Den kommunalt förda politiken är av stor betydelse för möjligheterna att fullfölja de mål socialdemokratin satt upp för sitt samhällsbyggande. Tunga och viktiga delar av den offentliga sektorn påverkas i hög grad av kommunalpolitikens villkor och ambitioner. Genom den decentraliseringstrend som präglar samhällsutvecklingen har kommunerna fått ett allt större ansvar både när det gäller vård och omsorg, utbildning, arbetsgivarrollen och för att utveckla det lokala näringslivet.
Genom skattereformen, som leder till att flertalet skattebetalare endast betalar kommunalskatt, ställs kommunernas verksamhet i blickpunkten och kraven på att skattemedel används effektivt ökar. Det är positivt, men för den skull får inte det faktum att kommunernas ekonomiska förutsättningar kraftigt försämrats, glömmas bort. Indragna statsbidrag och avskaffad beskattning av juridiska personer har varit kommunernas bidrag till saneringen av statens finanser.
Försämrade statliga stöd till kommuner och landsting, kombinerat med de ökade kraven som ställs från statsmakterna, gör att gränsen så gott som fullständigt nu är nådd för kommuners och landstings möjligheter att uppnå nya målsättningar, att svara upp mot nya statliga direktiv. Ett rimligt krav är därför att statens stöd inte försämras ytterligare och att det statliga stödet läggs fast långsiktigt.
I samband med näringslivsutvecklingen ska kommunerna svara för kostnaderna för vägar, avlopp, industrimark, m.m. Näringslivet däremot behöver inte betala något för detta till kommunerna. En ny kommunal företagsskatt eller fastighetsskatt borde därför införas och bygga på verksamhetens omfattning i den enskilda kommunen och inte, som tidigare var fallet, att beskattningen gjordes i den kommun där företaget hade sitt huvudkontor.
Ett annat problem berör de kommuner som har ett stort antal fritidshus, där ägaren är folkbokförd inom annan kommun. Då beskattas ägaren i sin folkbokföringskommun för sitt fritidshus, inte i den kommun som har utgifterna för servicen till fritidshusen såsom vatten, avlopp, sophämtning, kommunikationer etc. En översyn över hur nuvarande skattelagstiftning verkar i dessa kommuner borde därför göras.
Den kommunalekonomiska utredningen, som senast i oktober 1991 ska avge förslag till ett nytt generellt statsbidragssystem, bör ges tilläggsdirektiv i syfte att även utreda förutsättningarna för en ny kommunal företags- eller fastighetsskatt samt beskattningen av fritidshus.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till den kommunalekonomiska utredningen.
Stockholm den 24 januari 1991 Inger Hestvik (s) Bo Holmberg (s) Magnus Persson (s) Roland Brännström (s) Sten-Ove Sundström (s) Nils-Olof Gustafsson (s)