med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö
Innehåll 1.
Sammanfattning
3 2.
Miljöpropositionen
-- ett spel för gallerierna 4 3.
1990-talets
utmaningar 5 3.1
Stärk
det internationella miljösamarbetet 5 3.2
Prioritering
av olika miljömål 6 3.3
Sveriges
ekonomi måste förbättras 7 4.
Bekämpa
växthuseffekten 7 4.1
Internationellt
klimatvårdsarbete 7 4.2
Klimat-
och miljövård inom FN 9 5.
Förstärk
miljöskyddet 10 6.
Miljöövervakning
och myndighetsorganisation 11 6.1
Kommunernas
miljövårdsarbete 13 6.2
Kostnadsansvar
för tillsynsverksamhet 13 7.
Utveckla
effektiva ekonomiska styrmedel 13 7.1
Allmänna
riktlinjer 13 8.
Miljövänligare
transporter 15 8.1
Vägtrafiken
15 8.1.1
Ställ
upp miljömål 16 8.2
Flygtrafik
17 8.3
Sjöfart
17 8.4
Spårbunden
trafik 18 9.
Miljöanpassad
energiproduktion 18 9.1
Förbränningsanläggningar
19 9.2
Tillfälliga
utsläppsbegränsande åtgärder 19 10.
Andra
utsläppsbegränsande åtgärder 19 11.
Minska
jordbrukets miljöpåverkan 20 12.
Från
vaggan till graven 21 12.1
Produktion
21 12.1.1
Övergång
till ny teknik 21 12.1.2
Stimulera
övergång till miljömässigt bättre teknik 22 12.2
Konsumtion
23 12.2.1
Ökad
miljökunskap 23 12.2.2
Miljömärkning
24 12.2.3
Ekonomiska
stimulanser 24 12.2.4
Vissa
kemiska produkter 25 12.3
Destruktion
25 12.3.1
Hushållsavfall
och industriavfall 25 12.3.2
Miljöfarligt
avfall 26 13.
Kommunal
planering m.m. 27 13.1
Kommunernas
planeringsansvar 27 13.2
Regleringar
av enskilda brunnar 27 14.
Bättre
naturvård 27 15.
Polarområdena
28 16.
Anslagsfrågor
29 17.
Diverse
praktiska frågor 29 18.
Hemställan
29
1. Sammanfattning
Regeringens miljöpolitiska proposition är
innehållsmässigt förvånansvärt tunn. De konstruktiva
förslag som återfinns har till stor del hämtats ur gamla
borgerliga motioner. Angelägna miljövårdsåtgärder har
fördröjts på grund av den socialdemokratiska
senfärdigheten.
De återstående förslagen är antingen en uppföljning av
redan underskrivna internationella avtal eller en anpassning
till EG:s miljöregler. Ytterst få förslag är renodlat
socialdemokratiska.
Det underlagsmaterial som tagits fram -- bl. a.
naturvårdsverkets aktionsprogram -- håller genomgående
hög klass. Det är förvånande att regeringen inte fullföljt
intentionerna i underlagsmaterialet i större utsträckning.
Regeringen har inte förmått att göra några tydliga
prioriteringar på miljöområdet. Det görs ingen rangordning
mellan stora och små frågor. Om miljöproblemen skall
kunna lösas fordras tydliga prioriteringar.
Trots att klimatvårdsfrågorna tillmäts mycket stor
betydelse i det internationella miljövårdsarbetet väljer den
svenska regeringen att åter en gång behandla klimatvården
styvmoderligt. Socialdemokraterna vill riva upp
koldioxidtaket och därmed låta Sverige ta ett steg tillbaka.
Från moderat sida står vi fast vid vårt tidigare krav om en
20-procentig minskning av koldioxidutsläppen till år 2005.
Detta skall bl. a. uppnås genom en miljörelaterad
energibeskattning som syftar till att kraftigt minska
utsläppen av koldioxid.
Arbetet med att minska luftföroreningarna måste drivas
med kraft. Vi anser att tydliga minskningsmål skall sättas
upp för vägtrafikens utsläpp. Till år 2000 skall vägtrafikens
utsläpp av kväveoxider mer än halveras, kolväteutsläppen
minskas med mer än 70 procent och koldioxidutsläppen
hållas oförändrade. Dessa mål uppnås genom en fortgående
modernisering av bilparken. På kort sikt handlar det om en
övergång till bränslesnålare fordon med bättre avgasrening,
på lång sikt handlar det om utveckling av elbilar och fordon
som drivs med miljömässigt bättre bränslen.
Det är viktigt att reparera de skador som
luftföroreningarna och försurningen åstadkommit. Vi anser
att en svavelavgift skall införas. Intäkterna skall bl. a.
användas till intensifierade kalkningsinsatser. Vi anser att
ytterligare 50 miljoner skall användas för
skogsmarkskalkning, sjökalkning, skydd och restaurering
av kulturminnen samt åtgärder avseende brunnar.
Närsaltläckaget måste minska. Vi anser att
kväveutsläppen från de kommunala reningsverken skall
minska med 50 procent. För att säkra att detta mål verkligen
uppnås anser vi att kommunerna skall få rätt att samverka
om var reningsinsatserna skall sättas in för att största
möjliga effekt skall uppnås. Kommunerna skall också ha
rätt att minska utsläppen genom att anlägga s.k. kvävefällor
i form av våtmarker.
Vi anser att ekonomiska stimulanser skall användas för
att driva på utvecklingen i miljövänlig riktning. Vi anser att
även andra sorters miljöfarliga batterier än de regeringen
föreslår skall omfattas av pantsystem. Vi vill höja
skrotningspremien för bilar.
Utsläppen av stabila organiska föreningar från
massaindustrin måste minska. För att påskynda denna
utveckling vill vi införa en ekonomisk stimulans. De företag
som lyckas minska sina AOX-utsläpp under 1,0 kilogram
per ton massa skall få en skatterabatt. Detta skulle
stimulera introduktion av miljömässigt bättre tekniker.
Vi anser att större insatser skall läggas på
produktövervakning. Substitutionsprincipen måste
tillämpas mer aktivt. Användning av nonylfenoletoxylater
bör upphöra.
Större insatser måste läggas på att minimera avfallets
mängd och farlighet. Vi anser att naturvårdsverket skall
undersöka om speciella avfallsreduceringsplaner kan
upprättas för att uppnå detta mål. Producentansvaret måste
stärkas på avfallsområdet. Teknikutveckling måste främjas.
SAKAB bör privatiseras. Kompostering av hushållssopor
måste tillåtas. Kommunala avfallsmonopol måste avskaffas.
Kunskapen om miljön måste förstärkas, främst genom
fördjupade ämneskunskaper i biologi, fysik och kemi.
Vi anser att Sverige skall ansluta sig till EG:s
miljömärkningssystem.
Redan ingångna avtal rörande inköp av urskogar skall
säkras genom att staten -- som ett alternativ till kontant
ekonomisk ersättning -- erbjuder domänverksmark som
ersättning. Det är angeläget att öka det ideella inslaget i
naturvården. De ideella organisationerna kan spela en
betydelsefull roll i detta arbete. Det är därför angeläget att
undersöka hur det ideella inslaget skall kunna öka.
Det är positivt att regeringen erkänner att ekonomisk
tillväxt är nödvändig för att miljöskyddet skall kunna
förstärkas. Vi har sedan lång tid påtalat detta samband,
liksom att marknadsekonomi och politisk pluralism är
nödvändiga förutsättningar för att miljön skall kunna
skyddas.
Det är ett framsteg att regeringen påtalar att
miljöproblemen måste lösas via internationellt samarbete
och att EG härvidlag kommer att spela en betydelsefull roll.
Ett svenskt EG-inträde kommer väsentligt att förbättra
Sveriges möjligheter att driva på det europeiska
miljövårdsarbetet.
2. Miljöpropositionen -- ett spel för gallerierna
Miljöminister Birgitta Dahl försöker koka soppa på en
spik. Regeringen har valt att föra fram många gamla
borgerliga krav som sina egna. Detta gäller bl. a. en rad
lagstiftningsfrågor. Kraven om upprättande av en miljöbalk
och införande av miljökonsekvensbedömningar har i flera
års tid förts fram av bl. a. moderata samlingspartiet. Så sent
som i januari sade socialdemokraterna, till skillnad från de
borgerliga partierna, nej till att Naturresurslagen (NRL)
och Naturvårdslagen (NVL) skulle ingå i en samordnad
miljöbalk. Regeringen föreslår nu att såväl NRL som NVL
skall ingå i den nya miljöbalken. Detta skapar goda
förutsättningar för att den nya miljöbalken skall bli effektiv.
Förra året krävde moderata samlingspartiet att
kommunerna skulle ges möjlighet att stimulera en
miljövänligare avfallshantering genom differentierade
avfallstaxor. Riksdagen sade nej till detta krav. Nu, mindre
än ett år senare, föreslår regeringen att differentierade
taxor skall få användas.
Regeringen försöker dessutom ge sken av att en rad
förslag är framsynt svensk miljöpolitik, då det i själva
verket är frågan om att följa redan ingångna internationella
avtal och rekommendationer eller följa efter EG.
Regeringen föreslår som exempel att kvicksilver skall
minska med 70 procent mellan åren 1985 och 1995. Detta är
ingen nyhet. Nordsjökonferensen, där Sverige deltog, har
redan fastställt denna målsättning.
Regeringen föreslår att förhandsgranskning av
kemikalier skall införas, vilket innebär att även Sverige
kommer att börja tillämpa EG:s regler. Detsamma gäller
vissa regleringar av så kallade Nickelkadmium-batterier
(NiCd), där Sverige väljer att följa EG:s strängare regler.
3. 1990-talets utmaningar 3.1
Stärk det internationella miljösamarbetet
Miljöproblemen har blivit allt mer komplexa. I det
bakgrundsmaterial som tagits fram till miljöpropositionen
framgår att miljöproblemen i Sverige till stor del beror på
utsläpp i andra länder. Av svavelnedfallet i Sverige kommer
t.ex. endast en tiondel från svenska källor. Viss del av de
svenska utsläppen exporteras till andra länder. Samma
förhållande gäller för en rad andra föroreningar.
Detta innebär att även om de svenska utsläppen helt
upphörde skulle den svenska miljösituationen endast
förbättras marginellt.
Högt ställda nationella miljökrav ger oss emellertid
möjlighet att i internationella förhandlingar kräva
långtgående insatser av andra länder.
De största miljöinsatserna uppnås genom ett offensivt
miljövårdsarbete inom EG. EG:s miljövårdande insatser
kommer att spela en betydelsefull roll för miljön i hela
Europa. EG kommer också att vara en viktig aktör i det
internationella miljövårdsarbetet.
Under de senaste åren har det skett en snabb och
dynamisk utveckling i miljövänlig riktning inom EG.
Miljöskyddet stärks successivt. Det är värt att notera att
miljöskyddet i medlemsländerna inte får vara svagare än de
regler som EG ställer upp. De medlemsländer som vill
införa strängare regler får dock göra detta.
Sverige skulle som medlem i EG -- tillsammans med
t.ex. Tyskland, Danmark och Nederländerna -- sannolikt
kunna driva fram strängare miljöregler på en rad områden,
exempelvis då det gäller avgasrening.
Det vore en fördel om miljöfrågorna redan nu kunde tas
upp inom ramen för de pågående EES-förhandlingarna
mellan EG och EFTA. Sverige bör aktivt verka för detta.
