Det finns stora samhällsekonomiska vinster att hämta
vid rationellt samutnyttjande av offentliga sektorns
flygresurser. En samordning mellan den civila och militära
sektorn kan ske och samtidigt garantera en hög
tillgänglighet av helikoptrar och flygplan för
krigsorganisationen.
Dessa vinster medför möjligheter till utveckling och
förbättring av samhällets flygresurser, både materiellt och
personellt. Rationellt samutnyttjande kan också leda till
bättre anpassning till den snabba teknikutvecklingen och de
ökande kraven i ett expansivt samhälle. Ett effektivare
utnyttjande av offentliga sektorns flygmateriel inom det
civila samhället i fredstid innebär att medborgarnas
investerade skattemedel förvaltas på ett kostnadseffektivt
sätt.
I budgetpropositionen 1990 framhålls att samverkan och
samordning mellan statliga myndigheter bör öka, liksom
samordningen mellan olika huvudmän inom hela den
offentliga sektorn, för att öka verksamheternas effektivitet.
I propositionen underströks vidare vikten av att de berörda
myndigheterna vid en sådan samverkan skall behålla sitt
specifika sakansvar.
Perspektivet i ett sådant arbetssätt är geografiskt istället
för snävt myndighetscentrerat. Sambruksidén innebär att
stat, kommun och landsting gemensamt utnyttjar sina
samlade resurser för de egna behoven inom ett visst
område. Det innebär att ett visst geografiskt områdes behov
och förutsättningar tillgodoses över myndighetsgränser.
Offentliga sektorns flygverksamhet
Flygtjänst inom den offentliga sektorn bedrivs av
Försvaret, Rikspolisstyrelsen (RPS), Kustbevakningen och
Kungliga Postverket inom skilda områden; flyg- och
fjällräddning, personaltransport, sjuktransport,
sjöräddning, brandsläckning, oljeläckagebekämpning och
postbefordran för att ta några exempel. Inom marinen flygs
helikopter 4 (VERTOL) idag i genomsnitt 180 timmar/år,
vilket hypotetiskt innebär att man trots ca 100 års
flygutnyttjande inte skulle nå upp till ett ur civil synpunkt
''onormalt'' flygtidsuttag. Den flygande personalen inom
försvaret utnyttjas i nuläget, utöver flyguppdrag, för
administrativa uppgifter. Flygtidsuttagen kan alltså utökas
genom omdisponering av verksamheten.
Underhållskostnader för flygmateriel är baserade på
kalendertid och flygtid. Kalendertidsberoende service
förändras inte av ett ökat flygtidsuttag och
underhållskostnader baserade på genomförd flygtid ökar
inte heller proportionellt med ökat flygtidsuttag.
Samverkan i Göteborgsregionen
I Göteborgsområdet har sedan våren 1990 ett intensivt
samarbete inletts mellan Marinen, Kustbevakningen och
RPS, med syfte att nå maximal effektivitet av
flygverksamheten genom rationellt sambruk av tillgängliga
resurser. På detta sätt kan kostnader för t ex flygbränsle,
transportcentral, väderinformation, administrativa och
lokalkostnader samt kostnader för tekniskt underhåll av
helikoptrar och flygplan hållas nere. En icke föraktlig vinst
är utbyte av erfarenheter inom den flygande
personalgruppen, vilket bör leda till en ökad flygsäkerhet.
På längre sikt kan också vinster göras genom samordnad
utbildning av flygande personal.
''Helikopter/flygplansledning 2000'' -- förslag
Planerad omlokalisering av 11:e helikopterdivisionen m
fl till Tullinge och centralisering av Kustbevakningens
flygverksamhet till Ronneby (enligt uredningens förslag)
kommer att medföra mycket höga investeringskostnader
och risk för att övrig flygverksamhet inom den offentliga
sektorn, utanför Stockholmsområdet, tvingas till
nedläggning. En centralisering av flygverksamhet till
Tullinge respektive Ronneby enligt försvarsministerns
intentioner och Kustbevakningens utredningsförslag,
minskar tillgängligheten för landet som helhet och medför
stora ombaseringskostnader vid operativa uppdrag utanför
Stockholm/Ronnebyområdet. Vi ställer oss mycket
tveksamma till denna centralisering.
Genom att utnyttja de helikoptrar och flygplan som finns
inom den offentliga sektorn i den anda Sambruk-projektet
föreskriver, skulle flygverksamheten kunna samordnas
mellan de olika huvudmännens ansvarsområden. Även
nyanskaffning av flygande material kunde då planeras och
genomföras över huvudmannagränserna för att bl a
reducera investeringskostnaderna. Flygvapnet och Marinen
har helikopterberedskap dygnet runt på ett antal platser i
landet. Huvudmannaskapet för flygräddningstjänsten
innehas idag av RPS, men en förändring är under
utredning. När det gäller sjuktransport med helikopter bör
regionalt sambruk, med bibehållande av RPS som
huvudman, utvecklas snarare än att varje landsting ålägges
huvudmannaskap som utredningen föreslår.
För att undvika konkurrens med det civila samhällets
flygföretag bör dessa ges optionsrätt vid presumtiva
flyguppdrag, dvs ges frihet och möjlighet att anta eller avstå
ett anbud om att disponera offentliga sektorns tunga
helikoptrar för ett visst specificerat uppdrag inom det civila
samhället.
För att påverka den offentliga sektorn i riktning mot
samutnyttjande av gemensam flygmateriel, krävs en
organisation med överblick över och kännedom om den
totala situationen i den offentliga sektorns flygverksamhet.
Ett konkret förslag angående offentliga sektorns
utnyttjande av flygresurser är att snarast bilda en
samordningsgrupp, bestående av representanter för de
olika huvudmannaområdena samt av representanter för
landsting och kommun. Denna samordningsgrupp bör ta
fram lämpliga arbetsrutiner för ett effektivt uttnyttjande av
offentliga sektorns helikoptrar och flygplan inom ett
specifikt geografiskt område. Det är i detta sammanhang
viktigt att minimera byråkratin och bevara integriteten för
det specifika yrkeskunnandet inom de nuvarande
organisationerna.
Hemställan
Med anledning av det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den offentliga sektorns
flygverksamhet ej skall centraliseras till Tullinge och
Ronneby,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sambruk i den offentliga sektorns
flygverksamhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bildande av en
samordningsgrupp för den offentliga sektorns
flygverksamhet.
Stockholm den 24 januari 1991
Elving Andersson (c)
Rune Thorén (c)