med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö
-- Pappa, sopgubben är här.
-- Säg honom att vi inte behöver några.
(Ur en film av Bröderna Marx)
Sammanfattning
Slut kretsloppen!
Slutna kretslopp är nyckeln till en hållbar utveckling.
Allt avfall ska antingen återföras till naturens kretslopp
eller till ny användning. Det måste bli förebilden för
samhällsbyggandet!
Människans och naturens toleransgränser samt
solidariteten med människor i andra länder och kommande
generationer ska vara utångspunkten för miljömålen!
Koldioxidavgift från 1/1 1992 på fossilproducerad el är en
av de åtgärder som centern föreslår för att minska utsläppen
av växthusgaser. Ett sådant beslut bör tas, om inte EG
dessförinnan beslutat om en sådan avgift, om möjligt
tillsammans med enskilda intresserade länder i Europa.
Regeringen fick tidigare riksdagens uppdrag att utarbeta
ett program för att minska utsläppen av växthusgaser till
vad naturen tål. Nu måste det beslutet verkställas.
För att begränsa växthuseffekten måste de globala
utsläppen minska med minst 60%. En global miljöfond är
strategisk för att nå resultat.
CFC skall ha avvecklats i Sverige från 1995. Vi måste
komplettera CFC-beslutet med importförbud mot varor
som innehåller i Sverige otillåtna ämnen. Globalt måste
Sverige agera för en skärpning av Montrealkonventionen så
att man inte bara halverar utan helt avvecklar utsläppen. En
global miljöfond ger u-länderna möjlighet att klara detta.
Försurningen måste upphöra. Svavelutsläppen måste då
minskas med 80%, kväveoxidutsläppen med 75% och
flyktiga organiska föreningar med 75% utifrån 1980 års
nivå. Detta för att nå de kritiska belastningsgränserna även
för känslig natur. Regeringen bör återkomma med en
åtgärdsstrategi med denna utgångspunkt.
I avvaktan på att utsläppen nått nivåer som naturen tål
krävs en rad åtgärder. Centern föreslår att 245 miljoner
kronor satsas under tre år för skyddskalkning och
vitaliseringsgödsling av skogsmark. 30 miljoner kronor bör
anslås för kalkning av försurade vattendrag och 4 miljoner
för värn av hotade kulturminnen. Vidare föreslås att
Internationella försurningssekretariatet får 4 miljoner
kronor till sitt arbete.
Den biologiska mångfalden måste säkerställas.
Internationella överenskommelser måste inordnas i den
svenska lagstiftningen. Gentekniken öppnar nya perspektiv
på detta område. Här måste Sverige snabbt få klarare regler
och tillämpningsföreskrifter.
Tillverkning och användning av miljöfarliga kemikalier
som inte kan gå runt i ett kretslopp bör avvecklas. Då vi inte
i förväg kan förutsäga samtliga miljöeffekter av ett
kemikalieflöde skall samhället förebygga skador genom
försiktighet. Samhället skall m a o inte tillåta kemikalier om
de kan misstänkas ge allvarliga miljökonsekvenser. Centern
anger utifrån detta en åtgärdsstrategi för att komma till
rätta med kemikalieflödet: Vid tillståndsprövning -- använd
miljövänliga alternativ, kemikalierevision hos alla företag
med omfattande hantering av miljöfarliga ämnen, initiera
internationella överenskommelser för att begränsa brytning
och tillverkning av miljöfarliga ämnen, förstärk
kemikalieinspektionen, inför kemikalieförsäkring och
tillsätt en parlamentarisk utredning för att få till stånd
åtgärder som stimulerar bruket av vegetabiliskt baserade
produkter.
För att sluta kretsloppen krävs tydliga styrmedel.
Klorutsläppen från skogsindustrin bör avvecklas. En plan
för detta bör utarbetas. Centern föreslår en kloravgift på 50
kronor/kg för organiskt bundet klor. Naturvårdsverket bör
få uppdraget att klarlägga spridningskällor för PCB och
föreslå åtgärder.
Centern föreslår en avgift med 200 kronor per ton
osorterat hushålls- och industriavfall fr o m den 1/1 1992.
Vidare föreslås att regeringen snabbt skall utreda
''avfallspant'' för att uppnå den separation av avfallet som
är nödvändig. För att ytterligare öka återvinningen av
papper och skapa en fungerande marknad föreslås att
regeringen ställer krav på 20% inblandning av returpapper
i tidningspapper.
Gränslöst samarbete är förutsättningen för att nå
framgång i och med vår globala miljö. Centern pekar ut en
strategi för Sveriges arbete inför FNs miljökonferens
1992.En global miljöfond, finansierad av
industriländerna, som fullt utbyggd förfogar över 500
miljarder kronor/år, måste få högsta prioritet.En
deklaration om ''Miljörättigheter för individer, grupper och
organisationer'' bör antas av FN.En FN-studie bör
genomföras om sambandet krig och miljö. Konventionerna
på detta område måste stärkas.Överlevnadsfrågorna och
behovet av anpassad och miljövänlig utvecklingsteknik för
att undvika repris på i-ländernas misstag.Utvecklandet
av ett kunskapsnätverk för överföring av miljövänlig teknik
m.m.Regnskogarna måste ges ett fullgott skydd.
Utformandet av en miljövänlig trafikpolitik.Biotekniken
måste bli central i värnet om biologisk mångfald.
Det nordiska miljösamarbetet måste intensifieras.
Hänsyn till miljön måste vara grunden för
Europasamarbetet. En internationell luftvårdsfond,
finansierad via miljöavgifter på fossilbränslen, skulle vara
ett redskap för att solidariskt åtgärda Europas mest
förstörda regioner. Ambitionen med Europasamarbetet
måste vara att förbättra miljön, utveckla de förebyggande
insatserna, utveckla ekonomiska styrmedel och få en
helhetssyn på kemikalieområdet.
Tydlig miljölagstiftning är ett annat instrument för att nå
miljömålen. Regeringens förslag om samordning av
lagstiftningen är bra men otillräcklig. Centern anser att
även vattenlagen, strålskyddslagen och lagen om
kärnteknisk verksamhet ska ingå i arbetet med en
miljöbalk. Framförallt måste signalen vara skärpningar och
ny inriktning på förebyggande åtgärder -- inte bara
samordning!
Centern föreslår vidare att en statsåklagare i miljömål
utses, att en miljöombudsman inrättas med rätt att själv
föra talan i domstolar och ge rekommendationer till
myndigheter.
Översynen av miljöorganisationen måste samordnas för
att få en heltäckande och effektiv miljöbevakning.
Översynen bör inriktas på att sluta kretsloppen. Inför
arbetet anger centern bl a att miljö- och
hälsoskyddsnämndernas ställning måste stärkas och att
auktoriserade miljörevisorer skall granska företagens
verksamhet.
Centern föreslår att 4 miljoner kronor anslås under två
år för utveckling och integrering av miljöfrågorna i den
grundläggande högskoleutbildningen. För utbildning och
forskning inom avfallsområdet föreslås 1 miljon kronor.
Vidare föreslås inrättande av miljö- och
hälsoskyddsutbildning i Sydostsverige och att
dimensioneringen totalt ökas med ytterligare 60 platser.
Centern föreslår 50 miljoner för att utveckla kommunala
pilotprojekt för att återföra näringsämnen i avloppsvattnet
till marken. Förslag bör utarbetas som ger kommunerna
ansvar och resurser att avgöra om man skall investera i
''traditionella reningsverk'' för att hindra kväveläckage eller
i naturens egen reningsprocess genom anläggande av
våtmarker.
Trafiken är central i miljöpolitiken. Centern prioriterar
satsningar på järnvägar och kollektivtrafik och avvisar
investeringar på nya motorvägar och Öresundsbroprojekt.
Sverige skall verka för att införa internationella
miljöavgifter på flyget. Etanol som drivmedel och
miljöklassade personbilar stimulerar utvecklingen mot
miljövänlig trafik. Centern föreslår att miljöklassningen
kompletteras med en elitklass för att utveckla framtidens
bil. Beskattningen av tjänstebilar bör göras miljöstyrd.
Stimulansbidraget för rening av kväveoxidutsläpp på äldre
bilar bör höjas till 4 000 kronor/fordon. Likaså bör
skrotningspremien höjas till 4 000 kronor för bilar av
årsmodell 1975 eller äldre.
Det krävs en ny syn på jordbruket. Det måste bli en
central kraft i miljöarbetet, på vägen mot biosamhället.
Centern har föreslagit en bioråvarukommission för att
utarbeta en plan för att öka användningen och
produktionen av material med biologiskt ursprung.
Regeringen bör redovisa förslag på hur miljöavgifterna
inom jordbruket skall användas för att förbättra miljön
inom sektorn.
Naturens resurser skall förvaltas. Idag anger
naturresurslagstiftningen huvudsakligen hur de skall
exploateras. Lagen bör omarbetas och bli mer entydig och
precis. För inköp av mark för naturvård föreslår centern 60
miljoner kronor. Ytterligare 5 miljoner kronor anslås till
naturvårdsobjekt och 4 miljoner kronor avsätts för att
stärka värnet om hotade arter. Inför omvandlingen av
domänverket bör skyddsvärd mark överföras till
naturvårdsfonden.
Vattnet är vårt viktigaste livsmedel. Den utredning som
tillsatts om grundvattnets betydelse för
dricksvattenförsörjningen borde vidgas till att omfatta hela
spektrumet av frågor som rör detta område.
Vår miljövision
Vi anser att frisk natur, med ren luft och rent vatten, är
det naturliga tillståndet, dit vi ska nå med klara miljömål
och genomtänkta åtgärder. Centern vägrar att se
miljöförstöring som något man måste leva med.
Alternativet är att både ta miljöansvar i nuet och förebygga
skador inför framtiden.
Slut kretsloppen
Vi människor måste bli lika smarta som naturen. I det
ekologiska systemet går allt runt i kretsloppet. Nyckeln till
ett uthålligt samhälle ligger i att skapa slutna kretslopp
också i industrisamhället. Med ''ren produktion'' och
resurssnål teknik kan produktionen ökas utan att miljön
påverkas. Det ger en uthållig tillväxt. Allt avfall ska
antingen återföras till naturens kretslopp eller till ny
användning. Avfallsfrågan är central för att miljöpolitiken
ska lyckas. Ett framgångsrikt miljöarbete kommer att
kunna mätas genom att avfall och utsläpp minskar. För
centern är det slutna kretsloppet förebilden för
samhällsbyggandet. I propositionen är bristerna i detta
tänkande påfallande.
Hushållande samhällsstruktur
Miljöhänsynen måste ingå i all planering. Produktion,
boende, transporter och service kan då vävas samman till en
lokal mångsidighet, som begränsar föroreningar och avfall.
I ett decentraliserat samhälle utvecklas livsmönster som är
hushållande, eftersom konsekvenser och eget ansvar är
nära förknippade med varandra.
Livsstil för överlevnad
Miljöansvaret stimuleras när besluten decentraliseras
och man ser samband mellan beslut och handlande.
Miljöavgifter, panter och märkning är några medel för att
hjälpa den enskilde att ta ett personligt ansvar och göra ett
bra miljöval.
Vi har tidigare i en motion till riksdagen under januari
utvecklat de fyra miljöprinciperna: slut kretsloppen, skapa
hushållande samhällstruktur, stimulera livsstil för
överlevnad och utveckla ren produktion.
De mål som sätts upp för miljöarbetet ska utgå från
människans och naturens toleransgränser. De ska vara
solidariska i förhållande till människor i andra länder och
med kommande generationer. Vi har i en motion till
riksdagen föreslagit att miljömålen ska ges en särskild
ställning i form av en miljötraktat.
Vad har hänt sedan sist?
Tjugo år efter FNs miljökonferens
I World Watch Institutes senaste rapport Tillståndet i
världen 91, skriver Lester Brown att på tjugo år har världen
förlorat 200 miljoner hektar skog. Öknarna har ökat med ca
120 miljoner ha och erövrat mer ny mark än hela åkerjorden
i Kina. Under två decennier förlorade världen matjord
motsvarande Indiens totala åkerjord. Samtidigt har
befolkningen ökat med 1,6 miljarder. Tusentals växter och
djur, som före 1970 var våra medvarelser på planeten, har
upphört att existera.
Denna världsvida miljöförstöring har pågått trots de
åtaganden om att rädda miljön, som världens länder enades
om i Stockholm 1972, vid FNs miljömöte. Ett av skälen till
detta misslyckande, skriver Lester Brown, är att även om
regeringarna har uttryckt oro för miljöförstöringen, har få
av dem varit villiga att genomföra de grundläggande
förändringar som krävs för att vända utvecklingen.
Tre år efter förra riksdagsbeslutet om miljön
Det är tre år sedan den socialdemokratiska regeringen
lade fram sin förra miljöproposition. Centern skrev i en
motion med anledning av propositionen, att ''propositionen
ger inte de signaler som behövs för att förändra samhället i
miljövänlig riktning, samt att regeringens förslag är en
miniminivå i miljöpolitiken''. Riksdagen lyckades den
gången på 17 punkter förstärka miljöarbetet.
Av årets miljöproposition framgår tydligt att
miljöfrågorna har fått stå tillbaka för andra intressen.
Regeringen ökar inte miljöfrågornas betydelse för
ekonomiska och näringspolitiska beslut. Det finns ingen
grundläggande vilja att omsorgen om miljön verkligen ska
genomsyra samhället. Återigen saknas förmåga att ta upp
nya miljöproblem. Viktiga områden som bioteknikens
utveckling och sambandet krig och miljö saknas i huvudsak
i propositionen. De förslag som läggs innebär
detaljförändringar men i många fall står man på samma
fläck som man gjorde 1988. Vid en jämförelse med 1988 års
beslut finner man t ex attkoldioxidhalten har tillåtits öka
över det utsläppstak som 1988 års nivå skulle innebära, på
grund av passiv energioch trafikpolitikkällsortering har
införts endast i begränsad utsträckning
kväveoxidutsläppen inte har minskat enligt regeringens
egen målsättningförslag om miljöundervisning kommer
först i denna proposition.
Regeringen har haft omfattande underlag för
propositionen från statliga utredningar, miljödelegationer
och inte minst naturvårdsverket genom aktionsplanerna på
olika områden. Trots detta underlag har regeringen inte
förmått presentera en miljöpolitik som skapar
förutsättningar för en god livsmiljö. Det är vår förhoppning,
att riksdagen i likhet med 1988 års miljöbeslut ska kunna
skärpa de miljöpolitiska ambitionerna. Centern föreslår i
denna motion följande åtgärder utöver regeringens
förslag.
Problemområden
Växthuseffekten
Det övergripande miljömålet är att
temperaturstegringen begränsas till en takt som människan
och naturen kan anpassa sig till. Det innebär enligt
nuvarande bedömning att temperaturändringen får vara
högst 0,1° C per decennium, d v s högst 1° C per århundrade.
En sådan begränsning av temperaturökningen kräver
mycket långtgående åtgärder både när det gäller att minska
utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser.
För det första måste alla industriländer inse att en
fortsatt ökad användning av fossila bränslen måste
upphöra. Världens energiförsörjning är till ca 85 % baserad
på fossila bränslen, ca 10 % från biobränslen, ca 4 % från
kärnkraft och ca 1 % från vattenkraft. Koldioxidutsläppen i
varje utvecklat industriland måste plana ut före år 2000.
Detta kan till stor del uppnås genom effektivare
energianvändning.
För det andra måste avvecklingen av CFC, s k freoner,
genomföras i enlighet med de överenskommelser som
träffades i London i juni 1990.
För det tredje måste skogsskövlingen upphöra och
nyplantering av skog ta fart. Det är dessutom en viktig
åtgärd för att bevara biologisk mångfald. För att lösa
problemet med regnskogarna behöver utvecklingsländer
med sådana naturresurser ekonomiskt stöd.
