Vi har under de senaste åren haft en omfattande reformering av vårt skattesystem. Detta påverkar även den kommunala beskattningen. Det har dock i olika uttalanden från regering och riksdag poängterats att skattereformen skall vara neutral för kommunerna. För att nå neutralitet i beskattningen har man infört olika avräkningssystem.
Bl.a. har det införts en avräkningsskatt för de s.k. dynamiska effekter som skall uppstå i samband med genomförandet av skattereformen. Det är dock fortfarande inte helt klarlagt hur stora dessa effekter kan komma att bli. Vid beräkningar hos olika kommuner visar det sig att dessa effekter varierar högst väsentligt mellan olika kommuner.
Från statens sida har det fastställts en generell avräkningsskatt som gäller lika för alla kommuner. Detta har man från många kommuner upplevt som orättvist. Olika beräkningar som Svenska Kommunförbundet gjort visar att det skiljer upp till 20 procent mellan den kommun som vinner mest, respektive förlorar mest, på skattereformen.
Detta förhållande är ohållbart. Som tidigare angivits skall skattereformen vara neutral. Det går därför inte att införa en generell avräkningsskatt. Jag anser därför att regeringen bör omarbeta nuvarande bestämmelser så att avräkningsskatten fastställes för varje enskild kommun och inte som nu generellt för alla kommuner. Dessutom bör man avvakta med att ta ut denna skatt tills man vet hur stora belopp den skall beräknas på.
Avräkningsskatten bör heller inte utgå på tillskott av skatteunderlag enligt skatteutjämningen, eller åtminstone reduceras med hänsyn till den skatteutjämningsavgift som kommunerna betalar.
Med stöd av det ovan anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att avräkningsskatten justeras i enlighet med vad som i motionen anförts.
Stockholm den 24 januari 1991 Kjell Ericsson (c)