Allemansrätten är en svensk företeelse, som vi
uppskattar oerhört mycket. I våra marker finns
naturrikedomar som i mångt och mycket förfars, naturens
överflöd av bär, svamp m.m. För den lilla
inlandskommunen är bären en av de främsta kvarvarande
tillgångarna. Att uppmuntra till att ta tillvara naturens egna
tillgångar borde vara en angelägenhet för alla.
I ekokommunen Suomussalmi i Finland har en liten
kommun gjort sig så gott som självförsörjande på vad
naturen bjuder. Detta beror på att den skatt som inkommer
för detta ändamål, stannar i kommunen. Detta är något
miljöpartiet också vill införa.
Enligt den svenska kommunalskattelagen idag är t ex
bärplockarna ''inskränkt skatteskyldiga''. Det innebär att
de ska skatta för inkomster som de skaffat sig genom
verksamhet av tjänst. Idag tjänar de ofta långt över de 5 000
kronor som är gränsen för skattepliktig inkomst. Det är
sålunda en yrkesverksamhet.
Bärplockning taxeras dock som ''annan kontant
ersättning''. Enligt kommunalskattelagen ska tillfälligt
bosatta betala kommunalskatt till gemensamma distriktet.
Det är Stockholm.
Genom allemansrätten kommer många från
Nordkalotten och öststaterna, t ex Polen, och plockar bär i
norra Sverige på ett yrkesmässigt sätt. Det kan nämnas att
just Polen har ett dubbelbeskattningsavtal med Sverige. Det
innebär att den som tjänar pengar (som ska skattas) i
Sverige får avräkna detta i Polen.n
Ofta är det så att inlandskommunen har en mycket hög
kommunalskatt och varje skattekrona har därför en stor
betydelse. Det vore därför lämpligt att inbetald
kommunalskatt som går till det ''gemensamma distriktet i
Stockholm'' återförs till den kommun där inkomsten
förtjänats.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om
återförande av kommunal skatt till de kommuner där
inkomsten intjänats.
Stockholm den 24 januari 1991
Eva Goe s (mp)
Carl Frick (mp)
Gösta Lyngå (mp)