I de pågående EES-förhandlingarna har frågan om
EFTA-nationernas syn på miljö-, hälso- och
säkerhetsfrågor varit ett problemområde. I vissa
hänseenden har EFTA-nationerna en mer långtgående
reglering eller högre ställda krav än EG:s nuvarande. På
andra områden är en snabb utveckling inom EG på väg,
vilket försvårar en god avstämning mellan olika reglers
innehåll och innebörd.
De lösningar som hittills anvisats lägger stort ansvar på
de enskilda länderna att endast anta och tillämpa miljö- och
hälsoskyddsregler som sammanvägt representerar ett
väsentligt nationellt intresse. Varje nation skall, enligt
ministrarna, få en ensidig rätt att unilateralt åberopa rätt till
skyddsklausul mot varor som inte står i överensstämmelse
med den egna lagens eller regelverkets innehåll.
Skulle emellertid tillämpandet av skyddsklausulen inte
motsvara ett väsentligt nationellt intresse kommer ett
åberopande av skyddsklausulen att betraktas som ett
otillåtet handelshinder eller som ett försök till
protektionism.
Harmonisering och anpassning till EG:s regelverk i
dessa hänseenden bir av detta skäl synnerligen viktig. Det
är angeläget att svensk miljölagstiftning inte ges ett innehåll
som inte svarar mot vetenskapligt grundade krav. Detta kan
gälla såväl förbud som fastställande av gränsvärden.
Inom EG har träffats beslut om att bilda en särskild
miljöorganisation -- EEA -- European Environment
Agency. Beslutet har emellertid ännu inte verkställts. Vi
anser att det är utomordentligt viktigt att Sverige redan från
början deltar i arbetet inom EEA. Vi har tidigare krävt att
Sverige skall söka medlemskap i EEA.
Miljöproblemens globala karaktär illustreras främst
genom de hotande klimatförändringarna och uttunningen
av ozonskiktet. Dessa miljöhot kan endast avvärjas genom
kraftfulla internationella insatser.
En av 1990-talets viktigaste uppgifter är att uppnå
långtgående internationella överenskommelser på
miljöområdet. Detta gäller inte minst inom
klimatvårdsområdet. Vid FN:s miljökonferens i Brasilien
1992 bör Sverige prioritera klimatvård och frågor som rör
skyddet av den biologiska mångfalden.
3.2 Prioritering av olika miljömål
Regeringen väljer i sin proposition att prioritera
gårdagens problem. En rad förslag riktas mot själva
produktionsprocesserna, trots att deras negativa
miljöeffekter har minskat. Regeringen tycks inte vara
medveten om att miljöproblemen har ändrat karaktär.
Större insatser måste, enligt vår mening, läggas på
produktövervakning.
För att miljöarbetet skall bli framgångsrikt måste
beslutsfattarna våga att göra prioriteringar.
Det amerikanska naturvårdsverket (EPA) har gjort en
utvärdering av miljöproblemen med avseende på ekologi,
cancerrisker, andra hälsorisker och välfärd. Ett antal
vetenskapliga experter gjorde analysen. De satte
luftföroreningarna och uttunningen av ozonskiktet på
topplats. Växthuseffekten fick en topplacering när det
gäller ekologisk fara men låg placering när den relateras till
hälsorisk i närtid.
Enligt vår uppfattning har en djupgående analys i
prioriteringsfrågan gjorts av FN:s kommission för miljö och
utveckling -- den s.k. Brundtlandkommissionen. I sin
rapport sätter den växthuseffekten främst bland miljöfrågor
följt av hotet mot ozonskiktet, luftföroreningarna och hotet
mot våra vatten.
Vi anser att naturvårdsverket bör få i uppdrag att med
utgångspunkt från internationella analyser och med hjälp av
den stora sakkunskap, som finns på skilda håll i vårt land,
göra en studie med förslag till hur miljöfrågorna skall
prioriteras.
3.3 Sveriges ekonomi måste förbättras
Den svenska ekonomin brottas med betydande problem.
Den ekonomiska tillväxten är oroväckande svag, vilket är
ett ytterst allvarligt hot mot miljön. Den svaga ekonomin
resulterar i färre investeringar, vilket i sin tur innebär att
moderniseringar av industrin inte utförs. Nya resurssnåla
och mer miljövänliga processer introduceras inte. Den
tekniska utvecklingen bromsas.
Under 1990-talet måste den svenska ekonomin
återhämtas. Det skulle frigöra nödvändiga resurser för
miljövårdande insatser.
Det finns all anledning att rikta skarp kritik mot
regeringens agerande på klimatvårdsområdet.
Socialdemokraterna sade nej till den begränsning, det så
kallade koldioxidtaket, som infördes på moderat initiativ
1988. Socialdemokraterna reserverade sig också mot
riksdagens beslut om att kartlägga energiproduktionens
effekter på koldioxidhalten i atmosfären.
Denna kartläggning har -- trots riksdagens uttryckliga
beslut -- ännu inte genomförts.
I Noordwijk i Holland hölls den första
världskonferensen om klimatfrågor. Konferensen, som
hölls i november 1989, samlade deltagare från 67 länder,
däribland Sverige. Konferensen rekommenderade de
deltagande nationerna att utreda om det är möjligt att
minska koldioxidutsläppen med 20 procent till år 2005 i
enlighet med Torontokonferensens rekommendationer.
Sverige har inte följt rekommendationerna från
Noordwijk-konferensen.
Vid Bergen-mötet som hölls i maj 1990 uppmanades alla
deltagande länder, däribland Sverige, att utarbeta
nationella strategier för att begränsa eller reducera
utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser så mycket
som möjligt. Dessa studier, som också skulle innehålla
kostnadsuppskattningar, skulle varit klara i februari 1991.
Sverige har inte följt uppmaningarna från Bergen-mötet.
Socialdemokraternas agerande har varit bedrägligt.
Regeringen har försökt ge sken av att Sverige har varit
pådrivande i det internationella klimatvårdsarbetet. Det är
fel. Sverige har tvärtom försökt att bromsa det viktiga
internationella arbetet. Dokumentationen inför den andra
världsklimatkonferensen som hölls i Genève i november
förra året visar att Sverige genomgående krävde svagare
skrivningar än de som fanns i det ursprungliga förslaget.
Greenpeace skriver i sin kommentar om
miljöpropositionen:
I trepartiöverenskommelsen försvarar man den
passivitet Sverige hittills visat i klimatfrågan. Hänvisningar
till att Sverige aktivt verkar för en långtgående
klimatkonvention får ett löjets skimmer över sig, eftersom
vi idag återfinns bland den krympande grupp av OECD-
länder, som ännu inte förbundit sig att minska utsläppen av
koldioxid.
Regeringen har, med all rätt, utsatts för svidande kritik.
Flera internationella miljöorganisationer har vid flera
tillfällen varit starkt kritiska till Sveriges agerande. Daniel
Becker som representerar den välansedda amerikanska
miljöorganisationen Sierraklubben sade i ett Dagens Eko-
inslag den 5 november: ''Sverige tycks dra sig tillbaka från
rollen som ett framåtsträvande, progressivt land vad gäller
växthuseffekten.''
Kritik har också framförts från andra håll. EG:s
miljöminister Carlos Ripa de Meana sade i samband med
Bergen-mötet: ''Det vore högst olyckligt om Sverige river
upp sitt koldioxidbeslut. Om inte Sverige, som är ett rikt
land, klarar det miljömålet förlorar vi en verklig förebild.''
Även statens naturvårdsverk är starkt kritiskt till att
ersätta kärnkraften med fossilbränslebaserad kraft. I ett av
sina remissvar 1990 skriver SNV följande:
En ökning av koldioxidutsläppen på denna nivå torde
vara unik om man jämför med övriga industrialiserade
länder. Genomförs en sådan utbyggnad av fossilbaserad
kraft kommer Sveriges trovärdighet i det internationella
miljöarbetet att allvarligt skadas.
I de energipolitiska överläggningarna lyckades
regeringsrepresentanterna övertyga centerpartiet och
folkpartiet liberalerna om att koldioxidtaket redan hade
överskridits, trots att all tillgänglig information visade på
motsatsen.
Energiöverenskommelsen presenterades den 15 januari,
i vilken bl.a. hävdas att koldioxidtaket hade överskridits.
Den 16 januari presenterades den officiella statistiken för
koldioxidutsläppen. Siffrorna visar att de svenska
koldioxidutsläppen har minskat kontinuerligt sedan 1987.
I energiöverenskommelsen står det bl. a.:
Sverige bör lägga särskild vikt vid möjligheterna till en
gemensam EG/ EFTA-linje inför de förhandlingar om en
klimatkonvention som inleds i februari -- -- --. Ett
gemensamt EG/EFTA-mål, som senare kan breddas till
övriga Europa och OECD, bör vara att de samlade
koldioxidutsläppen år 2000 för de berörda ländergrupperna
inte får överstiga nuvarande nivå för att därefter minska.
Skrivningarna i energiöverenskommelsen är förrädiska.
Det verkar som om den svenska regeringen är ovetande om
vad som egentligen har sagts i de internationella
klimatvårdsförhandlingarna. Redan i november enades
EG, EFTA, Australien, Kanada, Japan och Nya Zeeland
om en gemensam klimatvårdsstrategi som innebär en
frysning av koldioxidutsläppen till år 2000.
Miljöministern har dessutom vid ett par tillfällen blottat
sin okunnighet då hon har hävdat att Sverige tillsammans
med EG och EFTA försöker få med Japan på en gemensam
strategi. Japan anslöt sig redan förra året till denna
gemensamma strategi.
Den andra världsklimatkonferensen uppmanade alla
utvecklade länder att analysera möjligheterna att reducera
utsläppen av sådana växthusgaser som inte regleras i
Montrealprotokollet. Analysen, som skall omfatta de två
närmaste decennierna, skall således omfatta koldioxid,
metan och dikväveoxid.
Regeringen har ännu inte redovisat hur eller ens om den
avser att följa världsklimatkonferensens uppmaning.
För att säkerställa att dessa analyser utförs i enlighet
med de internationella överenskommelserna föreslår vi att
riksdagen skall uppdra åt regeringen att följa de
internationella rekommendationerna.
Regeringen förtiger dessutom att flera länder redan
ställt upp långtgående målsättningar på
klimatvårdsområdet. Tyskland avser att minska sina
koldioxidutsläpp med minst 25 procent till år 2005.
Australien, Danmark, Italien och Nya Zeeland har redan
beslutat om 20-procentig reduktion till år 2005. Flera länder
förbereder liknande beslut.
Greenpeace skriver:
Den starkaste markeringen från Sveriges sida vore om vi
presenterade en egen nedskärningsplan för samtliga
växthusgaser, och då speciellt koldioxid.
Vi anser, liksom tidigare, att koldioxidtaket inte får
överskridas. De svenska utsläppen skall därför framgent
understiga 1987 års nivå. Därutöver anser vi att de svenska
koldioxidutsläppen skall minskas med 20 procent till år
2005.
För att Sverige skall klara dessa långtgående
minskningar fordras en genomarbetad klimatstrategi som
främst riktas mot energi- och trafiksektorn.
I propositionen står det att det är angeläget
att kostnader och effekter av möjliga åtgärder
utreds ytterligare. Det gäller i synnerhet åtgärder mot
utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid.
Vi kan inte förstå varför regeringen så konsekvent
motsätter sig begränsningar av koldioxidutsläppen.
