med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.

Bo- och bruka-princip bör gälla i hela landet

I propositionen föreslås förändringar i
jordförvärvslagstiftningen. Förändringarna syftar till att
anpassa lagstiftningen på detta område till den nya
livsmedelspolitiken som riksdagen 1990 beslutade om.
Dessutom har kritik framförts mot den hittillsvarande
lagstiftningen för att den inte ledde till måluppfyllelse. I en
utredning om jordförvärvslagstiftningens effekter, som
nyligen genomförts, hävdas att den lett till att människor
hindrats från att flytta ut på landsbygden men inte till att
människor beretts tillfälle att bo kvar där. Det är särskilt
syftet att genom förvärvsreglerna stimulera till
rationalisering, som gett dessa negativa effekter.

Vi delar uppfattningen att jordförvärvslagstiftningen
behöver förändras. Vi välkomnar också den allt mer
positiva synen på jordbruket som deltidssysselsättning, som
kommit till uttryck i det livsmedelspolitiska beslutet,
lagstiftning när det gäller fastighetsbildning och nu också i
denna proposition.

Vi instämmer också i uppfattningen att
jordförvärvslagstiftningen bör vara ett aktivt instrument i
regionalpolitiken.

I propositionen föreslås att prisprövningen slopas. Det
betyder att samhället frånhänder sig ett instrument för att
hindra förvärv i kapitalplaceringssyfte. Det kan också leda
till att förvärv för fritidsändamål, t ex 
jakt eller sommarvistelser ges företräde före förvärv i
syfte att aktivt bruka fastigheten. Särskilt i de delar av
landet som har ett högt turistiskt värde kan dessa problem
uppstå.

Samtidigt delar vi uppfattningen att den hittillsvarande
prisprövningen varit ett svårhanterligt redskap bl a därför
att endast ett mindre antal förvärv har kunnat prövas.
Bedömningar av skäliga prisnivåer är inte alltid enkla att
göra. Vissa köpare gynnas och säljare missgynnas.

Vi menar att bo- och bruka-principen måste hävdas
starkare för att det aktiva brukandet på hel- eller deltid ska
kunna främjas. Vi föreslår därför att denna princip skall
gälla i hela landet och inte enbart i det som i propositionen
definieras som glesbygd.

Det betyder att man från myndigheternas sida måste i
betydligt större utsträckning kontrollera att åtaganden om
att bo och bruka uppfylls. Det är därför tveksamt om
resursbesparingar, åtminstone till en början, kan
genomföras i den omfattning som propositionen anger.
Begreppet bruka måste enligt vår mening ges en tolkning
som stämmer med den nya livsmedelspolitiken. Det kan
alltså inte enbart avse traditionell jordbruksproduktion.

I övrigt delar vi uppfattningen att förvärvsprövning för
juridiska personer bör kvarstå i områden med stora
omarronderingsbehov.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bo- och bruka-principen skall
gälla i hela landet.

Stockholm den 15 april 1991

Annika Åhnberg (v)

Viola Claesson (v)

Bengt Hurtig (v)

Jan Jennehag (v)

Maggi Mikaelsson (v)