En historisk vändpunkt har inträffat i Europa. Det kalla kriget är över. Enligt USAs utrikesminister stämmer inte fiendebilden längre.
Det största nedrustningsavtalet någonsin om konventionella vapen skrevs under i november 1990. Ensidig nedrustning genomförs dessutom i många länder i Europa. I praktiken är ett överraskande anfall från Sovjet inte längre möjligt. Det största nedrustningsavtalet om kärnvapen överenskoms i princip under 1990 och avses undertecknas i början av 1991.
En ny säkerhetsordning för Europa baserad på gemensam säkerhet i stället för avskräckning undertecknades högtidligt i Paris i november. Länderna i Europa, USA och Canada förbinder sig att i framtiden lösa konflikter på fredlig väg. Land efter land minskar på sina försvarskostnader och stora militära projekt läggs på hyllan. Förutsättningarna för fredlig konfliktlösning och kraftig nedrustning är därmed unika.
Sveriges säkerhetspolitiska läge har därmed starkt förbättrats.
Sverige har länge spelat en aktiv och pådrivande roll i internationella nedrustningsförhandlingar. När Europa i övrigt förbereder sig för och aktivt nedrustar måste självklart också Sverige ta konsekvenserna av detta.
Beslut om fortsatt stora vapenprojekt skulle ge en felaktig signal till omvärlden att Sverige inte litar på freds- och avspänningsprocessen och inte heller tänker delta i den. Signalen från Sverige bör i stället vara att inte för lång tid framöver låsa fast stora resurser i ett militärprojekt, som tillkommit under det kalla krigets period.
JAS-projektet var redan från början ifrågasatt, inte minst av kostnadsskäl. Det socialdemokratiska kvinnoförbundet, ungdomsförbundet och de kristna socialdemokraterna har från början vänt sig emot JAS och varnat för att JAS skulle bli en gökunge i försvarets bo. Även det socialdemokratiska partiet sade först nej till JAS, men accepterade när beslutet var fattat under mycket bestämda villkor, bl.a. att kostnaderna inte tillsammans fick överstiga 24,7 miljarder kronor.
JAS har inte varken uppfyllt villkoren i kontraktet ifråga om utformning, prestanda, utprovning eller tidsramar och har vida överstigit de kostnadsramar som givits. När JAS- planet kommer att flyga enligt villkoren kan ingen svara på i dag. En slutsumma på minst 60 miljarder kronor bedöms projektet kosta.
I den första delserien skall industrigruppen leverera 30 plan till ett fast pris. Huruvida detta kommer att kunna ske i enlighet med uppgjort kontrakt återstår att se. För den andra delserien om 110 plan har ännu inga beslut fattats. Vi menar att riksdagen nu måste uttala att delserie två av JAS inte beställs.
Runt om i världen stoppas nu en rad stora militära projekt. Den 7 januari 1991 stoppade den amerikanska regeringen det största flygplansprojekt någonsin, attackplanet A12 som beräknats kosta 57 miljarder dollar. Försvarsminister Dick Cheney angav som skäl att industrin inte klarat vare sig utformning, utveckling, produktion och sammansättning eller prov av planen inom vad som stipulerats i kontraktet.
Kan USA stoppa sitt största flygplansprojekt med hänvisning till den nya säkerhetspolitiska situationen och att de som fått uppdraget inte klarat det enligt sitt kontrakt, så borde också Sverige kunna göra det.
Fortsatt stora investeringar i form av fullföljandet av JAS-projektet begränsar den politiska handlingsfriheten och försvårar en anpassning av säkerhetspolitiken.
Sveriges flygvapen består i dag till huvuddelen av Viggenplan, som kan användas under lång tid framöver. Den senaste jakt-Viggen levererades i juni 1990. Sverige har jämfört med de flesta länder i Europa ett mycket starkt flygvapen.
Flera länder väljer i dag att livstidsförlänga de plan de har i stället för att köpa eller producera nya. En sådan diskussion bör vi också kunna föra i Sverige. Med tanke på både den mycket kraftiga fördyringen och förseningen av JAS bör möjligheten att i stället förlänga Viggensystemet utredas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nej till delserie två av JAS- projektet,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en förlängning av Viggensystemet utreds.
Stockholm den 24 januari 1991 Maj Britt Theorin (s) Anneli Hulthén (s) Berndt Ekholm (s)