Det finns de som tror, att en acceptabel utveckling av
växthuseffekten förutsätter ökad användning av kärnkraft.
Så är inte fallet. Energihushållning ger en minskning av
koldioxidutsläppen som är sju gånger större än
motsvarande investering i ny kärnkraft. Det visar en nyligen
gjord utredning från USA. Kärnkraften förorsakar
dessutom utsläpp av växthusgaser vid brytning, anrikning
av bränslet och vid förvaring av det utbrända bränslet. Till
detta kommer alla övriga miljö- och säkerhetsproblem som
kärnkraften medför.
I miljöbeslutet 1988 uttalade riksdagen bl a med
anledning av centerns motion att ''regeringen bör klarlägga
energianvändningens effekter på koldioxidhalten i
atmosfären och utarbeta ett program för att minska
utsläppen till vad naturen tål. Som ett nationellt delmål bör
anges att koldioxidutsläppen icke bör ökas utöver den nivå
de har idag.''
I den överenskommelse om energipolitiken som träffats
mellan centern, folkpartiet liberalerna och
socialdemokraterna redovisas en strategi för att minska
klimatpåverkan. I denna understryks behovet av insatser
för hushållning med energi och en satsning på
miljöanpassad energiproduktion, samt åtgärder för att
minska trafikens klimatpåverkan. Ett gemensamt
EG/EFTA-mål bör utarbetas, för att därefter vidgas till
övriga Europa och OECD. Målet bör vara att de samlade
utsläppen inte bör öka till år 2000 och att de därefter ska
minska. De ekonomiska styrmedlen bör samordnas mellan
länderna och stöd ges till bl a Östeuropa för att få ner
utsläppen. Den inhemska strategin är att satsa på
energihushållning och förnybara energikällor, gynna
kraftvärme framför kondenskraft och vidta åtgärder inom
trafiken (t ex etanoldrift, effektivare motorer, mer
kollektivtrafik och lägre hastigheter), inom
avfallshanteringen och jordbruket.
De uppgifter som låg till grund för
energiöverenskommelsens inriktning att begränsa
utsläppen utgick ifrån att koldioxidutsläppen hade ökat. Av
propositionen framgår att enligt SCBs bedömningar har
koldioxidutsläppen minskat sedan 1986, med undantag för
en viss ökning 1988. Se bilaga.
Miljöpropositionen präglas däremot av uppgivenhet. I
denna understryks svårigheterna att åstadkomma åtgärder
på trafikområdet. Energiuppgörelsen betonade tvärtom
vikten av sådana åtgärder.
För att begränsa växthuseffekten måste utsläppen av
växthusgaser minska med minst 60 %, enligt expertgruppen
IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change. För att
klara detta krävs ett målmedvetet arbete både nationellt
och internationellt.
Förhandlingar om en klimatkonvention inleddes i
februari 1991 och kommer förhoppningsvis att leda fram till
en bindande överenskommelse 1992. Det är viktigt att
Sverige verkligen driver på detta arbete och inte drar på sig
kritik för att vara bromsare, vilket skedde vid klimatmötet
i Genève.
Centern har sedan länge lagt fram förslag till åtgärder för
att minska utsläppen av koldioxid. Vi anser att Sverige
kraftfullt måste agera för att få till stånd ett gemensamt
program för EFTA och EG, i enlighet med
energiuppgörelsen. En huvuduppgift måste vara att verka
för att prissättningen på energi avspeglar de verkliga
kostnaderna, inkl. miljöpåverkan. En koldioxidskatt bör
införas även på el som är producerad genom
fossilförbränning. Åtgärderna ska samordnas med övriga
länder så långt detta är möjligt. Ett arbete har inletts inom
EG som syftar till införande av koldioxidavgift och
miljöanpassad beskattning av energin.
Om inte EG till årsskiftet 1991/92 har fattat beslut om
koldioxidavgift på fossilproducerad el bör Sverige införa en
sådan avgift, om möjligt tillsammans med enskilda
intresserade länder i Europa.
Det uppdrag som regeringen fick med anledning av
centerns motion, att utarbeta ett program för att minska
utsläppen till vad naturen tål, återstår att utföra. Vi anser
att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett
sådant program.
För att åstadkomma en minskning av växthuseffekten
globalt behövs ekonomiska resursöverföringar både för att
stödja utvecklingsländerna och för att finansiera de mest
kostnadseffektiva åtgärderna i industriländerna. En fond
för detta ändamål kan byggas upp med hjälp av
koldioxidavgifter på fossila bränslen eller genom att varje
land satsar någon tiondels procent av
bruttonationalprodukten. Vi återkommer med förslag om
en global miljöfond samt åtgärder inom trafikområdet.
Uttunning av ozonskiktet
Ett ömtåligt skikt av ozon skyddar jorden mot alltför
stark ultraviolett strålning från solen. Människan behöver
det här skyddet, men medverkar idag till att ozonskiktet blir
tunnare. Går uttunningen för långt riskerar människan
hudcancer och ögonskador. Växtligheten skadas och de
livgivande algerna i haven hotas. Förutsättningarna för livet
på jorden kan förändras drastiskt om utvecklingen tillåts
fortsätta. Det övergripande miljömålet är att förhindra att
ozonskiktet tunnas ut, så att människors hälsa eller
ekologiska system skadas.
För att uppnå detta krävs att utsläppen av bl a CFC
(klorfluorkarboner), haloner, koltetraklorid och 1,1,1-
trikloretan upphör, samt att användningen av andra ämnen
som påverkar ozonskiktet kraftigt begränsas.
Den svenska avvecklingsplanen för CFC innebär att
dessa ämnen inte ska användas efter 1995. Därmed är de
värsta ozonnedbrytarna och växthusgaserna borta. Det
svenska förbudet måste kompletteras med ett förbud mot
importerade varor som innehåller i Sverige förbjudna
ämnen.
I det fortsatta arbetet är det viktigt att se till att de ämnen
som ersätter freonerna, bl.a. haloner, inte leder till nya
problem för miljö och hälsa. Om användningen av
halogenerade ämnen (HCFC) tillåts öka i stor omfattning
kommer dessa ämnen snart att negativt bidra till
växthuseffekten och nedbrytningen av ozonskiktet.
Regeringen måste noggrant följa utvecklingen och tillämpa
substitutionsprincipen, dvs. att så snart bra alternativ finns
ersätta de miljöfarligare ämnena. Internationellt måste
Montrealkonventionen förstärkas, så att man inte bara
åstadkommer en halvering utan en avveckling. En global
miljöfond kommer att vara central för u-ländernas
möjligheter att klara detta.
Försurning
Luftföroreningarna orsakar stora skador på hälsa och
miljö. Människor, djur och växter blir sjuka eller dör.
Byggnader och kulturminnen vittrar sönder, bilar och
metaller förstörs av rost.
Försurningen av mark och vatten leder till att sjöar
utarmas på liv och näringen i marken försvinner. Metaller
sätts i omlopp och förgiftar grundvatten och jordar.
Försurningen riskerar som en följd av industrialisering och
trafikökning att spridas till tredje världen.
Miljömål
För att komma ned till de kritiska belastningsgränser
som även känslig natur kan klara, krävs att svavelutsläppen
minskas med 80 %, kväveoxidutsläppen med 75 % och
flyktiga organiska föreningar med 75 % jämfört med 1980
års nivå.
När det gäller svaveldioxidmålet har en kraftig
minskning skett av utsläppen och vi stödjer de åtgärder som
regeringen föreslår på detta område.
Regeringens kväveoxidmål som innebär 30% minskning
åren 1980--1995 kommer inte att uppnås. Riksdagen
beställde i förra miljöbeslutet, att förutsättningarna för att
halvera kväveoxidutsläppen skulle utredas. Regeringen
anser emellertid, att det inte är möjligt och ställer inte heller
upp något nytt mål. Frågan är enligt vår uppfattning vad
man måste göra för att inte naturen ska ta skada. Vi anser
därför att regeringen snarast ska återkomma med ett
program för hur kväveoxidutläppen kan minskas med 75 %.
En strategi måste sedan fastställas, där åtgärder mot
utsläppen från flyg, last- och personbilar, arbetsredskap och
sjöfart ska vara centrala områden. Vi återkommer till detta
i trafiksammanhanget.
Regeringen föreslår 25 % minskning av
ammoniakutsläppen till år 1995 respektive 50 % för
organiska lättflyktiga gaser till år 2000. Regeringens förslag
begränsas till att omfatta åtgärder inom jordbruket. Vi
anser att regeringen bör återkomma med förslag till
åtgärder också på andra samhällsområden.
Sverige måste naturligtvis också driva på det
internationella arbetet mot luftföroreningar genom
förstärkning av de internationella överenskommelserna:
konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar samt svavel- och kväveprotokollen.
Kalkning av skogsmark
I avvaktan på att utsläppen har minskat till de nivåer som
naturen tål anser vi det nödvändigt att angripa
försurningens symptom genom kalkning av t ex
skogsmarken. Detta skulle också ha positiva effekter på de
områden som är cesiumdrabbade efter
Tjernobylkatastrofen. Aska från förbränning av
biobränslen bör i ökad utsträckning kunna återföras till
marken. Den försöksverksamhet med skyddskalkning och
vitaliseringsgödsling som nu pågår måste tillämpas i större
skala med statligt stöd. De praktiska erfarenheter man har
från bl a Tyskland visar på en rad positiva effekter. Vi
föreslår, att ett treårsprogram upprättas med följande
årsanslag: 40 milj kr för budgetåret 1991/92, 75 milj kr för
1992/93 och 130 milj kr för 1993/94 anslås till
skyddskalkning och vitaliseringsgödsling.
Kalkning av vatten
Medlen för kalkning av försurade vattendrag har visat sig
vara klart otillräckliga. Vi föreslår att 30 milj kr ytterligare
anslås för detta. Vi anser att dessa medel också ska kunna
användas till kalkningsinsatser i enskilda brunnar.
Bevara fornminnena för framtiden
Luftföroreningarna hotar kulturminnena. Det är
nödvändigt att kraftfulla åtgärder vidtas för att inte
oersättliga kulturskatter ska gå förlorade.
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har utarbetat ett program
som omfattar bl a inventeringar, insatser för konservering
samt forsknings- och utvecklingsarbete. Regeringen anslår
4 milj kr ytterligare, vilket också RAÄ har begärt. Vi anser
emellertid, att man bör främja möjligheterna att göra
regionala insatser och bättre kartlägga behovet av åtgärder
runt om i landet.
Riksdagens kulturutskott har beslutat ta upp frågan om
luftföroreningarnas effekter på kulturmiljön i hela dess vidd
till hösten.
Internationella försurningssekretariatet
Försurningssekretariatet bedriver på ideell basis ett
värdefullt internationellt arbete för att bilda opinion och
sprida kunskap om luftföroreningar. Vi anser att
sekretariatets resurser behöver förstärkas och föreslår att 4
milj kr ytterligare anslås till dess verksamhet.
Hav och vattendrag
Den resurs som havet utgör måste bevaras. Naturligt
förekommande arter ska kunna fortleva. Kväveutsläppen
måste begränsas så att syrebrist i bottenvattnen motverkas.
Fisk och skaldjur skall kunna utnyttjas som föda utan
hälsorisk vare sig för människor eller djur. Fiske ska kunna
bedrivas uthålligt. Föroreningar av klorföreningar och
tungmetaller ska inte tillåtas begränsa vattenområdenas
rekreationsvärden eller utnyttjande av sötvatten som
dricksvatten.
Centern har tidigare i en motion lagt fram en
åtgärdsstrategi för att rädda Östersjön. Regeringen föreslår
att utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly minskas med
70 % och utsläppen av vissa andra metaller halveras. Det
framgår inte av propositionen om regeringen avser
begränsning av punktutsläpp. Vi vill understryka att det
stora problemet är de diffusa utsläppen. För att klara dessa
krävs åtgärder av en helt annan omfattning än de som finns
i propositionen. Vi anser att naturvårdsverket bör få
regeringens uppdrag att föreslå åtgärder för att begränsa
metallhalterna till en nivå som motsvarar de naturliga
variationerna.
Av bilagan till propositionen, Hur mår Sverige?,
framgår att regeringens åtgärder endast påverkar en tiondel
av kvävetillförseln. Kvävesituationens bakgrund är ett
komplicerat samspel som måste klarläggas för att rätt
åtgärder ska kunna sättas in. Vi anser att även detta bör bli
en uppgift för naturvårdsverket.
Kvävefällor
Trafiken, tätorternas avlopp samt markläckage från
jordoch skogsbruk är huvudkällorna för de stora mängder
kväve som idag förs ut i haven. De naturliga kvävefällorna
i landskapet, som t ex vattendrag och våtmarker, har i ökad
utsträckning försvunnit genom utdikning. Med dessa har
också värdefulla naturvärden försvunnit.
I utredningen från Miljödelegationen Västra Skåne
föreslås att kommunala kvävepooler inrättas. Det skulle
innebära att kommunerna får rätt att ta ett övergripande
ansvar för det kväve som transporteras ut ur kommunerna.
Kommunerna kan då prioritera att återskapa våtmarker
som kvävefällor istället för att bygga ut reningskapaciteten
i de kommunala reningsverken. Utifrån kritiska
belastningsgränser kan gränsvärdet för kväveinnehållet
fastställas. De medel som behövs för kväveminskningen tas
från transportsektorn, VA-avgifterna och
handelsgödselavgifterna från jordbruket, samt de medel
som länsstyrelsen överför till kommunerna. Om kommunen
bedömer att återskapade våtmarker gör bäst nytta för
kvävereduktionen bör miljöersättning utbetalas för den
mark som tas ur jordbruksproduktion. Vi anser att
regeringen ska återkomma med förslag till nödvändiga
lagändringar och medel för återskapande av våtmarker med
betydelse som kvävefällor.
Biologisk utarmning
Människan orsakar decimering och förintelse av både
växter och djur. År 2000 kan, enligt beräkningar, 15--20 %
av alla nu kända växter och djur vara oåterkalleligen borta.
Arter försvinner framförallt därför att deras livsmiljöer
förstörs av människans verksamhet. Tropiska skogar
skövlas. Tropiska kusthav och korallrev fördärvas.
Våtmarker dikas ut eller fylls igen. Jord- och skogsbruk
tränger undan ursprunglig flora och fauna. Arter hotas av
svårnedbrytbara miljögifter och luftföroreningar.
Inplantering av främmande arter i nya miljöer och
frisläppande av gentekniskt förändrade organismer är stora
hot. Bevarandet av den biologiska mångfalden är en central
fråga som ytterst handlar om människans egen överlevnad.
Centern har lagt fram en omfattande motion om
biologisk mångfald. Vi föreslår bl a att Sverige bör upprätta
en lista över de arter och biotoper som finns i vårt land och
som utgör en betydelsefull del av världsarvet och vårt
nationalarv. Sådana exempel på unika naturområden anser
vi vara Sjaunja, Alvaret samt Skärgårdshavet. Värdefulla
naturområden är de orörda älvarna, den fjällnära skogen
och det öppna odlingslandskapet. För dessa naturtyper
finns behov av både varaktigt skydd och/eller uthålligt
brukande.
De internationella överenskommelser som ingåtts måste
följas och inordnas i den svenska lagstiftningen. Vi riktar i
motionen kraftig kritik mot att de internationella
åtagandena inte följs och kräver en redovisning av vilka
åtgärder som vidtagits med anledning av dem.