Koldioxiden är den mest betydelsefulla växthusgasen och
åtgärder för att minska koldioxidutsläppen måste därför
prioriteras. Växthusgaserna CFC -- som svarar för ca 25
procent av växthuseffekten -- är på väg att avvecklas i
enlighet med internationella överenskommelser. Därutöver
förekommer växthusgaserna metan, ozon och
dikväveoxider. De bidrar med ca 20 procent till
växthuseffekten.
Det är viktigt att finna kostnadseffektiva metoder för att
minska klimatpåverkan. Det är ingen tillfällighet att det
internationella klimatvårdsarbetet i stor utsträckning
knutits till minskningar av koldioxidutsläppen. Minskningar
av koldioxidutsläppen är förhållandevis kostnadseffektiva.
Regeringen har nyligen föreslagit att Vattenfall skall få
bygga en stor förgasningsanläggning i Brofjorden. Denna
anläggning skulle resultera i mycket stora utsläpp av såväl
klimatförändrande som försurande föroreningar.
Koldioxidutsläppen skulle uppgå till 1 200 000 ton per år.
Riksdagen bör inte ta ställning till enskilda industriprojekt.
Regeringen bör dock tillse att det sker en prövning av
huruvida en utbyggnad av Vattenfalls projekt i Brofjorden
är förenlig med riksdagens beslut om ett koldioxidtak.
4.2 Klimat- och miljövård inom FN
I miljöpropositionen kommenterar regeringen FN:s
konferens om miljö och utveckling i Brasilien 1992 och
anser att konferensen bör anta bindande konventioner om
klimatförändringar, biologisk mångfald och skogsfrågor.
Vi anser att Sverige, inom ramen för denna allmänna
målsättning, bör arbeta för preciserade mål för olika
ländergrupper rörande bl.a. koldioxidutsläpp och CFC-
användning. I-ländernas koldioxidutsläpp bör på kort sikt
stabiliseras, för att därefter minska. Torontokonferensens
krav på en 20 procentig minskning till år 2005 bör vara ett
riktmärke.
Vi vill även betona i-ländernas särskilda ansvar. I-
länderna kan, genom att vidta utsläppsbegränsande
åtgärder, skapa utvecklingsutrymme för u-länderna.
Skogsfrågorna skulle kunna knytas till detta
förhandlingsarbete på så sätt att nyplantering av skog i
tredje världen inräknas som ett sätt att minska
koldioxidutsläppen.
Skogsskövlingen på senare år beräknas ha förorsakat
utsläpp av minst 1 miljard ton kol per år. I en miljörapport
från World Watch Institute 1989 angavs ett
trädplanteringsprogram på 130 miljoner hektar som ett
lämpligt mål för att kompensera dessa utsläpp. Samtidigt
skulle behoven av brännved och timmer täckas och
utarmade markområden återställas i tredje världen.
Sverige bör under konferensen verka för att Sveriges och
EG:s långtgående beslut om avveckling av ozonförstörande
kemikalier vinner allmän acceptans bland i-länderna och att
avvecklingsstödet till u-länderna får en utforming som är
operativ.
Sverige måste sträva efter att nå bindande
överenskommelser rörande konkreta minskningar av
koldioxid och andra växthusgaser. Alltför övergripande
målsättningar kommer nämligen att visa sig svåra att följa
upp. En framgångsrik klimatvårdsstrategi måste därför vara
konkret.
5. Förstärk miljöskyddet
Moderata samlingspartiet har i flera års tid krävt en
samordning av miljölagstiftningen. Socialdemokraterna har
valt att förhala denna viktiga fråga. Det är därför glädjande
att regeringen nu föreslår en samordning av lagstiftningen
och att en särskild miljöbalk upprättas.
Det är särskilt glädjande att regeringen -- till skillnad
från de socialdemokratiska ledamöterna i
miljöskyddskommittén -- förordar att även naturvårdslagen
skall inkluderas i den nya miljöbalken.
Det är bra att en översyn av det straffrättsliga
regelsystemet på miljöområdet nu har kommit till stånd.
Lagstiftningen måste göras tydligare och effektivare.
Det är enligt vår mening nödvändigt att förstärka
riksåklagarens kompetens på miljöområdet. Det kan
exempelvis ske genom att minst en åklagare i varje region
erhåller särskild utbildning och genom att särskilda medel
ställs till förfogande för att täcka kostnader för experthjälp.
De miljörättsliga frågornas betydelse kommer sannolikt
att öka. Vi anser därför att en professur i miljörätt skall
inrättas. På sikt måste de gränsöverskridande luft- och
vattenföroreningarna komma under ökad rättslig reglering,
vilket även kräver ökad kunskapsuppbyggnad kring
internationell miljörätt.
Regeringen föreslår att miljökonsekvensbeskrivningar
skall användas i större utsträckning. Även detta är ett krav
som vi drivit sedan lång tid tillbaka. Dessa beskrivningar
bör innehålla en studie av nollalternativet, dvs effekterna av
att det planerade projektet inte genomförs.
Det är viktigt att de medborgare som är berörda av
utsläpp erhåller en otvetydig talesrätt. Miljöskyddslagens
regler bör förtydligas och göras mer generösa. Med denna
ändring bör det t.ex. vara självklart att en fiskare som får
sina fångstmöjligheter begränsade har rätt att föra talan mot
det miljöingrepp som åstadkommit denna begränsning.
Vi anser att väl definierade normer för luft- och
vattenkvalitet skall utarbetas. Normerna skall utgå från den
nivå som naturen tål. Om normerna hotar att överskridas
skall åtgärder sättas in vid källan. Det är angeläget att
skyndsamt utreda hur dessa miljökvalitetsnormer skall
kunna tillämpas.
Miljöskyddskommittén, vars uppgift är att utreda frågan
om den framtida miljölagstiftningen, måste lägga särskild
vikt vid frågan om hur den svenska miljölagstiftningen kan
EG-anpassas. EG har redan lagstadgade
miljökonsekvensbeskrivningar och håller dessutom på att
utarbeta kvalitetsnormer för luft och vatten etc. Sverige
skulle tjäna på att ta aktiv del i detta arbete.
Vissa ändringar i miljöskyddslagen kan redan nu
vidtagas. I miljöskyddslagen anges krav på förprövning av
miljöpåverkande industriell verksamhet. Vid denna
förprövning ges en koncession, d.v.s. miljövillkoren för
verksamheten anges i ett särskilt tillstånd. Tillstånd lämnas
av koncessionsnämnden för miljöskydd eller i vissa fall av
länsstyrelsen.
Dessa tillstånd reglerar bl.a. hur stor miljöpåverkan får
vara för att verksamheten skall få bedrivas, krav på att
verksamheten lokaliseras på bästa plats, att utsläppen skall
minskas efter vad som är miljömässigt motiverat, tekniskt
möjligt och ekonomiskt genomförbart.
Den som överskrider föreskrifterna i koncessionen
drabbas av en miljöskyddsavgift, en typ av sanktionsavgift,
om överträdelsen har medfört ekonomiska fördelar för den
som utövar den miljöfarliga verksamheten. Vid grova
miljöbrott kan böter eller fängelse utdömas.
Sanktionsavgiften har utdömts endast i ett fåtal fall.
För att främja efterlevnaden av miljöskyddslagen
förordar vi att sanktionsavgifter utgår vid alla överträdelser
av koncessionsvillkoren, oavsett om överträdelsen medfört
ekonomiska fördelar för företaget eller ej. De skall sättas så
högt att de får en kraftig effekt. Grova brott skall som
hittills leda till böter eller fängelse.
6. Miljöövervakning och myndighetsorganisation
För att man skall kunna gå över från utsläppsmål till
miljömål fordras en fungerande miljöövervakning. Det
svenska miljöövervakningssystemet uppvisar brister som
inte beror på avsaknad av resurser utan
organisationsmässiga förhållanden. För att nå bättre
naturresurshushållning är det därför viktigt att förändra
formerna för tillståndsgivning, miljöövervakning och
informationsflöde.
Regeringen tycks inte vara medveten om detta
förhållande. Den föreslår att miljöövervakningen tillförs 75
miljoner kronor för den närmaste treårsperioden. Vi anser
att dessa medel kan användas på ett mer framåtsyftande
sätt.
Redan i dag finns en mycket stor informationsmängd på
miljöområdet. Problemet är att informationen många
gånger varken är sammanställd eller bearbetad. Vi anser att
kunskapen om miljön måste öka. Vi är däremot inte
övertygade om att intensifierade övervakningsinsatser är
det primära. Enligt vår mening är det i nuläget viktigare att
prioritera bearbetning och sammanställning av befintliga
miljödata. Insamlingen av miljödata bör dock fortgå i
oförändrad omfattning.
Regeringen föreslår att länsstyrelserna skall få ansvar för
de regionala övervakningsprogrammen. I propositionen
framhålls behovet av förstärkta planeringsinsatser. Behovet
av ökad kunskapsuppbyggnad har en mindre framträdande
roll.
Regeringen tycks tro att alla problem kan lösas genom
förstärkta planeringsinsatser. Detta är inte korrekt. För att
miljöövervakningen skall kunna förbättras krävs att även
enskilda intressenter ges ett större ansvar. Naturen följer
inte länsgränserna. Flodområden och naturgeografiska
regioner är mycket lämpligare indelningsgrund för den
regionala organisationen. Därför anser vi att organisationer
av den typ vattenvårdsförbund och luftvårdsförbund
representerar skall få en stärkt ställning. En viss del av de
medel som avsatts till miljöövervakning bör enligt vår
mening användas för att stärka de aktörsbaserade organen.
En aktörsbaserad organisation skulle troligtvis medverka
till att insamlad information på miljöområdet blir tillgänglig
på ett helt annat sätt än i dag.
I vissa andra länder utgör dessa aktörsbaserade förbund
en viktig bas för övervakningsarbetet. Detta får därigenom
en mer naturlig organisation. Olika intressenter kan
samverka på ett konstruktivt sätt.
Den franska modellen för vattenförvaltning är
intressant. I Frankrike har de regionala organen även rätt
att ta ut brukaravgifter för den gemensamma naturresursen
respektive sätta priser på utsläpp av olika slag. Dessa medel
går sedan tillbaka till miljöinvesteringar och den regionala
organisationen kan därför sägas fungera även som ett
kreditinstitut.
Den svenska och franska vattenförvaltningen kan
karaktäriseras enligt följande:
Frankrike
Sverige
Ekonomiska incitament
Decentraliserat beslutsfattande
Aktörsbaserat beslutsfattande
Ekonomisk autonomi
Förebyggande miljökontroll
Förhandlingsplanering
Administrativ reglering
Centralstyrt beslutsfattande
Instrumentellt beslutsfattande
Anslagsfinansiering
Efterkontroll och tillsyn
Restriktionsplanering
Det finns enligt vår mening starka skäl för att se över
hela myndighetsorganisationen på miljöområdet. Inom
ramen för denna översyn bör det övervägas om det är
lämpligt att slå samman kemikalieinspektionen med
naturvårdsverket och på så sätt bilda ett helt nytt
miljövårdsverk. Även den regionala miljövårds- och
tillsynsorganisationen bör ses över. Det är angeläget att den
lokala och regionala tillsynsverksamheten blir effektiv.
Behovet av att säkra kompetens och kontinuitet på lokal
och regional nivå kan inte övervärderas.
