Sparandet är nödvändigt för att kunna investera.
Investeringar är nödvändiga för en god ekonomisk
utveckling. Utan sparande ingen välfärd. Ett företag som
inte självt kan finansiera sina investeringar måste låna. Om
Sverige som nation: hushållen, företagen, kommunerna och
staten inte sparar tillräckligt blir det nödvändigt att låna i
utlandet. För lågt sparande ger underskott i betalningarna
med utlandet = underskott i bytesbalansen.
Det stora och växande bytesbalansunderskottet är ett
mycket allvarligt problem i den svenska ekonomin. En
vändning av underskottet i bytesbalansen till balans eller
överskott -- vilket är ett viktigt mål för ekonomin -- kan inte
åstadkommas på annat sätt än genom ett ökat sparande i
Sverige.
Sparandet i ekonomin är i princip en minskad
konsumtion i dag för att genom investeringar ge utrymme
för en ökad konsumtion i framtiden. Sparade medel kan
användas för att bygga upp infrastruktur, näringsliv och
bostäder vilket ger en högre produktion i framtiden som
kan användas till privat eller offentlig konsumtion.
När sparandet är lågt stiger priset på pengar, dvs. räntan.
Detta höjer lönsamhetskraven för investeringar i det
privata näringslivet. En investering med hög risk måste ge
en riskpremie för att anses lönsam i förhållande till
investeringar med låg risk som t.ex. statsobligationer.
Följden av för lågt sparande blir därmed att färre
investeringar blir gjorda, tillväxten sjunker, arbetslösheten
ökar, framtida konsumtionsutrymmet minskar. För att
kunna bygga ut kapitalstocken, vilket är förutsättningen för
varaktig tillväxt, krävs med andra ord ett sparande. En
kapitaltillväxt i industrin är oftast delvis lånefinansierad och
ger därför ett relativt stort negativt finansiellt sparande i
denna sektor. Ett positivt sparande i andra sektorer i
ekonomin måste kompensera för detta. Hushållssektorn
och den offentliga sektorn är huvudalternativen. I vilken
sektor man föredrar att sparandet skall ske är till stor del en
ideologisk fråga.
Hushållssparande bättre än offentligt sparande
Långtidsutredningen anger som målsättning att förbättra
det totala sparandet. Detta sparande anser man är
nödvändigt för att finansiera investeringar i industrin.
Sparandet i den offentliga sektorn är traditionellt mycket
viktigt i Sverige. Det finns inte enligt centerns mening något
egenvärde i ett sparande genom statliga budgetöverskott, ej
heller i ett ökat sparande i socialförsäkringssystemet.
Däremot är ett högt hushållssparande ett alternativ som
fyller flera syften. För det första ger det hushållen
ekonomisk trygghet och ökat oberoende genom att ha en
stor finansiell buffert.
För det andra ger ett sparande i egen bostad, aktier,
vinstandelsfonder och i eget företag en positiv makt- och
ägandespridning i samhället.
För det tredje har de högre skatter som krävs för det
offentliga sparandet en snedvridande effekt på
samhällsekonomin.
För det fjärde innebär ett lågt sparande i hushållssektorn
en högre konsumtion och därmed en större risk för
överhettning med en ökad inflation som följd. En hög
konsumtion ger inte minst en negativ press nedåt på
bytesbalansen då den privata konsumtionen har ett högt
importinnehåll.
Centern anser därför att sparande i ekonomin i första
hand skall ske i hushållssektorn.
Decentralistisk sparpolitik
Centern anser att det är hög tid att bryta utvecklingen
med offentlig och privat ägarkoncentration och föra en
politik som decentraliserar ägandet till enskilda. Detta bör
ske genom ett ökat hushållssparande.
Vad som krävs för att öka hushållssparandet är en kraftig
markering från samhällets sida och genomförande av en rad
konkreta åtgärder för att öka lönsamheten för sparande.