Biologisk mångfald handlar både om mångfalden i det
ekologiska systemet, artrikedomen och den genetiska
variationen. I första hand skall säkerställandet ske genom
att bevara eller återskapa betingelser för att bestånden skall
kunna fortleva långsiktigt utan upprepade stödåtgärder. För
att strävandena att bevara biologisk mångfald skall få
verklig betydelse och genomslagskraft måste
artbevarandemålet tillåtas påverka alla politiska beslut och
de styrmedel som rör utnyttjandet av naturresurser och
markanvändning.
Vi återkommer under avsnittet naturskydd med bl.a.
förslag om förstärkta resurser till naturvården.
Frisläppande av förändrade organismer i naturen
Frisläppande av gentekniskt förändrade organismer i
naturen måste föregås av en sträng bedömning av möjliga
ekologiska effekter. De frågor som måste besvaras är av
olika slag: Kan en gen som man planterat in i en växt
överföras till den växtens närbesläktade växter i naturen?
Kan den första växten själv förvandlas till ogräs? Kan
gentekniskt förändrade bakterier som släpps ut överleva i
sin nya omgivning? Kan de spridas till andra ställen än där
de släpptes ut?
Den svenska lagstiftningen på detta område är
otillräcklig. Den omfattar bara växter och bakterier i
samband med växtodling. Den myndighetsorganisation som
finns för att hantera frågan är otillräcklig. Det saknas
dessutom tillämpningsföreskrifter för myndigheterna. På
dessa punkter ligger Sverige efter den utveckling som nu är
på gång i många andra länder, inte minst inom EG.
Vi måste snabbt få klarare regler. I avvaktan på dessa
åtgärder bör frisläppande i naturen av gentekniskt
förändrade organismer inte tillåtas. Regeringen måste
snarast lägga fram förslag om detta. Vi har i en särskild
bioteknikmotion till årets riksdag lagt fram förslag till bl a
lagstiftning och en bioteknikinspektion.
I internationella överenskommelser måste varje land ges
rätten till sina genetiska resurser. Utnyttjande av
biotekniken får inte leda till begränsningar av denna rätt
eller till att den biologiska mångfalden decimeras. Sverige
måste med kraft hävda att bioteknikens möjligheter och
risker ska bli en viktig fråga vid FNs miljökonferens 1992.
Nordens Ark
Genbanker lagrar levande vävnader från växter eller
djur under lång tid. Nordens Ark i Bohuslän är en ideell
stiftelse som bildades 1988 för att bygga upp och skapa en
vetenskapligt styrd avelsanläggning för hotade nordiska
djurarter.
Vi föreslår att 2 milj kr ytterligare anslås till denna
värdefulla verksamhet.
Kemikalisering
De lokala miljöfarliga utsläppen från svensk industri har
minskat de senaste tio åren. Samtidigt har användningen av
kemikalier och råvaror ökat.
Vi anser att allt avfall på sikt måste kunna återvinnas
eller återföras till naturens kretslopp. För att långsiktigt
kunna minska belastningen på miljön måste därför
användningen av naturresurser begränsas och
tillverkningen av naturfrämmande kemikalier upphöra.
Samhället och produktionen måste organiseras med målet
att kretsloppen kan slutas.
Detta är inte gjort i en handvändning, men det är hög tid
att bestämma sig för den inriktningen. Om man betraktar
föroreningar som materielförluster kan åtgärderna inriktas
mot själva uppkomsten av miljöproblemen istället för som
idag mot effekterna.
Vi har under lång tid krävt att ett system med
naturresursräkenskaper införs nationellt. En statlig
utredning har fått i uppdrag att föreslå former för s k gröna
räkenskaper. Inom företagen bör materielbalanser
upprättas. Det finns ett ökat miljömedvetande inom
industrin. En orsak till detta är vetskapen om att en bättre
materielbalans innebär lägre kostnader för företagen. Vi
återkommer till detta under rubriken miljörevision.
Vi anser att kemikaliearbetet bör grundas på följande
synsätt:I. Naturfrämmande ämnen som är eller kan
befaras vara långlivade, som t ex organiska klorföreningar,
bör överhuvudtaget inte spridas i miljön. Det enda
acceptabla gränsvärdet är alltså 0.II. Tungmetaller och
andra sällsynta grundämnen är inte naturfrämmande, men
kan i onaturliga koncentrationer orsaka bestående eller
långvariga skador i miljön, koldioxid och naturliga gaser
med växthuseffekt likaså. Halterna i miljön bör hållas inom
de naturliga variationerna.III. Alla övriga ämnen. Dessa
får inte öka mer än vad naturen förmår bryta ned eller kan
tolerera. Ekonomiska incitament måste användas allt mer
som styrmedel i miljöpolitiken. Men det måste också finnas
absoluta gränser för naturvidriga ämnen. Därför behövs
också en kraftfull lagstiftning.
Eftersom vi inte på förhand kan förutsäga samtliga
miljöeffekter av ett kemikalieflöde, krävs att samhället
förebygger skador genom försiktighet. Samhället kan inte
tillåta användning av kemikalier, som kan misstänkas ge
allvarliga miljökonsekvenser. Denna s k
försiktighetsprincip har Sverige accepterat i flera
internationella avtal men inte tillämpat.
Vi föreslår följande åtgärdsstrategi för
kemikaliearbetet:Avveckla tillverkning och användning
av miljöfarliga kemikalier som inte kan gå runt i ett slutet
kretslopp. Upprätta avvecklingsplaner för vissa riskgrupper
som t ex klorföreningar och bromerade ämnen.Tillämpa
substitutionsprincipen vid tillståndsprövningar.
Miljövänliga alternativ ska användas när sådana finns.
Gör en kemikalierevision i alla företag med en omfattande
hantering av miljöfarliga ämnen.Initiera internationella
överenskommelser för att begränsa brytning eller
tillverkning av miljöfarliga ämnen som t ex kvicksilver.
Inför miljöavgifter på de särskilt miljöfarliga ämnen som
finns på kemikalieinspektionens begränsningslista.Gör
en översyn av kemikalieinspektionens organisation för att
förstärka det internationella arbetet och den regionala
organisationen.Inför en kemikalieförsäkring för
tillverkare och importörer av kemikalier.Tillsätt en
parlamentarisk utredning för att stimulera utnyttjande av
vegetabiliskt baserade produkter.
Vi vill understryka vikten av att ta ett helhetsgrepp på
kemikaliehanteringen så att den också omfattar varor och
transporter.
Klorutsläpp från skogsindustrin
Utsläppen av klor från massaindustrin är ett exempel på
föroreningar som naturen inte tål. I propositionen sägs att
''Målet är att skogsindustrins utsläpp ska minskas till början
av 2000-talet till en sådan nivå att miljön inte märkbart
påverkas. Vad det innebär ifråga om storlek på utsläppen
måste klarläggas genom fortsatt forskning och
miljöövervakning.'' Propositionens kloravsnitt präglas av
uppgivenhet.
Skogsindustrin har genomfört omfattande minskningar
av klorutsläppen. Det finns helt klorfria blektekniker som
används i Sverige idag. Två sulfitmassabruk har blivit helt
klorfria under 1990. Aspa bruk, som var en stor förorenare
av Vättern, började 1990 tillverka klorfri, blekt
sulfatmassa. En stor del av den svenska massaexporten går
till Tyskland där en växande miljöopinion har lett fram till
en förändrad attityd till klorblekt papper. Från
miljödepartementet där har riktlinjer utgått om minskade
ljushetskrav m.m. Dessa kommer antagligen att få stor
betydelse för svensk pappersmasseindustri och
möjligheterna att snabbt avveckla klorblekningen.
Vi bedömer det möjligt att i stort sett avveckla
klorutsläppen från skogsindustrin. Vi har tidigare föreslagit
att klorutsläppen i stort sett skulle ha upphört 1995. Vi
reserverade oss i förra miljöbeslutet mot regeringens förslag
som inte ens var lika långtgående som industrins planer. Vi
anser att med dagens utgångspunkt är det fullt möjligt att
nedbringa klorutsläppen till högst 0,5 kg AOX --
Absorberbar Organisk Halogen -- 1995 per ton massa och
till högst 0,1 kg 1999. Vi anser att riksdagen bör fastställa
denna målsättning och begära en avvecklingsplan.
Miljöavgiftsutredningen föreslog att en kloravgift på 50
kr/kg organiskt bundet klor införs. Regeringen lägger
varken fram detta förslag eller något stoppår för
klorutsläppen. Vi föreslår att miljöavgiften på klor uttas i
enlighet med MIAs förslag.
PCB
Polyklorerade bifenyler, PCB, är ett välkänt
miljöproblem. PCB förekommer idag endast i
transformatorer. Den mängd PCB som under tidigare år
tillförts miljön vandrar numera runt via olika ekosystem.
PCB bryts endast långsamt ned. Den senaste tiden har man
konstaterat en ökad förekomst av PCB. Vi anser det viktigt
att klarlägga orsakerna till detta. Tänkbara utsläppskällor
kan vara industriella processer eller baskemikalier.
Klorblekt massa och pappersprodukter är en utsläppskälla.
Vid avfallsförbränning sker viss nybildning av PCB. Det
kan också finns andra diffusa utsläpps- och spridningskällor.
Naturvårdsverket bör få i uppdrag att klarlägga dessa och
lämna förslag till åtgärder hur utsläppen kan begränsas.
Buller
Det är uppenbart att buller varit ett starkt försummat
miljöproblem under 80-talet. Det avspeglas också i
regeringens miljöproposition, som ytterst begränsat tar upp
bullerproblemen. Om inga drastiska förändringar vidtas, så
passeras enmiljongränsen av det antal människor i Sverige
som har nedsatt hörsel p g a buller.
Kraftfulla åtgärder är nödvändiga för att förebygga och
minska hörselskador och öronsusningar samt öka
människors välbefinnande på arbetsplatser, i bostäder och i
trafikmiljön. Det gäller särskilt storstäderna. Idag finns
stora forskningskunskaper inom buller- och hörselområdet
som inte tillämpas i samhället.
I Sverige finns utarbetade normsystem inom samtliga
områden. Ett fungerande normsystem kräver oftast att ett
tidsplanerat åtgärdsprogram utarbetas, vilket idag inte
efterföljs i tillräcklig utsträckning. Dessutom måste
bullerdeklarationer för maskiner, bilar, leksaker etc.
förbättras. Dessa normsystem och bullerdeklarationer bör
så långt som möjligt fastläggas i internationell samverkan.
Ett kraftfullt och fungerande handlingsprogram mot buller
bör innehålla bl a följande åtgärder:I grundskolan bör
kunskap om buller och hörselskaderisker införas i
läroplanen, för att uppnå ett bättre ljudmedvetande hos
ungdomarna.Samma kunskap bör införas i läroplanen på
lärarhögskolan, för att uppnå ett bättre välbefinnande i
skolmiljön.Förstärkta insatser för att förmedla
tillämpbar forskningskunskap till arbetslivet och
samhället.Förstärkta insatser beträffande
högskoleutbildning och forskning inom bullerområdet utan
hinder av fakultetsgränserna.Förstärkta uppföljningar av
tidsplanerade åtgärdsprogram utarbetas mot buller.
Riksdagen beställde 1990 ett handlingsprogram för att
minska bullret i samhället. Regeringen borde ha redovisat
uppdraget i miljöpropositionen. Vi anser att regeringen
snarast måste återkomma till riksdagen med ett sådant
program och i detta bl a ta upp de förslag till åtgärder som
ovan angetts.
Miljöpolitikens medel och instrument
Gränslöst samarbete
Det internationella miljöarbetet blir allt viktigare.
Regeringen har i propositionen uttryckt detta i ord, men
inte konkretiserat det med förslag. Trots att det
internationella miljöarbetet har utretts stannar förslagen
huvudsakligen vid två nya miljöattachéer och två nya
miljoner till miljöorganisationernas internationella
verksamhet.
Strategi för FN-konferensen -- 1992
FNs miljökonferens för miljö och utveckling, UNCED,
ger en unik möjlighet att lyfta miljö- och
utvecklingsfrågorna på den politiska dagordningen. Inför
konferensen förbereds konventioner på tre områden:
klimatet, den biologiska mångfalden och skogen. Sverige
måste vara pådrivande i detta arbete. Vi har i en tidigare
miljömotion utvecklat vår syn på arbetet med FN-
konferensen och tar därför här enbart upp några specifika
områden:
Global miljöfond
Överföring av ekonomiska resurser kommer att ha stor
betydelse för att inte tredje världens länder skall överta den
dåliga teknik, som vi i industriländerna tidigare använt eller
använder. I-länderna har stort ansvar för att kunna avvärja
miljöhoten i tredje världen. Vi föreslår därför att en global
miljöfond inrättas. Den ska finansieras genom att
industriländerna avsätter en andel av sin
bruttonationalinkomst varje år. Detta bidrag bör
inledningsvis sättas till 0,1% av BNI för att successivt
byggas upp till 0,5% inom en femårsperiod. Det skulle
innebära att fonden första året tillfördes ca 100 miljarder kr
och när den är fullt utbyggd ca 500 miljarder kr per år.
Fonden bör administreras av FNs miljövårdsprogram,
UNEP. Medlen bör användas till de av FN prioriterade
områdena. Arbetet med att få till stånd denna globala
miljösatsning bör ha högsta prioritet i det svenska agerandet
inför FN-konferensen i Brasilien.
Miljörättigheter
Vi anser att Sverige inför FNs konferens om miljö och
utveckling, ECO -92, bör vara pådrivande för att formulera
en deklaration om ''miljörättigheter'' för individer, grupper
och organisationer (Charter on Environmental Rights).
Vid den regionala FN-konferensen inom ECE i Bergen
förband sig de deltagande regeringarna att bidra till
utformande av en sådan deklaration som skulle kunna antas
vid FN-konferensen 1991. Diskussionen rörde främst rätten
till information om miljöförhållanden, rätten till delaktighet
i beslut och rätten till lagligt skydd. Detta var ett av
Bergenkonferensens stora genombrott, vilket till stor del
möjliggjordes genom demokratiseringsprocessen i Öst- och
Centraleuropa. Det är viktigt att dessa framsteg följs upp
och att tanken på en global FN-deklaration om
miljörättigheter förverkligas. En sådan deklaration skulle
kunna bli ett kraftfullt redskap för det folkliga och
demokratiska miljöengagemanget, vilket är den viktigaste
kraften för att vända den globala miljökrisen i en positiv
utveckling mot ett uthålligt samhälle.
Arbetet med miljörättigheterna bör också utvidgas till
att säkra själva rätten till en god livsmiljö i enlighet med det
förslag till miljötraktat som vi tidigare lagt fram. Sverige bör
verka för att sådana rättigheter inarbetas i FNs deklaration
om mänskliga rättigheter.
Krig och miljö
Kriget vid Persiska viken har på ett dramatiskt sätt
fokuserat sambandet mellan krig och miljö. Brinnande
oljekällor och oljeskadade fåglar är synbara bevis på
skadorna. Men effekterna är så mycket mer omfattande. De
brinnande oljekällorna kommer att påverka miljön genom
försurning, förgiftning och klimatförändringar.
Oljeutsläppen har skett i ett område av jorden med rik
biologisk mångfald. Kemikaliseringen kommer att vara
omfattande i krigsområdet och dessutom kvarstår en
gigantisk nedskräpning med krigsmateriel. För att kunna
stärka medvetenheten om att ta hänsyn till miljöeffekterna
i krig måste miljömedvetandet skärpas i fredstid. Sverige
måste aktualisera och förstärka de konventioner som finns
inom dessa områden. Sverige bör också ta initiativ till en
FN-studie om sambandet mellan krig och miljö.