För att miljöarbetet skall kunna bedrivas effektivt
fordras att miljöfrågorna knyts samman med ekonomiska
resonemang. Det är viktigt att finna de mest
kostnadseffektiva lösningarna och ständigt väga kostnad
mot nytta. Genom ett bättre ekonomiskt underlag kan
korrekta prioriteringar göras och resurserna kan användas
mer effektivt. Vi anser att naturvårdsverket bör få utökad
kompetens även då det gäller ekonomiska frågor.
6.1 Kommunernas miljövårdsarbete
Vi anser att varje enskild kommun skall ha rätt att
utveckla den organisationsform som är bäst avpassad till de
lokala behoven. Kommunerna har dock vissa lagstadgade
uppgifter -- främst av tillsynskaraktär -- på miljöområdet.
Det är angeläget att kommunerna fullföljer detta ansvar. Vi
anser att det även i framtiden kommer att finnas ett behov
av en fristående kommunal miljövervakningsverksamhet.
Miljö- och hälsoskyddskontorens övervakningsverksamhet
bör inte sammanföras med verksamheterna vid
byggnadsnämnderna eller de tekniska nämnderna.
6.2 Kostnadsansvar för tillsynsverksamhet
På en rad områden finns en lagstadgad
tillsynsverksamhet. Denna tillsynsverksamhet är ett led i
myndighetsutövningen. Staten har i stor utsträckning
vältrat över kostnaderna för denna myndighetsutövning på
den som är föremål för tillsynen. Detta gäller bl.a.
finansieringen av kemikalieinspektionens verksamhet. I
propositionen föreslås att kemikalieinspektionens
arbetsinsats skall utökas och att denna skall täckas genom
ett ökat avgiftsuttag.
Vi menar att lagstadgad tillsynsverksamhet i första hand
skall bekostas av budgetmedel. Det är svårt att överblicka
de ekonomiska konsekvenserna av förändring. Vi föreslår
därför en utredning i syfte att klarlägga de ekonomiska
konsekvenserna av att låta tillsynsverksamheten bekostas
av budgetmedel.
7. Utveckla effektiva ekonomiska styrmedel 7.1
Allmänna riktlinjer
Vi har sedan lång tid tillbaka krävt att olika ekonomiska
styrmedel skall användas för att driva på utvecklingen i
miljövänlig riktning. Vi anser följaktligen att principen om
att förorenaren skall betala -- Polluter Pays Principle -- skall
tillämpas. Detta kan ske genom att olika ekonomiska
styrmedel används. Olika möjliga ekonomiska styrmedel
kan delas in i fyra huvudgrupper:
Miljöavgifter
Skall i möjligaste mån sättas i proportion till utsläppens
skadeverkningar. Intäkterna skall öronmärkas för
miljöförbättrande ändamål.
Miljöskatter
Skall i möjligaste mån sättas i proportion till utsläppens
skadeverkningar. Intäkterna skall tillfalla statskassan.
Överlåtelsebara utsläppsrätter
Högsta tillåtna utsläppsnivå fastställs för ett visst
område. Nivån minskas sedan successivt. Företagen får
handla med sina utsläppsrätter. Denna metod har använts
utomlands.
Ekonomiska stimulanser
Syftar till att stimulera övergång till mer miljövänliga
alternativ. Pantsystem kan användas för att stimulera
ökad återanvändning eller återvinning. Även olika typer av
skatterabatter kan användas.
De ekonomiska styrmedlen skall komplettera de rent
administrativa regleringar som finns på miljöområdet. Vi
vill betona att det är viktigt att de miljöpolitiska styrmedlen
utformas på ett sådant sätt att miljöförbättringarna uppnås
med lägsta möjliga totalkostnad. Administrativa
regleringar är oftast att föredra då det gäller ett begränsat
antal kända förorenare. Vissa typer av industriutsläpp kan
vara enklare att begränsa genom konventionellt
koncessionsförfarande.
Det är angeläget att finna kostnadseffektiva lösningar,
eftersom det leder till att de ekonomiska resuserna används
på ett optimalt sätt. En ökad kostnadseffektivitet innebär
att man får ''mycket miljöförbättringar'' för pengarna.
Vi har i flera tidigare motioner redogjort för de principer
som skall vara vägledande vid utformningen av de
ekonomiska styrmedlen. Dessa bör -- vilket framgår av
namnet -- ha en styrande effekt. Så är tyvärr inte alltid
fallet. En rad så kallade miljöavgifter och miljöskatter tycks
primärt ha tillkommit på rent fiskala grunder. Det gäller
bl.a. koldioxidskatten och svavelskatten som infördes med
syftet att tillföra statskassan intäkter. Styreffekt är med
nuvarande konstruktion är ytterst svag.
Vi anser att de finansiella styrinstrumenten inte skall
användas i statsfinansiellt syfte. Dessa skall öronmärkas för
olika miljöförbättrande ändamål. I takt med att
miljöpåfrestningarna minskar kommer också intäkterna att
minska.
I vissa fall är det lämpligt att återbetala avgifterna till det
avgiftspliktiga kollektivet. Återbetalningen skall då ske i
form av en omfördelning -- de företag som uppvisar god
miljöprestanda får pengar, medan företag med sämre blir
utan.
Det är ytterst oroande att regeringen mer och mer talar
om miljöskatter i stället för avgifter. I propositionen
aviseras förslag om miljöskatter på bl.a. arsenik och krom i
träskyddsmedel, kreosot och perkloretylen. Vi motsätter
oss dessa av skatter. Vi kan endast acceptera miljöavgifter.
Socialdemokraterna tycks ta miljöproblemen till intäkt
för att kunna genomdriva nya skattehöjningar, vilket är
oacceptabelt. Vi kan endast acceptera en omläggning av
skattestrukturen inom ramen för ett oförändrat uttag då
skadebilden är diffus eller långsiktig. Vi accepterar mot
denna bakgrund miljöskatt på ett enda område och det
gäller utsläppen av koldioxid. I övrigt skall andra
ekonomiska styrmedel -- företrädesvis miljöavgifter --
användas.
Ett svenskt EG-inträde är att vänta under 1990-talet.
Sverige bör redan nu sträva efter att föra en politik som inte
försvårar den kommande integrationen med EG. Vi anser
att de åtgärder som vidtas på miljöområdet och andra
områden skall stå i samklang med förhållandena inom EG.
Vi vill särskilt framhålla vikten av att inte införa nya skatter
och avgifter som strider mot vad som kommer att gälla i den
gemensamma marknaden den 1 januari 1993.
Inom EG diskuteras införande av olika ekonomiska
styrmedel. Det är angeläget att Sverige aktivt följer denna
utveckling.
Nya och effektiva styrmedel bör utvecklas. Vi anser att
regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som
innebär att lagstiftningen öppnas för handel med
överlåtelsebara utsläppsrätter. Denna metod kan
exempelvis vara effektiv för att minska närsaltutsläppen
från kommunala reningsverk.
Ekonomiska stimulanser bör användas för att premiera
mer miljövänliga alternativ. Olika typer av skatterabatter
kan användas för att påskynda övergången till mer
miljövänlig teknik. De företag som minskar sina utsläpp
utöver de av koncessionsnämnden fastställda kraven bör
enligt vår mening premieras. Det kan exempelvis ske
genom en sänkt beskattning. Skattesänkningen skall då stå
i proportion till utsläppsminskningen.
8. Miljövänligare transporter
En stor del av de luftburna utsläppen härrör från
trafiken. I storstäder och tätorter förorsakar trafiken såväl
buller som trängselproblem. Under 1990-talet måste
trafikens miljömässiga effekter minskas. Det går inte att
lösa trafikens miljöproblem genom politisk detaljreglering.
Problemen kan främst lösas genom en modernisering av
trafiksystemet.
Nya mer bränslesnåla fordon, utrustade med effektiv
rening, kan på kort sikt minska utsläppen i betydande
omfattning. Bättre vägar och smidigare trafikföring kan
också verka i denna riktning. På längre sikt kan elbilar och
användning av alternativa bränslen ytterligare minska
utsläppen. Denna positiva teknikutveckling får ej
motverkas.
En övergång till spårbunden trafik och sjöfart kan också
vara positiv från miljösynpunkt.
8.1 Vägtrafiken
Om vägtrafikens miljöpåfrestningar skall kunna minska
måste förnyelsen av fordonsparken fortgå. Därför är den
minskning av nybilsförsäljningen, som inträffat under
senare tid, olycklig från miljösynpunkt. Minskningen beror
till stor del på den kraftigt försämrade ekonomin i Sverige,
som är ett direkt resultat av den socialdemokratiska
politiken. Den miljömässigt viktiga förnyelsen av
personbilsparken försenas.
I Sverige finns i dag över en miljon personbilar som har
avancerad avgasrening. Nästan hälften av dessa bilar såldes
redan innan de obligatoriska avgasreningskraven infördes.
Den frivilliga övergången till avgasrening stimulerades
genom en skatterabatt som infördes på moderat initiativ
1985. Socialdemokraterna motsatte sig denna
miljöförbättrande åtgärd.
De katalytiskt avgasrenade bilarna står nu för ca 35
procent av transportarbetet och ger en sänkning av vissa
miljöskadliga utsläpp -- exempelvis kväveoxider och
kolväten -- med 80-90 procent jämfört med äldre bilar.
Erfarenheterna från de katalytiskt avgasrenade bilarna är
mycket positiva. Utsläppsnivåerna ligger betydlig under de
uppställda gränsvärdena.
De nya fordonen är oftast mer bränslesnåla, vilket leder
till minskade koldioxidutsläpp.
Vi anser också att utskrotningen av gamla bilar skall
stimuleras genom att den så kallade skrotningspremien höjs
tillfälligt från 500 kronor till 1.500 kronor under 1992.
Regeringen föreslår en ökad prisskillnad mellan blyad
och oblyad bensin. Regeringens förslag innebär en
prisskillnad om 31 öre per liter mellan blyad och oblyad
bensin. Vi anser att prisskillnaden måste öka ytterligare för
att fler konsumenter skall stimuleras till att övergå till
oblyad bensin.
Prisskillnaden bör enligt vår mening öka med 50 öre per
liter i förhållande till regeringens förslag. Vårt förslag
innebär att även oblyad bensin med högre oktantal blir
konkurrenskraftig i förhållande till den blyade bensinen av
motsvarande oktantal. Denna åtgärd kan också påskynda
övergången till katalytiskt avgasrenade bilar.
Regeringen föreslår att en typ av miljöklassning skall
göras av nya bilar fr. o. m. 1993. Miljöklassningen skall
baseras på fordonens avgasrening. Effektivare rening
kommer att premieras genom en skatterabatt. Detta förslag
har vissa likheter med den skatterabatt som infördes på
moderat initiativ 1985.
Annan skattelagstiftning måste utformas på ett sådant
sätt att den inte motverkar miljöhänsyn. Dagens
förmånsbeskattning av tjänstebilar har en olycklig
konstruktion. Beskattningen är nämligen inte relaterad till
den faktiska användningen av fordonet. Vi anser att
förmånsbeskattningen skall relateras till den faktiska
privata användningen. Detta innebär att de som kör mycket
får en högre skatt, vilket kan stimulera till minskad körning.
8.1.1 Ställ upp miljömål
Vi anser att konkreta miljömål måste ställas upp. För
vägtrafiken bör målsättningen vara att minska
kväveoxidutsläppen med mer än 50 procent till år 2000 --
från 192 000 ton 1988 till högst 95 000 ton år 2000. Detta
skulle innebära att de miljömål som anges i
naturvårdsverkets rapport Luft-90 skulle uppnås i Götaland
och väl överträffas i Svealand och Norrland vad gäller
svenska utsläpp från vägtrafiken.
