med anledning av prop. 1990/91:4 Ändring i rennäringslagen (1971:437), m.m.
I propositionen föreslås ett flertal förändringar i
rennäringslagen. Förslagen grundar sig på delar av
samerättsutredningens förslag.
Vissa oklarheter i propositionen måste
klarläggas. Det gäller bland annat förslaget i 3 § där
begreppen åretruntmarkerna och
vinterbetesmarkerna förs in i lagtexten. Detta kan
tolkas så att renskötsel är tillåten där året runt på
all statens mark inom hela landskapet Lappland.
Denna tolkning kan missförstås. Statens mark
nedanför odlingsgränsen ligger inte samlad i ett
område. Inom Lycksele kommun, som totalt
omfattar cirka 5 600 km2, utgör statens mark
cirka 30 %. Övrig mark ägs av enskilda eller bolag.
Statens mark och övrig mark ligger väl blandad.
Detta innebär rent praktiskt att det blir besvärligt
att bedriva renskötsel med kravet att renarna
enbart skall befinna sig på statens mark. Av denna
anledning är det viktigt att detta klarläggs och att
nuvarande gränser gäller. Saknas sådana klara
gränser kan det orsaka konflikter mellan samerna
och andra befolkningsgrupper. Rennäringslagen
måste skrivas så att det klart framgår att renskötsel
är tillåten hela året i Västerbottens läns lappmarker
dels ovanför odlingsgränsen, dels nedanför denna
gräns på de områden där skogsrenskötsel av ålder
bedrivs under våren, sommaren eller hösten (Malå
sameby). Detta bör ges regeringen tillkänna.
Förslagen i propositionen har förkastats av
Samernas Nationalråd. Främst är det avsaknaden
av en genomarbetad och mera allmängiltig
förändring som efterlyses. De förslag som
framläggs berör inte hela gruppen av samer.
Kritiken omfattar även bristen på helhetssyn av
samernas situation. De kulturarbetande samernas
rättigheter har inte beaktats liksom övriga icke
renskötande samers situation. Man saknar förslag
om ett sameting som utredningen föreslagit och
som finns i våra nordiska grannländer. Sedan
saknar man starkare satsningar på den samiska
kulturen som inte enbart sammanfaller med
renskötsel utan även finns representerad i
sameslöjd och andra till samerna anknutna
traditioner.
Jägarnas Riksförbund -- Landsbygdens Jägare
har i en skrivelse tagit upp jaktens betydelse för
stora befolkningsgrupper. Efterfrågan på
jakttillfällen är betydligt större än tillgången av
upplåtelselediga jaktområden.
Renskötselområdena omfattar en stor del av
landets jaktbara areal, men utnyttjas inte fullt ut.
Utan olägenheter för någon skulle många nya och
värdefulla jaktillfällen kunna tillskapas i dessa
områden. Även en bättre ekonomisk avkastning
skulle erhållas av dessa lågproduktiva områden.
Genom en sådan öppning tillskapas nya
arbetstillfällen för lokalbefolkningen där även
samer utanför samebyarna ingår. I allt större
utsträckning utgör kombinationssysselsättningarna
en möjlighet att erhålla en inkomst som gör det
möjligt att fortsätta att bo i dessa områden. Genom
en utvidgning av jakträtten, som delvis också
diskuteras i propositionen, skapas förutsättningar
att förhindra de meningsskiljaktigheter som gjort
sig gällande under de senaste årens jaktdebatter i
området. Inom vissa områden har samebyarna
tillsammans med andra intressenter lyckats skapa
goda förutsättningar för ett ökat utnyttjande av
jaktmarkerna för småviltsjakt.
Regeringen bör återkomma med ett förslag som
utvidgar jaktmöjligheterna i samråd med
samebyarna i renbetesland.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå proposition
1990/91:4 såvitt avser lag om ändring av
rennäringslagen m.m.,
Vid avslag av yrkande 1 hemställs
2. att riksdagen beslutar att inrätta ett sameting
enligt det i samerättsutredningen framlagda
förslaget,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om renskötselns
gränser i Västerbottens lappmark,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en utvidgad
jakträtt i renbeteslandet.
Stockholm den 17 oktober 1990
Karin Israelsson (c)