med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.
Jordförvärvslagen har aldrig haft något berättigande vad
gäller fysiska personer. Den utgör ett krångligt ingrepp i
marknadsekonomin. Den har utökat byråkratin till stora
kostnader för oss skattebetalare. Den har hindrat friskt
kapital att nå ut på landsbygden. Den har hindrat
människor att bosätta sig på landsbygd och det som kallas
glesbygd.
Jordförvärvslagen har, vad gäller fysiska personer, varit
ineffektiv. Det konstaterar utredaren, professor Sören
Wibe, som regeringen tillkallade den 23 februari 1989 och
nu citerar i propositionen 1990/91:155.
Avfolkar glesbygden
Vi skall här återge propositionen, sidorna 16 och 17:
Enligt utredningen finns det anledning att anta att lagen i
väsentliga delar verkat i en riktning som gått rakt emot dess
uttalade syften. Lagstiftningen har bidragit till att utveckla
ett storskaligt men inte med nödvändighet mer rationellt
jord- och skogsbruk, den avfolkar snarare än befolkar
glesbygden, den motverkar inte spekulation i
lantbruksegendomar och den skiljer troligen ägandet från
brukandet av marken.
Som exempel kan nämnas att utredningen anser att
lagen genom att förhindra köp av ''outsiders'' och genom att
pressa fastighetspriserna medfört att en stor del av
fastigheterna har stannat som släktegendom. Till stor del
har släkten inte velat bruka jorden. Eftersom man inte
heller har velat sälja den har man arrenderat ut jorden till
någon jordbrukare i närheten. På det sättet har lagen aktivt
bidragit till att slå in en kil mellan brukande och ägande av
den svenska åkerjorden.
Så långt propositionen. I den berättas också hur dyrt det
är att hantera jordförvärvslagen. Ca 30 procent av alla
överlåtelser prövas. Budgetåret 1989/90 blev det knappt 6 500
ärenden. Enbart lantbruksnämndernas
handläggning av dessa ärenden krävde en arbetsinsats som
uppskattningsvis motsvarar 64 årsarbetskrafter. Till detta
skall läggas det arbete som utförs av lantbruksstyrelsen och
inom regeringskansliet i överklagande ärenden. Det är
således omfattande resurser som hittills har tagits i anspråk
för den prövning som för närvarande sker.
Löftesbrott
Naturligtvis bör jordförvärvslagen avskaffas vad gäller
fysiska personer. Och det utlovade regeringen i den kända
skrivelsen 1990/91:50 till riksdagen. Men -- när nu
propositionen ligger på riksdagens bord visar det sig att
regeringen inte når mer än halvvägs. Löftesbrottet är
uppenbart. Och något godtagbart skäl till detta finns inte
angivet i propositionen.
Vi motionärer konstaterar att dagens svenska
jordbrukspolitik syftar till att få bort så mycket åkermark
som möjligt ur livsmedelsproduktionen. Även
animaliesidan skall minskas ytterligare. Ändå vill
regeringen fortsätta att styra och ställa med
jordbruksfastigheter, bl.a. för att skapa större enheter.
Självfallet bör riksdagen säga nej till en sådan paradox.
Vi motionärer godtar att juridiska personers, statens,
kommuners och fonders förvärv prövas. Detta för att
enskilda personer och familjer först och främst skall komma
i fråga för ägande av jord- och skogsbruk. Vi ser
familjejordbruket som den bästa företagsformen. Och det
är ägarna själva som skall avgöra om de vill satsa på deltid
eller kombinationer av något slag.
Gör något meningsfullt!
Vi har inget emot att lantbruksnämnderna eller
motsvarande institution ägnar sig åt rådgivning för
jordbruket. Stor villrådighet präglar
omställningsprogrammet från spannmål till energigrödor.
Duktiga tjänstemän som sysslat med förvärvsprövning kan
övergå till meningsfull sysselsättning inom
rådgivningsverksamheten.
Sammanfattningsvis konstaterar vi att såväl verkligheten
som professor Sören Wibes utredning visat att all
förvärvsprövning för fysiska personer måste bort.
Vi motionärer avvisar regeringens förslag om fortsatt
prövning i vissa fall och i glesbygder. Skona glesbygden från
förvärvsbyråkratin! Släpp marknaden loss för kapital och
utveckling på all landsbygd -- även den glesaste!
Det torde ankomma på berört utskott att utforma
erforderlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar ändra jordförvärvslagen så att
endast juridiska personers och offentliga organs förvärv
skall prövas i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 15 april 1991
Göthe Knutson (m)
Gullan Lindblad (m)