När personer som saknar arvsberättigade släktingar
avlider och vederbörande inte har testamenterat sin
kvarlåtenskap till någon går kvarlåtenskapen till Allmänna
arvsfonden. Denna fond tillförs därför årligen stora belopp.
Dessa medel sammanförs till en central fond som
förvaltas av Kammarkollegiet. Fondens avkastning skall gå
till främjande av barns och ungdoms vård och fostran, vilket
är ett behjärtansvärt ändamål och som vi stöder.
Vad vi vänder oss emot är att medel från hela landet
sammanförs till en enda central fond. När utdelningen
sedan sker tas ingen hänsyn till var medlen har kommit
ifrån. Ofta tillförs fonden stora belopp från våra glesbygder.
Just i dessa bygder finns många gånger stora behov av
åtgärder för barn och ungdom. Inte minst gäller det behovet
av stöd till olika ideella föreningar, som idag har det
synnerligen bekymmersamt med sin ekonomi.
För att vi ska göra vår glesbygd mer attraktiv, erfordras
stora belopp till inte minst ungdomsverksamhet. Detta
gäller såväl kyrkliga och kulturella verksamheter som t.ex.
idrottsföreningar och ridklubbar. Därvid är det väsentligt
att kunna ordna verksamheter som intresserar flickor,
eftersom det många gånger kan vara svårt att ordna
meningsfull sysselsättning för dessa på landsbygden.
Vi vill därför föreslå en 5-årig försöksverksamhet, där en
avsevärd del av Allmänna arvsfondens medel tillförs en
kommunal fond. Vid överföringen till den kommunala
fonden skall beaktas hur stor del av medlen som influtit
ifrån respektive kommun.
Förvaltning av fonden skall ske av respektive kommuns
kommunsstyrelse, som också efter ansökan har att bevilja
anslag för främjande av barns och ungdoms vård och
fostran.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändrade regler för allmänna
arvsfonden.
Stockholm den 25 januari 1991
Kjell Ericsson (c)
Karin Israelsson (c)
Stina Eliasson (c)