Konkurrensen främjar effektivitet i produktionen. Den
gör det i flera avseenden. Dels tvingar konkurrensen fram
kostnadsmedvetande och kostnadskontroll i produktionen,
dels skapar konkurrens mellan olika producenter en
lyhördhet för konsumenternas önskemål. Därtill och inte
minst viktigt är konkurrensen en garanti för att traditionella
produktionsmetoder ständigt utsätts för förändringens och
förnyelsens tryck. Detta synsätt genomsyrar framväxten av
det nya Europa. I Sverige har regeringen tillsatt en särskild
utredning. ''Förstärkt konkurrenspolitik'' (Dir 1989:12) för
att komma med förslag hur konkurrensen kan öka.
Trots dessa i vårt samhälle näst intill oomtvistliga
förtjänster hos konkurrensen bedrivs en stor del av landets
produktion i något som liknar monopolets form. Först och
främst gäller det större delen av den offentliga sektorns
produktion som bedrivs i egen regi utan att i ett reguljärt
upphandlingsförfarande ha mött konkurrens från andra
producenter.
En grov uppskattning visar att värdet av den
företagskonkurrerande egenregin ligger på omkring 60
miljarder per år. Då inkluderas ändå bara varor och tjänster
som privata företag normalt tillhandahåller. Sjukvård,
skolväsende etc. ingår inte.
För de privata företagen innebär egenregiverksamheten
att dessa utestängs från en marknad som skulle tjäna som
underlag för expansion såväl inom ett visst område som
inom hela landet och t.o.m. på vissa exportmarknader.
Ur såväl skatte- som konkurrenssynpunkt är det viktigt
att den kommunala egenregiverksamheten ges en ordentlig
redovisning. Annars inträffar det lätt att
egenregiverksamheten fortsätter år efter år utan att
upphandlingsalternativet prövas.
I flera kommuner pågår också ett förtjänstfullt arbete
med att gå igenom olika verksamhetsgrenar i syfte att
kontrollera om verksamheten bedrivs effektivt och om
delar av densamma kan övergå till anbudsupphandling i
stället för egenregi. En av orsakerna till detta är naturligtvis
den ekonomiska utveckling i kommunerna som inger oro.
Resurserna måste användas ännu mer effektivt. I en rapport
till det nordiska ministerrådet har kartlagts hur kommuner
och landsting i Norden gör sina inköp av varor och tjänster.
Av denna studie framgår att det rör sig om stora belopp som
kan sparas i kommunerna om konkurrensen ökar. Ett
medel att uppnå detta är ökad anbudsgivning.
Ett hjälpmedel i detta arbete är en ordentlig redovisning
av egenregiverksamheten.
Detta kan ske genom att kommunal egenregiverksamhet
och kostnader härför ordentligt redovisas varje år. Här är
då speciellt viktigt att kommunerna också redovisar de
redovisningstekniska mallar man går efter när man
beräknar de totala kostnaderna för egenregiverksamheten.
I dag kan konstateras att de av riksrevisionsverket
utarbetade anvisningarna för val av regiform fått en bred
accept i kommunerna. Med få undantag har flertalet
kommuner anslutit sig till den nya modellens principer.
Däremot pågår fortfarande arbetet i kommunförbundet att
bl.a. ta fram en ny kommunal baskontoplan som skall ligga
i linje med den nya redovisningsmodellen.
Kommunförbundet spelar en viktig roll för att få till
stånd enhetliga redovisningsprinciper. Det är därför särskilt
angeläget att regeringen i sina överläggningar med
kommunförbund och kommuner understryker vikten av att
det verkligen kommer till stånd en enhetlig redovisning av
egenregiverksamheten.
En redovisning som skall göra det lätt för både politiker
och kommuninnevånare att göra jämförande kalkyler
mellan egenregi och entreprenader.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående behovet av en enhetlig
redovisning av den kommunala egenregiverksamheten.
Stockholm den 22 januari 1991
Kenth Skårvik (fp)
Ulla Orring (fp)
Siw Persson (fp)
Filip Fridolfsson (m)
Ulf Melin (m)