Bistånd och miljö
Miljöproblemen i u-länderna utgör inte sällan ett direkt
hot mot människors hälsa och överlevnad. Därför är det
särskilt angeläget, att konferensen 1992 förmår att lyfta
fram överlevnadsfrågorna. Om så sker kan
Brasilienkonferensen få lika stor betydelse för tredje
världen, som Stockholmskonferensen 1972 fick för i-
länderna. Vi vill särskilt understryka att Sverige i det
sammanhanget aktualiserar hur anpassad och miljövänlig
teknik kan motverka att tredje världen drabbas av
omfattande miljöproblem liknande i-ländernas.
Kunskapsutbyte
Det finns behov inte bara av överföring av miljövänlig
teknik utan också av kunnande för att skapa bra lagstiftning
och bygga upp effektiva myndighetsorganisationer. Sverige
bör ta initiativ till att utveckla ett sådant kunskapsnätverk.
Som förebild kan bl a användas informationsutbytet genom
Chemical abstracts för att skapa Environment Bureaucratic
abstracts.
Tropiska regnskogar
I arbetet med de tre tidigare nämnda konventionerna till
FN-konferensen om miljö och utveckling kommer de
tropiska regnskogarna att ha en central roll. Vi anser att
Sverige måste verka för att regnskogarna ges ett fullgott
skydd i konventionerna. Den globala miljöfond som vi ovan
redogjort för kan här spela en viktig roll.
Sverige måste begränsa importen av virke från hotade
trädslag. Det kan ske genom att endast tillåta import som
kommer från plantageodlade träd eller träd som kommer
från områden där uttag är förenligt med ett uthålligt
skogsbruk. Regeringen bör lägga fram förslag om detta.
Nordiskt miljösamarbete
Det nordiska miljöarbetet har kraftigt förstärkts under
senare år på bl a initiativ från centerpartierna i Norden.
Miljökonferenser har anordnats och en miljökonvention
utarbetats liksom ett program för havsmiljön. Inom
nordiska investeringsbanken har ett särskilt organ
upprättats för överföring av medel för miljöinvesteringar till
Öst- och Centraleuropa. Även om vi på många områden
hade önskat skärpningar i de nordiska överenskommelserna
har dessa ändå stärkt möjligheterna till ett samnordiskt
miljöarbete.
Vid senaste mötet i Köpenhamn antogs
rekommendationer om bl a vägtrafikens miljöeffekter,
beräkningsmodell för Grön BNP, miljövårdsinsatser i
Baltikum, överföring av miljöteknologi till Östeuropa m.m.
Det intensifierade miljösamarbetet har regeringarna ofta
försökt bromsa. Vi anser att det finns anledning att
ytterligare understryka värdet av det nordiska
miljösamarbetet och betydelsen av att Sverige är
pådrivande och lever upp till de nordiska åtagandena.
Europasamarbete
Hänsyn till miljön måste vara grundläggande för
Europasamarbetet. De gränsöverskridande
miljöproblemen måste lösas i så brett samarbete som
möjligt. Solidariska insatser krävs för Europas mest
förstörda regioner. Centern har tidigare föreslagit, och
också fått riksdagens gehör för, en internationell
luftvårdsfond. Regeringen har uppenbarligen inte gjort
tillräckligt för att förverkliga förslaget. Luftvårdsfonden bör
byggas upp genom miljöavgifter på fossilbränslen för att
möjliggöra finansiering av lån eller bidrag till
miljöförbättrande luftvårdsinvesteringar.
Europasamarbetets ekonomiska och sociala spelregler
måste utformas så att de förebygger miljöskador. Sverige
måste aktivt ta del i det ökande miljöengagemanget inom
EG. Sverige bör delta i de miljöorgan som är öppna för vårt
land. I EES-förhandlingarna och vid en ansökan om
medlemskap i EG måste Sverige med kraft hävda
miljöfrågorna. I propositionen saknas redogörelse för
regeringens ambitioner i detta avseende. Vi anser att
Sveriges medverkan i Europasamarbetet bör förstärka
miljön, utveckla de förebyggande insatserna, de
ekonomiska styrmedlen och skapa en helhetssyn på
kemikalieområdet. Liksom i det nordiska miljösamarbetet
måste högsta tillämpade ambitionsnivå också vara Sveriges
mål.
Centern har lagt fram en omfattande motion med målet
Rädda Östersjön. Vi tar därför inte upp dessa frågor i detta
sammanhang.
Antarktis
Sverige måste aktivt ta del i det internationella
naturvårdsarbetet. Antarktis är det enda större område på
jorden som ännu inte utsatts för mänskliga ingrepp i större
omfattning. Vi anser att Sverige bör ta initiativ till att få
Antarktis förklarat som internationell naturpark.
Internationell miljöbevakning
Den begränsade förstärkning av miljöbevakningen som
föreslås vid Sveriges ambassader är otillräcklig. Vi föreslår
att regeringen i samband med den pågående översynen av
utrikesförvaltningen återkommer med förslag till en mer
heltäckande miljöbevakning.
Uthållig tillväxt
Miljö och knappa naturresurser
Ett av de mest fundamentala strukturfelen i ekonomins
nuvarande funktionssätt är att miljö och knappa
naturresurser i stort sett betraktas som fria nyttigheter.
Priserna på varor och tjänster beaktar därmed inte den fulla
samhällsekonomiska kostnaden. Miljöeffekterna brukar av
ekonomerna få benämningen externaliteter. Det är ett
märkligt begrepp med tanke på att en frisk miljö är själva
grundvalen för vår långsiktiga överlevnad. Däremot är det
ytterst träffande som uttryck för hur miljövärden hittills
behandlats i ekonomiska sammanhang. Diskussionen om
produktivitet och avkastning blir ofta därför en fuskdebatt.
Marknadsekonomin lämnad åt sig själv förmår inte klara
uppgiften att inkludera de samhällsekonomiska
kostnaderna och måste därför styras och anpassas i önskad
riktning. Därvidlag bör marknadens egna mekanismer och
dynamik utnyttjas. Det finns en lång rad tekniker och medel
som kan användas i detta syfte.
Som underlag för de samhällsekonomiska besluten
behövs nationalräkenskaper som tar hänsyn till miljö- och
naturresursutnyttjande. Centern har mot denna bakgrund
länge hävdat att de traditionella målen måste kompletteras.
Till de ekonomiskpolitiska målen måste också höra god
miljö och regional balans. Detta har så småningom vunnit
gehör i riksdagen, och god miljö och regional balans ingår
nu bland de ekonomiskpolitiska målen.
Ekonomisk tillväxt framställs ofta som synonym med
ökad välfärd. Det är en värdering och en förväxling som vi
motsätter oss. Tillväxt är ett bland flera ekonomisk-
politiska mål. Tillväxtens innehåll måste fokuseras och
tillväxten formas så att den blir miljövänlig. Ökad tillväxt
måste vägas mot andra icke-materiella mål såsom bättre
miljö, resurshushållning och ökad fritid.
Kommande generationers välfärd måste beaktas i den
ekonomiska politiken. FNs världskommission för miljö och
utveckling (Brundtlandkommissionen) introducerade --
''hållbar utveckling'' -- som just uttrycker detta.
Definitionen på hållbar utveckling är ''en utveckling som
tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande
generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov''. Vi
anser att det övergripande målet för den ekonomiska
politiken i framtiden måste definieras i överensstämmelse
med detta begrepp.
Sverige bör gå före och utveckla ''gröna
nationalräkenskaper''. Vidare bör Sverige trycka på i
internationella fora för att användningen av gröna
nationalräkenskaper skall bli en global företeelse. Detta
gäller inte minst i samband med den kommande
världsmiljökonferensen i Brasilien.
Centern har i riksdagen sedan 1968 drivit kravet på
naturresursräkenskaper. Vi har därefter utvecklat vår syn
på gröna räkenskaper i ett flertal motioner. År 1990 tillsatte
regeringen en utredning om grön BNP.
Internationellt har arbetet med att sammanföra miljö
och ekonomi främst utgått från kostnader för
miljöpåverkan.
Vi anser att en grön BNP ska ge underlag för att mäta en
uthållig utveckling, där resurshushållning och
kretsloppstänkande är viktiga delar. En möjlighet att
tydliggöra detta skulle vara att basera räkenskaperna på det
kvantitativa materialflödet i samhället. Med dagens
resursslösande flöde minskar en grön BNP kraftigt, medan
ett samhälle baserat på resurshushållning och återbruk ger
en högre BNP. Ett sådant värde skulle kunna åstadkommas
genom att BNP per capita divideras med avfallsproduktion
per capita, kort sagt bruttonationalprodukten genom
bruttonationalavfallet.
Detta räcker dock inte. Gröna nationalräkenskaper
måste också sätta spår i de beslut som fattas så att miljö- och
naturresursaspekter blir grundläggande i all
samhällsplanering. De måste således beakta också
användningen av lagerresurser och förnybara resurser.
Vi anser att samhället i större utsträckning bör använda
marknadsekonomiska styrmedel. Miljöavgifter har införts
på handelsgödsel och bekämpningsmedel och därefter på
svavel och kväve samt på koldioxid. Därutöver finns vissa
pantsystem.
Miljöavgifterna ska åstadkomma att produkter och
verksamheter bär sina miljökostnader fullt ut. På så sätt blir
det lönsamt för utsläpparna att utnyttja den bästa
reningsteknik som är ekonomiskt tillgänglig inom ramen för
miljökostnaden eller att ersätta en miljöförstörande
produkt med en som har mindre miljöpåverkan.
Regeringen skriver om betydelsen av ekonomiska
styrmedel. Ändå ger propositionen mer bilden av en
regering som bara en kort tid har accepterat systemet med
miljöavgifter och nu är på väg att överge det. Regeringen
borde ha tagit fasta på flertalet av miljöavgiftsutredningens
förslag. Det gör man emellertid inte. Vi föreslår i det
följande flera miljöavgifter, bl a med anledning av förslagen
i MIA.
Många miljöproblem är till sin karaktär globala.
Internationella överenskommelser är önskvärda och
överstatliga beslut kan enligt vår uppfattning komma att bli
nödvändiga. Även internationella miljöavgifter bör
utnyttjas i syfte att sluta kretsloppen.
Avfallsavgift nu
MIA föreslog att en avgift införs på osorterat hushålls-
och industriavfall fr.o.m. 1 januari 1992. Utredningen
föreslog att avdrag medges för sorterade fraktioner. Vi
anser att MIAs förslag, i avvaktan på ett mera
miljöanpassat förslag, bör genomföras. Behovet av att få
fram en fungerande återvinningsmarknad är stor. Behovet
av ekonomiska resurser till att utveckla avfallssnål teknik är
också stort. Vi anser dock att den föreslagna nivån på 50 kr
per ton avfall är för låg. Vi föreslår att en avfallsavgift tas ut
med 200 kr per ton osorterat avfall.
Hushållningsstimulanser
Strävan bör vara att de kostnader, som är förknippade
med varje varas slutliga omhändertagande, kommer till
uttryck i varans marknadspris. På detta sätt ges
konsumenterna och tillverkarna ett reellt incitament för att
välja ett handlingsmönster som avlastar
avfallshanteringssystemet.
Denna prissignal påverkar dock inte konsumenten när
det gäller att göra sig av med den uttjänta varan på ett riktigt
sätt. För att uppnå den uppdelning av avfallsströmmarna,
som är nödvändig för ett miljöriktigt omhändertagande av
avfallet, måste därför pantsystem komma till användning.
Erfarenheten visar att endast genom pantsystem kan man
uppnå den separation av avfallet, som är nödvändig för ett
framtidsorienterat avfallssystem. Samhället måste också i
ökad utsträckning tillgripa förbud, när ingen annan
miljöriktig lösning finns tillgänglig.
Skall den långtgående separation av avfallsströmmarna
som är nödvändig kunna uppnås, krävs det också ett
utbyggt system av mottagningsplatser för de varor som
avskiljs från det övriga avfallet. Då det finns en gräns för
hur många pantsystem och andra retursystem som kan
inrymmas inom ramen för den nuvarande detaljhandeln,
spelar de s k returcentralerna en nyckelroll i detta
sammanhang. En returcentral skall inte sammanblandas
med en återvinningscentral, utan den bygger istället på
principen om ett omvänt distributionssystem. Det är alltså
en form för att sluta kretsloppen för produkterna och
varorna och att ge producenten en möjlighet att ta ansvaret
för varornas hela livscykel.
För att förverkliga dessa långsiktiga målsättningar krävs
en målmedveten satsning på forskning och praktiska försök.
Detta är något som måste påbörjas omedelbart. Vi föreslår
att en utredning tillsätts för att utforma en sådan styrande
miljöavgift.
Miljölagstiftning
Miljöbalken
Det är bra att miljölagstiftningen ska samordnas i en
särskild miljöbalk. Vi anser att denna borde omfatta
samtliga miljölagar. Utöver regeringens förslag bör
vattenlagen, strålskyddslagen och lagen om kärnteknisk
verksamhet ingå i den översyn som
miljölagstiftningskommittén ska göra. Miljölagstiftningen
ska inte bara samordnas utan framförallt skärpas för att
fungera förebyggande. Vi föreslår att utredningen särskilt
bör uppmärksamma följande åtgärder:Vi anser att
lagarna på miljöskyddsområdet måste inriktas på att den
mänskliga påverkan på naturen inte ska vara större än vad
naturen tål. Speciell hänsyn måste också tas till särskilt
känsliga områden. Miljökvalitetsnormer ska utarbetas som
anger gränsvärden för acceptabel påverkan av
ekosystemen.Miljökonsekvensanalyserna måste omfatta
alternativa beskrivningar och omfatta alla beslut som mer
än marginellt kan påverka natur och miljö.
Miljöorganisationerna måste ges talerätt vid behandling av
ärenden enligt miljöskyddslagen, naturresurslagen,
naturvårdslagen, plan- och bygglagen samt vattenlagen och
sedermera den nya miljöbalken. Det är angeläget att
miljökunnande och engagemang i miljöorganisationerna tas
till vara. Vi anser att miljöorganisationer som uppfyller
vissa kriterier ska ha rätt att överklaga beslut om tillstånd
och sådana frågor som avses i 8 § andra och tredje stycket
miljöskyddslagen. För att ge erforderlig stadga åt systemet
bör regeringen fastställa vilka organisationer som ska få
talerätt. I dag finns redan rätt till överklagande för
kommuner och lokala arbetstagarorganisationer.
Internationella överenskommelser som Sverige ratificerat
måste inlemmas i den svenska lagstiftningen.Vi anser att
mätningar och analyser av ämnen och föreningar som ger de
allvarligaste effekterna på miljön måste prioriteras i
kontrollprogrammen. Miljöskyddsförordningens § 7 måste
ändras så att möjlighet ges för myndigheterna att prioritera
ärenden utifrån miljöeffekt, vilket bör ges regeringen till
känna.Gränsvärden måste ersätta dagens riktvärden. De
bör ange utsläppsgränser för en begränsad tidsperiod, t ex
en timme eller en dag. Därmed uppnås en högre grad av
säkerhet som leder till en ökad rättssäkerhet också för den
som ansvarar för berörd verksamhet.Påföljden för ett
brott ska vara relaterat till brottets straffvärde. I vissa fall
innebär miljöbrotten oersättliga skador för generationer. Vi
anser att i utformningen av den nya miljöbalken måste ökad
hänsyn tas till betydelsen av skadans varaktighet.
Miljöåklagare
De nuvarande förhållandena är otillfredsställande både
för den som leder förundersökningen och för den
misstänkte. När det gäller andra komplicerade frågor har
samhället valt att tilldela en speciell åklagare uppgiften att
leda förundersökning och föra talan i domstol. Enligt vår
mening bör miljörätten behandlas på samma sätt i vart fall
under en övergångstid, tills tillräcklig erfarenhet av
miljöbrottsligheten vunnits. En särskild statsåklagare i
miljömål bör nu utses.
