med anledning av prop. 1990/91:99 Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, m.m.

När riksdagen fattade beslut om Norrlandsstödet i juni
l990 gjorde man det på basis av regeringens proposition
l989/90:l46. Riksdagens beslut var att prisstödets
konstruktion i huvudsak skulle bibehållas som det då var.
Eventuella kraftigare sänkningar av produktpriserna i
jordbruket i övriga delar av landet skulle inte tillåtas få
motsvarande återverkningar i norra Sverige. Stödets nivå
skulle därför anpassas till eventuella framtida förändringar
så att lönsamhetsnivån i jordbruket i norra Sverige inte
skulle tillåtas sjunka nämnvärt under dagens nivå.

För min del konstaterar jag att jordbruket i norr har en
avgörande betydelse för särskilt glesbygden. De sista 30
åren har jordbruket genomgått en omfattande
strukturförändring, vars konsekvenser inneburit en kraftig
befolkningsminskning. En fortsatt omstrukturering i form
av nedläggning av enheter är för Norrlands del synnerligen
allvarlig, då alternativa utkomstmöjligheter för
människorna är mer begränsade än i andra delar av landet.
Mellan 40 % 
och 50 % 
av de förvärvsarbetande i glesbygderna är beroende
av lantbruket.

I den nu lagda propositionen syns regeringen gå ifrån det
tidagare riksdagsbeslutet och konsekvenserna för
Norrlandsjordbruket syns bli allvarliga.

I propositionen har regeringen nu följande
utgångspunkt:

Enligt min uppfattning bör täckningsgraden användas
som lönsamhetsmått även framöver. Den koppling som för
närvarande finns till lönsamheten i det mellansvenska
jordbruket bör emellertid släppas. I stället bör
utgångspunkten vara att täckningsgraden i det norrländska
jordbruket inte bör sjunka nämnvärt från nivån vid
avregleringens början.

Detta uttalande strider emot riksdagens uttalande från
juni l990. Därav framgick att dagens lönsamhet -- dvs. vid
l990 års beslut -- skulle bibehållas. Utgångspunkten då var
en täckningsgrad på 56 %. 
Vid den nu aktuella beräkningen har nivån ändrats
till ''nivån vid avregleringens början''.

För Norrlandsjordbrukets överlevnad är det angeläget
att riksdagen som utgångspunkt för det framtida
Norrlandsstödet lägger fast den lönsamhetsnivå som förelåg
vid tidpunkten för riksdagsbeslutet. Den nivå som skulle
etableras genom regeringens förslag i propositionen ligger
klart under. Det har nämnts beräkningar om ca l70 milj.kr.
förutsatt att produktionen minskar med 5 % 
under l99l/92.

l990/l99l betraktas som ett mellanår i avvaktan på
avregleringens formella början den l juli l99l. Den
långsiktiga nivån för stödet till jordbruket i norr borde
därför fastställas till 60 % 
i kostnadstäckningsgrad. Det kan inte vara samhällets
avsikt att tillåta en djup nedgång i lönsamheten för
jordbruket i norr. Det råder som jag uppfattat en stark
uppslutning kring behovet att bevara jordbruket i norr på
en någorlunda rimlig nivå. Norrlandsbönderna ställer upp
för de omställningar som har skett under senare år. Men
ytterligare nedskärningar inom jordbruket -- vilket blir
följden om inte det generella Norrlandsstödet följer tidigare
beslut -- kommer att få svåra konsekvenser för både
bönderna och livsmedelsförsörjningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Norrlandsjordbruket.

Stockholm den 14 mars 1991

Ulla Orring (fp)

Sigge Godin (fp)