Nära 90 procent av nedfallet av kväveoxider kommer
dock från andra länder. Därför måste vi i internationella
förhandlingar verka för lika långtgående minskningar i
omvärlden. Inom EG skärps nu successivt kraven på
bilarna.
Sverige bör inom EG och EFTA verka för att
avgaskraven på tunga vägfordon skärps till en nivå som
motsvarar de föreslagna USA-kraven för 1996,
motsvarande utsläpp av NOX med ca 5 g/kWh mot de
europeiska kraven på 7 g/kWh från samma tid.
Miljöklassindelningen av fordon och andra
stimulansåtgärder måste utformas på ett sådant sätt att
miljömålet verkligen uppnås och att de sker i samklang med
EG:s regler. En kraftig prisökning på bilar med bättre
miljöprestanda från ett år till ett annat kan ändra kundernas
köpbeteende och i själva verket få en starkt negativ
miljöeffekt.
Utsläpp från olika arbetsfordon omfattas ännu inte av
några avgaskrav. Vi anser att Sverige inom ramen för de
pågående EES-förhandlingarna skall aktualisera denna
fråga.
Utsläppen från vägtrafiken av kolväten bör också
minska från 175 000 ton 1988 till högst 50 000 ton år 2000.
Koldioxidutsläppen från vägtrafiken bör inte ligga på högre
nivå år 2000 än vad de gör i dag.
Naturvårdsverket bör få i uppgift att årligen redovisa hur
de uppställda målsättningarna infrias. Om de uppställda
miljömålen inte uppnås med de krav som nu ställs och i
framtiden kommer att ställas kan korrigeringsåtgärder
tvingas fram.
8.2 Flygtrafik
Flygets negativa effekter på miljön måste minimeras.
Utvecklingen går dock i rätt riktning i vissa avseenden. Nya
motorer minskar utsläpp och buller. Glykol och urea tas om
hand med nya metoder.
Internationella överenskommelser om införande av
ekonomiska styrmedel är det mest effektiva sättet att
minska utsläppen. Innan detta kan uppnås kommer vårt
tidigare framförda krav om skärpt koldioxidbeskattning för
inrikes flygfart, om det införs, påskynda övergången till
bränslesnålare motorer. Detta kommer att begränsa
koldioxidutsläppen från denna sektor.
8.3 Sjöfart
Sjöfarten svarar för de mest energieffektiva
transporterna. Trots detta är det angeläget att minska
sjöfartens miljöpåverkan. Under de senaste åren har det
skett en frivillig övergång till bättre bränslekvaliteter, vilket
givetvis är positivt från miljösynpunkt.
Sjöfarten svarar för en förvånansvärt stor andel av
luftföroreningarna i vissa regioner. Färjetrafiken svarar som
exempel för 14 procent av svavelutsläppen i
Stockholmsregionen och närmare 10 procent av
kväveoxidutsläppen.
Det är viktigt att Sverige agerar i olika internationella
fora för att minska sjöfartens bidrag till luftföroreningarna.
Det är särskilt viktigt att verka för användning av bättre
bränslekvaliteter och effektivare rening, eftersom det
resulterar i betydande utsläppsminskningar.
Sjöfarten kan även medföra andra miljöproblem än
avgasutsläpp. Naturskador på grund av stranderosion,
undervattensströmmar m.m. har uppmärksammats på
senare tid. Även utsläpp i samband med oljetransporter,
tanktömning m.m. behöver motverkas. Det är enligt vår
mening viktigt att ytterligare belysa dessa typer av
sjöfartsrelaterade miljöproblem.
Miljöövervakningen behöver förstärkas. Det bör bl.a.
undersökas om nya samverkansformer, bl.a. med
kustbevakningen, kan utnyttjas i miljöarbetet.
8.4 Spårbunden trafik
Vi har i flera års tid krävt att större nyinvesteringar skall
göras i järnvägsnätet. Vi har tyvärr inte fått gehör för dessa
krav. Innevarande budgetår föreslog vi en 35 procent högre
investeringsnivå än regeringen. Vi anser att 20 miljarder
kronor skall satsas på investerigar i järnvägar under de
kommande 10 åren. Detta skulle möjliggöra offensiva
satsningar på den svenska järnvägstrafiken.
Vi förordar en utbyggnad av såväl Mälarbanan som
Arlandabanan. Bankapaciteten norr och väster om Vänern
måste skyndsamt byggas ut för att klara av snabba
leveranser av gods. Utbyggnad av dubbelspår, bl.a. hela
sträckan Göteborg--Malmö, måste prioriteras. Dessa
satsningar skulle stärka den spårbundna trafikens
konkurrenskraft.
Beslutet att separera ''affärs-SJ'' och banverket var bra,
och ett gammalt moderat krav. Mer marknadsorientering
ger SJ och järnvägstrafiken goda framtidsmöjligheter och är
en förutsättning för att även framtida järnvägssatsningar
blir lyckade.
9. Miljöanpassad energiproduktion
Det är viktigt att minska energiproduktionens negativa
miljöeffekter. I propositionen står det:
Miljöpåverkan från el- och värmeproduktion i Sverige
har minskat kraftigt under 1970- och 1980-talet.
Svavelutsläppen från denna sektor har minskat med ca 70
% och kväveoxidutsläppen med ca 35 % sedan år 1980.
Koldioxidutsläppen har under samma period minskat med
ca 35 %. Sektorn har bidragit till en förbättring av luften i
våra tätorter, minskad försurning och minskad påverkan på
det globala klimatet.
Detta är en korrekt beskrivning av de senaste
årtiondenas miljömässigt mycket positiva utveckling på
energiområdet. Utsläppsminskningarna är ett direkt och
påtagligt resultat av att kärnkraften svarar för ca hälften av
den svenska elenergiproduktionen. Därför är det
förvånande att regeringen i sin proposition slår fast att:
''Miljömålet är ett energisystem utan kärnkraft''.
Regeringen hävdar vidare att detta skall uppnås
samtidigt som energisektorns bidrag till försurning och
klimatpåverkan ''minskar kraftigt''. De orörda älvarna skall
inte byggas ut.
En rad statliga utredningar har på ett mycket tydligt sätt
visat att det inte går att avveckla kärnkraften och samtidigt
begränsa utsläppen av olika föroreningar, samt skydda
älvarna.
Vi anser att kärnkraften skall få användas så länge som
den uppfyller högt ställda säkerhets- och miljömässiga krav.
Det kan dessutom vara värt att notera att Nordiska Rådet
enhälligt nyligen har upphävt ett tidigare beslut som innebar
att kärnkraften borde avvecklas.
Om nedläggningshotet undanröjs finns goda möjligheter
att förbättra effektuttaget från de svenska
kärnkraftsverken. Den ökade efterfrågan av elkraft som
förväntas skulle därmed kunna mötas genom bl. a. ett ökat
effektuttag.
9.1 Förbränningsanläggningar
För att minska utsläppen av koldioxid föreslår vi en
kraftig skärpning av koldioxidskatten. Vi anser att alla
punktskatter på energiområdet skall omvandlas till en
koldioxidrelaterad skatt. Skatten skall omfatta såväl värme-
som kraftproduktion.
Vi vill stärka fjärrvärmeproduktionens konkurrenskraft
genom momsbefrielse. Detta skulle ytterligare kunna
minska utsläppen från villapannor. Vårt förslag innebär att
biobränslenas konkurrenskraft stärks i förhållande till
fossilbränslebaserad kraft.
Moderata samlingspartiet förordar en 20-procentig
minskning av koldioxidutsläppen till år 2005. En skärpt
koldioxidbeskattning skapar goda möjligheter att uppnå
detta mål.
För att bekämpa försurningen föreslår vi att dagens
svavelskatt omvandlas till en svavelavgift. Intäkterna bör i
stället användas till olika miljöförbättrande ändamål,
främst i form av intensifierade kalkningsprojekt.
Den 1 januari 1992 kommer större
förbränningsanläggningar att omfattas av en kväveavgift. Vi
vill att denna avgift successivt skall breddas till att omfatta
även mindre anläggningar. Naturvårdsverket bör ges i
uppdrag att utreda om denna avgift även kan omfatta
mindre och medelstora förbränningsanläggningar.
Ekonomiska stimulanser bör användas för att premiera
mer miljövänliga alternativ. Vi förordar därför en övergång
till eldningsoljor med relativt sett bättre miljöegenskaper.
Därför vill vi införa 250 kronors skatterabatt per
kubikmeter för eldningsoljor i miljöklass 2 och 450 kronor
per kubikmeter i miljöklass 1.
9.2 Tillfälliga utsläppsbegränsande åtgärder
Förra året beslutade riksdagen införa en särskild lag som
gav kommuner rätt att tillfälligt förbjuda person- och
lastbilstrafik inom vissa områden. Förbudet är tänkt att
användas vid alltför höga luftföroreningar. Detta skulle
måhända kunna vara en lämplig åtgärd om trafiken var den
enda orsaken till de förhöjda utsläppen. Så är inte fallet. Vi
anser därför att Lagen om tillfälligt bilförbud skyndsamt
skall ersättas med en annan lag som angriper problemen på
ett mer seriöst sätt. De mest betydande utsläppskällorna --
oftast förbränningsanläggningar och vissa industrier -- bör
angripas först. Om de stora utsläppskällorna stoppas
temporärt kan luftföroreningssituationen snabbt förbättras.
10. Andra utsläppsbegränsande åtgärder
Det är nödvändigt att minska kvävebelastningen i
vattendrag och hav. Regeringens förslag rörande minskade
utsläpp av kväve från kommunala reningsverk är otydligt
formulerat.
I propositionen står:
För alla kustbaserade reningsverk, från gränsen mot
Norge t.o.m. Stockholms skärgård, vilka är dimensionerade
för att hantera avloppsvatten från mer än 10 000
personer skall 50 procent kvävereduktion vara
riktlinje vid prövning enligt miljöskyddslagen.
Det skulle kunna tolkas som om varje enskilt
reningsverk skall utrustas med femtioprocentig
kvävereduktion. Det kan också tolkas som om de
sammantagna utsläppen skall begränsas med 50 procent.
Vi förordar en femtioprocentig minskning av de totala
utsläppen.
Det är viktigt att denna minskning sker på ett
kostnadseffektivt sätt. Av den anledningen är det
nödvändigt att ändra miljöskyddslagens prövningsregler
där varje anläggning bedöms för sig och får egna villkor. I
stället borde kuststräckan delas in i lämpliga zoner. Inom
dessa zoner skulle miljömålet om en kvävereduktion på 50
procent säkerställas. Kommunerna inom respektive zon
skulle också ha full rätt att förhandla sinsemellan för att
uppnå miljömålet på bästa sätt. Om kommunerna kan visa
att kväveminskningen kan åstadkommas genom anläggande
av våtmark, skall denna metod vara tillåten.
Genom denna metod, som har likheter med de s.k.
utsläppsbubblorna, kan en kostnadseffektiv miljöinsats
komma till stånd. Miljölagstiftningen måste skyndsamt
ändras på ett sådant sätt att den skisserade lösningen görs
möjlig.
