Köp och försäljning av aktier registreras hos
värdepapperscentralen (VPC). I detta sammanhang måste
namn, adress och personnummer uppges. När staten
däremot ger ut ett nytt premielån kan premieobligationer
köpas utan att man behöver lämna några personuppgifter.
Och när staten sedan efter ett antal år köper tillbaka dessa
obligationer, sker också den transaktionen utan att säljaren
blir registrerad. Under mellantiden förekommer dessutom
en handel där man ständigt kan köpa och sälja utan att bli
registrerad. Inte heller vinster på mellanliggande
dragningar blir föremål för någon registrering.
Endast en obetydlig del av obligationsinnehaven och
vinsterna på premierna torde tas upp i deklarationerna.
Enligt riksbankens uppgifter uppgick för några år sedan
premielånen till ca 65 miljarder kronor. Endast ca 5 %
av detta enorma belopp deklarerades av ägarna.
Någon löpande skattekontroll av köp och försäljningar
av obligationer sker inte heller. Särskilda kontrollaktioner
torde i dagens läge inte vara möjliga på annat än namngivna
personer.
Vid utgivning av premieobligationslån har under senare
år ett system med s.k. öppen lånevolym tillämpats. Detta
innebär att lånets storlek bestäms efter hur många
obligationer som beställs. Systemet innebär att den som vill
köpa måste fylla i en förhandsanmälan med namn och
personnummer, det senare frivilligt enligt
riksgäldskontoret. Direktiven, när t.ex. staten gav ut det
andra premielånet 1986, bröt visserligen delvis
anonymiteten, men förändringen var i själva verket mycket
obetydlig. Mäklarna kunde begära att köparna lämnade
personuppgifter, men det finns ingenting som säger att de
måste lämna ut dessa uppgifter till myndigheterna.
En särskild form av obligationshandel, som tycks vara
särskilt attraktiv, är den s.k. terminshandeln. Denna har
dragit till sig företag och personer med stora inkomster och
goda lånemöjligheter, vilka sett chansen att göra snabba
affärer och stora skattevinster. Terminsaffärer innebär att
köparen tillsammans med säljaren, som är en bank eller en
fondkommissionär, kommer överens om ett framtida pris på
premieobligationerna. Om dagspriset t ex är 265 kronor,
gör de en överrenskomelse om att det om tre månader är
270 kronor. Köparen får obligationerna först då och betalar
samtidigt. Kursen har emellertid i själva verket stigit till 290
kronor. Köparen har alltså tjänat 20 kronor utan att ha
behövt ligga ute med några pengar för affären och utan att
behöva betala någon ränta.
Detta är ett sätt att tjäna grova, arbetsfria pengar på de
lönsamma statspapperen. Ett annat är att företag köper
mycket stora poster till dagskursen på börsen, t.ex. 265
kronor och sedan omedelbart säljer dem på termin till ett
pris av 270 kronor. Har företaget köpt för ett par miljoner
så blir vinsterna 40--50 000
kronor bara på några timmar.
Dessa förhållanden på obligationsmarknaden talar
entydigt för att någon form av registrerings- och
kontrollsystem för handeln med premieobligationer måste
införas. Såväl kapitalvinstkommittén som utredningen om
säkerhetsåtgärder i skatteprocessen (USS) lade fram förslag
till åtgärder som skulle ge utrymme för både individuell och
generell kontroll.
Möjligheten att samordna de både kommittéernas förslag
måste nu ingående prövas.
Att åberopa praktiska skäl eller kostnadsskäl som
motivering för att inte vilja införa ett
registreringsförfarande håller inte. För några år sedan
hävdade bankerna att uppgiftsskyldighet vad gällde
behållningen på bankkonton inte var realistisk. I själva
verket visade det sig gå alldeles utmärkt att administrera ett
sådant uppgiftslämnande, som ju också är till stor fördel för
deklaranter och skattemyndigheter. Med dagens väl
utvecklade datateknik torde det heller inte vara någon
större svårighet att till rimliga kostnader upprätta ett
effektivt registersystem för obligationshandeln.
VPC:s kontroll av köp och försäljning av aktier visar
också att ett registreringsförfarande för värdepapper kan
fungera på ett rationellt sätt. Det råder stor oklarhet
huruvida riksgäldskontoret verkligen intensifierat sina
ansträngningar i syfte att sanera obligationsmarknaden.
Däremot står det fullt klart att ett omfattande
skatteundandragande fortfarande sker genom
obligationshandel. Hittills genomförda saneringsåtgärder
har således visat sig vara klart otillräckliga.
Finansutskottet har vid tidigare behandling av liknande
motionskrav hänvisat till inkomstskattekommitténs (RINK)
arbete. RINK konstaterade betr. spar- och
premieobligationer följande:
En övergång till inkomstbeskattning av
premieobligationer bör på sikt kombineras med att
kontrolluppgift lämnas också för dessa inkomster. Detta
förutsätter dock att premieobligationernas innehavare
registreras på samma sätt som för t.ex. sparobligationer,
VPC-noterade aktier och bankkonton. En sådan
innehavarregistrering skulle även förebygga fusk avseende
förmögenhetsskatt samt förmögenhetsberoende avgifter
och bidrag.
Under avsnittet Avkastningen på obligationer och
vinster i vinstsparande slog kommittén bl.a. fast:
På sikt torde s.k. innehavarregistrering komma till stånd
även för premieobligationer.
I betänkande 1989/90:FiU33 konstaterar utskottet att
det senaste årets marknadsutveckling för
premieobligationer kännetecknats av ökad osäkerhet
innebärande fallande kurser, lägre omsättning, mindre
vinstmöjligheter och större förlustrisker. Samtidigt anser
utskottet att det vore önskvärt med en förbättrad kontroll
av obligationshandeln. Som skäl för att inte bifalla
motionskraven anförs praktiska svårigheter samt att
riksgäldskontoret förväntas påbörja ett registreringsarbete
inom de närmaste åren.
Det står helt klart att en omfattande spekulation och ett
betydande skatteundandragande fortfarande sker genom
handel med obligationer. En tillfälligt vikande marknad kan
knappast heller åberopas som skäl för att inte införa
registreringsskydlighet. Det är också ytterst oklart när den
av riksgäldskontoret aviserade registreringen kan påbörjas.
Därför är det enligt vår mening angeläget att riksdagen som
sin mening klart uttalar att en förbättrad kontroll av
obligationshandeln omgående kommer till stånd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om effektiv
kontroll av obligationshandeln i enlighet med vad i
motionen anförts.
Stockholm den 25 januari 1991
Bengt Silfverstrand (s)
Birthe Sörestedt (s)