Miljöpartiet de gröna vill verka för ett aktivt
hushållssparande. Sparande bör uppmuntras både därför
att den högt uppdrivna konsumismen måste begränsas och
därför att det statsfinansiella läget så erfordrar.
Liknande motiv anges för att i skattereformen ge
allemanssparandet en skattefavör genom att endast
beskatta kapitalinkomsten därifrån med 20% i stället för
30%. Det är dock väl känt att insättningar till
allemansfonder i stor utsträckning är lånefinansierade,
varigenom syftet förfelas. Givetvis kommer sådant
skattearbitrage att fortsätta så länge en asymmetri i
kapitalbeskattningen lämnas. Vi anser därför att
skattelättnaden för allemanssparandet inte är en optimal
metod att gynna småsparandet och föreslår i stället ett
särskilt skatteavdrag som är mera riktat.
Skatteavdrag för småsparare
Slopandet av avdraget om 1600 kr från inkomst av
kapital slog enligt vår mening alltför hårt mot småsparare.
Det borde vara möjligt att hitta en metod som ger rimlig
uppmuntran till småsparare utan att lämna möjlighet till
skatteundandragande.
Vi föreslår ett sparavdrag om 30% av den del av
kapitalinkomsterna (brutto, dvs före eventuella avdrag i
detta inkomstslag) som understiger 6000 kr. Tabellen visar
utfallet av denna regel vid 8% ränta och 30% marginalskatt:
Vårt förslag kostar, om det utnyttjas i stor utsträckning,
1600 miljoner kronor per år för statsbudgeten, vilket är mer
än konstruktionen med nedsättning av skattesatsen för
allemanssparandet (600 miljoner kronor per år), men vårt
målinriktade uppmuntrande av småsparande är av större
värde för den enskildes sparincitament och har därför
värdefullare effekter för såväl privatekonomin som
samhällsekonomin.
Hemställan
Med anledning av vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen beslutar införa ett sparavdrag för
småsparare i enlighet med vad som anförts i motionen i
stället för den skattereduktion som för närvarande gäller för
allemanssparandet.
Stockholm den 23 januari 1991
Gösta Lyngå (mp)
Åsa Domeij (mp)
Lars Norberg (mp)