med anledning av prop. 1990/91:99 Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, m.m.
Centerns förslag
Jordbruket i norra Sverige är unikt. Nästan ingen
annanstans än i de nordiska länderna kan jordbruk bedrivas
på så nordlig breddgrad. Det innebär också att jordbruket
blir speciellt känsligt för väderleksförhållanden och andra
faktorer som människan inte kan styra över. Jordbruket i
norr utgör en ryggrad i näringslivet. I många delar av den
norrländska landsbygden är jordbruket den enda
näringsgrenen. Dessa förhållanden ställer speciella krav på
jordbrukspolitiken.
Det jordbrukspolitiska beslutet, som togs sommaren
1990 i stor politisk enighet, slår fast att jordbruket i norra
Sverige i princip skall undantas från den
produktionsanpassning som kommer att ske pga den nya
jordbrukspolitiken. Sjunkande priser på
jordbruksprodukter skall inte tillåtas påverka lönsamheten
i jordbruket i norra Sverige i någon nämnvärd grad.
Det är angeläget att slå vakt om jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige. Med hänsyn till den
starkt utglesade produktionen i denna del av landet är det
viktigt att bibehålla eller t o m i vissa områden öka
produktionen. Stödet till norra Sverige bör utformas så att
det får största möjliga produktionsstimulans. Stödet bör
därför utgå som produktstöd inom mjölk-, kött- och
fläskproduktionen.
Centern föreslog vid beslutet om en ny jordbrukspolitik
att jordbruket i norra Sverige borde ha tillförts totalt 180
milj. kr. i kostnadskompensation. Efter denna
kompensation borde stödet fortsättningsvis utgå från denna
nivå med justering för arbets- och
kapitalkostnadsutvecklingen.
Livsmedelsförsörjning
Livsmedel är av särskild vikt för vår försörjning.
Självförsörjningsgraden är en avgörande faktor för att
upprätthålla förtroendet för totalförsvarets förmåga hos
landets befolkning liksom i omvärlden. De förändrade
antaganden om krisers och krigs karaktär och längd som i
förhållande till tidigare försvarsbeslut görs, kan därför ej
gälla livsmedelsförsörjningen.
Livsmedelsproduktionen i norra Sverige är av särskild
betydelse därför att produktionen redan idag är på en nivå
som understiger de mål riksdagen lagt fast bl a ur
beredskapssynpunkt. Dessutom är det av värde ur
försvarssynpunkt att människor finns boende i området. Vi
utvecklar dessa frågor i vår partimotion om försvaret.
Utvecklingen sedan 1983
Riksdagen beslutade 1983 att produktionen i norra
Sverige inte skulle tillåtas sjunka.
Enligt jordbruksnämndens utredning har åkerarealen
och produktionen i Norrland minskat mellan 1983 och 1989.
Antalet mjölkkor har minskat med 16 %
och totala antalet nötkreatur med 13 %. Åkerarealen
har minskat med 7 %. Jordbruket i Norrland har utvecklats
ungefär på samma sätt som i landet i övrigt, enligt JN.
Detta är en olycklig utveckling som inte överensstämmer
med den målsättning som statsmakterna haft för
Norrlandsjordbruket. Centern anser att ingen ytterligare
minskning av produktion och åkerareal inom jordbruket i
norra Sverige kan accepteras.
Propositionen
Regeringen föreslår att stödet till jordbruket och viss
livsmedelsindustri i norra Sverige höjs till 839 milj.kr. Det
är en höjning med totalt 179 milj.kr. Av dessa är 50 milj.kr.
stöd till jordbruket och 76 milj.kr. stöd till
livsmedelsindustrin. Dessa 126 milj.kr. betalades tidigare
med regleringsmedel. Resterande 53 milj.kr. är
kostnadsökning för prisstödet som för närvarande
finansieras över anslaget.
Utgångspunkt för stödet
I propositionen om en ny jordbrukspolitik (1989/90:146)
anförde regeringen:
Prisstödets konstruktion skall i huvudsak bibehållas som
för närvarande. Eventuella kraftigare sänkningar av
produktpriserna i jordbruket i övriga delar av landet skall
inte tillåtas få motsvarande återverkningar i norra Sverige.
Stödets nivå skall därför anpassas till eventuella framtida
förändringar så att lönsamhetsnivån i jordbruket i norra
Sverige inte tillåts sjunka nämnvärt under dagens nivå.
Vid beslutet om en ny jordbrukspolitik sommaren 1990
(1989/90:JoU25) anförde utskottet att:
Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att
sådana förändringar inte får tillåtas påverka lönsamheten i
det norrländska jordbruket i någon nämnvärd grad.
Jordbruket i dessa delar av landet är särskilt känsligt för
ändrade ekonomiska förutsättningar. Större
prisförändringar skulle därför kunna ge negativa effekter på
näringens framtida utveckling.
