Vårt land har en unik tillgång i sina kust- och
skärgårdsområden. Att hålla skärgården levande är viktigt
både av regionalpolitiska och säkerhetspolitiska skäl, men
det kan bara åstadkommas om man på olika sätt underlättar
för människor att permanent bo och verka där.
Utvecklingen är tyvärr inte särskilt positiv. Allt fler
skärgårdshemman övergår i utbors ägo och
permanentboende omvandlas i stor omfattning till
fritidsboende.
I det vällovliga syftet att minska de offentliga
kostnaderna rationaliserar statliga verk och myndigheter
sina verksamheter, något som ofta drabbar servicen i
glesbygd och i skärgården i synnerhet.
Östgötaskärgården hotas i detta hänseende av
indragningar av två viktiga servicefunktioner. Det gäller
dels postkontoret i Gryt som drabbas av postverkets
kostnadsjakt, dels kustposteringen som tillsammans med
sambandscentralen i Gryt utgör en trygghetsfaktor för den
bofasta befolkningen. När det gäller postkontoret är det en
livsnerv i samhället och en nedläggning innebär kraftigt
försämrad service för de bofasta i skärgården liksom
sommartid också för turister och fritidsboende. Det är
därför angeläget att postkontoret i Gryt får vara kvar.
Det senare förslaget kommer från Kustbevakningens
centrala ledning som presenterade sitt slutbetänkande
KLO-2000 vid årsskiftet 1990/91. Arbetsgruppen har lagt
sex olika förslag. Samtliga innebär en kraftig utglesning av
antalet kustposteringar i landet.
För Östra kustbevakninsregionen innebär dessa en
kraftig koncentration av resurserna till Stockholms södra
skärgård. Stockholmsområdet är redan i dag välförsett vad
avser resurser för övervaknings- och räddningstjänst
(flottan, kustartilleriet, sjöpolis, sjöfartsverk, brandbåtar
och Sjöräddningssällskapets kryssare) medan det redan i
dagsläget är betydligt sämre ställt vad avser Östgöta- och
Sörmlandsskärgårdarna.
Myndigheten hävdar att resurserna utnyttjas mer
effektivt enligt denna stordriftens filosofi men det finns
starka skäl att anta att transportsträckorna till de olika
operationsområdena leder till dåligt resursutnyttjande.
Ökade kostnader kommer sannolikt också attt drabba
landsting, kommunal räddningstjänst och
sjöpolisverksamheten. Sett i ett samhällsekonomiskt
helhetsperspektiv görs knappast någon vinst genom att dra
in kustposteringen.
Sambandscentralen i Gryt och kustposteringen är
ömsesidigt beroende av varandra. Även sambandscentralen
har varit nedläggningshotad men efter ett riksdagsbeslut
våren 1990 beslöts att centralen i Gryt skulle fortsätta att
drivas i kustbevakningens regi enär ''centralen har
angelägna uppgifter framöver bl.a. som kontrapunkt för
information och rådgivning till lokalbefolkning,
yrkesfiskare och fritidsbåtar''. Att enligt utredningens
förslag lägga ner kustposteringen och flytta fartygen till
Nynäshamn innebär att sambandscentralens möjligheter att
verka enligt riksdagsbeslutet kraftigt minskar. Centralen
kan därmed liknas vid en brandstation utan brandbilar.
Den akuta räddningstjänsten vad avser
sambandscentralen, sjuktransporter, sjöräddning och
brandbekämpning kommer inte att kunna lösas om det inte
råkar finnas kustbevakningsenhet i närheten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behoven av fortsatt postkontor
och kustpostering i Gryt.
Stockholm den 24 januari 1991
Viola Furubjelke (s)
Inge Carlsson (s)
Maj-Inger Klingvall (s)