d. civilförsvaret, ligger numera på kommunerna.
Organisationen är decentraliserad med tydligt ansvar för ett
par personer i varje bostadsområde. Varje ansvarig har
klart definierade arbetsuppgifter.
En av dessa arbetsuppgifter är att vid krig eller annan
fara för giftiga gaser dela ut gasmasker till befolkningen i
området. Dessa gasmasker finns lagrade i något centralt
förråd och skall först transporteras från förrådet till viss
bestämd plats i bostadsområdet, där de lastas av i
kartonger.
Här skall den ansvariga personen dela ut gasmaskerna.
Var och en som någon gång kommit i kontakt med en
gasmask vet, att denna är fullständigt oduglig, om den inte
passar i storlek så att den sluter tätt. Vad som kommer att
hända i ett krisläge med kanske två--tre tusen skräckslagna
personer som samlas på t.ex. en skolgård för att få gasmask
utprovad av två ansvariga personer är inte svårt att
föreställa sig.
Någon form av förhandsutprovning och planering
behövs uppenbarligen. Ett sätt kunde vara att t.ex. i
samband med val låta de hemskyddsansvariga erbjuda de
röstberättigade att prova ut rätt storlek för gasmask och
sedan föra in dessa uppgifter i bostadsområdets eller
länsstyrelsens hemskyddsplan. På detta sätt skulle man
åtminstone kunna nå 85 %
av den vuxna befolkningen.
Det förekommer då och då att kemiska industrier
brinner eller att transporter med giftiga kemikalier välter
och orsakar hälsofarliga utsläpp. Det finns därför all
anledning att ta de farhågor på allvar som uttryckts från
hemskyddsansvariga. Riksdagen bör därför uppdra åt
regeringen att låta berörd myndighet utreda hur frågan skall
lösas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av förbättrad
förberedelse beträffande distribution av gasmasker i
hemskyddet.
Stockholm den 16 januari 1991
Ylva Annerstedt (fp)