I den nu aktuella propositionen (1990/91:99) anför
statsrådet:
Enligt min uppfattning bör täckningsgraden användas
som lönsamhetsmått även framöver. Den koppling som för
närvarande finns till lönsamheten i det mellansvenska
jordbruket bör emellertid släppas. I stället bör
utgångspunkten vara att täckningsgraden i det norrländska
jordbruket inte bör sjunka nämnvärt från nivån vid
avregleringens början.
Jordbruket i norra Sverige har visat mycket stor
uppskattning för att det jordbrukspolitiska beslut som togs
1990 eftersom det innebar att lönsamheten i norra Sverige
ej skall tillåtas sjunka.
Vi noterar att regeringen nu använder sig av en annan
utgångspunkt att jämföra lönsamheten med. Man vill ha
nivån vid avregleringens början, dvs 1 juli 1991, som
utgångspunkt. Enligt centern skall beslutet i riksdagen
sommaren 1990 gälla. Utgångspunkten skall alltså vara att
jämföra med nivån som gällde 1989/90.
Det är anmärkningsvärt att regeringen nu på punkt efter
punkt medvetet eller omedvetet försöker lämna det beslut
som riksdagen i stor enighet fattat om jordbrukspolitiken.
Enligt centern måste fattade beslut gälla för att ge
jordbruksnäringen de planeringsförutsättningar som krävs.
Riksdag och regering skall inte under
omställningsperiodens gång ändra på de regler som gäller
för omställningen.
Centern föreslår därför att uppräkning av stödet ska ske
med utgångspunkt från den lönsamhet som gällde 1989/90.
Detta innebär att lönsamheten skall beräknas från en
kostnadstäckningsgrad som är 57 %.
Enligt Jordbruksnämndens beräkningar för 1988/89
(inga beräkningar gjordes för 1989/90) var
kostnadstäckningsgraden 53 %
i referensområdet. Till dessa 53 %
skall läggas 2 procentenheter med anledning av
höjningen med 55 milj.kr. 1988/89 och 2 procentenheter
med anledning av att det extra utjämningsbidraget överförs
från reglerings- till budgetmedel.
Höjningens storlek
Regeringen anger att höjningen av stödet till jordbruket
i norra Sverige är 12 %.
5 procentenheter utgör kompensation för
avskaffandet av tvåprissystemet.
Med utgångspunkt från en kostnadstäckningsgrad på 57 %
bör stödet uppgå till 922 milj.kr. till jordbruket vad
gäller kött och mjölk. Ersättning för ägg, potatis, smågrisar
och getter bör därutöver utgå om sammanlagt 19 milj.kr.
Vår ambition är att nivån på produktionen i norra Sverige
inte skall minska. Men p g a den politik som den
socialdemokratiska regeringen under lång tid fört finns risk
att produktionen minskar. Liksom regeringen beräknar vi
belopp som förutsätter 5 %
volymminskning, men vi är beredda att skjuta till
ytterligare medel.
Till jordbruket i norra Sverige anslår vi således 891
milj.kr. Till detta skall läggas 76 milj.kr. till
livsmedelsindustrin. Detta ger totalt 967 milj.kr., dvs 128
milj.kr. utöver regeringens förslag.
Områdesindelningen
Det är positivt att regeringen inte följer
jordbruksnämndens förslag till ändrad områdesindelning
(bilaga 1, prop. 1990/91:99). Regeringen anför att
förutsättningarna för att behålla den nuvarande
stödområdesindelningen åtminstone en period framåt är
relativt goda.
Vi anser att den nuvarande stödområdesindelningen bör
finnas kvar åtminstone under en femårsperiod för att ge
stabilitet. Jordbruksnämndens förslag till ny indelning bör
inte genomföras, förutom de förändringar vi föreslår nedan.
Detta bör ges regeringen till känna.
Jordbruksnämnden (JN) har, i en annan utredning med
anledning av bl a riksdagsmotioner, gjort ett förslag till
områdesändringar (bilaga 2, prop 1990/91:99). Dessa
förändringar har JN redan tidigare framfört. I JNs
utredning föreslås att kommunerna Sunne, Munkfors,
Filipstad, Forshaga, Kil samt Älvsbacka och Nyeds
församlingar i Karlskoga kommun och Grangärde
församling i Ludvika kommun hänförs till område 3. Vi
anser att dessa förändringar ska genomföras nu.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ytterligare minskningar av
produktion och åkerareal inom jordbruket i norra Sverige
ej skall tillåtas ske,
2. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:99 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utgångspunkten för stödet till
jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige skall
vara kostnadstäckningsgraden som gällde budgetåret
1989/90, dvs. 57
%,
3. att riksdagen till stöd till jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 128 000 000 kr. utöver vad
regeringen har föreslagit eller således 967 000 000 kr.,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att områdesindelningen skall
gälla under minst fem år från 1991,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att genomföra förändringarna av
stödområdesindelningen i Kopparbergs och Värmlands län
i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 14 mars 1991
Karl Erik Olsson (c)
Lennart Brunander (c)
Karin Starrin (c)
Stina Gustavsson (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Marianne Jönsson (c)
Göran Engström (c)