med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.
Regeringen föreslår i proposition 1990/91:155 stora
förändringar i jordförvärvslagen. Inriktningen är på
avreglering, vilket överensstämmer med vad folkpartiet
liberalerna tidigare krävt. Bakgrunden är den
översynsrapport som Sören Wibe gjort av den gamla
jordförvärvslagstiftningen.
I all korthet kan man säga att utredaren lämnar två
förslag. Det förslag som benämns nr 2 innebär att all
förvärvsprövning avskaffas utom för juridiska personer.
Förslag nr 1 innehåller därutöver krav på bosättning i s.k.
glesbygd. Regeringens proposition bygger på förslag nr 1,
dvs. med bosättningskrav.
Sören Wibes förslag har remissbehandlats. De
remissinstanser som kan sägas representera ett allmänt
intresse (Näringsfrihetsombudsmannen, Kooperativa
förbundet, Svenska arbetsgivarföreningen, Svenska
sparbanksföreningen m.fl.) förordar alla alternativ 2, dvs.
att förvärvsprövningen avskaffas utom för juridiska
personer.
Enligt min uppfattning är den argumentation som
framförs av t.ex. Näringsfrihetsombudsmannen i hög grad
relevant. NO skriver i sitt remissvar:
Utredningen konstaterar att lagen hindrat
nytillkommande att få köpa mindre gårdar, t.ex. för att ägna
sig åt deltidsjordbruk, eller bara för att bo på landet. Det
framstår som inkonsekvent att i en situation med
överskottsproduktion av i stort sett samtliga
jordbruksråvaror förhindra den som så önskar från att köpa
en gård för annat ändamål än jordbruk. Det borde ju
snarare vara önskvärt att så sker. En oundviklig följd av en
avreglering av jordbrukssektorn är att mark kommer att
frigöras från produktion. Det är då rimligt att en
efterfrågan av denna mark för alternativ användning inte
förhindras (min kursivering). Det är också viktigt att den
som önskar lämna jordbruksnäringen också skall kunna
sälja sin mark till det pris marknaden erbjuder. Därför bör
inte heller den som önskar förvärva en jordbruksfastighet,
eller del därav, för fritidsboende förhindras därtill.
NO är negativ till utredningens förslag i alternativ 1 att
icke ortsboende som heller inte ämnar bosätta sig på
fastigheten skall vägras förvärvstillstånd.
Liknande argument framförs av de andra av mig
åberopade remissinstanserna.
I propositionen föreslås att förvärv i glesbygd kan ske
utan tillståndsprövning bara om förvärvaren antingen redan
är bosatt i glesbygdsområdet eller skall bosätta sig på
förvärvsegendomen och vara bosatt där i minst fem år. Alla
övriga förvärv i glesbygd skall tillståndsprövas. Efter sex
månader skall lantbruksstyrelsen kontrollera att
förvärvaren verkligen bor på egendomen, liksom med viss
regelbundenhet därefter. Om så inte visar sig vara fallet
skall staten kunna lösa in egendomen. Länsstyrelsen
föreslås få skyldighet att anmäla till lantbruksstyrelsen om
inlösen kan bli aktuell.
Regeringen beräknar att ca 3 000 ärenden under
budgetåret 1989/90 avsåg överlåtelser där
glesbygdsbestämmelserna föreslås komma att gälla.
Ungefär hälften beräknas även i fortsättningen komma att
kräva tillståndsprövning om propositionens förslag antas.
Jag anser att starka skäl talar för att det föreslagna
bosättningskravet avskaffas. Detta överensstämmer också
med den principiella inställning som folkpartiet liberalerna
redovisade i motion våren 1987 med anledning av en då
aktuell proposition om ändring i jordförvärvslagen.
Mitt förslag innebär att 1 § ändras så att det tredje
stycket, som inleds med ''glesbygd: -- -- --'', utgår. I samma
paragrafs femte stycke skall orden ''glesbygd och'' likaså
utgå. Därutöver krävs en rad följdändringar i följande
paragrafer, som berör det bosättningskrav som jag föreslår
skall avskaffas.
Det får ankomma på utskottet att utarbeta lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om sådan ändring i den föreslagna
jordförvärvslagen att tillståndsprövning avskaffas i glesbygd
enligt vad som anförts i motionen.