I det dagliga arbetet med att utreda och beivra
miljöbrott har det visat sig vara svårt för åklagaren att
fastställa vem som ansvarat för en viss miljöförstörande
åtgärd. Ansvarsförhållandena inom det misstänkta
företaget är ofta inte helt klara och sådana oklarheter måste
undanröjas. Vi anser därför att miljöskyddslagen bör
kompletteras med en bestämmelse med innebörden att en
särskild miljöansvarig ska utses på varje företag som sysslar
med miljöfarlig verksamhet i sådan omfattning att
koncessionsnämnden utfärdat anvisningar för driften av
företaget.
Miljöombudsman
Samhällets kontroll av miljöföroreningar är bristfällig.
Domstolarnas bevakning av miljöbrott är också
otillfredsställande. Med de ökade kunskaperna om
miljöriskernas betydelse för samhället och för enskilda
människor anser vi att inrättandet av en miljöombudsman
skulle kunna vara en väsentlig insats för miljövården och
rättssäkerheten i vårt land. Miljöombudsmannen bör ges
möjlighet att själv föra talan i domstolar och ge
rekommendationer till myndigheter.
Rättshjälp i miljömål
En viktig princip är att garantera alla medborgare likhet
inför lagen. Rätten till juridiskt biträde är således väsentlig
för att uppfylla denna rättsprincip. Vissa ändringar har
nyligen företagits i rättshjälpslagen. Bl a skall allmän
rättshjälp kunna beviljas i sådana fastighetstvister, där den
rättssökandes kostnader kan uppgå till betydande belopp, t
ex i miljömål och i mål om mögelhus, och där
rättsskyddsförsäkringen inte räcker för att betala den
rättssökandes egna kostnader.
Det finns dock fortfarande anledning att förbättra
rättshjälpen ytterligare och genomföra
miljöskadeutredningens förslag om att införa en regel i 25 §
rättshjälpslagen för att få en sakkunnigutredning om
tekniska och medicinska frågor i skadeståndstvister.
Handlingsplaner för ren produktion
Sverige behöver handlingsplaner för ren produktion.
Centern har utvecklat detta synsätt i miljömotionen från
januari 1991. Principen ren produktion måste också
innebära en förändring av myndigheternas arbete. När
tillstånd ges måste krav ställas på avfallsreducering samt
råvaru- och kemikaliesubstitution som skapar nya
förutsättningar för ren produktion. Den nyorientering av
myndighetsrollen som beskrivits här hänger starkt samman
med företagens eget miljöarbete. Eftersom målen med ren
produktion är att förebygga, borde lagstiftningen göra det
möjligt att ställa industrier till ansvar om de använder sig av
filterteknik innan de uttömt alla möjligheter att
förhindra eller minska problemen genom ren produktion.
Myndigheterna borde också åläggas att föreskriva
''verkliga'' förebyggande åtgärder istället för att som nu
acceptera snabba påbyggnadslösningar.
En möjlig målbeskrivning vid tillståndsprövning skulle
kunna se ut så här:1. I första hand ska åtgärder vidtas
som främjar ren produktion.2. Filterlösningar (rening av
utsläpp, etc) ska bara få användas när avfallsförebyggande
alternativ har utnyttjats till fullo.3. Om filterteknik
används får inte det hindra att ny och bättre
avfallsförebyggande teknik utnyttjas när den blir tillgänglig.
Miljöorganisation
Hela miljöorganisationen ses nu över, men bit för bit.
Naturvårdsverket utreds för sig, den regionala
organisationen för sig och ansvarsfördelning inom
kommunerna för sig. Vi har tidigare föreslagit att en
parlamentarisk utredning görs av hela miljövårdens
organisation. Vi vill nu understryka behovet av en
samordning av de pågående utredningarna för att få en
heltäckande och effektiv miljöbevakning på alla nivåer. Vi
anser att de pågående översynerna av miljöorganisationen
bör inriktas på att höja kompetensen för hanteringen av
tillståndsfrågor och kontroll.
Miljö- och hälsoskyddsnämnderna
Centern ser med oro på de förslag till ändring av
kommunlagen, som innebär att miljö- och
hälsoskyddsnämnderna inte längre ska vara obligatoriska.
Kommunerna har de senaste åren fått ett avsevärt ökat
ansvar för miljöfrågorna. Det gäller inte minst tillsynen av
vissa delar av kommunens egen verksamhet. Vidare
innebär delegeringen att kommunerna ska utöva tillsyn
över utsläpp och övrig miljöpåverkan, som kan få
konsekvenser utanför den egna kommungränsen. Det är
därför direkt olämpligt att sammanföra miljö- och
hälsoskyddsnämnden med exempelvis byggnadsnämnden.
Vi vill istället stärka miljö- och hälsoskyddsnämndernas
ställning. Vi vill bygga upp den ekologiska kompetensen i
kommunerna så att hela förvaltningen kan dra nytta av den.
Nämnden bör på ett tidigt stadium komma in i ärendena och
påverka den kommunala planeringen ur miljösynpunkt.
Centern anser att det mer än någonsin behövs starka miljö-
och hälsoskyddsnämnder, som med integritet kan hävda
omsorgen om miljön.
Miljövårdsenheterna
Den personalförstärkning av miljövårdsenheterna på
länsstyrelserna som påbörjades har inte fullföljts. Vi anser
att med de ökade arbetsuppgifter som ålagts länsstyrelserna
är det viktigt att förutsättningarna också finns för att
bedriva ett offensivt miljöarbete. Vi föreslår att 20 milj kr
ytterligare anslås för detta.
Miljörevision
Företagen måste själva ansvara för att inventera hela
produktionen och minimera miljöbelastningen. Vi anser att
företagen ska genomföra miljörevisioner av sin verksamhet.
Det ska vara en naturlig del av företagets verksamhet och
utföras av auktoriserade miljörevisorer. För att underlätta
tillsynsmyndigheternas arbete anser vi att revisionen skall
vara öppen för myndigheterna.
Bildning för god miljö
Efter en lång tids väntan föreslås i förslaget till ny
läroplan att miljöundervisning införs på alla s k program i
den nya gymnasieskolan. Det är bra. Skolan ska stimulera
ett personligt förhållande till naturen och främja
miljöansvar.
Miljöfrågorna i den grundläggande
högskoleutbildningen
-- Integreringen av miljöfrågorna i utbildningen
Det är svårt att ta regeringen på allvar när den
presenterar sitt förslag till ''satsning'' på miljöfrågor i
högskolan. I propositionen föreslås att miljöfrågorna skall
ges en ökad vikt i all högskoleutbildning, vilket är vällovligt.
Problemet är bara att detta inte följs upp med några som
helst förslag till anslagsförstärkningar.
Regeringen tar istället resurser från redan befintliga
anslag för att på så sätt finansiera ''reformen''. Resultatet
kan inte bli annat än att en redan resurssvag
grundutbildning får en ytterligare minskad tilldelning per
capita. Detta kan centern inte acceptera.
Enligt centerns mening krävs, för att möjliggöra en
integrering av miljöfrågorna i respektive ämnesområde, att
resurser tillförs utvecklingsarbetet för bl a metoder och
läromedel. Nya resurser krävs också för fortbildning av
lärare inom detta område. Centern avvisar regeringens
förslag att omfördela 2 milj kr inom anslaget D 10 Lokala
och individuella linjer och fristående kurser och en
minskning av anslaget D 5 Utbildning för tekniska yrken
med 2 milj kr till detta ändamål. Centern föreslår istället,
att 4 milj kr anslås för perioden 1991/92 -- 1992/93 att ställas
till UHÄs förfogande som en särskild anslagspost under
anslaget D 10, för utvecklingsarbete och fortbildning
avseende integrering av miljöfrågorna i den grundläggande
högskoleutbildningen.
-- Utbildning och forskning inom avfallsområdet
De alltmer ökade avfallsmängderna som vårt
konsumtionssamhälle skapar utgör ett stigande problem.
Återvinning och en samtidig minskning av den totala
avfallsmängden är de enda rimliga alternativen för
framtiden. En förstärkt forskning och utveckling krävs
därför inom flera områden för att klara detta mål. Vi
föreslår, till skillnad mot regeringen, att resurser tillförs
miljöforskning och forskarutbildning. Centern föreslår att
resurserna till detta ändamål förstärks med 1 milj kr för
perioden 1991/92 -- 1992/93.
-- Miljö- och hälsoskyddslinjen
För att möta det stora behovet av bl a miljö- och
hälsoskyddsinspektörer startades 1976/77 en miljö- och
hälsoskyddsutbildning vid Umeå universitet. Utbildningen
dimensionerades till 62 antagningsplatser. Centern hävdade
redan vid denna tidpunkt i en motion (1989/90:Ub758) att
''Efterfrågan på personal med denna utbildning är redan
idag mycket stor från bl a kommuner och länsstyrelser. Ett
framgångsrikt miljöarbete är starkt beroende av att tjänster
inom miljövårdens myndighets- och tillsynsverksamhet kan
tillsättas med kvalificerade sökande. Mot denna bakgrund
vill vi nu föreslå att utbildningen byggs ut med ytterligare 60
nybörjarplatser förlagda till annan del av landet.'' Idag är
situationen ännu mer akut. Både inom kommuner och
näringsliv upplever man ett kraftigt tilltagande behov av
ytterligare tjänster inom området.
Regeringen föreslår en utökning av antalet
antagningsplatser till 90 fr.o.m. 1991/92. Vi anser att denna
utökning, sett i ett nationellt perspektiv, är otillräcklig.
Centern föreslår därför att utbildningen byggs ut med
ytterligare 60 antagningsplatser till högskolan i
Karlskrona/Ronneby. Dessa inrättas med till en början 30
platser 1991/92 och ytterligare 30 platser 1992/93.
När det gäller regeringens förslag till finansiering av det
utökade antalet platser vid Umeå universitet, gör den sig
skyldig till ännu en allvarlig urholkning av befintliga anslag.
I detta fall tar man helt enkelt medel från anslaget D 10
Lokala och individuella linjer och fristående kurser vid
Umeå universitet för att finansiera utökningen av
platsantalet på miljö- och hälsoskyddsutbildningen.
Regeringen motiverar detta med att hänvisa till den
förstärkning av utbildningsutbudet vid universitetet som
beslutats om vid 1988/89 och 1989/90 års riksmöten. Dessa
förstärkningar, som tillkom mot regeringens vilja, gjordes
utifrån väl motiverade behov vid Umeå universitet. De
förstärkningar av anslaget D 10 som skett har av riksdagen
avsetts för att i första hand möjliggöra en utbyggd
distansundervisning.
Att regeringen nu föreslår en urholkning av anslaget D
10 vid Umeå universitet ter sig mot ovanstående bakgrund
som ytterst märkligt. Särskilt när man i den s k
''tillväxtpropositionen'' hänvisar till förekomsten av
distansutbildning vid Umeå universitet som ett bra exempel
på åtgärder med syfte att höja den allmänna
utbildningsnivån. Centern måste på det bestämdaste avvisa
regeringens förslag om en minskning av anslaget D 10 vid
Umeå universitet med 1 120 000 kr 1991/92.
Centern föreslår att till anslaget D 5 vid Umeå
universitet anslås 1 120 000 kr 1991/92 för en utökning av
antalet platser på miljö- och hälsoskyddsutbildningen.
Detta finansieras inom ramen för de miljöinvesteringar som
föreslås i denna motion. Vi föreslår också att högskolan i
Karlskrona/Ronneby, för inrättande av en miljö- och
hälsoskyddsutbildning, tillförs 1 200 000 kr 1991/92 att
finansieras inom ramen för centerns förslag till
dimensioneringsökning av högskolan med 6 000 platser
1991/92 (motion 1990/91:Ub696 och partimotion
1990/91:N32). De ytterligare 30 platser som skall tillkomma
budgetåret 1992/93 finansieras i samband med kommande
års budgetproposition.
-- Kompletteringsutbildning
Här gör sig regeringen skyldig till ännu en allvarlig
åderlåtning av anslaget D 10 Lokala- och individuella linjer
och fristående kurser. Centern delar i och för sig
regeringens bedömning att det fortfarande finns behov av
åtgärder för att stärka rekryteringen till miljöområdet.
Därför skall också den ettåriga kompletteringsutbildningen
för naturvetare och tekniker genomföras under ytterligare
tre år med början 1991/92 med sammanlagt 90
antagningsplatser.
Det vi däremot inte kan acceptera är att hela
finansieringen föreslås ske genom en motsvarande
minskning av anslaget D 10. Centern avvisar därför
regeringens finansieringsförslag som innebär en minskning
av anslaget D 10 med 4 230 000 kr 1991/92. Centern föreslår
att 4 230 000 kr ställs till UHÄs förfogande budgetåret
1991/92 avseende kompletteringsutbildningen för
naturvetare och tekniker.
Miljömärkning
Miljömärkning kan ge viktig information och möjlighet
att ta ett personligt miljöansvar. En grupp har tillsatts för att
utveckla miljömärkningen i Norden. När förslaget till
organisation behandlades i riksdagen föreslog centern en
annan utformning. De hittillsvarande erfarenheterna är
dåliga. Ingen produkt har hittills kunnat miljömärkas med
den s k svanen. Vår slutsats är att utformningen är felaktig
och resurserna är klart otillräckliga. Vi föreslår att
miljömärkningskommittén ombildas till en stiftelse, att
kommitténs sammansättning förändras så att kompetens och
miljökunnande tas till vara. Detta bör ges regeringen till
känna.
Miljöforskning
I översynen av naturvårdsverket prövas också dess
forskningsverksamhet. Vi anser att mycket talar för att
forskningen skiljs ut från verkets uppgifter, i synnerhet
laboratorieverksamheten.
Under anslaget miljöforskning sorterar också statens
andel till finansiering av Institutet för vatten- och
luftvårdsforskning, IVL. Grundtanken är att staten och
industrin ska dela på kostnaderna för ett gemensamt
forskningsprogram, ett s k ramprogram. Miljöforskningen
ska bedrivas så att resultatet blir ett opartiskt
beslutsunderlag som därmed kan utgöra en kunskapsbank
för huvudmännen. I överläggningar med IVL har statens
representant aviserat en neddragning av sin andel och
därmed kommer troligen industrin att minska sin del av
finansieringen. IVLs värdefulla miljöforskning är hotad. Vi
anser att staten bör anslå 5 milj kr ytterligare för budgetåret
1991/92 till IVLs verksamhet inom anslaget för
miljöforskning.
Åtgärder inom olika samhällssektorer
Ett resursbevarande och miljöanpassat boende
En bra boendemiljö förutsätter ett boende och en
bebyggelseplanering som hushållar väl med naturens
resurser. Boendet måste bättre än hittills anpassas till det
ekologiska systemet och till behovet av bättre och
effektivare energianvändning.
En grundläggande regel för all verksamhet måste vara
att resurser skall brukas, inte förbrukas. Hela det
ekologiska systemet bygger på ett ständigt kretslopp. Tas
resurser ur kretsloppet utan att de återförs igen alternativt
om resurser tillförs som normalt inte ingår i kretsloppet,
uppstår förr eller senare störningar i ekosystemet. Ett
ekologiskt byggande och boende måste därför ha som en
grundläggande målsättning att minimera förbrukningen av
ej förnybara resurser, samtidigt som höga krav ställs på ett
''sunt boende''.
Detta innebär att byggande måste ske på ett sådant sätt
att störningar i naturen undviks och bebyggelsen planeras
så att stor hänsyn tas till närmiljön. Det är väsentligt att
närmiljön bevaras. Den är en tillgång i boendet och får inte
först förstöras, eftersom man då tvingas att återskapa den
med stora extra resurser. I ett ekologiskt system finns alltid
ett nära samband och ömsesidigt beroende. Detta bör också
vara norm i ett ekologiskt boende, men utan att försvåra
behov av enskilt boende.
