med anledning av prop. 1990/91:99 Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, m.m.
Den 9 juni 1990 beslutade riksdagen om en ny
jordbrukspolitik. Grunddragen i den nya politiken är
marknadsanpassning och avreglering.
Dock skulle jordbruket i de sju skogslänen i princip
undantas från den produktionsanpassning som följer den
livsmedelspolitiska reformen. Prisstödet till norra Sverige
skulle ses över för att upprätthålla lönsamheten.
Jordbruksministern har även angivit att lönsamheten för
jordbruket i norra Sverige ej skall tillåtas försämras i någon
nämnvärd grad.
Jordbruket i norra Sverige har en särskild
regionalpolitisk betydelse som grundar sig på mångfald av
värden som näringen och dess verksamhet förknippas med.
Jordbruket bidrar, förutom den grundläggande
produktionen av livsmedel, till att upprätthålla
sysselsättning, befolkning och samhällsstruktur i dessa delar
av landet. Jordbruket är betydelsefullt för
livsmedelsberedskapen och har därutöver en viktig roll för
att bevara landskapsbilden och de kulturella värden som
hör samman därmed.
Av det tidigare relaterade riksdagsbeslutet framgår att
den samlade satsning som föreslagits för norra Sverige
skulle få till följd att näringens lönsamhet höjs och att dess
utövare finner arbetsro.
Jordbruksnämnden har på regeringens uppdrag utrett
hur prisstödet till jordbruket i norra Sverige tekniskt skall
vara utformat för att det skall vara möjligt att bevara ett
livskraftigt jordbruk i dessa delar av landet. Efter
jordbruksnämndens redovisning har således regeringen
upprättat sin proposition.
Propositionen föreslår dock inga förändringar när det
gäller justeringar av stödområdesgränser eller uppflyttning
av orter till förmånligare område. Höjningen föreslås i
genomsnitt bli 12 procent. Detta är dock inte tillräckligt för
att leva upp till det riksdagsbeslut som ligger till grund för
denna proposition.
För att ta några exempel så har mjölkpriset sjunkit med
ca 40 öre/l sedan 1 juli 1989. Under samma tid har även
produktionskostnaderna stigit motsvarande 30 öre/l.
Således en kraftig lönsamhetsförsämring. Förslaget till stöd
för 1991/92 är t.ex. i stödområde 3 65 öre/kg. Tidigare stöd
var 44,8 öre. Detta innebär en höjning med 20 öre/kg. I
detta stöd skall samtidigt inräknas tidigare djurbidrag och
extra utjämningsbidrag. Nettohöjningen blir därmed endast
ca 10 öre/kg. Detta skall då jämföras med den försämring
av mjölkpriset på sammantaget ca 70 öre som har skett.
Detta kan inte uppfattas som en försämring av mindre
omfattning.
I den nu aktuella propositionen anför
jordbruksministern:
Enligt min uppfattning bör täckningsgraden användas
som lönsamhetsmått även framöver. Den koppling som för
närvarande finns till lönsamheten i det mellansvenska
jordbruket bör emellertid släppas. I stället bör
utgångspunkten vara att täckningsgraden i det norrländska
jordbruket inte bör sjunka nämnvärt från nivån vid
avregleringens början.
Regeringen ändrar därmed utgångspunkt att jämföra
lönsamheten med. Man vill ha nivån vid avregleringens
början, d.v.s. 1 juli 1991. Vi anser i stället att
utgångspunkten skall vara den nivå som gällde 1989/90,
vilken tidpunkt riksdagsbeslutet i juni 1990 utgår ifrån.
Höjningens storlek
Vi menar därför att prisstödet på mjölk och kött måste
bli av den storleksordningen att riksdagsbeslutet från juni
1990 kan efterlevas.
Vid den tidpunkten var kostnadstäckningsgraden i
förhållande till referensområdet ca 57 procent. Nu är
samma täckningsgrad nere i 47 procent. Lönsamheten har
således kraftigt försämrats. Regeringsförslaget ger således
inte på långt när den lönsamhet som riksdagsbeslutet från
juni 1990 avsåg. Vi föreslår därför att riksdagen höjer stödet
till den nivå som avsågs med riksdagsbeslutet i juni 1990.
Detta är nödvändigt om vi skall kunna ha kvar jordbruket i
denna del av landet.
Stöd till industrin
De föreslagna förändringarna i stödet till industrin
innebär en klar försämring. T.ex. skulle slakteriet i Kil
förlora ca 1 milj.kr. genom att stöd ej längre skall utgå till
all slakt som sker i Kil. Det industristöd som blir kvar
kommer inte, enligt uppgifter från företagsledningen, att
täcka de merkostnader som Kilsslakteriet har jämfört med
Scan Västs övriga slakterier. Vi ifrågasätter därför om inte
76 miljoner bör räcka även med oförändrade villkor.
Stödområdesindelning
När det sedan gäller själva stödområdesindelningen
hade det varit nödvändigt med en uppflyttning av många
kommuner för att få ett rättvisare stöd. Vi kommer dock för
närvarande endast att yrka på uppflyttning av några
kommuner, nämligen Sunne, Munkfors, Filipstad,
Forshaga, Kil samt Älvsbacka och Nyeds församlingar i
Karlstads kommun skall flyttas upp ifrån nuvarande område
4 till område 3. Detta är en justering som även
Jordbruksnämnden föreslagit och som är mycket
välmotiverad med tanke på den stora betydelse som
jordbruket har i detta område.
Skulle inte denna justering vinna bifall, vill vi åtminstone
flytta upp Sunne kommun till stödområde 3. Anledningen
härtill är att denna kommun f.n. ligger i stödområde 4. Det
är från detta område ett mycket kort avstånd till gränsen
mot Torsby kommun, som ligger i stödområde 2. Därmed
blir det en mycket stor skillnad i stöd mellan de två
kommunerna. Det vore därför rimligt om Sunne kommun
flyttades upp till stödområde 3.
Avbytartjänsten
Under de senaste åren har ersättningen för
avbytartjänsten stigit med uppåt 40 procent. Detta har lett
till att många inte längre har råd att anlita avbytare, vilket i
sin tur har lett till uppsägningar av personal. Detta trots att
bönderna är i stort behov av avbytare för att kunna erhålla
viss ledighet. Vi menar därför att det vore rimligt med viss
hjälp så att bönderna även fortsättningsvis kunde ha råd till
att anlita avbytare.
Potatisodlingen
Vi vill även beröra stöd till potatisodling som
förekommer inom stödområdet. Detta är en näring som är
av stor betydelse både i Klarälvsdalen och delar av
Fryksdalen. Lönsamheten är även här alltför svag. Vi finner
inga rimliga motiveringar för att dessa odlare inte skall
erhålla stöd. Vi anser därför att stöd skall utgå inom
stödområdena 2 och 3.
Hemställan
Med anledning av det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar höja stödet till jordbruket i
norra Sverige så att det når upp till den nivå som var
avsikten i riksdagsbeslutet från juni 1990
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödet till industrin
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om justering av stödområdena
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ytterligare resurser
för avbytare
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till potatisodlingen.
Stockholm den 14 mars 1991
Kjell Ericsson (c)
Gullan Lindblad (m)
Göthe Knutson (m)
Jan Hyttring (c)
Isa Halvarsson (fp)