Centern föreslår att ett program för ökat sparande och
decentraliserat ägande skall tas fram. Målet för det totala
finansiella sparandet bör sättas högt. Detta för att kunna
nettoamortera statsskulden. Överskottet skall i huvudsak
genereras i hushållssektorn. Målsättningen för
hushållssparandet bör vara att på sikt få en sparkvot för
hushållen på 10 procent.
Sparandets utveckling
Den privata konsumtionen utvecklades under 70-talet i
stort sett parallellt med den disponibla inkomsten och med
en ganska stabil sparkvot på 4--6 %. I början på 80-talet
sjönk sparkvoten ner till noll. 1986--1988 skedde en kraftig
konsumtionsökning -- sannolikt i första hand på grund av
avregleringen av kreditmarknaden -- som till betydande del
lånefinansierades. Resultatet blev ett minskat sparande och
sparkvoten sjönk l988 till under -4 %
för att därefter vända uppåt. Under 1989 steg
sparkvoten till -1,5 %
av disponibel inkomst. 1990 var hushållens sparkvot
fortfarande negativ, men förutsätts under 1991 bli svagt
positiv.
Preliminär nationalbudget
Diagram 7:3 Hushållens nettosparkvot
Sparande i procent av disponibel inkomst
(Bilaga 1)
Det svenska hushållssparandet -- definierat som
nettosparande i procent av den disponibla inkomsten -- har
ända sedan l960 varit lägre än genomsnittet inom OECD.
Denna skillnad har ökat markant sedan l970. Sparkvoten
har sjunkit också i andra industriländer, men den svenska
minskningen har varit betydligt större.
Det svenska sparandets sammansättning
Finansiellt sparande i olika sektorer. (Miljarder kr
löpande priser. Prel. nationalbudget 1989/90 tabell 1:6.)
(Bilaga 2)
Det finansiella sparandet i företagen är lågt på grund av
en omfattande investeringsverksamhet. Företagens
lånebehov täcks inte av sparande i den offentliga sektorn
och hushållsektorn. Vi måste låna utomlands och får därför
ett bytesbalansunderskott. Det finansiella
hushållssparandet är klart otillräckligt även om det under
1991 förväntas bli svagt positivt. För att balansera det stora
underskottet i bytesbalansen krävs att hushållssparandet
ökar från någon tiondels procent till ca 10 procent. Dvs.
från någon miljard till ca 60 miljarder.
En sådan ökning av hushållens sparkvot motsvarar ett
ökat sparande på ca 7.000 kr per svensk. Alla kan inte spara
så mycket, men andra kan spara mer. Exemplet visar dock
att en väsentlig höjning av det enskilda hushållssparandet
kan ske utan att detta behöver vila i huvudsak på de rika
hushållen.
Allmänna åtgärder
Inflationsbekämpning
Den viktigaste åtgärden för att stimulera sparandet är att
föra en ekonomisk politik som begränsar inflationen.
Avkastningen på det finansiella sparandet får inte urholkas
genom återkommande negativa realräntor. En politik för
hållbar och varaktig tillväxt som ger höjda reallöner
kombinerat med en rättvis fördelning är också en
förutsättning för att sparandet skall öka.
Vidare måste det råda stabila villkor för sparandet.
Ekonomiska aktörer i företag och i hushåll är tämligen vana
vid att beräkna risker i form av variation i avkastning vid
aktiesparande m m.
Skattereformen
För ökat sparande talar att skatten på
kapitalinkomster sänks till 30 procent, från att ha varit lika
med marginalskatten, att skillnader i skattebehandling
mellan olika slag av sparande minskar samt att
avdragsrätten begränsas.
För ett minskat sparande talar att sparavdraget
slopas, att populära sparformer som allemanssparande och
pensionssparande kommer att beskattas.
Skatteomläggningen l983--85, som innebar att
avdragsrätten begränsades, medförde att det finansiella
sparandet ökade medan det reala sparandet sjönk så mycket
att det totala hushållssparandet minskade.
