Motion till riksdagen
1990/91:Fi305
av Inger Hestvik m.fl. (s)

Statsbidrag till kommunerna


Den kommunalt förda politiken är av stor betydelse för
möjligheterna att fullfölja de mål socialdemokratin satt upp
för sitt samhällsbyggande. Tunga och viktiga delar av den
offentliga sektorn påverkas i hög grad av
kommunalpolitikens villkor och ambitioner. Genom den
decentraliseringstrend som präglar samhällsutvecklingen
har kommunerna fått ett allt större ansvar både när det
gäller vård och omsorg, utbildning, arbetsgivarrollen och
för att utveckla det lokala näringslivet.
Genom skattereformen, som leder till att flertalet
skattebetalare endast betalar kommunalskatt, ställs
kommunernas verksamhet i blickpunkten och kraven på att
skattemedel används effektivt ökar. Det är positivt, men för
den skull får inte det faktum att kommunernas ekonomiska
förutsättningar kraftigt försämrats, glömmas bort. Indragna
statsbidrag och avskaffad beskattning av juridiska personer
har varit kommunernas bidrag till saneringen av statens
finanser.
Försämrade statliga stöd till kommuner och landsting,
kombinerat med de ökade kraven som ställs från
statsmakterna, gör att gränsen så gott som fullständigt nu är
nådd för kommuners och landstings möjligheter att uppnå
nya målsättningar, att svara upp mot nya statliga direktiv.
Ett rimligt krav är därför att statens stöd inte försämras
ytterligare och att det statliga stödet läggs fast långsiktigt.
I samband med näringslivsutvecklingen ska
kommunerna svara för kostnaderna för vägar, avlopp,
industrimark, m.m. Näringslivet däremot behöver inte
betala något för detta till kommunerna. En ny kommunal
företagsskatt eller fastighetsskatt borde därför införas och
bygga på verksamhetens omfattning i den enskilda
kommunen och inte, som tidigare var fallet, att
beskattningen gjordes i den kommun där företaget hade sitt
huvudkontor.
Ett annat problem berör de kommuner som har ett stort
antal fritidshus, där ägaren är folkbokförd inom annan
kommun. Då beskattas ägaren i sin folkbokföringskommun
för sitt fritidshus, inte i den kommun som har utgifterna för
servicen till fritidshusen såsom vatten, avlopp,
sophämtning, kommunikationer etc. En översyn över hur
nuvarande skattelagstiftning verkar i dessa kommuner
borde därför göras.
Den kommunalekonomiska utredningen, som senast i
oktober 1991 ska avge förslag till ett nytt generellt
statsbidragssystem, bör ges tilläggsdirektiv i syfte att även
utreda förutsättningarna för en ny kommunal företags- eller
fastighetsskatt samt beskattningen av fritidshus.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till den
kommunalekonomiska utredningen.

Stockholm den 24 januari 1991

Inger Hestvik (s)

Bo Holmberg (s)

Magnus Persson (s)

Roland Brännström (s)

Sten-Ove Sundström (s)

Nils-Olof Gustafsson (s)