med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.
Tillsammans med fastighetsbildningslagen och
jordfonden ingår jordförvärvslagen i en samverkande
helhet med flera syften, bl.a. att slå vakt om
familjelantbruket, förhindra ägarsplittring, förbättra
fastighetsindelningen och, särskilt i skogsbygder, främja
aktivt ägande och gynna landsbygdsboendet samt motverka
spekulation och osund prisutveckling på
jordbruksfastigheter.
Nu föreslås att rationaliseringsmålet i princip utmönstras
ur jordförvärvslagen och att förvärvsbestämmelsen i stället
bör ta sikte på att främja sysselsättning och bosättning. Det
är viktigt att hävda ''bosättning'' i en ny förvärvslagstiftning,
men kravet på bosättning begränsas nu till att gälla enbart i
landets glesaste glesbygder.
Kampanjen ''Hela Sverige ska leva'' hade som
målsättning att hela landsbygden skulle ges möjligheter att
befolkas. Människor i stort, och särskilt landsbygdsbor,
anser att det är rimligt att den som köper en
jordbruksfastighet också skall bebo och bruka den.
Bosättning och brukning är i dag också det vanligaste
förvärvsmotivet. De flesta sökande får också
förvärvstillstånd (i riket som helhet under 1989/90 94 %,
i Västerbotten 95 %).
Ägo-
och ägarsplittring
Med förslaget om ändring i jordförvärvslagen försvinner
också det hinder som finns i nuvarande förvärvslag mot
skadlig uppdelning i ideella andelar (flerägande).
Bestämmelsen infördes så sent som år 1987. Fortfarande
finns ett stort intresse från ägare till flerägda fastigheter och
från dödsbon att lösa upp sitt flerägande genom klyvning av
fastigheter.
Dessa ärenden föranleder i allmänhet ingen prövning
enligt jordförvärvslagen. Fastighetsbildningsmyndigheten
utformar sitt ställningstagande i samråd med
lantbruksnämnden som i sin tur grundar sin bedömning på
jordförvärvslagen. Utan den plattform som
jordförvärvslagens portalparagraf i dag utgör, saknar
lantbruksnämnden politiska signaler att hålla tillbaka den
fragmentering av fastighetsindelningar och
ägarförhållanden som då tar vid.
Företräde åt kapitalplacering och jakt
Nya intressenter som vill förvärva mark kommer att
dyka upp, t.ex. personer som vill förvärva skog för
kapitalplacering eller garantera sig tillgång till jakt.
Bosättning och brukning blir av underordnad betydelse
medan samtidigt aktiva lantbrukare och familjer som vill
bosätta sig på landsbygden konkurreras ut.
Frågan måste även kopplas till frågan om svenskt
medlemskap i den europeiska gemenskapen. För
närvarande pågår en översyn av reglerna för utlänningarnas
förvärv av mark. På goda grunder kan man anta att de flesta
utländska förvärvare inte har för avsikt att bosätta sig på
förvärvsegendomen eller att själv bruka den. I likhet med
exempelvis Danmark bör även Sverige ställa krav på
bosättning/brukning vid förvärv av jordbruksfastighet.
Industriförvärvslagen och livsmedelspolitiker
Fortfarande finns ett allmänt intresse av att förbättra
arronderingen av åkermark i goda jordbruksområden med
splittrade fastighetsförhållanden. Alltför stor ägarsplittring
fördyrar brukningen av marken, motverkar en god
hushållning och försvårar angelägen landskapsvård. Från
naturvårds- och kulturvårdssynpunkt är det också viktigt att
fastighetsindelningen är någorlunda rationell.
Beträffande arronderingen i skogen sägs i propositionen
att eftersom jordbruket skall avregleras upphör också
behovet av att verka för god arrondering i skogen. Skogens
stora betydelse för nationens ekonomi är oomtvistad.
Betydande arealer skogsmark har fortfarande dålig
arrondering.
Nu finns en stor risk att utvecklingen påskyndas i
riktning mot försämrad arrondering och passivt
markägande och flerägande av skogen. Jordbrukets
avreglering mildrar inte den skada skogsbruket därigenom
åsamkas.
Det livsmedelspolitiska beslutet och inte
glesbygdsförordningen bör vara utgångspunkt för
jordförvärvslagens avgränsning av glesbygdsområde,
särskilt med tanke på att det livsmedelspolitiska beslutet
innehåller uttalanden om att glesbygdsstöd och medel för
regional projektverksamhet skall kunna utgå till jordbruket
också utanför området för glesbygdsstöd (prop.
1989/90:146).
Ett överlevnadsvillkor för jordbruket i exempelvis
Norrlands inland är att också jordbruket i Norrlands
kustland förblir i huvudsak intakt. Ett i huvudsak intakt
jordbruk förutsätter att utboägandet hålls tillbaka. Inom
norra Sverige finns redan i dag ett omfattande utboägande,
mycket beroende på den stora utflyttning som har skett
genom strukturomvandlingen inom jord- och skogsbruk.
Det finns även utboförhållande inom kommmuner på
grund av att många kommuner har stor areell utbredning.
Mellan Gunnarn och Strimasund i Storumans kommun är
det 25 mils resväg. Församlingen är här en bättre
administrativ enhet att arbeta utifrån. En områdesindelning
som grundas på församlingar motverkar också att
kapitalstarka fysiska personer bygger upp bolagsliknande
markinnehav.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det livsmedelspolitiska
beslutet bör vara utgångspunkten för jordförvärvslagens
avgränsning av glesbygdsområde,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om församlingarna som grund för
områdesindelningen.