Utan ytterligare åtgärder är ovissheten stor om vilken
totaleffekt skattereformen får på hushållssparandet. Av stor
betydelse är att villkoren för långsiktigt sparande upplevs
positiva och stabila. Om det privata sparandet inte ökar
kommer det att ställas krav på ökat offentligt sparande, dvs.
skattehöjningar.
Lägre ränta
Räntan måste pressas ned. Idag är räntenivån i
omvärlden betydligt lägre än i Sverige. Genom en stram
finanspolitik och en effektiv inflationsbekämpning kan
räntan i Sverige pressas ned. Detta gynnar bostads- och
industriinvesteringar.
Banksparande
Sparandet i personliga investeringskonton som centern
föreslår underlättar sparande i egen bostad och företag.
Speciellt värdefullt är detta för ungdomar.
Sparavdraget kan med hänsyn till skattereformen
sänkas. Sänkningen av kapitalbeskattningen har varit
möjlig genom en mycket stor breddning av skattebasen. Det
är angeläget att bibehålla en bred skattebas.
Spardelegationen
Vi har tidigare kritiserat uppläggningen av
Spardelegationens verksamhet och föreslagit att den
avskaffas. Spardelegationens uppgifter kan, har vi hävdat,
med fördel utföras av andra aktörer, t.ex. bankerna själva,
bankinspektionen etc. Även regeringen har nu insett detta
och tillgodoser vårt krav att delegationen avskaffas.
Aktiesparande
Ägarkoncentrationen av börsaktier har ökat under de
senaste 20 åren. Framför allt har detta blivit följden av ett
minskat innehav i hushållen och ett ökat institutionellt
ägande.
Hushållen har minskat sin ägarandel, men antalet
hushåll som äger aktier har ungefär fördubblats de senaste
fem åren. Det innebär att nästan varannan vuxen svensk nu
sparar i aktier. Sverige har därmed den högsta
aktiesparandelen i världen. 1976 var det ca 800.000
personer som sparade i aktier. En stor del av de nya
aktieägarna är emellertid andelsägare i allemansfonder och
liknande sparformer.
I en situation där de stora institutionella placerarna får
en allt mer dominerande roll på börsen är det viktigt att
skapa bättre balans genom att stimulera det enskilda
aktiesparandet. Det är ett sätt att sprida ägandet och
motverka koncentration.
Ett system för att sprida ägande av aktier är de
vinstandelsfonder som byggts upp på många svenska
företag. Våren 1987 beslöt en riksdagsmajoritet av
socialdemokrater och kommunister att belägga dem med
socialavgifter. Detta ansåg vi i centern vara felaktigt. De
system som skapats på många företag är vida bättre än det
starkt centraliserade system för vinstdelning som
löntagarfonderna innebär.
Löntagarfonderna motverkar strävandet mot
maktspridning och bör därför avskaffas. Vi har i en
trepartimotion föreslagit att fondmedlen bl a skall användas
för att stimulera till aktiesparande inom
allemanssparandet.
Staten äger många företag som med fördel kan drivas i
privat regi. Centern har vid ett antal tillfällen föreslagit
försäljning av vissa delar av dessa genom emittering av
folkaktier för att sprida aktieägandet. Emissionen av aktier
i Procordia och UV-shipping är exempel som visar det stora
intresse som finns för detta bland allmänheten.
Bostadssparande
Ägande av den egna bostaden är en viktig del i ett
decentraliserat ägande. Det är också samhällsekonomiskt
riktigt att eftersträva ett ökat samband mellan ägande och
brukande av bostaden. Underhållet har visat sig bli billigare
och bättre. Centern anser att en bostadsägarreform bör
genomföras under 90-talet, för att åstadkomma en ökande
ägarspridning i boendet. Målsättningen med denna reform
skall vara att öka valfriheten i boendet och för den som så
önskar ökade möjligheter att äga sin bostad. Detta kan bl a
ske genom att omvandla delar av allmännyttans bostäder till
bostadsrätter. Valfrihet i boendet kräver också att det finns
tillgång på bostäder med hyresrätt för dem som vill välja
den boendeformen. Personliga investeringskonton blir en
lämplig sparform för att öka möjligheterna till eget ägande
av sin bostad (se nedan).
