I traditionell nationalekonomi är tillväxten ett centralt
begrepp. Tillväxten beskrivs som ökning av
bruttonationalprodukten, BNP, och framställs ofta som ett
mål snarare än ett medel att uppnå ett gott liv för alla. BNP
har dock som begrepp åtskilliga brister. Det säger ingenting
om hur ''nyttig'' produktionen är (krig, trafikolyckor och
naturkatastrofer kan mycket väl höja BNP), hur de
uppnådda resultaten fördelas eller med vilken
miljöpåverkan produktionen sker.
Vi får inte förledas att tro att välstånd automatiskt
medför välfärd. Då riskerar vi att med Oscar Wildes
definition bli cyniker som vet ''alltings pris och intets
värde''.
De allra flesta ekonomer som utbildas och verkar i dag
har denna traditionella syn på ekonomin. Vi saknar en
bredare ekonomisk analys som även innefattar hänsyn till
inre och yttre miljö, arbetsmiljö, det obetalda arbetets
värde, fördelning av välståndet och människans behov av
trygghet och omvårdnad. Pengar är ett bra mått på mycket
i vårt samhällssystem men för att förstå och mäta andra
värden än varor och tjänster behöver vi andra måttstockar.
I ett avseende har arbete i rätt riktning påbörjats.
Genom den i maj 1990 tillsatta miljöräkenskapsutredningen
görs ett försök att föra in en ''grön'' dimension i
statsfinanserna. Det är dock väsentligt att det inte enbart
blir en fråga om en s.k. ''grön BNP'' då själva BNP-
begreppet är ett mycket trubbigt instrument för att mäta ett
folks välfärd.
Självfallet är det fortfarande så att många problem som
vi har i dag lättare kan hanteras i en ekonomi där resurserna
växer än i en där de minskar. Men materiell tillväxt får inte
bli det enda vi eftersträvar. Vi måste ge tillväxten en
kvalitativ dimension. Inte minst på arbetslivets område
framstår skillnaderna mellan ett strikt ekonomiskt tänkande
och en bredare syn på tillväxten, dess uppkomst och
fördelning som tydliga. Det är till exempel lätt att hävda att
arbetstidsförkortningar är något vi inte har råd med utan att
analysera vilka vinster som samtidigt kan uppnås i minskade
förslitningsskador, kortare barnomsorgstider och mer
utspridda arbetsresor.
I vår del av världen har kampen för livets nödtorft ofta
ersatts av överkonsumtion och vällevnadssjukdomar.
Människor upplever andra brister i sin tillvaro som tid och
utrymme för medmänsklighet och hänsynstagande. Vi
behöver instrument för resultaten. En annorlunda
nationalekonomi är ett sådant instrument.
Också i ett globalt perspektiv har vi behov av ett mer
modernt sätt att beräkna och värdera tillväxt och
utveckling. Att förena materiell tillväxt och rimlig
fördelningspolitik i världen med ansvarsfull hushållning
med jordens resurser och miljö är en av de viktigaste
uppgifterna mänskligheten står inför. Vi behöver då hjälp
av en alternativ ekonomi.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett alternativt
ekonomiskt tänkande inom statsförvaltningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att ett alternativt
tänkande införs i ekonomiutbildningen på alla nivåer.
Stockholm den 24 januari 1991
Ulla Pettersson (s)
Ines Uusmann (s)
Eivor Husing (s)