Social oro och etniska motsättningar råder i ett splittrat
Östeuropa. Den svenska försvarskommittén havererade
under hösten 1990. Kommunerna har fått signaler om nya
planeringsinsatser. Beredskapsplanverket ska uppdateras
och förnyas under 1991. Många kommuner har ifrågasatt
det rationella i åtgärderna, så länge statsmakterna inte
vunnit klarhet i sin egen inriktning och framförhållning.
Emellertid är det viktigt, att kommunerna såsom
ansvariga för den lokala, civila beredskapen motiveras och
görs delaktiga i sitt nya ansvarsområde. Engagemanget får
inte mattas, då detta är väsentligt vad bl.a. gäller
motivationen även hos kommuninvånarna.
Det är därför beklagligt, att ett vakuum uppstått efter
försvarskommitténs misslyckande med den militära
försvarsplaneringen. Den civila med dess ansvarsområden i
beredskap, försörjning och skydd för cirka 7 miljoner
medborgare, som i sin tur ska medverka till försörjning och
underhåll åt 800 000
i det militära försvaret har således inte ens
påbörjats.
Finansieringsfrågorna är ovissa vad kommunernas
civilförsvar beträffar. Ansvarsprincipen har hittills varit att
försvarsberedskapen är statens angelägenhet. Statsbidrag
har också utgått till kommunerna i samband med den nya
ansvarsfördelningen. Dock upplever idag åtskilliga
kommuner att det självklart statliga investeringsansvaret i t
ex reservanordningar och lager inte följs upp av staten. De
många olösta frågorna kring livsmedels- och
energiförsörjning samt i förhållandet till EG skapar frågor
och osäkerhet.
Det framtida finansieringsansvaret måste klaras ut.
Staten måste alltfort ikläda sig det ansvaret för t.ex.
övningar, utbildning och planläggningskostnader intill dess
att det civila försvaret funnit sin slutliga roll inom
totalförsvarets beredskapsram.
Med den nya planeringsinriktningen, där
försvarsberedskapen skall integreras i all planering, bör
kommunerna självklart ges representation i den
övergripande totala samhällsplaneringen för försvaret av
vårt land, folk och vitala samhällsfunktioner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av kommunal
representation vid utredning om den civila
försvarsberedskapen.