Turistnäringens konkurrensförmåga
Turistnäringen omsätter i hela världen 700 miljarder USD. Turismen i Sverige har under 1980-talet växt mycket snabbt och omsätter i dag ca 100 miljarder kronor. En stor del av denna omsättning går till stat, kommuner och landsting i form av skatter och avgifter. En studie 1985 beräknade denna andel till drygt 55 %. Genom skattereformen under åren 1990 och 1991 ökar andelen ytterligare.
Med utgångspunkt från beslutet om 1991 års skatter med förändring av systemet från minskad löneskatt till en ökad konsumtionsskatt har Sveriges Turistråd låtit göra en beräkning av turismens skatte- och avgiftsandel under 1991. Studien visar att den sammanlagda andelen skatter och avgifter av turistinkomster i Sverige uppgår till ca 63 %. I beräkningarna ingår löneskatter, arbetsgivaravgifter, moms och andra indirekta skatter.
Målet för samhällets turistpolitik är, som vi förstår det, att utveckla ett ökat och väl fungerande resande för turism och rekreation i och till Sverige på ett sådant sätt att det ger största möjliga utbyte för turisten samt att det ger positiva effekter utifrån samhällets värderingar och utvecklingsönskemål, dvs. utifrån regionala, sociala, handelspolitiska och sysselsättningsskapande utgångspunkter.
Regeringen uppdrog i juni 1990 åt statens industriverk (SIND) att följa utvecklingen på vissa turistorter. Bakgrunden till uppdraget var riksdagens beslut om skatteomläggning. I samband med detta uttalade skatteutskottet att det inte kan uteslutas att man inom vissa turistorter, där prisläget redan i dag är högt, kan få svårigheter att hävda sig i konkurrensen med motsvarande turistmål utomlands.
Utredningsuppdraget skulle leda fram till en bedömning av de skattepolitiska beslutens effekter på den regionala utvecklingen samt till överväganden om eventuella åtgärder av regionalpolitisk art.
I den nu lagda SIND-rapporten påpekas att den svenska fjällkedjan och Gotland och Öland är de områden som är mest beroende av turism för människors möjlighet att försörja sig. Även i de övriga områden som SIND granskat är beroendet stort.
En jämförelse mellan de beräknade effekterna av skattereformen, som Sveriges Turistråd tog fram inför skatteomläggningen, och utfallet 1990 enligt inkvarteringsstatistiken visar att överensstämmelsen hittills varit relativt god. Turistrådet bedömde att den inhemska efterfrågan på kort sikt skulle gå ned med 4 %. Resultatet för 1990 blev en nedgång på strax över 5 %. Turistrådet beräknade att efterfrågan från utlandet på kort sikt skulle minska med knappt 11 %. I verkligheten blev nedgången 13 %.
Turismen/resandenäringen har fått vidkännas minskad efterfrågan under 1990. Sysselsättningen har också minskat, inom hotell- och restaurangrörelsen är arbetslösheten ca 9 %.
Turistorterna i fjällkedjan har haft varierande beläggning. Anläggningarna i de södra delarna av fjällkedjan har klarat sig bäst. Avståndet till befolkningscentra har haft betydelse för utvecklingen. Lönsamheten har ändock minskat i alla fjällanläggningar, liftkortförsäljningen har minskat (veckokorten) och stuguthyrningen visar att fler personer delar på en stuga av ekonomiska skäl.
Öland och Gotland är mycket beroende av turism och flertalet av turisterna är svenskar. En skillnad mellan de två öarna är att det är billigare att resa till Öland. För att komma till Gotland får man betala för båtfärden. Det kan innebära ytterligare bortfall i resandeströmmen till Gotland 1991. Enligt färsk statistik har nu en minskning på mellan 30 och 40 % kunnat utläsas vid en jämförelse med föregående år i s.k. gästnätter.
Även andra regioner är starkt beroende av turismen som försörjningsnäring. Siljans-området och Glasriket i Småland är exempel på regioner som är mycket beroende av såväl den svenska som den mycket stora andelen utländsk turism och den köpenskap som är knuten till hantverksprodukter och kvalitetsglas. En slutsats bör vara att i sommarorterna i Syd- och Mellansverige finns ett relativt stort direkt beroende av resenäringen samtidigt som de indirekta effekterna kan antas vara något högre i dessa områden.
Regionalpolitiska åtgärder bör vidtas som dämpar skatteomläggningens effekter i fråga om konkurrens inom landet. Hänsyn tas till den generella regionalpolitiska situationen i de av SIND studerade områdena avseende arbetslöshetsnivåer m.m. Konkurrensen med utlandet måste ges förutsättningar som likställer turismen med andra näringar. Eventuella olikheter i förutsättningarna mellan turistnäringen och annan industri bör belysas av SIND. Turism är en viktig exportnäring och har stor betydelse för bytesbalansen.
Enligt nu redovisade statistikuppgifter har turismen minskat med en genomsnittssiffra på 18 % i hela landet totalt. Åtgärder måste nu vidtas omgående för att förhindra att turismen tappar ytterligare marknadsandelar.
I proposition 1990/91:150 (kompletteringspropositionen) under avsnittet ''Stabiliseringspolitiken'' berörs pris- och konkurrenspolitiken som ett medel att få till stånd ett varaktigt starkt program för svensk ekonomi.
Konkurrenspolitiken kommer att förstärkas, bl.a. i ljuset av den västeuropeiska integrationen, säger man vidare i propositionen. Det är viktigt att man i detta hänseende beaktar turistnäringens konkurrenssituation. Om man inte är observant kan konkurrenssituationen bli alltför olika med fördyringar för turister från utlandet samtidigt som det blir relativt sett billigare för svenskar att turista utomlands. Detta påverkar vår bytesbalans i kraftigt negativ riktning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att noggrant följa frågan om konkurrenssituationen för turistnäringen i såväl nationellt som internationellt perspektiv,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förslag till åtgärder för att balansera konkurrensskillnaden mellan Sverige och andra länder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att SIND får i uppdrag att också belysa de eventuella olikheter i förutsättningarna som råder för turistnäringen och annan industri.
Stockholm den 8 maj 1991 Leo Persson (s) Bengt Kronblad (s) Ulla Pettersson (s) Maja Bäckström (s)