En successiv anpassning till ett sådant mer
resursbevarande boende är nödvändigt för att klara
framtidens energi- och miljöproblem och för att skapa ökad
trivsel i boendet.
Vi anser att byggande och boende måste utformas på ett
resursbevarande och miljöanpassat sätt.
Näringsämnena i avloppsvattnet måste återföras till
marken. För att möjliggöra detta krävs att hushållsavlopp
inte blandas med miljöfarligt avlopp från industrin. Lokala
system för vatten och avlopp måste utvecklas. I nybyggda
bostadsområden bör lokala system som återför
näringsämnena om möjligt användas. För att stimulera en
sådan utveckling bör riksdagen anslå 50 milj kr till sådana
kommunala pilotprojekt.
Trafik
Trafikpolitiken är antagligen det område där klyftan
mellan kraftord och krafttag framstår som tydligast.
Utsläppen av kväveoxider har bara obetydligt minskat
sedan förra miljöbeslutet. Vägtrafik, sjöfart och flyg svarar,
enligt Hur mår Sverige? för ca 60% av Sveriges utsläpp av
kväveoxider. För att komma till rätta med utsläppen från
trafiken krävs massiva satsningar på en fungerande
kollektivtrafik och infrastruktur. Regeringens proposition
om tillväxt ger satsningar på infrastruktur, men inte i första
hand miljövänliga investeringar. Centern däremot har lagt
fram förslag om nyinvesteringar i stomjärnvägar för 1,5
miljarder för nästa budgetår samt totalt 40 miljarder kr för
90-talet.
Det innebär bl a:att utbyggnaden av Västkustbanan
med dubbelspår påskyndas, samt att arbetet med
Arlandabanan snarast inleds. Mälarbanan,
Svealandsbanan, Ostkustbanan, Götalandsbanan och
utbyggnad av andra projekt bör komma inom en snar
framtid. Det är också viktigt att förbindelserna till Norge
ges mycket hög prioritet. En utbyggd Bohusbana kan
tillsammans med järnvägen via Dalsland skapa erforderlig
kapacitet för dessa transporter,att snabbtåg Stockholm --
Sundsvall prioriteras. Under 1993/94 bör hela sträckan
Stockholm -- Malmö vara klar för snabbtågstrafik, hela
Dalabanan från Uppsala till Borlänge ges
snabbtågsstandard och även sträckan Stockholm -- Karlstad
bör färdigställas för snabbtåg. Järnvägsförbindelserna i
sydöstra Sverige bör förbättras, inte minst mot bakgrund av
en positiv framtidsutveckling i Central- och Östeuropa,
att inlandsbanan blir en pulsåder i Norrlands inland och
bibehålls. I motionen konstateras att om
persontransporterna tas bort följer även avveckling av
godstransporter och nedläggning av hela banan. Detta får
allvarliga konsekvenser för näringslivets utveckling,att
en kraftig upprustning och utbyggnad av det regionala
vägnätet i alla delar av landet måste till, inte minst i
Norrlands inland,att en omprioritering av resurserna från
satsningar på motorleder i storstadsregionerna måste göras
till förmån för satsningar på kollektivtrafiken,att
ekonomiska satsningar sker på färjetrafik för att förbättra
förbindelserna med Europa istället för en bilbro över
Öresund.
Rena transporter
Transportsystemet måste utformas utifrån ekologiska
och samhällsekonomiska principer. Långväga godstrafik
ska i stor utsträckning överföras från väg till järnväg och
sjöfart.
Persontransporter på järnväg ska stimuleras, framför allt
genom konkurrenskraftiga priser, snabba transporter och
god komfort för att minska behovet av bil- och
flygtransporter.
Det krävs en kraftfull satsning på utvecklande av
miljövänliga motorer och drivmedel. Klara tidsgränser ska
fastställas för när olika miljökrav ska vara uppfyllda,
liknande vad som skett i Kalifornien, för att minimera
utsläppen.
Etanol för drivmedel
Energiöverenskommelsen innebar att stöd utgår till att
utveckla etanoldrift i tätortstrafik. I klimatstrategin
understryks att trafikens utsläpp ska minskas genom
kollektivtrafik med låga koldioxidutsläpp, ökad
bränsleeffektivitet hos nya personbilar, motoralkoholdrivna
tätortsfordon och sänkta medelhastigheter på landsväg.
Koldioxidutsläppen från flyg och sjöfart bör begränsas.
Med de höga miljökrav som måste fastställas kommer de
fossila bränslena att tvingas ersättas med exempelvis
biobaserade motoralkoholer, vegetabiliska oljor, el eller
biogas. Redan nu skulle en inblandning av etanol med ca
5% kunna göras i bensin. Det finns också möjlighet att driva
fordon med ren etanol, rapsolja eller med el. Centern har
länge verkat för åtgärder för att stödja introduktionen av
dessa miljövänliga drivmedel. Staten bör stimulera
forskning och utveckling för att dels söka höja
verkningsgraden, dels utveckla metoder för tillverkning,
hantering, lagring och distribution.
Elitklass
Regeringen föreslår att personbilarna miljöklassas. Vi
tycker det är bra att på detta sätt påskynda en successiv
utveckling av etablerad teknik. Den stimulerar dock
knappast till satsningar på nya motortyper och nya
bränslen. För att åstadkomma detta krävs att en elitklass
införs, som representerar framtidens bil, med ingen eller
liten miljöpåverkan. Vi anser att regeringen bör återkomma
med ett sådant förslag, när miljöklassernas närmare
utformning ska behandlas.
Flygtrafik
När det gäller flygtrafiken bidrar den till skador på
miljön i långt högre grad än vad som hittills
uppmärksammats. Flygtransporter har sin främsta
betydelse på längre sträckor. Genom snabbtåg kommer
järnvägen att bli konkurrenskraftig på många av dagens
flyglinjer. Flygtrafiken ska underställas stränga miljökrav
för att begränsa naturpåverkan och för att genom utveckling
av motorer och drivmedel minska utsläpp och bullernivåer.
Centern anser att flygbolagen och tillverkarna i likhet med
andra transportgrenar måste utveckla nya bränslen och
bränslesnåla flygplan.
Miljöavgiftsutredningen föreslog att ett system med
miljörelaterade landningsavgifter skulle införas. Sverige
måste verka för att internationella miljöavgifter införs på
flygtrafiken.
Sjöfart
Sjöfarten måste också utveckla miljövänliga motorer och
drivmedel så att utsläppen minskar. Vi anser att Sverige i
samverkan med övriga nordiska länder bör kräva, att färjor
i nordisk linjetrafik högst får använda bränslen med 0,5%
svavelhalt.
Miljökonferensen
Utformandet av en miljövänlig trafikpolitik är en av de
viktigaste uppgifterna såväl nationellt som internationellt.
Det måste därför också ges hög prioritet i förberedelserna
för 1992 års FN-konferens om miljön.
Kalifornien som föredöme
Regeringen lutar sig i propositionen mot utvecklingen
inom EG. Vi anser att Sverige måste söka sina förebilder
där man kommit längst, d v s i USA och framförallt i
Kalifornien. Vi anser dessutom att Sverige ska vara
pådrivande för rena transporter också i europeiska
sammanhang.
Åtgärderna i Kalifornien är delvis av traditionell natur
med krav på användning av renare teknik och effektivare
reningsutrustning, men inriktas även på hur fordonen
används.
Till den första etappen har nära 50 åtgärder föreslagits
som berör transporter. Åtgärderna föreskriver en
minskning av dammspridning från vägar och
parkeringsplatser, skärpta utsläppsgränsvärden för nya
fordon, rena bränslen för fordonsparker, förbättrade
besiktningsprogram samt reningsutrustning för dieseldrivna
bussar och lastbilar. Här finns också åtgärder avsedda att
minska fordonsanvändandet, förbättra trafikflödet och
bygga ut kollektivtrafiken.
Bland åtgärderna i den andra etappen märks satsning på
lågemitterande fordon, på kort sikt troligen främst genom
utnyttjande av etanoldrift. Vid etappens slut skall 40% av
passagerarfordonen, 70% av fraktfordonen och 100% av
lokalbussarna ha konverterats till sådan teknik.
(Lågemitterande teknik definieras som all
utsläppsreglerande utrustning och alla bränslen som är
minst lika rena som vid förbränning av metanol.)
Kvarvarande utsläpp från övriga, icke vägbundna, mobila
källor, skall dessutom minskas med 50%. För etappen
kommer ny teknik att krävas. Denna skall hjälpas fram
genom utsläppsavgifter och skärpta gränsvärden. Striktare
gränsvärden kommer bl a att sättas på kvarvarande
dieseldrivna lokalbussar och nya gränsvärden kommer att
sättas för fritidsbåtar. För att påskynda utvecklingen av
nödvändig teknik (elfordon, renare bränslen m.m.) finns ett
omfattande forskningsprogram.
Etapp tre grundas på en strävan att hjälpa fram nya
tekniska genombrott. Bland möjliga åtgärder finns en
övergång till extremt lågemitterande passagerarfordon och
tyngre fordon. En stark förhoppning finns att utvecklingen
skall ha hunnit så långt för lagringsbatterier, bränsleceller,
solceller och supraledare att förbränningsprocesser inom
området nästan helt skall kunna elimineras.
Om någon eller några av de föreslagna åtgärderna av
någon anledning ej kan genomföras, kan de komma att
ersättas av reservåtgärder med bl a emissionsavgifter,
avgifter på parkeringsplatser, avgifter på
fordonsutnyttjande, vägtullar m.m.
Tätorterna
Miljöproblemen i innerstäderna är särskilt allvarliga,
inte minst för människors hälsa. Centern har i riksdagen
tidigare föreslagit att gränsvärden ska fastställas för utsläpp
i gatutrafik, i enlighet med WHOs normer. Vi anser att
infartsbegränsningar kan bli aktuella i de större tätorterna
för att hälso- och miljöproblemen ska kunna bemästras.
Beslut om detta bör fattas av de berörda kommunerna.
För att ge alternativ till tätorternas arbetsresor med
privatbil behövs effektiva och moderna kollektiva
trafiksystem. Spårtrafik och trådbussar och andra
miljövänliga alternativ bör utgöra stommen i de större
städernas trafikförsörjning. Bilismen i de större tätorterna
måste kraftigt begränsas. Momsen på kollektiva
persontransporter ska avskaffas. Vi har föreslagit detta i
annat sammanhang.
Stockholmsregionen
Centern har under lång tid kämpat för miljön i
Stockholmsregionen. Det var på centerinitiativ som
landstinget genomförde utredningar om miljöavgifter för
biltrafiken. Enligt centerns mening borde trafikuppgörelsen
för Stockholm ha utformats så att motorvägarna lämnats
utanför, miljöavgifter införts på innerstadsbilism och en
storsatsning gjorts på spårburen kollektivtrafik. De intäkter
som skulle kunna erhållas från miljöavgifter bör användas
till utbyggnad av kollektivtrafik och infartsparkeringar.
Modern teknik för miljövänlig trafik måste utvecklas.
Den moderna datatekniken kan utvecklas till att styra små
vagnar av personbilsstorlek (exempelvis Sky Cab) på ett lätt
och billigt spår, s k spårtaxi. Centern anser att nödvändiga
resurser för utveckling och forskning kring ny teknik måste
anvisas.
Göteborgsregionen
Trafiken i regionen är i första hand ett miljöproblem och
inte ett trafikproblem. Med miljöproblem menar vi
luftföroreningar, vägarnas förfulande av natur och stadsbild
och de barriäreffekter trafikleder ger upphov till.
Bland de olika projekt som finns i trafikuppgörelsen om
Göteborg bör kollektivtrafiken prioriteras. En upprustning
och utbyggnad av kollektivtrafiken måste snarast komma
igång, innan vägarna ytterligare byggs ut. Centern kan inte
heller acceptera förslaget om ny sträckning av E6 öster om
Göteborg. Risken är uppenbar att den nya E6:an leder till
ökat bilåkande med ytterligare miljöskadliga utsläpp nära
Göteborg som följd.
Malmöregionen
Trafikåtgärderna i Malmöregionen baseras på en
överenskommelse som de lokala intressenterna slutit om
trafiken inom Malmöregionen. Centern ställer sig positiv
till det program för inomregional kollektivtrafik som ingår i
överenskommelsen. Vi anser dock att en rejälare satsning
på pendeltågstrafik bör göras än den som ingår i
programmet. Det centern inte kan acceptera är att
överenskommelsen bygger på förutsättningen att en bilbro
över Öresund byggs.
Öresundsbro
Centern avvisar en bro över Öresund. De stora
trafikanläggningar, som man då tvingas bygga skulle utgöra
enorma ingrepp i miljön. En bro skulle öka bilismen och
därmed dess miljöeffekter i Skåne. Redan idag är Skånes
marker bland de mest försurade i landet och 100 000
kvadratkilometer av Östersjöns bottnar är syrefria och döda
p g a övergödning. Vägtrafikens kväveutsläpp är en av de
viktigaste orsakerna till detta förhållande.
Trovärdigheten för att med enbart broavgifter kunna
finansiera en bro är idag inte stor. Mycket talar för att de
tidigare kostnadsberäkningarna enbart var glädjekalkyler.
Beräkningar har på senare tid gjorts som gör gällande att
kostnaderna för ett brobygge kan komma att överstiga
Öresundsdelegationens beräkningar med 20 miljarder
kronor.
I Europa har gränser öppnats som länge varit stängda,
vilket innebär både nya marknader och nya transportvägar.
Detta ger också möjligheter till nya färjelinjer och en mer
omfattande färjetrafik än idag, inte minst från Trelleborg
och Ystad. Mot denna bakgrund anser centern, att en bro
över Öresund inte är någon lösning på behovet av effektiva
transporter till och från övriga Europa. Exempelvis är den
godstrafik som bl a SJ har till och från kontinenten via färjor
så omfattande att en bro endast skulle få marginell
betydelse.
Genom att bygga en bro över Öresund ökas
kväveoxidutsläppen i den känsliga miljön i Västra Skåne.
Dessutom kommer bron att ytterligare förhindra
saltvattentillströmningen in i Östersjön och ''riva upp''
föroreningar från bottensedimenten. Till detta kommer att
miljön i vårt grannland Danmark försämras som en följd av
ökad genomfartstrafik. Effekterna av en bro berör många
länder. Vi anser att regeringen i enlighet med den nordiska
miljökonventionens artikel 1 bör ta upp överläggningar
med övriga nordiska länder om deras reaktion på
brobygget. Centern avvisar planerna på en bilbro över
Öresund och förordar i första hand en solfjäder av
färjeförbindelser över Östersjön.
Beskattning av bilar
Systemet med tjänstebilar är omfattande i Sverige. Det
finns ca 200 000 tjänstebilar.
Beskattningen av tjänstebilar är så utformad att den som
är tjänstebilsinnehavare får ta upp en viss procentsats av
bilens nypris som förmån i inkomstdeklarationen. Hur
mycket bilen används i tjänsten eller privat påverkar således
inte beskattningen. Det finns därför inga motiv för den som
innehar tjänstebil att vara återhållsam med sitt bilåkande,
eftersom arbetsgivaren får stå för alla marginalkostnader.
Ur samhällets synpunkt är detta naturligtvis en enkel och
obyråkratisk metod för att ta ut skatt, men ur
miljösynpunkt är den mindre lyckad. Vi anser att en
utredning bör studera förutsättningarna att göra
tjänstebilsbeskattningen mer miljövänlig.
Stimulera bättre rening
Många bilar saknar fortfarande katalytisk rening.
