Hösten 1990 redovisar landets primär- och
landstingskommuner en samlad låneskuld på hela 22
miljarder. Det råder kommunalt skattestopp. Höjda
avgifter, taxor och allt fler lån utgör istället lösningen på
kommunal expansion eller eftersläpande underskott p.g.a.
utvidgade uppgifter.
Alltför många nya uppgifter har kommunerna själva
beslutat om under ohämmat expansiva år. Men alltför stora
uppgifter har också åsamkats dem genom centrala beslut av
regering, riksdag och statliga myndigheter.
Den utökade livsmedelskontrollen är ett sådant beslut,
som nu successivt för kommunerna avslöjar effekterna av
nya åtaganden och kostnader.
Kommunaliseringspropositionen börjar också skönjas i
sina ekonomiska konsekvenser för den nya huvudmannen.
Nya tjänster och utökade lokalbehov pockar. Mellan 140 000
och 150 000
lärare har med riksdagsbeslutet fått kommunalt
reglerade tjänster. Därtill kommer mellan 6 000
och 7 000
i landstingskommunalt reglerade tjänster. Troligen
spädes effekten på ytterligare under 1991, då
folkhögskollärarna förväntas få landstingskommunalt
reglerade tjänster, vilket blir ett tillskott med cirka 700.
Äldrereformen väntar -- med bl.a. eget rum på
långvården. Naturligtvis kommer den att kosta
kommunerna pengar. Landets sexåringar ska beredas plats
på lågstadiet, när de nu inte fick plats i förskolan... Var skall
de inhysas? Det krävs både lokaler och lärare. 1990 är
antalet sexåringar 96 522,
men nästa höst har de hunnit bli 101 107,
hösten 1992 104 638
och hösten 1993 107 230.
Kommunerna
måste således starta en intensiv
byggnadsverksamhet för att klara nya lokaliteter både åt
gamla, lärare och sexåringar ... Det fanns inga som helst
ekonomiska underlag för kommunaliseringspropositionen,
vare sig från skoldepartementet eller statens avtalsverk, då
beslutet hastigt togs förra hösten. Den s.k.
begränsningsförordningen, som utskottsbetänkandena
brukar hänvisa till vid behandlingen av motioner med
innebörden, att kostnadsanalyser och
konsekvensbeskrivningar regelmässigt skall presenteras,
tycks inte ha beaktats det ringaste. Det återstår måhända att
registrera motsvarande försummelse i förestående, nämnda
reformer.
Dock måste riksdagen fortsättningsvis vägra att
vidarebefordra övergripande beslut, som saknar fullvärdiga
kostnadsanalyser och konsekvensbeskrivningar, om
kommunerna skall ges en rimlig chans att genomföra en
långsiktig, ekonomisk planering av sin verksamhet.
Den kommunala ekonomin väger tungt i samhällets
totala ekonomi. Det är rimligt att reformbesluten i
riksdagen är väl beredda och därmed också kompletta med
erforderliga analyser och beskrivningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om allt starkare behov av att centrala
beslut med kostnadsdrivande effekter på kommunerna skall
förses med både uttömmande kostnadsanalyser och
erforderliga konsekvensbeskrivningar.