För att bara på några rader sammanfatta årets nådiga
lunta ger den en mörk bild av den svenska ekonomin.
Finansministern och hans regering konstaterar att det krävs
en fortsatt stram ekonomisk politik för att vända
utvecklingen. Näringslivet beräknas bli effektivare genom
skärpt konkurrens och mindre regleringar. För den
offentliga sektorn gäller att också den måste bli
effektivare -- detta dock genom en bättre användning av
existerande resurser.
Av detta kan man dra många slutsatser. En är att det är
lättare att peta på verksamheter som man inte själv har
skapat eller sitter i. En reell bättre användning av
existerande resurser måste i klartext, också för den
offentliga sektorn, innebära att pengarna så långt över
huvud taget är möjligt används i och för de verksamheter de
avsetts för och inte holkas ur på vägen av överflödig,
tungrodd och fördyrande administration.
I ett läge där vi t.ex. inte längre kan ge skolbarn egna
böcker, måste snåla med hjälp till handikappade, inte kan
ge gamla ett värdigt boende, vårdköer växer och
kommunikationsnät förfaller är det orimligt att centrala
myndigheter och alltför många delnivåer tillåts ta mer och
mer av resurserna och i praktiken stjäla både tid och
pengar.
Jag hävdar att så är fallet. Jag menar också att det är
resultatet av att vi alltför sällan omprövar verksamheter
som en gång införts, kontrollerar om de utfallit så som en
gång var tänkt, utvecklats åt fel håll, måste anpassas till nya
tiders krav eller över huvud taget längre behövs.
Jag hävdar att en utvärdering och omprövning nu är ett
minimikrav. Det är av väsentlig vikt att titta på nya
organisationsmodeller där verksamhetspersonal deltar
aktivt i beslutsprocessen.
Rätt använda resurser är att organisera om
verksamheten så att dessa går direkt till den ''lägsta'' nivån,
dvs. den som konkret och praktiskt handhar verksamheten.
Baspersonalen kan verksamheten och sitt jobb, de är
kapabla att ta ansvar både för de mål som gäller och de
medel de tilldelas utan den ''hjälp'' uppifrån, som i stället
blivit både ett produktivitets- och kreativitetshinder och
dessutom kostsamma sådana. Dubbelarbete inte att
förglömma.
Det är inte rakt över möjligt att jämföra näringslivet och
den offentliga sektorn. Men en tankeställare borde
onekligen vara de stora besparingar man i den privata
sektorn gör på mindre byråkrati, kortare beslutsvägar och
handläggningstider.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att låta utreda en kraftig
reduktion av statliga myndigheters centrala kanslier,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att öka effektiviteten
i den offentliga sektorn genom skärpt konkurrens och
mindre regleringar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet att undanröja
produktivitetshämmande mellannivåer i den statliga
förvaltningen.
Stockholm den 18 januari 1991
Kjell-Arne Welin (fp)