med anledning av prop. 1990/91:99 Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, m.m.
I 1990 års riksdagsbeslut om livsmedelspolitiken
undantas norra Sverige från den produktionsanpassning
som blir en följd av beslutet. Som metod för detta undantag
anvisar beslutet en lönsamhetsgaranti för jordbruket inom
berört område varvid lönsamheten skall frikopplas från
referensområdet i Mellansverige. Riksdagen anger på
regeringens förslag ''dagens nivå'' som utgångspunkt för
denna lönsamhetsgaranti. Detta uttrycks på sid 94 i prop.
1989/90:146 på följande sätt:
Prisstödets konstruktion skall i huvudsak bibehållas som
för närvarande. Eventuella kraftigare sänkningar av
produktpriserna i övriga delar av landet skall inte tillåtas få
motsvarande återverkningar i norra Sverige. Stödets nivå
skall därför anpassas till eventuella framtida förändringar så
att lönsamhetsnivån i jordbruket i norra Sverige inte tillåts
sjunka nämnvärt under dagens nivå.
Med ''dagens nivå'' avses i riksdagsbeslutet den
kostnadstäckningsgrad (56 %)
som framkom vid jordbruksnämndens beräkningar
1988/89 (för 1989/90 genomfördes inga beräkningar). Till
dessa 56 %
skall läggas 2 procentenheter med anledning av
höjning med 55 milj.kr. 88/89 samt ytterligare 2
procentenheter med anledning av att det extra
utjämningsbidraget p g a avregleringen förs till jordbruket
genom budgetmedel. Den långsiktiga nivån för stödet till
jordbruket i norra Sverige bör därmed i enlighet med 1990
års livsmedelspolitiska beslut fastställas till 60 procent
kostnadstäckningsgrad.
I den nu aktuella propositionen går regeringen ifrån
fjolårets riksdagsbeslut genom att diskutera nivån med
utgångspunkt från begreppet ''avregleringens början''.
Detta synsätt står i direkt strid med riksdagens avsikt och
skulle om det förverkligas innebära den största
lönsamhetssänkningen under ett enskilt år sedan
Norrlandsprisstödets tillkomst. Som framgår av
jordbruksnämndens material beräknas
kostnadstäckningsgraden för 1990/91 till 47 procent.
Förslaget i propositionen innebär justering av denna
kostnadstäckning med endast några få procentenheter.
I propositionen saknas beräkningar av medelsbehovet
grundat på 60 procents kostnadstäckningsgrad. Bl a med
hjälp av de beräkningar som redovisas i bilaga 4 angående
effekterna av tvåprissystemets avskaffande kan ändå
medelsbehovet för uppfyllande av 1990 års riksdagsbeslut
härledas.
Av bilaga 3 till propositionen framgår att stödet till
jordbruket för innevarande år beräknas uppgå till 674
milj.kr. För att manifestera nivån för 1991/92 skall följande
poster tilläggas:
n
-- ökad merkostnad enligt JNs förslag
46 milj.kr.
-- överflyttning av extra utjämningsbidrag till jordbruket
47 milj.kr.
-- effekter av tvåprissystemets avskaffande enl JN bilaga 4,
57 % kostnadstäckning
f19Q vid 100 % kompensation
189 milj.kr.
f19Q vid 75 % kompensation
alt. 142 milj.kr.
-- från 57 till 60 procent kostnadstäckning ca
60 milj.kr.
Beroende på kompensationsgrad för effekter av
tvåprissystemets avskaffande indikerar detta ett totalt
medelsbehov 1991/92 till jordbruket i norra Sverige på
mellan 969 och 1 016
milj.kr. Vid en kalkylerad produktionsminskning på
mjölk med 5 % (på samma sätt som görs i propositionen)
reduceras detta belopp med i storleksordningen 35 milj.kr.
varmed medelsbehovet stannar i intervallet 934--981
milj.kr. I propositionen föreslagna 763 milj.kr. bör därmed
höjas med närmare 200 milj.kr.
Stödet till livsmedelsindustrin i form av extra regionalt
tillägg bör däremot fastställas på nivån 76 milj.kr. i enlighet
med vad som anges i propositionen.
Inom ramen för ovan angiven nivå för stödet till
jordbruket bör följande frågor som rör svinproduktionen
lösas i kommande riksdagsbeslut:Suggstödet bör höjas så
att det följer stödnivån för slaktsvin.Det tak på 60 suggor
som hittills har gällt för suggstödet är inte längre
ändamålsenligt. Detta tak bör höjas till 120 suggor för att
motsvara arbetsinsatsen i ett normalt familjeföretag. En
sådan justering ligger i linje med JNs förslag från ifjol.
Vidare är det av stort värde att avelsproduktion av svin kan
bibehållas i Norrland. För att klara detta måste de
ekonomiska villkoren för avelsproducenterna förbättras
genom att de kompenseras för de merkostnader som man
har i förhållande till övriga landet. Motiven, tekniken och
lämpliga nivåer för en sådan satsning finns utförligt
redovisade i skrivelser både till JN och
jordbruksdepartementet från lantbruksnämnden och LRF i
Västerbottens län.
Med tanke på att Norrland är ett underskottsområde på
fläsk är det angeläget att dessa frågor löses så att
produktionen kan hållas uppe åtminstone på nuvarande
nivå.
Vi vill avslutningsvis påpeka den stora regionalpolitiska
betydelse som en bibehållen jordbruksproduktion har i
berörda bygder. Lönsamheten måste nu förbättras. Därför
måste riksdagen nu leva upp till tidigare
lönsamhetsuttalanden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till extra regionalt stöd till jordbruket i
norra Sverige anvisar 76 milj.kr. för budgetåret 1991/92 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen till Stöd till jordbruket i norra Sverige för
budgetåret 1991/92 anvisar 187 milj.kr. utöver vad
regeringen föreslagit eller således 950 milj.kr.,
3. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:99 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna att den
långsiktiga nivån för stödet till jordbruket i norra Sverige
bör fastställas utifrån 60 procents kostnadstäckningsgrad,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om justering av suggstödet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om höjning av stödtaket för suggor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om merkostnadskompensation för
svinavelsproduktionen i norra Sverige.
Stockholm den 14 mars 1991
Per-Ola Eriksson (c)
Börje Hörnlund (c)
Karin Israelsson (c)
Stina Eliasson (c)
Görel Thurdin (c)
Martin Olsson (c)
Gunnar Björk (c)
Karin Starrin (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Jan Hyttring (c)
Kjell Ericsson (c)