Försvaret av Storstockholmsområdet har av naturliga
skäl en strategisk betydelse för försvaret av hela Sverige.
Landets ledning finns i Stockholm.
Befolkningskoncentrationen i Storstockholmsområdet är
vidare av den omfattningen att försvaret av stora delar av
landet i övrigt är beroende av trupp som mobiliserar från
Stockholmsregionen. En omfattande del av landets
sjukvårdsresurser är belägna i Storstockholmsområdet.
Regionen är också centrum för en lång rad olika
kommunikationsnät. I Storstockholm finns en stor del av
Sveriges ekonomiska bas.
Huvudstaden bör dessutom tillmätas en icke oväsentlig
betydelse för den långsiktiga motståndsviljan i landet i dess
helhet.
Det är mot denna bakgrund som den militära hotbilden
ger anledning till åtgärder vad gäller främst arméns men
även den övriga försvarsmaktens framtida utformning som
särskilt berör Storstockholmsområdet. Även om den
utrikespolitiska situationen för Sveriges del för dagen ter sig
relativt stabil, visar erfarenheterna från de baltiska staterna
och Persiska viken hur snabbt förändringar kan inträffa.
Det konventionella försvarets växande betydelse
Den omfattande diskussion om nedrustning som förs,
berör främst Centraleuropa. I vårt närområde synes snarare
stridskrafter förstärkas genom modernisering. Även om
utvecklingen mot varaktig fred i Europa kan ses som
lovande, så innebär de faktiska styrkeförhållandena och
den militärgeografiska situationen en ökad risk för att ett
eventuellt krig kommer att beröra Norden i ett tidigt skede.
De fortsatta ubåtskränkningarna är ett uttryck för att
den avspänning som påverkat förhållandet stormakterna
emellan och som ger hopp om väsentliga framsteg i
kommande förhandlingar ännu inte gett någon effekt för
Sveriges del.
Om kärnvapen får minskad betydelse för säkerheten i
Europa, kommer betydelsen av konventionella styrkor att
öka. Medan det i Centraleuropa är svårt att se hur någon av
stormakterna skulle kunna vinna några nämnvärda militära
fördelar utan att engagera motståndaren i en väpnad allmän
konflikt, är det växande strategiska intresset för norra
Europa uttryck för att man här genom olika aktiviteter tror
sig kunna vinna fördelar på den andra stormaktens
bekostnad.
Militära angrepp är oftast överraskningar
Det finns risk för att en angripare försöker vinna kontroll
över svenskt territorium tidigt för att militärt komma på
förhand gentemot den andra stormakten. Med ett sådant
syfte måste angreppet genomföras så överraskande som
möjligt. De tekniska möjligheterna för att genomföra stora
luftlandsättningar utan förberedelser som tidigt röjer
företaget finns idag.
Stockholmsområdet kan på goda grunder anses vara ett
centralt mål för ett sådant angrepp. Risken för en tidig
inneslutning av Storstockholm är uppenbar och kan skapa
svåra konsekvenser för befolkningen och det militära
försvaret.
Det är endast genom att visa såväl vilja som förmåga att
försvara huvudstaden mot ett överraskande angrepp, som
våra försvarsansträngningar är krigsavhållande.
Särskilda krav på försvaret av Storstockholm
Denna hotbild ställer särskilda krav på försvaret av
Storstockholm.
Förutom de beredskapshöjande åtgärder som kan
tänkas vara gjorda under ett skede av höjd politisk
spänning, måste det finnas möjlighet att mobilisera
återstoden av erforderliga försvarsresurser centralt och
innanför en eventuell inneslutning.
Tillgängliga resurser måste ha en hög grad av eldkraft
och rörlighet, eftersom intet ''djup'' disponeras för att föra
en seg fördröjning innan angriparen når tätbefolkade
områden.
Förband måste vara särskilt materiellt anpassade och
utbildade för att strida i bebyggda områden.
Det måste inom området redan i fred finnas förband
disponibla med förmåga till snabb förstöring av flygplatser,
så att inte en angripare kan landa trupptransportflygplan.
Det måste likaledes finnas förband, som kan ersätta
utslagna broar i ett tidigt skede.
Det är viktigt att försvar mot sabotage kan upptas i ett
mycket tidigt skede. Det kan här handla om mer eller
mindre militära aktiviteter i ett skede, där några normala
krigshandlingar inte har begåtts och där en mobilisering
ännu inte synts vara motiverad. Detta ställer särskilda krav
på polis och på hemvärn. Det bör övervägas, om det i
Storstockholmsområdet kan tillskapas någon typ av
kvalificerat beredskapsförband, som i samverkan med polis
kan inta en skärpt beredskap inom ramen för
fredssamhället.
Förband, som skall mobiliseras med trupp från
Storstockholmsområdet, bör i växande utsträckning
mobiliseras i regionen och bör i ett tidigt skede kunna delta
i försvaret av huvudstaden.
Försvaret av våra skärgårdar med inseglingslederna till
Stockholmsområdet måste ha hög beredskap redan i fred
och stor uthållighet mot olika former av hot, t.ex. sabotage,
flygbekämpning samt amfibieförband som förs in med
helikoptrar, landstignings- eller undervattensfarkoster.
Ett sådant försvar måste därför innehålla kvalificerade
och väl skyddade artilleri-, robot- och miniförband för
försvar av viktiga positioner samt amfibieförband lämpade
för rörlig skärgårdsstrid. Dessa förband bör redan i fredstid
kunna hindra att främmande undervattensfarkoster illegalt
tränger in i våra skärgårds- och basområden.
Försvaret av flygfälten i Storstockholmsområdet måste
på liknande sätt säkras genom lokalförsvarsförband och
luftvärn med hög beredskap och bra skydd samt genom
förband lämpade för rörlig markstrid.
I 1-brigaden är den enda kvarvarande infanteribrigaden
i Stockholms närhet. I 1 kommer dessutom i fortsättningen
att vara arméns enda kvarvarande fredsförband i
Storstockholmsområdet.
I 1-brigaden är i första hand avsedd att användas för
försvaret av Storstockholm. Vi menar att detta
brigadförband, liksom de planerade
stadsskyttebataljonerna, bör ges en utbildning och
organisation med särskild inriktning mot dessa uppgifter i
huvudstadsområdet.
Detta kan bland annat avse följande:en bättre
uppföljning vad gäller den lokala rekryteringenen bättre
situation vad gäller förrådsställd materiel och ammunition;
det kan finnas anledning att låta utbildningsmateriel för
andra militära utbildningar i Stockholmsområdet ställas till
förfogande från förband i andra delar av landet
organisation och utrustning som är anpassad för strid i
bebyggelse, t.ex. bepansrade hjulfordon i stället för
terränggående vagnar, en annan inriktning av underhålls-
och ingenjörsförband samt artilleri- och
granatkastarförband med utrustning och rörlighet för
storstadenen organisation där en eller flera
infanteribataljoner ersätts med mekaniserade bataljoner
med stridsfordon 90.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att försvaret av
Storstockholm bör utformas efter de särskilda krav som
huvudstadsregionen ställer.
Stockholm den 25 januari 1991
Inger Koch (m)
Knut Billing (m)
Görel Bohlin (m)
Allan Ekström (m)
Gunnar Hökmark (m)
Jerry Martinger (m)
Birgitta Rydle (m)
Jan Sandberg (m)
Alf Wennerfors (m)