Centern medverkade till att ett stimulansbidrag för
kompletterande reningsteknik infördes 1989. En sådan
installation kan minska utsläppen av kväveoxider, kolväten
och koldioxid var för sig med minst 40%. Bidraget utgår
med 1 000 kr. Samma bidrag utgår till ägare av dieseldrivna
bilar om utrustningen minskar utsläppen av partiklar med
med minst 40% och kväveoxidutsläppen inte överstiger 1
g/km. Vi anser att stimulansbidraget bör höjas och utgå med
4 000 kr per fordon i enlighet med miljöavgiftsutredningens
förslag. Naturvårdsverket bör utarbeta regler för bidrag till
installationer även för att komma åt också andra
föroreningar än dem som regleras för närvarande. MIA
bedömde potentialen för minskade utsläpp till 40 000 ton
kväveoxider, 42 000 ton kolväten och 440 000 ton koldioxid.
Höjd skrotningspremie
Miljöavgiftsutredningen har lagt förslag om att
skrotpremien för gamla bilar skulle höjas från 500 kr till
2 000 kr för bilar av 1975 års modell och äldre. Det finns ca
680 000 personbilar i den åldersgruppen. Deras utsläpp av
kväveoxider är ca 10--15 % högre än från dagens
bilmodeller. Koldioxidutsläppen är också högre eftersom
energiförbrukningen har minskat genom åren. Om 200 000
av de äldre modellerna skrotades skulle
kväveoxidutsläppen minska med ca 2 000 ton, om
förutsättningarna i övrigt är de samma. Det skulle också
leda till förbättrad trafiksäkerhet.
I bilskrotningsfonden finns idag 200--300 milj kr. Vi
föreslår mot angiven bakgrund att bilskrotningsavgiften bör
höjas till 4 000 kr för bilar av 75-års modell eller äldre.
Energi
Det finns ett nära samband mellan en hållbar ekonomisk
tillväxt, sysselsättning och god miljö. Den övergripande
målsättningen måste vara att varje energikälla som skall
användas i större omfattning och under längre tid måste
ingå i naturens eget energikretslopp. Uppfylls inte detta
krav kommer såväl den ekonomiska tillväxten att förkvävas
som omfattande miljöskador att uppstå.
Användning av energikällor som kol, olja och uran
innebär stora risker ur skilda synpunkter. Utnyttjande av
kärnenergi är ett fruktansvärt hot mot människor och miljö.
Sambandet mellan kärnvapen och civil kärnkraft är
uppenbart. Problemen med det radioaktiva avfallet är
olösta. Användningen av fossila bränslen innebär svåra
påfrestningar på såväl naturmiljö som ekonomi.
Målsättningen måste därför vara att så långt möjligt
minimera användningen av ändliga energikällor.
Förbränning av icke förnybara (fossila) energislag som
kol, olja och naturgas innebär en kraftig påverkan på miljön
genom de ökande utsläppen av bl.a. koldioxid, kväveoxider
och svaveldioxid. Användning av biobränslen ger inte
sådana effekter på den omgivande naturmiljön. Lika
mycket koldioxid som frigörs vid förbränningen binds vid
återväxten, förutsatt att avverkning och tillväxt balanseras.
En medveten politik för övergång till utnyttjande av
förnybar energi och effektivare energianvändning är därför
den bästa garantin för både en positiv ekonomisk utveckling
och en bra miljö. En energipolitik, som är ensidigt inriktad
på att främja ökad energitillförsel, kommer att leda till krav
på allt större investeringar för att förebygga skador på
miljön och till slut nå en nivå, där dessa kostnader inte
längre kan bäras. Samhällsekonomin kommer att försvagas
i försöken att åtgärda uppkomna miljöskador.
En långsiktig, stabil ekonomisk utveckling och ökande
välfärd förutsätter i stället en kontinuerligt minskande
energitillförsel av icke förnybar energi. Vid en ökande
energianvändning kommer det att krävas investeringar i allt
dyrare energiproduktion med ett allt högre pris på energi
som följd. Det är därför av såväl ekonomiska som
miljömässiga skäl nödvändigt att energipolitiken både på
kort och lång sikt inriktas på övergång till förnybar energi
och effektivare energianvändning.
Detta innebär att den ekonomiska tillväxten -- för en
ekologiskt hållbar utveckling -- i framtiden måste vara
mindre energikrävande än tidigare. En effektiv
energianvändning och övergång till förnybar energi måste
därför utgöra huvudinriktningen i globala och nationella
energiplaner om en långsiktig miljömässig och ekonomiskt
hållbar utveckling skall kunna åstadkommas. Samhällets
åtgärder måste därför inriktas på att främja ökad
användning av förnybar energi och effektivare
energianvändning.
Modern teknik ger stora möjligheter för effektivare
energianvändning, vilket ofta är ekonomiskt lönsamt
eftersom energieffektiva lösningar vanligen innebär
minskade kostnader. Genom en kraftfull satsning på
effektivare energianvändning kan Sverige liksom andra
länder få den tid som krävs för att hinna utveckla ett
lågenergisamhälle baserat på i huvudsak förnybara
energikällor, vilket måste vara grunden för de globala och
nationella energisystemen i framtiden.
En säker, ekologiskt riktig och ekonomiskt livskraftig
energitillförsel, som kan underlätta en rättvis utveckling, är
en absolut nödvändighet och möjlig att bygga upp.
I energiöverenskommelsen mellan partierna behandlas
inte principerna för utformningen av den framtida
energibeskattningen. Enligt vår mening är det nödvändigt
att skatter och avgifter måste utformas så att de främjar
utnyttjandet av förnybara och miljövänliga energislag. Den
av miljöskäl och samhällsekonomiska skäl motiverade
förnyelsen av energisystemet måste även bli
privatekonomiskt fördelaktig. Det måste även bli lönsamt
för den enskilde att spara och hushålla samt använda
förnybar energi. Det är bättre att åstadkomma en
eftersträvad utveckling genom ekononomiska stimulanser
och styrmedel än genom förbud och reglering.
En sådan politik skapar i sin tur förutsättningar för en
balanserad prisutveckling på energi och underlättar därmed
en positiv ekonomisk utveckling och en konkurreskraftig
svensk industri. Ekonomiska styrmedel som premierar
utnyttjande av förnybar energi och effektivitet i användning
och produktion kommer långsiktigt att vara en fördel för
den svenska industrin. Vi utvecklar dessa frågor närmare i
en annan motion.
Bruk och återbruk
Ren produktion och resurssnål teknik möjliggör slutna
kretslopp, där både avfall vid produktionen och varan efter
användning återförs endera till ny användning eller till
naturens kretslopp. Med en sådan teknik kan produktionen
ökas utan att miljön påverkas.
Avfallet
Årligen deponeras drygt sex miljoner m3 avfall på
de kommunala upplagen. Hushållsavfallet svarar för en
tredjedel av tillflödet. Hälften av tillförseln består av jord,
sten och byggavfall.
Avfallsproduktionen medför många miljöproblem:
Resursproblem: Delar av avfallet uppstår genom
förbrukning av ändliga råvaror. Resurser används till sådant
som vi anser är onödigt, som felaktiga och onödiga
förpackningar, engångsartiklar och andra kortlivade
produkter. Vi anser att ekonomiska styrmedel måste
användas och krav på återvinning ställas för att motverka en
misshushållning med resurser.
Skräpproblem: Avfall på villovägar skräpar ned
naturen. Information och pantsystem kan utöver ovan
nämnda förslag minska detta problem.
Volymproblem: Avfallsvolymen är så stor att den
i sig leder till svårigheter. Platser för avfallsupplag är en
knapp resurs. Produkterna måste därför utformas så att
slutna kretslopp kan skapas. Kompostering måste
stimuleras, där det är möjligt. Det avfall som inte innehåller
miljöfarliga ämnen och inte kan återvinnas på annat sätt bör
brännas eller jäsas för att dra nytta av energiinnehållet och
minska volymerna.
Kemiproblem: Avfallet sprider föroreningar till
mark, vatten och luft.
Inom Nordiska rådet har Sverige varit med om att ta
fram direktiv och riktlinjer för ett avfallssnålt samhälle.
Danmark har sedan 1987 systematiska planer för
avfallsminskning och Norge har börjat arbetet för att
formulera en sådan plan. Någon sådan strategi finns inte i
Sverige. Regeringen har istället valt att lyfta över ansvaret
till kommunerna, utan att anvisa styrmedel.
För att kunna åstadkomma slutna kretslopp måste det
yttersta ansvaret åläggas den som producerar avfallet. Den
enda aktör som kan hållas ansvarig för avfallets
miljöeffekter är producenten eller i andra hand importören.
Därför måste krav för att minska avfallets mängd och
giftighet ställas på den som producerat det. Vi anser att
regeringen ska återkomma till riksdagen med en resurssnål
avfallsstrategi utifrån principen ren produktion.
Miljöfarligt avfall
En strängare kemikaliekontroll skulle minska den
mängd miljöfarligt avfall som produceras. Det mest
besvärliga avfallet vi har att ta hand om är nämligen
förorenat av tungmetaller och svårnedbrytbara organiska
ämnen -- ämnen som skulle kunna reduceras genom ingrepp
i kemikalieflödet.
I Sverige vore ett första steg att införa villkor på
avfallsreduktion i samband med att företag får tillstånd till
miljöfarlig verksamhet. Naturligtvis måste också det avfall
som produkterna ger upphov till räknas med i villkoren. På
det sättet kan Sverige på 1990-talet minska sin
avfallsproduktion med ca 70 %.
Returpapper
Under rubriken ''Förpackningar m m'' finns några rader
om återvinning av papper. Här hänvisas till prognoser som
''för de närmaste fem åren pekar på en fortsatt kraftig
ökning'' av förbrukningen av returpapper. Men i
miljöpropositionen föreslås ingen åtgärd för hur insamling
och användning av returfiber kan ökas.
Det behövs en helhetssyn på hela hanteringen av
cellulosafibern. Genom att helt sluta klorbleka undviker
man problemen med de klororganiska ämnen, som idag
hamnar i den klorblekta massan och senare i papperet.
Genom att använda tryckfärger och tillsatsämnen, som inte
innehåller tungmetaller eller andra för miljön skadliga
ämnen, bidrar man till att hålla cellulosafibern ren. Med
rena cellulosafibrer som råvara kan återvinning av papper
bli en mer miljövänlig process.
Tysklands regering lade redan i våras fram ett detaljerat
förslag till olika åtgärder inom papperstillverkning och
användning. Det föreslogs bl a en årlig ökning av
återvinningsgraden, en ökad andel returfiber i
pappersprodukter samt riktlinjer för hur den offentliga och
privata sektorn liksom hushållen ska välja papper och
sortera pappersavfall på bästa sätt.
I vissa stater i USA ställs krav på 20% inblandning av
returpapper i tidningspapperet. I Sverige är
återvinningsgraden 44% för papper. För att möjliggöra att
ytterligare öka återvinningen av papper i Sverige är det
nödvändigt att medverka till en fungerande marknad för
returpapper. En sådan åtgärd är att ställa kravet på 20%
inblandning av returpapper i tidningspapper. Regeringen
bör ställa ett sådant krav.
Avfallshandel
Sverige exporterar officiellt varje år omkring 40 000 ton
miljöfarligt avfall. Det är mer än SAKAB förbränner per
år. Hur mycket som lämnar landet utan myndigheternas
kännedom är svårt att uppskatta, men varje år ''försvinner''
ca 100 000 ton miljöfarligt avfall.
I propositionen föreslås att riksdagen ska godkänna
Baselkonventionen om gränsöverskridande transporter och
slutligt omhändertagande av farligt avfall, som därefter ska
ratificeras av Sverige. Att Baselkonventionen ratificeras
innebär inte någon garanti för att världens giftdumpning i
tredje världen och i östländerna upphör. Konventionen
innehåller så många förbehåll att den i praktiken inte är
förpliktigande. Vi vill trots detta inte att Sverige ska avstå
från att ratificera Baselkonventionen. Sverige måste dock
verka för en snar skärpning av densamma.
Jordbruk
Jordbruket ska utnyttjas som en kraft i miljöarbetet.
Genom att använda den svenska åkermarken till
produktion av energi- och industriråvaror kan samhället
ledas in mot biosamhället -- ett samhälle byggt på
recirkulation. Det är endast genom att använda de
förnybara resurserna mer och de icke-förnybara mindre
som de stora globala miljöproblemen kan lösas.
Regeringen anför angående jordbruket att det har en
stor betydelse för kulturlandskap och för
variationsrikedomen hos växt- och djurarter. Regeringen
nämner dock inte med en rad den viktiga roll jordbruket bör
ha för att producera nya råvaror till industri- och
energiändamål.
I motion till riksdagen med anledning av
budgetpropositionen föreslog vi inrättande av en
bioråvarukommission med uppgift att utarbeta en plan för
hur Sverige nationellt och internationellt kan arbeta för att
öka användningen och produktionen av material som har
biologiskt ursprung.
Bioråvarukommissionen skulle lämna underlag till
forskningsprogram, ekonomiska styrmedel och andra
åtgärder som behövs för att stimulera en övergång till
vegetabiliska råvaror.
Öppet landskap
En viktig naturvårdsinsats är att hålla landskapet öppet.
Ett varierat odlingslandskap med rikt växt- och djurliv är
mycket viktigt. Om jordbrukspolitiken leder till att detta
inte kan upprätthållas måste åtgärder snabbt sättas in för att
justera politiken. Det är av bl a denna anledning som
centern föreslagit, att en omställningskommission ska följa
omställningen i jordbruket och lägga förslag till
förändringar när så behövs.
Kadmium i handelsgödsel
Regeringen föreslår att en utredning tillsätts för att
införa ett avgiftssystem på kadmium i handelsgödsel. Vi
anser att regeringen ska lägga fram förslag till avgift så att
den kan träda i kraft 1993. Målet är att kadmiumhalten ska
understiga 5 g per ton fosfor. Enligt centerns uppfattning
skall handelsgödseln renas så att den blir fri från kadmium.
Det är inte acceptabelt att i längden använda vare sig
handelsgödsel eller slam från reningsverk som innehåller
tungmetaller. Målet skall vara att få till stånd en rening av
handelsgödseln. Regeringen bör ges i uppdrag att utarbeta
ett sådant förslag. För att stimulera till en sådan utveckling
anser vi att influtna avgifter från handelsgödsel ska kunna
användas. Det är viktigt att en rening kommer till stånd så
att inte resultat blir att kadmiumfattig apatitbaserad
fosforgödsel enbart kommer att användas i Sverige.
Målet ska vara en fullständig kadmiumrening. Vi anser
att influtna medel från handelsgödselavgiften ska kunna
användas för detta.
Stallgödselhantering
Regeringen föreslår att nuvarande program för
utbyggnad av lagringskapacitet för stallgödsel bör fullföljas
med oförändrad omfattning. Vi stöder detta förslag.
Vi anser dock att en administrativt enklare lösning är att
endast skötsellagen skall gälla på detta område. Idag gäller
både naturvårdslag och skötsellag. Lagringskapaciteten för
stallgödsel bör vara minst 6 månader för nötkreatur, hästar,
får och getter samt 8 månader vid annan djurhållning i de
delar av landet som idag inte omfattas av 8 § förordningen
om skötsel av jordbruksmark. I de fyra nordligaste länen
bör dock 8 månaders lagringskapacitet gälla för all
djurhållning. Detta bör ges regeringen till känna.
Disposition av miljöavgifter
Regeringen föreslår att 100 milj kr av odisponerade
medel från anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
förs över till statsbudgeten. På samma sätt föreslår
regeringen att ytterligare 78 miljoner av avgiftsmedel från
budgetåret 1989/90, som regeringen inte avser att använda
till miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, skall
förstärka statsbudgeten. Centern avvisar bestämt dessa
förslag.
