samlad behandling av de viktiga samefrågorna inte kommer att finnas på riksdagens bord i år.
Enligt vår mening strider regeringens agerande mot såväl samiska önskemål som riksdagens tidigare intentioner. Föreliggande proposition borde i stället behandlas samtidigt med övriga delar av de samerättsliga frågor som för närvarande bereds inom regeringskansliet.
Folkrättsligt skydd
Det är anmärkningsvärt att regeringen i propositionen inte på något sätt berör frågan om ratificering av ILO:s urbefolkningskonvention. I propositionsförteckningen framgår dock att ett förslag är att vänta i december. Frågan om ratificering av ILO:s urbefolkningskonvention, som undertecknades redan 1989, borde enligt vår mening behandlas i samband med det av riksdagen efterlysta samlade förslaget om samelag och sameting.
Rennäringens hänsyn till andra intressen
Propositionen behandlar några förslag om rennäringens hänsyn till andra intressen, bl.a. högsta renantal och frågan om renar som befinner sig på plats där renskötsel inte är tillåten.
Förslagen ger myndigheterna möjlighet att utdöma vite i en rad fall. Beträffande renar som finns i områden där renskötsel inte är tillåten förordar regeringen att tvångsslakt skall kunna användas som en sista utväg.
Ett vitesinstitut kan säkert vara nödvändigt i vissa fall, men det får inte leda till att företagen inom näringen behandlas på annat sätt och med större myndighetsstyrning än andra företagare. I första hand måste rennäringen ges möjlighet att själv ta eget ansvar.
Vi ser inga skäl som talar för att tvångsslakt skall tillåtas. Tvångsslakten har, i de fall där den prövats, visat sig vara ineffektiv och i det närmaste ogenomförbar. Tvångsslakten kan innebära ett oacceptabelt djurplågeri. Metoden är dessutom dyrbar.
Tvångsslakten har också varit inhuman, såtillvida att renägarna känner sig hotade och berövade sina försörjningsmöjligheter när deras försörjningsbas, tamrenen, skjuts bort.
Stora och onödiga motsättningar mellan olika befolkningsgrupper och myndigheter förstärks också vid tvångsslakten. Vi avvisar därför bestämt denna form av påföljd vid lösandet av de intressemotsättningar som kan uppstå när renar befinner sig utanför tillåtna områden.
Betesinventeringar
I propositionen framhålls att behovet av betesinventeringar kommer att öka om det skall bli möjligt att fastställa högsta renantal för en sameby.
Kostnaderna för dessa betesinventeringar är förhållandevis höga på grund av det fältarbete som är en del av inventeringen. I propositionen förutsätts att de medel som avsätts för främjande av rennäringen skall användas till betesinventeringarna. Det skulle innebära att all annan verksamhet som finansieras inom detta anslag skulle tvingas upphöra om betesinventeringarna skall kunna genomföras inom rimlig tid.
Med hänsyn till att även andra näringar använder marken inom betesområdena, liksom att naturvårdens intressen påverkas, måste medel anvisas även från annat håll.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1990/91:4 om ändring i rennäringslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tvångsslakt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till betesinventeringar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett samlat samerättsligt förslag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ILOs urbefolkningskonvention.
Stockholm den 17 oktober 1990 Sven Eric Lorentzon (m) Jens Eriksson (m) Ingvar Eriksson (m) Carl G Nilsson (m) Ivar Virgin (m) Mona Saint Cyr (m) Birgit Henriksson (m) Ingrid Hemmingsson (m) Anders G Högmark (m) Karl-Gösta Svenson (m)