Kommunsektorn är en förhållandevis liten aktör på den svenska penning- och kapitalmarknaden åtminstone jämfört med staten. Kommuner och landsting har en nettoupplåning på ca 3 miljarder kronor vilket utgör 5 % av statsskulden. Statsskulden uppgår till ca 600 miljarder kronor.
Denna skillnad i volym påverkar upplåningskostnaden. Om en kommun lånar pengar på två års sikt är räntedifferensen minst en procentenhet över statens upplåningsränta. Vid längre löptid stiger räntemarginalen.
Den statliga och kommunala upplåningen skulle kunna samordnas utan att detta försämrar statens möjligheter att få goda upplåningsvillkor. För kommunsektorn skulle lägre räntekostnader medverka till en bättre finansiell situation. För Göteborgs kommun skulle en samordning kunna ge besparingar i storleksordningen 50 milj. kr. per år.
Kommunerna skulle således kunna ges någon form av ''dragningsrätt'' på den statliga upplåningsvolymen utan att detta medför några kostnader för staten. För att undvika risken med att kommunerna vidarelånar pengar skulle kvotering kunna tillämpas kopplat till kommunernas investeringsprogram.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska kostnaderna för kommunal upplåning.
Stockholm den 24 januari 1991 Anneli Hulthén (s) Doris Håvik (s) Sten Östlund (s) Inga-Britt Johansson (s) Torgny Larsson (s)