med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.
Kan landsbygden överleva med den nya
jordförvärvslagen?
En viktig förutsättning för en levande landsbygd är att
människor har möjlighet att bo och bruka de jord- och
skogsbruksfastigheter som finns. Utboägande och
bolagsägda fastigheter ger inget underlag för vare sig skolor,
affärer eller annan service. Därför bör bo- och
brukarplikten på jordbruksfastigheter skärpas.
Regeringens förslag till ny jordförvärvslag innebär en
omfattande avreglering. Bl a avskaffas regler om
prisprövning och regler om jord- och skogsbrukets
rationalisering.
Med en omfattande avreglering och borttagandet av
prisprövningen finns en uppenbar risk att den nya lagen
gynnar kapitalplacerare och personer som vill skaffa sig bra
jaktmarker på bekostnad av den lokala befolkningen.
Kravet på bosättning kommer t ex bara att gälla i de
avlägsnaste glesbygderna. För Västerbottens del är det av
avgörande vikt att kravet på bosättning gäller hela länet.
I propositionen föreslås att tillståndsplikten vid förvärv
ska slopas för personer bosatta inom kommunen. Eftersom
kommunerna i Västerbotten är stora och det är långa
avstånd inom kommunens gränser (t ex
är avståndet Gunnarn--Strimasund i Storumans
kommun 25 mil)
bör det tillståndsfria området begränsas till den
församling där fastigheten finns. Det torde också stämma
med propositionens intentioner.
Mot bakgrund bl a av en ansökan om svenskt
medlemskap i EG pågår för närvarande en översyn av
reglerna för utländska medborgares köp av fastigheter i
Sverige. Utan en stark booch brukarplikt finns det risk att
fastigheter köps upp -- som kapitalplacering eller för
jaktbruk -- av människor som inte har för avsikt att bosätta
sig på fastigheten. Detta leder till en utarmning av
landsbygden.
Jordbruket i norra Sverige fick en särbehandling i det
livsmedelspolitiska beslutet. Det var bra och det är
nödvändigt att det beslutet följs upp i jordförvärvslagen.
Därför bör det livsmedelspolitiska beslutet vara grund för
jordförvärvslagens avgränsning av glesbygdsområde istället
för glesbygdsförordningen som föreslås i propositionen. En
förutsättning för jordbruket i Västerbottens inland är att
också kustlandets jordbruk kan förbli intakt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpt bo- och brukarplikt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att bo- och
brukarplikten skall gälla hela länet,
3. att riksdagen beslutar att i Västerbottens län skall
församling utgöra det geografiska område för vilket
tillståndsplikt ej erfordras,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utländska medborgares
fastighetsförvärv,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det livsmedelspolitiska beslutet
som grund för jordförvärvslagens avgränsning av
glesbygdsområde.