Förra årets händelser, som broraset i Södertälje i maj
och utslagningen av Tosteröbron i Strängnäs i
september,visar hur ytterligt känsligt vårt
kommunikationsnät är i huvudstadsområdet.
I krisläge eller vid strategiskt överfall på
huvudstadsområdet inser en angripare självklart hur man
med enkla medel kan isolera Stockholmsområdet och
försvåra kommunikationerna mellan öarna i
Storstockholm.
I ett sådant krisläge krävs att förbindelserna snabbt
återupprättas för att klara försörjningen av
civilbefolkningen och för att genomföra de evakueringar
som kan bli nödvändiga. Inga andra än ingenjörsförband är
kompetenta att snabbt lösa sådana problem. Såväl i
Södertälje som i Strängnäs kunde Ing 1 ha byggt en 50-
tonsförbindelse inom ett dygn om så hade begärts. Härvid
bör man även notera att sådana broar byggda av
ingenjörstrupperna är avsevärt mindre sårbara än de
betongkonstruktioner som byggs i fredstid av traditionella
byggentreprenörer.
Fältarbeten utförs både för att försvåra eller omöjliggöra
för en angripare att nå sina syften och för att underlätta för
Sveriges totalförsvar att klara olika situationer.
Under senare år har en flyttning av Ing 1 debatterats och
Riksdagen beslöt 1989-12-14 att Ing 1 skulle flytta till
Strängnäs. FOA skulle därefter etableras på Ing 1:s område
(Almnäs). I februari 1990 beslöt så riksdagen att FOA
icke skulle etableras där.
I skrivelse 1990/91:50 föreslogs så att Ing 1 skulle läggas
ned. Ett sådant förslag ter sig mycket olyckligt då bl a
arméchefen i avvikande mening i ÖB 91 hävdat att det ännu
saknas underlag för att ange vilka regementen som kan
behöva läggas ner. Därefter har olika ''vinst''- eller
besparingssiffror tagits fram i syfte att motivera en
nedläggning.
Däremot har ingen kalkyl redovisats som visar de
besparingar som görs med att ha kvar Ing 1 och dessutom
bevara handlingsfriheten till dess frågorna om försvarets
framtida utveckling klarlagts.
Med Ing 1 kvar på Almnäs undviks eller sparas
nedanstående belopp:
-- Ej flyttning av FN-skolan
23 milj.kr.
-- Ej flyttning av Fältarbetsskolan
43 ''
-- Ej etablering av ingenjörsförband i Sollefteå
44 ''
-- Personalkostnader enl FU 88-avtalet
22 ''
-- Ej etablering i Strängnäs
46 ''
Dessa 226 milj.kr., inklusive moms och ökade
driftskostnader på de nya orterna, skulle således undvikas
före 1992-07-01.
Härvid undviks också de ökade driftskostnaderna på de
nya etableringsorterna. En försiktig bedömning ger 10
milj.kr. vilket skall dras från de 23 milj.kr. som Arméstaben
anger som driftskostnader för Ing 1 idag. Den av
Arméstaben redovisade driftsbesparingen torde därmed i
verkligheten bara var ca 13 milj.kr. per år. En besparing i
närtid på 226 milj.kr. skall då ses mot bakgrund av årliga
driftskostnader på 13 milj.kr, vilket ger ''pay off'' på drygt
17 år.
Det kan inte heller vara i vare sig försvarets intresse eller
skattebetalarnas ögon försvarbart att överge en modern
anläggning med 1 200
utbildningsplatser, hotell, restaurang och sjukhus
fyra mil från Stureplan. Almnäs kan med fördel
merutnyttjas.
I skrivelsen anges att en nedläggning av Ing 1 skulle
betyda en besparing av 75 milj.kr. Det är uppenbart att inte
alla konsekvenser av en nedläggning tagits med i den
beräkning som lett fram till denna summa. Det är därför
angeläget att förslaget om nedläggning omprövas och vägs
mot de fördelar som uppenbarligen skulle uppnås genom att
befintliga verksamheter på Almnäs får stanna kvar och ett
merutnyttjande av Ing 1 och Almnäsområdet kommer till
stånd.
I skuggan av kriget i Gulfen och oron i Baltikum och
Sovjetunionen kan det finnas anledning att ytterligare
beakta den strategiska betydelse som Almnäs och Ing 1
har för huvudstadens försvar.
Enligt befälhavaren i Stockholmsområdet, Fo 44, är
detta område särskilt känsligt för angrepp efter kort militär
förvarning. Ju mer överraskande en angripare kan göra en
operation, desto mer har han att vinna om han inriktar sig
på Stockholmsområdet. Avgörande för försvarsområdets
förmåga att lösa sina uppgifter är hur lång eller kort den
förvarning blir, som medger beredskapshöjande åtgärder i
form av inkallande av krigsförband.
Mot bakgrund av de erfarenheter som finns av modern
krigföring är det inte realistiskt att räkna med att allmän
mobilisering hinns med före ett krigsutbrott. Därför är det
av stor vikt att kunna disponera förband på nära håll.
Stockholm bedöms kunna bli inneslutet i ett mycket
tidigt skede av ett angrepp. Försvaret av detta inneslutna
Stockholm skall kunna ske ända till dess förstärkning
anländer. Förmågan att försvara huvudstaden beror då på
hur många förband som kan mobiliseras innanför
''inneslutningsringen''. Det senare kräver dels att de
värnpliktiga är rekryterade till 100 %
från Stockholmsområdet, dels att reservbefäl och
yrkesbefäl bor i Stockholm, dels att förbandets materiel
finns i området och inte är utlånat till något
utbildningsregemente utanför länet.
Det är helt orealistiskt att tro att det tänkta försvaret av
huvudstaden skall kunna fullföljas om utbildning skall ske i
Eksjö, vilket föreslagits. Ing 1 på Almnäs fyller därför en
utomordentligt viktig strategisk funktion.
En nedläggning av Ing 1 innebär stor risk för att
befälhavaren i Storstockholms försvarsområde ej
disponerar några ingenjörsförband i det mest kritiska
skedet. En nedläggning kan också innebära att länets olika
delar blir skilda från varandra och från omvärlden utan att
det finns resurser att upprätthålla förbindelser i form av
väg- och brobyggnad samt -reparationer.
Sammanfattningsvis kan sägas att militärområdet
Almnäs är av avgörande betydelse för Storstockholms
försvar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Ing 1 skall bevaras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att befintliga verksamheter på Almnäs skall få vara kvar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppdrag åt regeringen att utreda
förutsättningarna för ett bättre utnyttjande av Ing 1 och
Almnäsområdet.
Stockholm den 25 januari 1991
Ylva Annerstedt (fp)