11. Minska jordbrukets miljöpåverkan
Det svenska jordbruket kommer att förändras under
1990-talet. En betydande andel åkermark skall tas ur
livsmedelsproduktionen. Den ekonomiska situationen
hotar att bli bekymmersam. För att de svenska lantbrukarna
skall kunna fortsätta att driva sin verksamhet, fordras att de
får konkurrera på lika villkor med omvärlden. Detta gäller
inte minst i förhållande till EG. Inom EG diskuteras
införande av miljöavgifter på jordbruksområdet. Vi anser
att Sverige aktivt skall följa denna utveckling. Om Sverige
antar samma bestämmelser som EG ges möjlighet till
konkurrens på lika villkor.
Det är angeläget att minska närsaltläckaget från
jordbruksmark. Det är tveksamt om denna minskning kan
uppnås genom användande av olika miljöskatter och -
avgifter, vilket styrks genom flera av de remissvar som
inlämnats med anledning av miljöavgiftsutredningens
förslag. Det pågående s.k. Mellbyprojektet stärker också
denna tes. Det minskade närsaltläckaget torde främst vara
ett resultat av de intensifierade informationsinsatserna och
olika administrativa åtgärder. Ökade kunskaper är den mest
effektiva metoden för att åstadkomma kraftfulla resultat.
Det är svårare att kontrollera spridning av stallgödsel än
av handelsgödsel. Handelsgödseln är lättare att dosera på
ett sådant sätt att närsaltläckage inte uppstår. Det finns mot
denna bakgrund inget som talar för att
handelsgödselanvändningen skall beläggas med speciella
miljöavgifter eller skatter.
Vad det gäller kemiska bekämpningsmedel anser vi att
en avgift kan tas ut på de miljöfarligaste preparaten. Syftet
med denna avgift är att styra över användningen till mindre
farliga preparat.
De miljöavgifter som tas ut på jordbrukets område bör
enligt vår mening i sin helhet användas till olika
miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket.
12. Från vaggan till graven
Utsläppen från industrin har minskat kraftigt under de
senaste 20 åren. Olika administrativa regleringar har
påskyndat den fortgående moderniseringen av
industriprocesserna. Nya mer resurssnåla processer har
utvecklats. Utsläppen har minskat dels genom att nya
produktionsmetoder tagits i bruk, dels genom att
effektivare reningssystem har införts.
Miljömedvetandet har ökat markant under 1980-talet.
Detta har lett till att allt fler ser miljöfrågorna ur ett
helhetsperspektiv. Detta gäller inte minst industrin. De
höga skorstenarnas tid är förbi, liksom tanken på att lösa
utsläppsproblemen genom allt mer raffinerade
reningsmetoder. Utvecklingen drivs i riktning mot allt
renare processer. Resursåtgången reduceras och ny mer
miljöanpassad teknik tas i bruk.
Det finns många förklaringar till denna positiva
utveckling. För det första har medvetenheten om
miljöproblemen ökat. I takt med att våra kunskaper har
ökat, har också kraven på åtgärder accentuerats.
Konsumenterna ställer allt större miljökrav på produkterna
och tycks även vara benägna att betala mer för produkter
med goda miljöegenskaper. Marknadskrafterna driver på
utvecklingen i miljövänlig riktning.
Under 1990-talet kommer -- med rätta -- allt större
uppmärksamhet att riktas mot produkternas
miljöegenskaper. Det handlar således inte om att endast
minska produktionsprocessernas miljöeffekter. De
produkter som framställs måste klara högt ställda
miljökrav. Detta gäller inte minst frågan om hur
produkterna slutgiltigt skall omhändertas.
Vi anser att marknadskrafterna skall utnyttjas mer
effektivt i det miljövårdande arbetet. Beslutsfattarna skall
därför inte styra utvecklingen genom politisk
detaljreglering. De politiska besluten skall ange de
miljömässiga ramarna. Marknaden får sedan agera inom
dessa ramar. I praktiken innebär detta en optimering av
miljöresurserna. De mest kostnadseffektiva lösningarna
kan då utvecklas.
Olika typer av monopol -- exempelvis då det gäller
avfallshantering -- måste avskaffas.
12.1 Produktion 12.1.1
Övergång till ny teknik
För att ytterligare minska de miljömässiga effekterna
från produktionen måste nya metoder utvecklas. Vi anser
att substitutionsprincipen skall användas mer aktivt. Lagen
om kemiska produkter bör därför beaktas vid
tillståndsgivning enligt miljöskyddslagen.
Regeringen föreslår att användningen av en rad
miljöfarliga ämnen skall trappas ned. Det är bra. De
uppställda målen kan sporra olika aktörer till att utveckla
nya miljömässigt bättre metoder. Det finns dock brister i
regeringens förslag. Beslutsunderlaget är för det första
magert. Kostnadsuppskattningar saknas. Vissa mål skulle
eventuellt kunna uppnås på ett mer kostnadseffektivt sätt.
För det andra är det inte fullt klarlagt hur ersättningen av
vissa ämnen skall genomföras i praktiken. För det tredje
finns en uppenbar risk för att oönskade sidoeffekter erhålls.
Dessa sidoeffekter kan t.o.m. resultera i större negativ
miljöpåverkan än det ursprungliga problemet. För att slippa
gå ur askan i elden fordras noggranna avvägningar och
bedömningar av olika effekter. Vi är oroliga för att
regeringen har underskattat svårigheterna. För det fjärde
anger inte regeringen hur de uppställda målsättningarna
skall följas upp, vilket är en svaghet. Det är angeläget att
noggrant följa utvecklingen. Om målen inte kan uppfyllas
måste korrigeringsåtgärder sättas in på ett tidigt stadium.
12.1.2 Stimulera övergång till miljömässigt bättre teknik
För att ytterligare minska industrins negativa
miljöpåverkan måste nya metoder utvecklas.
Skatterabatter kan vara en tänkbar metod. De företag som
lyckas minska sina utsläpp utöver de av
koncessionsnämnden fastställda kraven bör enligt vår
mening premieras. Det kan exempelvis ske genom en sänkt
inkomstskatt för företagen. Skattesänkningen skall stå i
relation till utsläppsminskningen.
Utsläppen av stabila organiska föreningar från
massaindustrin bör enligt vår mening minska. Regeringen
föreslår att massaindustrins utsläpp av stabila organiska
klorföreningar, inom loppet av en 10-årsperiod, skall
begränsas till en sådan nivå att miljön ej tar skada.
Regeringen föreslår inga åtgärder för att uppnå detta mål.
1988 beslutade riksdagen om skärpta krav för
massaindustrin. Senast år 1992 skulle insatser sättas in för
att begränsa utsläppen av klorerad organisk substans till 1,5
kg TOCl per ton massa. Stora miljöinvesteringar har satts
in för att uppnå riksdagens mål, som för övrigt är de mest
ambitiösa i världen. I övriga Västeuropa pågår en skärpning
av miljökraven.
Miljöavgiftsutredningen föreslog miljöavgifter på
utsläpp av klorerad organisk substans med 50 kr per kilo
AOX (Absorberbart organiskt klor). I genomsnitt ligger
AOX-värdena 20--30 procent högre än TOCl-värdena.
Utredningen gör också bedömningen att när utsläppen
ligger under 0,5 kg AOX per ton massa är miljöeffekten
osäker och föreslår därför att avgiften upphör vid denna
gräns.
Miljöavgiftsutredningens förslag är logiskt, men
förutsätter att liknande miljöavgifter tas ut i Sveriges
konkurrentländer. Så är inte fallet i dag.
Det är därför inte lämpligt att Sverige ensidigt nu inför
miljöavgifter på dessa utsläpp. Kostnadsbelastningen skulle
bli orimlig, i synnerhet med tanke på de betydande
miljöinvesteringar som redan vidtagits.
För att minska klorutsläppen kan i stället en ekonomisk
miljöstimulans användas. De företag som pressar ner sina
utsläpp under 1,0 kg AOX per ton massa får en stimulans
på 50 kronor för varje kilo AOX som inte släpps ut. Denna
bör uformas som en skattereduktion och finansieras via
svavelavgiften. Maximal ekonomisk stimulans skall erhållas
då utsläppen uppgår till 0,3 kg AOX per ton massa.
Denna nivå ligger något lägre än den nivå som
miljöavgiftsutredningen ansåg vara så låg att de
miljömässiga effekterna torde vara obetydliga.
12.2 Konsumtion
Ingen har gjort ett större misstag,
än han som inte gjorde något,
eftersom han bara trodde att han kunde
göra så lite
Edmund Burke
Det personliga ansvaret spelar en avgörande roll i
miljöarbetet. Vi anser att de politiska besluten skall skapa
utrymme för enskilda människor att agera på ett
miljövänligt sätt. På alla områden fordras ökad
handlingsfrihet. Förbud och detaljregleringar hotar att låsa
fast utvecklingen och hämma tillkomsten av miljömässigt
bättre alternativ.
12.2.1 Ökad miljökunskap
Om medborgarna skall kunna ta ett större personligt
ansvar för miljön fordras fördjupade kunskaper om miljön.
Regeringen ansluter sig i propositionen till UHÄ:s förslag
att miljömoment motsvarade 3--5 poäng skall ingå i all
högskoleutbildning. Detta kan synas bestickande. Att
miljömoment bör ingå för blivande ingenjörer, ekonomer
och många andra är rimligt och i vissa fall helt nödvändigt.
I den mån särskilda miljömoment skall införas skall de
enligt vår mening vara fristående. De skall med andra ord
inte integreras i andra kurser.
Det är dock svårt att se hur miljömomenten naturligt
skall ingå i de studier som bedrivs inom humaniora. Att
miljöfrågor rymmer etiska problem är uppenbart. Är
regeringens avsikt med den engelska versionen av
miljöpropositionen att denna text skall utgöra underlag för
språkstudier? I så fall krävs i konsekvensens namn en rad
översättningar till andra språk.
Vi anser att goda kunskaper och möjligheter att förstå
sammanhang måste grundas på rejäla ämnesstudier. Det
ligger en fara i att genom tematiska studier eller projekt
syssla med övergripande kunskapsområden. Inom
naturvetenskapen finns, liksom inom andra områden, en
kärna av ämneskunskaper som alla bör behärska. För att
öka kunskapen om de komplexa miljöfrågorna krävs främst
fördjupade ämneskunskaper i biologi, fysik och kemi.
Det är också viktigt att elever på alla nivåer bereds
tillfälle till att bedriva fördjupade studier inom valda
områden. Särskilt angeläget är att ämnesstudier blir
grunden i den fortbildning som erbjuds lärare i grundskola
och gymnasieskola. Ytlig orientering får inte ersätta rejäla
kunskaper vare sig hos lärare eller elever.
Moderata samlingspartiet har i annat sammanhang
föreslagit att en ny lärarutbildning skall införas. Denna skall
grundas på ämnesstudier. Vi har även anvisat medel för en
sådan utbildning. Vi har också betonat vikten av
ämnesstudier i lärarnas fortbildning och anvisat medel
härför.
Sammantaget har vi föreslagit att anslaget för Lokala
och individuella linjer samt fristående kurser skall ökas med
över 50 procent i förhållande till regeringens förslag.
12.2.2 Miljömärkning
Miljömärkning av olika produkter underlättar för
enskilda människor att agera på ett mer miljövänligt sätt.
Riksdagen har tidigare, bl.a. på moderat initiativ, fattat
beslut om att införa så kallad positiv miljömärkning. En
speciell kommitté har tillsatts för att utarbeta särskilda
kriterier för miljömärkningen. Kommittén har redan stött på
betydande problem och märkningsarbetet hotar att
försenas. Det är olyckligt från miljösynpunkt. Samtidigt har
motsvarande arbete för att fastställa kriterier för
miljömärkning startat inom EG.