Miljöavgifterna på handelsgödsel och
bekämpningsmedel infördes efter beslut i riksdagen (prop
1983/84:176, 1983/84: SkU47). Beslutet innebar att medlen
skulle användas till forskning, rådgivning och
miljöförbättrande åtgärder inom jordbrukets område. Det
är en självklarhet att detta fortfarande ska gälla så att
största miljönytta åstadkoms.
I propositionen skriver regeringen att det bör övervägas
om ''miljöskatt'' bör införas på handelsgödsel då
prisregleringsavgifterna avskaffas. Användningen av
begreppet skatt tyder på att regeringen avser att låta medlen
flyta rakt in i statskassan i framtiden. Avsikten med en
avgift är att influtna medel skall användas till ett specifikt
ändamål.
Enligt centerns uppfattning är det angeläget att fortsätta
att utveckla arbetet med att förbättra miljön inom
jordbruket, både vad avser inverkan på den yttre miljön och
för att förbättra arbetsmiljön. Vi nämner här några
exempel:Utveckling och provning av sprutor och
spridare för att undvika föroreningarUtbildning och
forskning inom området jordbruk/trädgård/skog kontra
miljönBidrag till dem som vill ändra
produktionsinriktning och gå över till ekologiskt
jordbrukBidrag till forskning inom trädgårdsnäringen,
som utprovning av växthus med slutna systemBidrag till
forskning, utveckling och testning av biologiska
bekämpningsmedelStimulera utveckling av drivmedel
från vegetabiliska oljorInvesteringar för att köra
jordbruksmaskiner på vegetabiliska oljor, investeringar i
bättre lagringsutrymme för stallgödsel etcBidrag till
reningsanläggningar för att ta bort kadmium ur
handelsgödsel.
Regeringen bör få i uppdrag att snarast återkomma med
förslag om hur dessa 178 milj kr skall användas. Det är
angeläget att det blir en långsiktig plan på hur de pengar
som inflyter från avgifterna på handelsgödsel och
bekämpningsmedel bäst ska kunna utnyttjas för att
förbättra miljön inom jordbrukssektorn.
Regeringen bör återkomma med förslag till hur dessa
100 milj kr kan användas för att förbättra miljön inom
jordbrukssektorn.
Naturvård
Naturen ska utnyttjas med försiktighet och så att
ekosystemens produktionsförmåga bibehålls, oumbärliga
ekologiska processer vidmakthålls, genetisk variation
bevaras och människor skyddas mot skadliga
miljöbetingelser. Användningen av naturresurser ska vara
inriktad på uthållighet.
Vi har tidigare påpekat att naturvårdslagen är splittrad
och saknar ett långsiktigt perspektiv på naturvårdsfrågorna
och naturvårdens mål. Det är bra att en samordning av
miljölagstiftningen ska ske och att regeringen nu
presenterar en förändring av naturvårdslagen. Vi
accepterar i huvudsak regeringens förslag till ny
naturvårdslag.
Naturresurslagen har många förtjänster, men också flera
brister. I naturresurslagen delas naturen in i en del vi kan
förstöra och en del vi ska skydda. Det strider mot centerns
grundsyn. Vi anser att en övergripande
naturresurslagstiftning ska ange hur man ska förvalta
resurserna, inte hur man ska exploatera dem -- med vissa
områden undantagna. Ett sådant synsätt finns redan i
skogsvårdslagen och i skötsellagen för jordbruket.
Naturresurslagens hushållningsbestämmelser bör därför ses
över så att det finns ett samband mellan naturesurslagen och
naturvårdslagen vad gäller värnet av naturmiljön. Lagens
regler måste i en rad avseenden göras mera entydiga och
precisa. Miljökonsekvensbeskrivningar samt redovisning av
hur naturresurslagen har tillämpats anser vi ska redovisas
vid beslut som rör NRL.
Anslagsfrågor
För inköp av mark för naturvård har regeringen minskat
anslaget med 20 milj kr i förhållande till innevarande
budgetår. Naturvårdsverket har begärt 140 milj kr.
Naturvårdsverket har med regeringens godkännande
tecknat markavtal för ca 200 milj kr. Det är därför
nödvändigt att anslaget ökas. Vi föreslår ytterligare 60 milj
kr till inköp av mark för naturvårdsändamål.
Till skötsel av naturvårdsobjekt föreslår vi att ytterligare
5 milj kr anslås. Vi anser att ideella organisationer och
markägare bör anlitas i vården av naturvårdsobjekt.
För att förstärka insatserna för bevarande av hotade
arter föreslår vi att anslaget förstärks med 4 milj kr.
Naturvårdsfonden
Vi stöder regeringens tidigare lagda förslag att ombilda
domänverket till ett aktiebolag. Skogs- och jordbruksmark
bör i det sammanhanget avyttras till aktiva skogs- och
jordbrukare. Detta ger en effektivare skötsel, en bättre
naturvård och bidrar till att skapa livskraftiga företag som
håller landsbygden levande.
Vid en ombildning av domänverket och en försäljning på
sikt är det viktigt att stor hänsyn tas till behovet av att sätta
av mark för naturvårdsändamål. I samband med
bolagiseringen av domänverket och före en försäljning av
större arealer bör en inventering ske av vilka marker som
bör skyddas. Det finns idag en stor brist på urskogsreservat
i södra och mellersta Sverige. Domänverkets mark bör
dessutom användas som ersättningsmark vid köp av enskild
mark som ska skyddas i naturreservat. Vi föreslår att
skyddsvärd mark överförs till naturvårdsfonden och att
domänverket åläggs att medverka med ersättningsmark vid
naturvårdsavtal.
Dricksvatten
Rent vatten är en förutsättning för liv. Vattnet är vårt
viktigaste livsmedel. Dessa frågor borde ha skötts med
större omsorg än vad som skett. En utredning har nyligen
tillsatts om grundvattnets betydelse för
dricksvattenförsörjningen. Vi har utvecklat våra
synpunkter på dricksvattnet i en tidigare motion. Vi anser
att det är bra att utredningen har tillsatts, men anser att den
borde omfatta hela det område som rör dricksvattnet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i
berörda delar som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om mål och inriktning av miljöpolitiken,
former och inriktning av det internationella miljöarbetet,
behovet av en global miljöfond, krig och miljö, bistånd och
miljö, internationellt kunskapsutbyte på miljöområdet samt
inriktningen av det nordiska och europeiska
miljösamarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov och inriktning av åtgärder
för att minska utsläppen av koldioxid,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om former och tidpunkt för
införande av koldioxidskatt på fossilbaserad elproduktion,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov och inriktning av åtgärder
för att motverka uttunningen av ozonskiktet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av åtgärder för att
motverka försurande utsläpp,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
program för minskning av kväveoxidutsläppen enligt de
riktlinjer som förordas i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av insatserna för att
minska utsläppen av ammoniak,
8. att riksdagen hos regeringen begär att ett
treårsprogram för skyddskalkning och vitaliseringsgödsling
av skogsmark upprättas och finansieras i enlighet med vad i
motionen anförts,
9. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till
skyddskalkning och vitaliseringsgödsling anvisar 40 000 000
kr. i enlighet med vad i motionen anförts,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kalkning av försurade vattendrag
samt för budgetåret 1991/92 anvisar 30 000 000 kr. utöver
regeringens förslag för detta ändamål,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av kartläggning och
insatser i hela landet för att förebygga och reparera
skadeverkningarna av luftföroreningarna på kulturminnen
och kulturmiljöer,
12. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 4 000 000
kr. till Internationella försurningssekretariatets verksamhet
i enlighet med vad i motionen anförts,
13. att riksdagen hos regeringen begär att
naturvårdsverket får i uppdrag att lägga förslag om åtgärder
för att minska utsläppen av tungmetaller och kväve i hav
och vattendrag i enlighet med vad i motionen anförts,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
åtgärder för att återskapa våtmarker i syfte att minska
kväveläckaget i enlighet med de riktlinjer som förordas i
motionen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sambanden mellan utnyttjande
av naturresurser och markanvändning resp. målsättningen
att bevara biologisk mångfald i de ekologiska systemen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot utsläpp av
gentekniskt förändrade organismer i naturen,
17. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 2 000 000
kr. till Nordens Ark för åtgärder i syfte att bevara hotade
nordiska djurarter i enlighet med vad i motionen anförts,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktning och åtgärder för att
motverka användningen av kemikalier,
19. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upprättande av en avvecklingsplan för
klorutsläppen samt i lag föreskriver att utsläppen av klor
från skogsindustrin skall vara högst 0,5 kg AOX per ton
klorblekt massa år 1995 resp. 0,1 kg år 1999,
20. att riksdagen i lag föreskriver att en avgift på
organiskt bundet klor uttas med 50 kr./kg i enlighet med vad
i motionen anförts,
21. att riksdagen hos regeringen begär att
naturvårdsverket får i uppdrag att analysera och lägga
förslag om åtgärder för att minska halterna av
polyklorerade bifenyler (PCB) i ekosystemen i enlighet
med vad i motionen anförts,
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
handlingsprogram för att minska bullernivåerna i samhället
i enlighet med de riktlinjer som förordas i motionen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skydd för tropiska regnskogar
samt hos regeringen begär förslag om begränsningar av
importen av virke från tropiska trädslag i enlighet med vad
i motionen anförts,1]
[ att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige i det internationella naturvårdsarbetet skall
verka för att Antarktis förklaras som naturpark i enlighet
med vad i motionen anförts,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkningen av
miljöbevakningen vid Sveriges ambassader,2]
23. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sambanden mellan miljö och ekonomi
resp. utformningen av de ekonomiska styrmedlen på
miljöområdet,
24. att riksdagen i lag föreskriver att en avfallsavgift uttas
på osorterat hushålls- och industriavfall från den 1/1 1992
med 200 kr. per ton avfall i enlighet med vad i motionen
anförts,
25. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med direktiv att lägga förslag om införande av ett
pantsystem för återvinning av avfall i enlighet med vad i
motionen anförts,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samordningen av
miljölagstiftningen och upprättandet av en särskild
miljöbalk,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en särskild
statsåklagare i miljömål,
28. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
i miljöskyddslagen innebärande att en särskild
miljöansvarig skall utses i företag som bedriver miljöfarlig
verksamhet i enlighet med vad i motionen anförts,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en miljöombudsman
med de uppgifter som förordas i motionen,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i denna motion och motion 1990/91:Jo749 anförts om
inriktningen av tillståndsprövningen för ren produktion,
31. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att bibehålla och förstärka
de kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna,
[att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 20 000 000
kr. utöver regeringens förslag till personalförstärkningar vid
länsstyrelsernas miljövårdsenheter i enlighet med vad i
motionen anförts,3]
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljörevisioner i företagen,
[att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i
denna del fastställer att planeringsramen för budgetåret
1991/92 utökas med 6 000 platser till sammanlagt 46 285
årsstudieplatser,4]
[att riksdagen avslår proposition 1990/91:90 såvitt avser
förslag till finansiering av utvecklingsarbete och
fortbildning avseende integrering av miljöfrågorna i
högskoleutbildningen,4]
[att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om formerna för genomförandet av den
ettåriga kompletteringsutbildningen för naturvetare och
tekniker,4]
[att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 till
Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för
budgetåret 1991/92 anvisar 8 230 000 kr. utöver regeringens
förslag eller således 753 776 000 kr. att disponeras för
budgetåren 1991/92--1992/93 i enlighet med vad i motionen
anförts,4]
[att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i
denna del för budgetåret 1991/92 till Lokala och individuella
linjer samt fristående kurser anvisar 1 120 000 kr. utöver
regeringens förslag,4]
[att riksdagen till forskning och forskarutbildning inom
avfalls- och återvinningsområdet för budgetåren 1991/92--
1992/93 anvisar 1 000 000 kr. i enlighet med vad i motionen
anförts,4]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av en miljö- och
hälsoskyddslinje vid högskolan i
Karlskrona/Ronneby,4]
[att riksdagen till Utbildning för tekniska yrken för
budgetåret 1991/92 anvisar 1 200 000 kr. för inrättande av
en miljö- och hälsoskyddslinje med 30 antagningsplatser vid
högskolan i Karlskrona/ Ronneby med finansiering i
enlighet med vad i motionen anförts,4]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökning med ytterligare 30
antagningsplatser fr.o.m. budgetåret 1992/93 vid miljö- och
hälsoskyddslinjen vid högskolan i
Karlskrona/Ronneby,4]
33. att riksdagen hos regeringen hemställer att
sammansättningen av miljömärkningskommittén ändras i
enlighet med vad i motionen anförts,
34. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till
miljöforskning för IVLs verksamhet anvisar 5 000 000 kr.
utöver regeringens förslag,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett resursbevarande och
miljöanpassat boende,3]
35. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 50 000
000 kr. till utveckling av lokala avloppssystem i enlighet med
vad i motionen anförts,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljön i tätorterna och
inriktningen av investeringarna för en bättre miljö på
trafikområdet,5]
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöklassning av personbilar,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av miljövänliga
motorer och användning av miljövänliga bränslen och
alternativa drivmedel inom biltrafiken, flygtrafiken och
sjöfarten,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de internationella
utgångspunkterna och samarbetet för miljökraven på
transportområdet,5]
[att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om planerna på en bilbro över
Öresund,5]
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en mer miljöanpassad
beskattning av tjänstebilar,
[att riksdagen beslutar att bidraget till installation av
reningsutrustning i bilar skall utgå med 4 000 kr./fordon i
enlighet med vad i motionen anförts,5]
38. att riksdagen hos regeringen begär att
naturvårdsverket får i uppdrag att utarbeta regler för bidrag
till installationer av reningsutrustning för andra
föroreningar än dem som för närvarande regleras i enlighet
med vad i motionen anförts,
39. att riksdagen beslutar att en bilskrotningspremie skall
utgå med 4 000 kr. vid skrotning av bilar av 1975 års modell
eller äldre i enlighet med vad i motionen anförts,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sambanden mellan energi och
miljö,1]
40. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
strategi för en resurssnål avfallshantering enligt de riktlinjer
som förordas i motionen,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för reduktion av avfall
vid tillstånd för företag att bedriva miljöfarlig verksamhet,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för ökad återvinning av
returpapper,1]
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handel med och transporter av
miljöfarligt avfall,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jordbrukets betydelse för
möjligheterna till en bra miljö och en god naturvård,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kadmium i handelsgödsel och
slam från reningsverk,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagregleringen av
stallgödselhanteringen,
46. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i
denna del hos regeringen begär förslag till användning av
miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel i
enlighet med vad i motionen anförts,
47. att riksdagen avslår proposition 1990/91:90 såvitt
avser förslag till inleverans till statskassan av oanvända
reserverade medel (100 milj.kr.) från anslaget
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket i enlighet med vad
i motionen anförts,
48. att riksdagen avslår proposition 1990/91:90 såvitt
avser förslag till disposition av influtna avgifter (78 milj.kr.)
för budgetåret 1989/90 i enlighet med vad i motionen
anförts,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en samordning
mellan naturresurslagen och naturvårdslagen vad gäller
värnet av naturmiljön,3]
49. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 60 000
000 kr. utöver regeringens förslag för inköp av mark för
naturvårdsändamål,
50. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 5 000 000
kr. utöver regeringens förslag till skötsel av
naturvårdsobjekt att disponeras i enlighet med vad i
motionen anförts,
51. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 4 000 000
kr. utöver regeringens förslag för bevarande av hotade
arter,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avsättning av mark för
naturvårdsändamål vid försäljning av domänverkets
mark.1]
Stockholm den 11 mars 1991
Olof Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c)
Görel Thurdin (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Karin Söder (c)
Gunnar Björk (c)
Gunilla André (c)
Pär Granstedt (c)
Börje Hörnlund (c)
Karin Israelsson (c)
Agne Hansson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Larz Johansson (c)