Den 3 juni 1987 röstade en riksdagsmajoritet av socialdemokrater och kommunister igenom ett förslag om socialavgifter på vinstandelssystem i riksdagen. Detta var ett beslut som stred mot de ca 170 000 löntagares intresse som prövat systemet.
Vinstandelssystem -- ägandespridning
Ett frivilligt ''andel i vinst-system'' är ett positivt sätt att sprida ägandet. Här rör det sig verkligen om ''raka rör mellan fonderna och plånboken''. En ökad satsning på vinstandelssystem borde vara det naturliga sättet att öka de anställdas ägande och inflytande i företagen.
Det finns viktiga samhällsekonomiska motiv för att uppmuntra enskilt sparande. En spridning av det individuella ägandet borde därför uppmuntras och inte motverkas på det sätt som skett.
Det var anmärkningsvärt -- men knappast förvånande -- att LO centralt på allt sätt motverkade sina medlemmars intresse när man drev fram kravet på skatter och socialavgifter på vinstandelssystem. LO oroade sig uppenbarligen över att förlora något av sin makt över medlemmarna. ''Vilken roll får facket om arbetaren blir småkapitalist?'' var t.ex. rubriken i LO-tidningen nr 46/86.
LO:s maktsträvanden har tydligt visat sig genom tillskapandet av löntagarfonderna, 5:e AP-fonden och genom rapporten ''Välfärdsstaten och sparandet'', som offentliggjordes den 19 dec. 1988. Där föreslogs ett kollektivt sparande av sällan skådat slag genom införande av ledighetsfonder, semesterfonder samt kommunala och statliga pensionsfonder.
Det är mycket oroande att LO:s ambitioner kan gå i uppfyllelse om förslaget om möjlighet för 5:e AP-fonden att köpa aktier går igenom.
Kollektiva fonder fyller inte sitt uppgivna syfte att utjämna förmögenhetsfördelningen och att skapa större medinflytande för löntagarna utan medför en ökad maktkoncentration och minskat utrymme för enskilt sparande. Kollektiva fonder är socialism!
Alla skäl talar mot avgifter/skatter
Vinstandelssystem är en förmån som går helt utanför avtalen och inte inkräktar på de ordinarie sociala förmånerna. Det finns därför inga skäl att belägga dem med socialavgifter. Motiven för socialavgifter var också minst sagt dubbeltydiga i den proposition som låg till grund för beslutet. Socialministern ansåg inte att vinstandelarna kunde betraktas som lön och därmed berättiga till sjuk- och arbetsskadeförsäkring. Samtidigt ansåg hon att de skulle betraktas som lön och avgiftsbeläggas för ATP.
Anställda som köper aktier i det egna företaget har tidigare blivit förmånsbeskattade för skillnaden mellan emissionskursen och kursen vid marknadsintroduktionen. Förvärvsbeskattningen har avskaffats under vissa förutsättningar, bl.a. att den anställdes förvärv sker på samma villkor som allmänhetens förvärv, att de anställda tillsammans med redan existerande aktieägare inte förvärvar mer än 20 procent av antalet utbjudna aktier och att varje anställd inte köper för mer än 30 000 kr.
En anställd bör enligt min mening inte beskattas för köp av aktier i det egna företaget så länge aktierna förvärvats på samma villkor som gäller för utomstående.
I motsats till vad som gäller för löntagarfonder och allemansfonder betalar vinstandelsstiftelser under sin förvaltning av löntagarnas vinstandelar bl.a. skatt för utdelningsinkomster, ränteintäkter och reavinster. Eftersom de anställda i sin tur beskattas fullt ut för de medel de i sinom tid får lyfta från stiftelsen, innebär detta en dubbelbeskattning som inte bör godtas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avskaffa socialavgifter på vinstandelar,
2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag rörande skattereglerna för vinstandelssystem och anställdas förvärv av aktier i syfte att stimulera en ökad användning av vinstandelssystem.
Stockholm den 21 januari 1991 Gullan Lindblad (m)