EG kommer att ha stor nytta av det västtyska
märkningssystem som har funnits i drygt 10 års tid. Det är
inte uteslutet att EG:s märkningssystem hinner träda i kraft
före det svenska.
Sverige bör därför överväga en anslutning till EG:s
märkningssystem. Det skulle betyda att enhetliga
märkningsregler införs i hela Europa.
Sverige bör därför delta i EG:s arbete.
12.2.3 Ekonomiska stimulanser
Vi anser att olika ekonomiska stimulanser med fördel
kan användas för att driva på utvecklingen i miljövänlig
riktning. Olika typer av pantsystem kan många gånger
användas för att stimulera ökad återanvändning eller
återvinning. Även på detta område är det angeläget att
Sverige följer utvecklingen inom EG.
I vissa fall kan pant användas för att stimulera
återinlämning av produkter som slutgiltigt skall
omhändertas. Regeringen föreslår att en så kallad
återlämningspremie skall införas på Nickel-
kadmium(NiCd)-batterier. Regeringen förtiger dock att
riksdagen redan 1988 beslutade att pant skulle införas på
miljöfarliga batterier. Socialdemokraterna reserverade sig
mot beslutet. Nu ett par år senare återkommer
socialdemokraterna med samma förslag, även om
''återlämningspremie'' onekligen låter mer avancerat än
''pant''.
Vi har inget emot denna nya term. Huvudsaken är att de
miljöfarliga batterierna samlas in. Vi har tidigare krävt att
andra typer av batterier, exempelvis stora blybatterier, skall
omfattas av pant. Riksdagen har dock sagt nej till detta
krav. Därför föreslår vi nu att även andra miljöfarliga
batterier skall omfattas av den så kallade
återlämningspremien. Det är viktigt att de miljöfarliga
batterierna får en lätt avläsbar märkning, som ger
konsumenterna vägledning.
Regeringen föreslår att CFC-innehållet i uttjänta frys-
och kylskåp skall omhändertas genom kommunernas
försorg. Det av regeringen skisserade CFC-
omhändertagandet är ytterst kostsamt. Vi anser att även
andra metoder skall studeras i syfte att finna en mer
kostnadseffektiv lösning på problemet.
12.2.4 Vissa kemiska produkter
Regeringen menar att 90 procent av användningen av
nonylfenoletoxylater (NFE) i Sverige bör upphöra till år
2000. Enligt vår mening bör avvecklingen påskyndas
ytterligare och substitutionsprincipen, som innebär att ett
miljöskadligt ämne skall utbytas mot ett mindre
miljöskadligt där detta är möjligt, tillämpas aktivt.
Användning av NFE i konsumentprodukter och i
institutionella rengöringsmedel bör inte tillåtas efter
december 1991.
12.3 Destruktion
Regeringens förslag inriktas på utveckling av nya
metoder för att omhänderta avfall. Det är enligt vår mening
en felaktig prioritering. Under 1990-talet måste arbetet
inriktas på att minska avfallsmängderna och samtidigt
minska avfallets farlighet. Under de kommande tre åren är
87 miljoner kronor avsatta för forskning kring
avfallshantering och miljöanpassad produktutveckling. Vi
anser att forskningen främst skall inriktas på projekt som
syftar till att minimera avfallsmängderna.
Flera stater i USA har tagit fram långtgående planer
rörande avveckling av olika typer av avfall.
Naturvårdsverket bör undersöka om liknande
avfallsreduceringsplaner skulle kunna användas även i
Sverige.
12.3.1 Hushållsavfall och industriavfall
Regeringen föreslår att kommunerna skall tillåtas
använda differentierade avfallstaxor för att stimulera en
mer miljöanpassad avfallshantering. Det är bra. Vi har
tidigare föreslagit detta. Så sent som förra våren sade
riksdagen nej till detta förslag.
Källsorteringen, som nu kan öka genom ekonomiska
stimulanser, ger möjlighet till ökad återvinning av
värdefulla delar av avfallet. Den ger också möjlighet till
bortsortering av miljöfarligt avfall, t.ex. batterier,
lösningsmedel etc.
Genom källsorteringen kan avfallet få egenskaper som
endast obetydligt skiljer det från ett traditionellt biobränsle.
I vissa kommuner kan detta ske genom sortering i en
brännbar torrfraktion och i en våtfraktion av
livsmedelsrester som kan komposteras.
Förbränning kan -- under förutsättning att hårda
miljökrav ställs -- vara ett miljömässigt vettigt alternativ.
Det ökar Sveriges möjligheter att hindra växthuseffekten.
Förbränning av pappersförpackningar ger utsläpp av
koldioxid som tas upp av bl.a. växande skog. Förbränning
av plast ger i normalfallet upphov till samma utsläpp som
förbränning av eldningsolja.
Det är angeläget att minska utsläppen av olika
växthusgaser till atmosfären. Då organiskt material
förmultnar bildas bl. a. växthusgasen metan. Denna gas kan
användas för energiändamål. På så sätt erhålls energi
samtidigt som utsläppen av växthusgaser reduceras.
Det vore positivt om industriavfallet kunde tas om hand
på ett mer effektivt sätt. Energiinnehållet beräknas till ca 6
TWh. Genom att utnyttja energiinnehållet i avfallet på ett
bättre sätt kan vi ersätta 5 TWh värme från fossilbränslen
och därmed minska koldioxidutsläppen med drygt 1,5
miljoner ton.
Renhållningslagen (1979:596) uppvisar en rad brister. Vi
har tidigare krävt att begreppet avfall skall definieras i
lagen. Riksdagen har sagt nej till detta krav.
I dag är kompostering förbjudet enligt lag. Detta förbud
måste upphävas. I renhållningslagens sjunde paragraf står
det bl.a. att:
När avfall skall forslas bort genom kommunens försorg,
får avfallet inte grävas ned, komposteras eller på annat sätt
slutgiltigt omhändertas av fastighetsinnehavaren.
Vi anser att fastighetsägaren generellt bör ha rätt att ta
hand om sitt avfall under den självklara förutsättningen att
omhändertagandet sker på ett miljömässigt och hygieniskt
godtagbart sätt. Myndigheterna skall dock, då det kan
motiveras, kunna förbjuda t.ex. fastighetsägare i
tättbebyggt område att själva omhänderta sitt avfall.
Myndigheten måste därvid på sakliga grunder motivera sitt
ställningstagande.
Olika typer av monopol hotar att hämma den tekniska
utvecklingen. Detta gäller inte minst på avfallsområdet.
Renhållningsförordningen (1979:904) ger kommunerna
ansvaret för bortforsling av miljöfarligt avfall. Vi anser att
kommunerna endast skall svara för tillsyn och kontroll,
inte, som idag, utföra själva sophanteringen. Det
kommunala monopolet måste upphävas. Detta skulle
befrämja teknikutveckling och tvinga fram mer
kostnadseffektiva lösningar.
12.3.2 Miljöfarligt avfall
Det miljöfarliga avfallet vållar stora problem. Detta
avfall måste tas omhändertas på ett miljömässigt godtagbart
sätt. Behandlingen är ofta mycket dyrbar. För vissa typer av
avfall saknas godtagbara behandlingsformer.
Mängden miljöfarlig avfall måste minskas.
Producenterna har ett ofrånkomligt ansvar i detta arbete.
Det är därför glädjande att industrin tycks ta dessa problem
på allvar. Under de senaste åren har intresset för att finna
nya avfallssnåla processer ökat.
Vi anser att stränga krav skall ställas på
omhändertagandet av miljöfarligt avfall.
Avfallsproducenterna skall dock inte hänvisas till politiskt
dikterade metoder. Marknaden måste enligt vår mening få
möjlighet att utveckla lämplig teknik inom de miljömässiga
ramar som skall fastställas på politisk väg.
Regeringen avhandlar frågan om det miljöfarliga
avfallet på ett mycket summariskt sätt. Regeringen tycks ha
låst sig för att huvuddelen av det miljöfarliga avfallet även
fortsättningsvis skall destrueras genom förbränning.
Regeringen konstaterar att en utbyggnad av
behandlingskapaciteten (läs förbränningskapaciteten) är
ofrånkomlig.
För närvarande pågår en särskild utredning rörande den
framtida hanteringen av det miljöfarliga avfallet. Vi anser
att det är direkt olämpligt att redan nu bygga ut den s.k.
behandlingskapaciteten.
Avfallsutredningen kan i bästa fall resultera i förslag som
kraftigt kan minska mängderna miljöfarligt avfall.
Dessutom kan kanske bättre metoder än förbränning
användas.
Låt den industri som ger upphov till det miljöfarliga
avfallet ta hand om avfallshanteringen genom att bli
delägare i SAKAB. Detta skulle dels sätta press på
industrin, dels skapa tydligare ansvarsförhållanden mellan
myndigheter och dem som då ansvarar för verksamheten
vid SAKAB. En privatisering skulle kunna leda till en
miljömässigt bättre avfallshantering.
Regering och riksdag har möjlighet att ställa hårdare
krav på ett industriägt SAKAB.
13. Kommunal planering m.m.
13.1 Kommunernas planeringsansvar
Regeringen skriver i propositionen:
Den fysiska riksplaneringen bör utformas så att dessa
energikällor (vindkraft och biobränsle) skall utnyttjas
optimalt och föranleda så begränsade konflikter som
möjligt med andra markanspråk.
Regeringens förslag är otydligt. Det kan innebära att
kommunerna i framtiden hindrar ny bebyggelse i områden
som kan komma i fråga för placering av vindkraftverk.
Kommunernas befogenheter bör enligt vår mening inte
utökas på detta sätt.
Vi anser inte att kommunerna skall kunna tvinga fram
konsumtion av vissa energislag. Vi förordar en fri
energimarknad.
13.2 Regleringar av enskilda brunnar
Regeringen aviserar en utökning av PBL innebärande
att kommunerna skall kunna kräva bygglov för anläggning
av brunn. Vi vill peka på möjligheterna att använda
förrättningsförfarande av den typ som används vid
markavvattningsföretag. I korthet betyder det att nyttjare
av ett och samma grundvattenmagasin skulle bilda en
samfällighet och därigenom reglera uttagen ur enskilda
brunnar.
14. Bättre naturvård
Svensk naturvård befinner sig i kris. Värdefulla
naturmiljöer där staten påtagit sig ansvaret för vården
missköts. Vi har varnat för en utveckling mot en starkt
socialiserad naturvård och föreslagit begränsningar i de
statliga inköpen av mark för naturvård. Vi har undantagit
vissa statliga inköp av urskogar, då detta åminstone på kort
sikt framstått som den mest rationella lösningen.
På lång sikt måste det ideella inslaget i naturvården öka
kraftigt. Budgetmedel bör kunna användas för att stödja
denna inriktning och alltså kunna anslås till en ideell
organisations inköp av värdefull mark. Villkoret skulle vara
ett åtagande om framtida skötsel av förvärvat område.
I de undantagsfall ett statligt ägande kan motiveras
måste förvärv föregås av upprättandet av en skötselplan och
en kostnadsplan. På detta sätt kan framtida vanvård
förhindras.
Den största insatsen på naturvårdens område utförs av
enskilda människor på frivillig ideell bas. Denna
verksamhet måste uppmuntras och stödjas. En ökad
möjlighet att utnyttja enskilda människors engagemang
uppstår när stora arealer friställs i samband med
jordbrukets omställning.
