Det finns en rad skäl för att ifrågasätta en fortsättning
av JAS-projektet. Dessa skäl är så starka att vi föreslår en
avveckling av projektet.
Skälen är följande:
Avspänningen i Europa har lett till att nedrustningsavtal
tecknats som i praktiken halverar Sovjetunionens styrkor i
Europa. Utöver dessa avtal genomför en rad länder i
Europa unilaterala nedrustningssteg. Militära experter,
inklusive Sveriges ÖB, bedömer att den nedrustning som
Sovjetunionen redan genomfört i praktiken har lett till att
ett överraskande sovjetiskt anfall mot västländer inte längre
är möjligt.
Vid det stora ESK-mötet i Paris i november 1990 kunde
alla Europas länder samt Kanada och USA förenas i
''Parisdeklarationen för ett nytt Europa''. I deklarationen
slås fast att länderna i Europa förbinder sig att i framtiden
lösa konflikter på fredlig väg. En värdegemenskap
formulerades kring Europas politiska och ekonomiska
strukturer i framtiden.
ESK-processen har institutionaliserats som det nya
Europas konfliktlösningscenter. Inom ESK kommer i
framtiden att hållas täta möten mellan alla Europas
regeringar. Det europeiska säkerhetssystemet som tidigare
byggt på militära rustningar och maktbalanstänkande
omvandlas nu till en europeisk säkerhetsgemenskap.
Denna utveckling har starkt förbättrat Sveriges
säkerhetspolitiska läge. Det finns inga aktuella militära hot
mot vårt land, och därmed finns inget motiv för ett utbyggt
och nydanat luftförsvar. JAS-projektet, som beslutades i ett
annat säkerhetspolitiskt läge, behövs inte längre.
Flygvapnet har ett stort antal Viggen-flygplan, som kan
användas under 15--20 år till. Detta luftförsvar torde vara
tillräckligt under en överskådlig framtid. Sverige har
jämfört med de flesta länder i Europa ett mycket starkt
flygvapen. Vi har ett mycket större flygvapen än Finland,
Schweiz, Österrike, Irland och Jugoslavien för att jämföra
med de övriga neutrala staterna i Europa. Det finns således
utrymme för en successiv minskning, inte en ökning, av det
svenska flygvapnet.
JAS-projektet riskerar att bli en gökunge i det svenska
försvaret. Det finns i dag ingen som vet när JAS-flygplanet
kommer att kunna flyga med full kapacitet och med full
pålitlighet. Detta har tydligt framkommit genom uttalanden
av FMV och försvarsminister Roine Carlsson. Detta är
skälet till att FMV inte vill skriva på avtal med IG-JAS om
en andra delserie. Det finns inga garantier för vad notan
kommer att gå på i slutändan. I dag är kostnaderna för JAS-
projektet uppe i över 60 miljarder kronor. Om man räknar
med att 140 flygplan kommer att byggas betyder det en
kostnad per plan på över 300 milj.kr. Om
kostnadsutvecklingen fortsätter som hittills riskerar JAS-
projektet att hota våra möjligheter att bibehålla den
allmänna värnplikten.
Ett tredje skäl varför det inte längre kan anses
försvarbart att fortsätta med JAS-satsningen är att vi inte
har råd med denna militära mångmiljardsatsning. Man kan
inte fortsätta att satsa på militärflygplan för flera miljarder
kronor varje budgetår under 1990-talet samtidigt som stora
reduceringar görs i välfärdssystemet.
Förutom dessa tre avgörande skäl mot en fortsatt
satsning på JAS-projektet finns det ytterligare några
aspekter att framföra.Det har nu visat sig att Sveriges
flygindustri kan överleva utan militärflyget. SAAB är i dag
marknadsledande i Europa på civilflyg för mellan 30 och 60
passagerare med två tredjedelar av marknaden. Man
sysselsätter 3 600
personer inom den civila flygsektorn och har
inneliggande order till ett värde av 30 miljarder kronor. I
dag utgörs hela 55 % av SAABs flygdivision av civil
tillverkning. SAABs koncernchef Georg Karnsund har sagt
att den civila flygindustrin nu är så stor, och så etablerad, att
den kan överleva utan stöd från den militära
flygtillverkningen.Ett fullföljande av detta militära
jätteprojekt är en felaktig signal till omvärlden. Sverige bör
nu gå i spetsen för fred och avspänning för att säkra ett
framgångsrikt genomförande av ESK-processens alla
möjligheter.
Vad gäller den första serien åberopar vi följande.
I en interpellationsdebatt den 30 november 1990 gjorde
försvarsminister Roine Carlsson viktiga ställningstaganden
om JAS-projektet. Han förklarade bl.a. att det inte är
fastställt att JAS-projektet skall fullföljas, att detta även
gäller beställningen av den första serien om 30 JAS-plan
utan att flygplanet är utprovat, användbart och fullt
flygsäkert, att inga formella hinder finns att häva ingångna
JAS-avtal, att god beredskap finns för att snabbt tillgodose
flygvapnets flygplansförsörjning i händelse JAS-projektet
inte fullföljs.
När det gäller de 30 redan beställda flygplanen, medger
IG-JAS att man under den första tiden kring leveransen
1993 sänker planens prestanda mer än planerat. Hittills har
JAS flugit endast ett 30-tal gånger av ett nödvändigt
provprogram på ca 2 000
flygprovningar. Den 2 februari 1989 under den 6:e
provflygningen, kraschlandade ett JAS-plan inför tv:s
kameror med en förlust på ca 1,5 miljarder kronor och
flygstopp i 15 månader.
IG-JAS fortsätter att tillämpa den ur säkerhetssynpunkt
bakvända ordningen att fortsätta serieproduktionen med
dessa helt otillräckliga provflygningar. Försvarsministern
säger att flygprovningen efter alla allvarliga försummelser
och incidenter skall pågå minst ytterligare 4 år eller till 1995.
Detta kan ur försvarssynpunkt inte anses vara
ändamålsenligt.
Leveransförseningarna uppgår redan till flera år och
ingen kan bortse från att det finns en påtaglig risk för att de
fortsätter.
Det finns sålunda tillräckliga skäl att häva beställningen
av den första serien.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om JAS-projektets avveckling.
Stockholm den 24 januari 1991
Hans Göran Franck (s)
Lennart Nilsson (s)
Magnus Persson (s)