Trafikpolitiken och miljön
På inget annat område går det att få så kraftfulla och relativt snabba miljöförbättringar som på trafikområdet. Med riktiga satsningar kan vi samtidigt spara stora mängder energi och rädda människoliv genom att trafiksäkerheten ökar. För att detta ska bli verklighet krävs en ny transportstruktur. Med regeringens ord behövs dessutom en strategi med inriktning på miljön. Tyvärr saknas en sådan strategi i regeringens proposition.
I vänsterpartiets partimotion, Trafik och infrastruktur (1990/91:T35), liksom i våra motioner från allmänna motionstiden har vi presenterat en rad förslag som leder till uppbyggnad av en ny transportstruktur. Regeringens egen rapport ''Hur mår Sverige?'' bekräftar hur nödvändiga vänsterpartiets förslag är. I regeringens proposition lyser sådana förslag helt med sin frånvaro.
Kapitlet Transportsystemets miljökonsekvenser, bilaga A till regeringens proposition, redovisar bl a följande: Under andra halvan av 80-talet ökade bilismen ännu kraftigare än tidigare. De långväga bilresorna har i absoluta tal ökat mest av allt resande. Flyget har expanderat snabbast av alla trafikslag under 80-talet.Utbyggnaden av vägar och flygplatser är faktorer som styrt det ökande resandet. Utbyggnaden av vägarna har varit särskilt kraftig sedan 1950-talet. Järnvägsnätet minskade under samma period genom nedläggningar.Lastbilstrafiken har ökat speciellt kraftigt under efterkrigstiden, speciellt den långväga trafiken. Mätt i transportvolymer har utrikestransporterna ökat snabbast.Luftföroreningarna är trafikens allvarligaste miljöproblem. Buller, trängsel, ingrepp i kultur- och landskapsmiljöer är andra allvarliga problem. Luftföroreningarna från järnvägstrafiken är närmast obefintliga i jämförelse med övriga trafikslag. Energiförbrukningen visar lika gynnsamma siffror för järnvägstrafiken: Järnväg 3,1 TWh, vägtrafik 64,6 TWh, sjöfart 10,3 TWh och flyg 10,1 TWh.De prognoser som regeringen redovisar innebär ''ökad trafiktillväxt'' jämfört med i dag. Bilismen förutsätts dominera även i framtiden med hänvisning till näringslivets behov.
Vad menar regeringen med sin ''strategi för ett miljöanpassat transportsystem''?
Regeringen avvisar nu som tidigare alla tankar på att begränsa trafikökningen utom möjligen i stadskärnorna. I stället för att stoppa trafikökningen och minska trafiken inom de mest miljöförstörande områdena, bilismen och flyget, vill regeringen inrikta sin politik på att förbättra fordonstekniken.
Men regeringen föreslår inga konkreta förbättringar och ställer inga krav utifrån redan användbar teknik. Detta trots konstaterandet att ''det finns väsentligt bättre fordonstekniska lösningar att tillgå än de som för närvarande används''.
Regeringen ser ekonomiska styrmedel som viktiga instrument ''för att förmå transportmarknadens aktörer att även beakta transporters miljö- och hälsokostnader''. Vi kan konstatera att inte ens detta blygsamma uttalande leder till konkreta förslag i propositionen.
På område efter område görs reträtter jämfört med de löften som bl a miljöministern tidigare gett. Alla miljöåtgärder på transportområdet som regeringen själv lyfter fram i olika avsnitt skjuts på framtiden med hänvisning till bl a EG och andra internationella sammanslutningar.
Vänsterpartiet anser att Sverige bäst kan demonstrera en framsynt miljöinriktning på trafikområdet genom att omgående flytta fram sina positioner. Genom att vi visar att skärpta miljökrav är genomförbara påverkar vi bättre övriga länder än om Sverige avvaktar de övrigas eventuella åtgärder. Vänsterpartiet hävdar nu liksom tidigare att en onödig EG-anpassning innebär förhalning av viktiga miljöåtgärder.
När det gäller tunga landsvägstransporter har regeringen med hänvisning till EG t.o.m föreslagit åtgärder som innebär ökade miljöproblem. Trots enorma kostnader i ökat vägslitage, förvärrade utsläpp och olycksrisker samt en orimlig konkurrenssituation för SJ:s godstransporter anser regeringen att Sverige skall tillåta ytterligare höjda drivaxels- och boggitryck för långtradare. Vänsterpartiet anser att Sverige skall ta steg i motsatt riktning, d.v.s sänka högsta tillåtna tryckgränser.
Vänsterpartiet har i tidigare års trafikpolitiska motioner föreslagit en begränsning av de tunga och långväga godstransporterna på landsväg. Förslagsvis kan dessa begränsas genom att transporter över 20--30 mil stoppas genom lagstiftning. Men även dieselmotorerna behöver förbättras med hänsyn till miljön. Genom en förbättring av bränslekvalitén går det att åstadkomma en halvering av utsläppen. Vänsterpartiet anser att halten av svavel och aromatiska kolväten skall sänkas till lägsta möjliga nivå från och med 1992.
I Sverige har det inte genomförts några egentliga nyinvesteringar i järnväg de senaste tre--fyra decennierna. Det är vänsterpartiets uppfattning att miljöhänsyn, energihushållning och trängsel i luften och på vägarna kommer att tvinga fram tågsatsningar. Även regeringen måste inse att det i längden är omöjligt att upprätthålla flera parallella kommunikationssystem med oförändrad kapacitet på samtliga system.
Alternativet till regeringens handlingsförlamning är omedelbara beslut i riksdagen som innebär minskad väg- och flygtrafik och en kraftigt ökad andel av kollektiva transportmedel särskilt spårbunden trafik, sjöfart och elektroniska kommunikationsmedel. I en sådan transportstruktur måste dessutom kraven på fordonstekniken och bränslet skärpas. Hastighetsgränserna på landets vägar måste sänkas och permanentas med hänvisning till miljön och trafiksäkerheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att Sverige utan att avvakta EGs eller andra internationella organs samtycke skall skärpa miljökraven på trafikområdet,
2. att riksdagen beslutar att de transporter som samhället och enskilda behöver redan på kort sikt måste göras så rena från skadliga utsläpp som de bästa och tillgängliga fordonstekniska lösningarna medger,
3. att riksdagen beslutar att halten av svavel och aromatiska kolväten i dieselolja fr.o.m. 1992 skall sänkas till tekniskt lägsta möjliga nivå,
[att riksdagen beslutar att högsta tillåtna drivaxel- och boggitryck för tunga godstransportfordon på landsväg successivt skall sänkas i enlighet med motionen,1 ]
[att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om begränsning av tunga och långväga landsvägstransporter i enlighet med motionen.1 ]
Stockholm den 6 mars 1991 Viola Claesson (v) Jan Strömdahl (v)
1 1990/91:T79