Riksdagen beslutade våren 1990 att resurserna för
landskapsvårdande åtgärder skulle förstärkas med 100
miljoner kronor under budgetåret 1991/92 och att
ytterligare medel skall anslås kommande budgetår. Här
öppnas möjligheten att återskapa värdefulla biotoper, som
förstörts i samband med bl.a. den statligt styrda och
uppmuntrade rationaliseringen av jordbruket.
Moderata samlingspartiet har i åtskilliga år verkat för ett
utökat skydd för värdefulla biotoper och en utökad
möjlighet att stödja detta med ersättning till de brukare som
får sin markanvändning försvårad. Regeringen lägger nu
fram förslag med denna inriktning men föreslår inga medel
för att säkerställa biotopskyddet. Enligt vår mening bör
medel till biotopvård tas inom anslaget för vård och
förvaltning av naturreservat m.m.
Under de senaste åren har det tillkommit en rad bidrag
för natur-, kultur- och landskapsvård. Mycket tyder på att
betydande vinster skulle kunna göras genom en samordning
av dessa bidrag. Byråkratin skulle kunna minskas och
pengarna användas på ett mer effektivt sätt.
Naturvårdsverket redovisar i utredningen Natur-90
insatsbehov för säkerställande av vissa naturtyper enligt
naturvårdslagen. Man anger ett skyddsbehov av ca 100 000
hektar skogsbiotoper. Enligt vår mening skulle inköp
av skogsmark till en beräknad kostnad av 750 miljoner
kronor leda till ett betydande resursslöseri.
Naturvårdsverket bör undersöka alternativa lösningar där
en samverkan om skyddsinsatser med skogsbruket
eftersträvas. Det bör kunna ge avsevärt lägre kostnader och
ändå medge ett skonsamt skogsbruk på betydande del av
dessa arealer.
Betydande skogsarealer har naturvårdsverket nyligen
inköpt, men inte erhållit statsmedel för att betala. Detta
förhållande speglar den förvirring som uppstått i svensk
statsförvaltning under socialdemokratisk ledning. Avtalen
löper med hög ränta, vilket kommer att allvarligt försvåra
naturvårdsverkets verksamhet i framtiden. Avtalen bör
enligt vår mening nu omförhandlas med den inriktningen att
staten erbjuder säljarna skogsmark från domänverket som
utbyte i stället för kontanter.
Regeringen föreslår att fridlysning av arter skall kunna
ske även när det inte finns något akut utrotningshot. Det
är ett riktigt förtydligande av naturvårdslagen. Det är dock
angeläget att fridlysningsreglerna samordnas och att de
meddelas allmänheten på ett lättillgängligt sätt.
15. Polarområdena
Regeringen verkar för förstärkta miljöregler inom
Antarktisfördraget och för ett utvidgat samarbete till skydd
för miljön i Arktis. Polarmiljön är unik genom att den ännu
i stor utsträckning är opåverkad av mänsklig verksamhet.
Sverige bör verka för ett långtgående skydd av Antarktis,
som syftar till att området får ställning som världsnaturpark.
16. Anslagsfrågor
Regeringen förordar att anslagen, under B2 Bidrag till
miljöarbete, för återställande av skador förorsakade av
luftföroreningar och försurning skall höjas.
Behoven av kalkningsinsatser är dock större än dem som
regeringen anger. Det gäller i första hand behovet av
skogsmarkskalkning. Vi anser att ytterligare 50 miljoner
skall anslås för skogsmarkskalkning, sjökalkning, skydd och
restaurering av kulturminnen samt förstärkning av åtgärder
avseende brunnar. Dessa förstärkta insatser mot
försurningen skall täckas inom ramen för de medel som tas
in genom svavelavgiften. Vi vill betona behovet av en aktiv
utvärdering av de genomförda projekten. Vi anser att
utvärderingen bör klaras av inom det av oss förordade
anslaget.
17. Diverse praktiska frågor
Regeringen har valt att lägga en miljöpolitisk
proposition. Syftet är troligtvis att erhålla en samlad
behandling av miljöfrågorna. Regeringens miljöproposition
är mycket omfattande och svår att överblicka. Det finns en
uppenbar risk för att miljöfrågorna kommer att utsättas för
en forcerad riksdagsbehandling. Detta är olyckligt. Tyvärr
har miljöfrågorna under det gångna året utsatts för så kallad
förenklad behandling i riksdagen. Detta innebär att
riksdagen inte tagit ställning i sak, utan inväntat
propositionen.
Vi anser att det vore bättre om miljöfrågorna
behandlades successivt. Olika frågeställningar och förslag
kunde då få en seriös behandling. Samtidigt skulle vissa
åtgärder redan ha vidtagits.
18. Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs 1.
att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för
miljöpolitiken som angetts under rubrikerna 1990-talets
utmaningar, Bekämpa växthuseffekten, Förstärk
miljöskyddet, Miljöövervakning och
myndighetsorganisation och Utveckla effektiva
ekonomiska styrmedel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en mer aktiv
produktövervakning,
3. att riksdagen hos regeringen begär en studie av hur
miljöfrågorna skall prioriteras i enlighet med vad som i
motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam
redovisning av hur Sverige uppfyller internationella avtal
och rekommendationer på klimatvårdsområdet,
5. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de
svenska koldioxidutsläppen inte skall få överstiga 1987 års
nivå,
6. att riksdagen som nationellt delmål, i enlighet med
Toronto-konferensens rekommendationer, fastställer att de
svenska koldioxidutsläppen skall minska med 20 %
från år 1987 till år 2005,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de konkreta minskningar av
koldioxid och andra växthusgaser som Sverige bör arbeta
för inom ramen för FNs miljökonferens i Brasilien
1992,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hur frågor rörande nyplantering
av skog i tredje världen skall knytas till det internationella
klimatvårdsarbetet,1]
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det internationella
avvecklingsarbetet vad gäller olika ozonförstörande
kemikalier,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om redovisning av nollalternativ i
samband med att miljökonsekvensbeskrivningar
utförs,2]
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av kvalitetsnormer för
luft och vatten,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
sanktionsavgifter i enlighet med vad som i motionen
anförts,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hur de ekonomiska anslagen för
miljöövervakning skall användas,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de aktörsbaserade
miljövårdsorganens roll,
12. att riksdagen hos regeringen begär en samlad översyn
av den framtida myndighetsorganisationen på
miljöområdet i enlighet med vad som i motionen anförts,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av förstärkt ekonomisk
kompetens på naturvårdsverket,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunernas miljövårdsarbete,
15. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
finansieringen av tillsynsverksamheten i enlighet med vad
som i motionen anförts,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användningen av olika --
administrativa eller ekonomiska -- styrmedel på
miljöområdet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om EG-anpassning av olika
ekonomiska styrmedel,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagändring som möjliggör användning av överlåtelsebara
utsläppsrättigheter på miljöområdet,
[att riksdagen beslutar att öka differensen mellan skatten
på blyad och oblyad bensin i enlighet med vad som i
motionen anförts,3]
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
miljörelaterad förmånsbeskattning på bilområdet i enlighet
med vad som i motionen anförts,
20. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de
svenska kväveoxidutsläppen från vägtrafiken skall minska
med mer än 50 % från år 1988 till år 2000,
21. att riksdagen begär att regeringen i förhandlingarna
mellan EG och EFTA verkar för skärpta avgaskrav för
tunga fordon i enlighet med vad som i motionen anförts,
22. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de
svenska kolväteutsläppen från vägtrafiken skall minska med
mer än 70 % från år 1988 till år 2000,
23. [att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de
svenska koldioxidutsläppen från vägtrafiken skall hållas
oförändrade från år 1989 till år 2000,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av de nationella
delmålen för utsläpp från vägtrafiken,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett ökat effektuttag från de
svenska kärnkraftverken,4]
25. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
miljörelaterad energibeskattning baserad på en skärpt
koldioxidbeskattning i enlighet med vad som i motionen
anförts,
26. att riksdagen beslutar att ändra den nuvarande
svavelskatten till en svavelavgift i enlighet med vad som i
motionen anförts,
27. att riksdagen hos regeringen begär utredning om hur
kväveavgifterna även skall kunna omfatta mindre och
medelstora förbränningsanläggningar,
[att riksdagen beslutar att införa skatterabatter på
eldningsoljor i miljöklass 1 och 2 i enlighet med vad som i
motionen anförts,3]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar
i lagen om tillfälligt bilförbud i enlighet med vad som i
motionen anförts,5]
28. att riksdagen hos regeringen begär förslag till metod
för att minska kväveutsläppen från de kommunala
avloppsreningsverken i enlighet med vad som i motionen
anförts,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöavgifter på de miljömässigt
farligaste bekämpningsmedlen,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mer aktiv tillämpning av
substitutionsprincipen,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en aktiv uppföljning
av avveckling av olika miljöfarliga kemikalier,
32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ekonomiska stimulanser för att minska massaindustrins
utsläpp av stabila klorerade organiska föroreningar i
enlighet med vad som i motionen anförts,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljökunskap och behovet av
fördjupade ämneskunskaper i ämnena biologi, kemi och
fysik,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samarbete med EG då det gäller
miljömärkning,
35. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
återlämningspremie på de miljöfarliga batterier som i dag
inte omfattas av pantsystem i enlighet med vad som i
motionen anförts,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av kostnadseffektiva
metoder för att minska CFC-avgången till atmosfären,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nonylfenoletoxylater,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen på
avfallsforskningen,
39. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
avfallsreduceringsplaner skulle kunna användas för att
minska avfallsmängderna,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omhändertagande av hushålls-
och industriavfall,
41. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
i renhållningslagen (1979:596) i syfte att generellt tillåta
kompostering av hushållsavfall i enlighet med vad som i
motionen anförts,
42. att riksdagen hos regeringen begär förslag som
innebär att det kommunala monopolet på avfallsområdet
avskaffas,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om producentansvaret på
avfallsområdet,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behandlingsmetoder för
miljöfarligt avfall,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kapacitetsutbyggnad då det
gäller omhändertagande av miljöfarligt avfall,
46. att riksdagen hos regeringen begär förslag som
innebär privatisering av SAKAB,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunernas inblandning i
lokaliseringen av storskalig vindkraft och
bioenergiproduktion,4]
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reglering av vattenuttag från
enskilda brunnar,
48. att riksdagen begär förslag om hur den ideella
naturvården skall kunna stärkas i enlighet med vad som i
motionen anförts,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om biotopskydd,
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medelsanvisning till biotopvård,
51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inköp av urskogar,
52. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
samordning av bidragen till naturvård, landskapsvård och
kulturvård i enlighet med vad som i motionen anförts,
53. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
enhetliga fridlysningsregler i enlighet med vad som i
motionen anförts,
54. att riksdagen hos regeringen begär utredning av
alternativa skyddsinsatser då det gäller skogsmark,
55. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1991/92
anvisa ytterligare 50 milj.kr. till skogsmarkskalkning,
sjökalkning, skydd och restaurering av kulturminnen samt
förstärkning av åtgärder avseende brunnar att finansieras ur
den av oss till svavelavgift omvandlade svavelskatten,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett långsiktigt skydd av
Antarktis.1]
Stockholm den 11 mars 1991
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)
Sonja Rembo (m)
Anders Björck (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Rolf Clarkson (m)
Görel Bohlin (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Rolf Dahlberg (m)
Gullan Lindblad (m)
Gunnar Hökmark
Arne Andersson (m)
Bo Lundgren (m)
i Ljung