Långsiktigt banksparande
Avkastning på banksparandet har under den största
delen av 1970- och 1980-talen varit negativt efter skatt.
Allemanssparandet har inte medfört ett ökat nettosparande
i den utsträckning man förväntat och önskat sig. Insatser
behövs för att göra långsiktigt målsparande verkligt
attraktivt. Centern vill därför införa personliga
investeringskonton.
Följande riktlinjer bör gälla för personliga
investeringskonton: Insättningarna maximeras till ett
halvt basbelopp per år (för närvarande ca 16.000 kr) och
undantas från beskattning. Avkastningen görs skattefri.
Uttag utan skattekonsekvenser får endast göras till
investeringar i permanentbostad eller i eget företag.
Beskattningen sker när tillgången avyttras. Vid uttag till
annan användning sker beskattning omedelbart.
Ett system med personliga investeringskonton kommer
att aktivt bidra till ett ökat enskilt sparande i bank. Det
bidrar också till ett ökat intresse för att starta eget företag
samt att äga sin egen bostad. Detta målsparande riktar sig
framför allt till yngre människor. Systemet kan också
användas för pensionssparande.
Personliga investeringskonton ger till skillnad från
allemanssparandet ett system för långsiktigt sparande. Det
ersätter till viss del det institutionaliserade
pensionssparandet, men samtidigt utgör det ett viktigt
komplement. Systemet kan också fylla ett behov för dem
som vill trappa ned på arbetstiden tidigare än vid 65 års
ålder.
Systemet kan också bidra till en sundare aktiemarknad
med fler aktörer och en större andel aktier ägda av enskilda
och färre via institutioner. Tillgångarna på det personliga
investeringskontot skall inte gå att belåna. Detta
tillsammans med långsiktigheten i sparandet minimerar
risken för skattearbitrage.
Personliga investeringskonton kommer på ett
förtjänstfullt sätt att stimulera nysparandet. Skälet till detta
är att en omflyttning av tidigare sparade och beskattade
pengar till ett personligt investeringskonto skulle innebära
att man byter skattefria pengar mot pengar med långsiktig
skattekredit.
Personliga investeringskonton kommer också att ha
dynamiska effekter då extrainkomster vid insättning på
personligt investeringskonto blir skattefria. Det personliga
investeringskontot kommer att kraftigt stimulera
hushållssparandet och därmed minska
konsumtionstillväxten, vilket ger utrymme för investeringar
och en förbättrad bytesbalans.
Det bör ankomma på regeringen att verkställa den
ytterligare utredning som kan krävas och snarast
återkomma till riksdagen med konkret förslag om införande
av personliga investeringskonton. Förslaget bör även
innehålla förslag till finansiering för de statsfinansiella
nettokostnader som till en början uppkommer.
Målsättningen bör vara att införa personliga
investeringskonton fr.o.m. 1992.
En parallell kan dras till de mycket framgångsrika
västtyska sparstimulanserna under 70-talet, som bl.a.
innebar en 30-procentig statlig premie på det sparade
beloppet. Genom skattereformen kommer skattefriheten
vid insättning på det personliga investeringskontot att
innebära en stimulans på samma nivå.
Sparandet i eget företag
I en speciell motion utvecklas vår syn på
småföretagsbeskattningen. Bl a föreslås minskade
arbetsgivaravgifter, sänkt sjukförsäkringsavgift och slopad
förmögenhetsskatt på arbetande kapital.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
inrättande av personliga investeringskonton i enlighet med
vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett samlat program för
hushållssparande och decentraliserat ägande.
Stockholm den 23 januari l991
Gunnar Björk (c)
Ivar Franzén (c)
Görel Thurdin (c)
Rolf Kenneryd (c)
Gunilla André (c)
Håkan Hansson (c)
Martin Olsson (c)
Larz Johansson (c)
Per-Ola Eriksson (c)