JAS-projektet fortsätter. Tillverkningen av den första
delserien på 30 flygplan pågår. Det som har kallats Sveriges
förnämsta industriprojekt riskerar att bli en felsatsning som
kommer att negativt påverka landet under lång tid
framöver. Vänsterpartiet har alltsedan projektet började
diskuteras varit motståndare till det. De argument som
förde JAS-projektet fram till riksdagsbeslutet 1982 anser vi
fortfarande ohållbara. Några nya har inte tillkommit.
Projektet bör avbrytas.
Försvaret behöver inte JAS
De senaste årens utveckling har inneburit ett gynnsamt
militärt och säkerhetspolitiskt läge för Sveriges del. Den
tidigare hotbilden byggde på ett konfliktspridningsmönster
över blockgränserna i Europa. Det europeiska
säkerhetssystemet vilade på militära rustningar och
maktbalanstänkande. Blocken finns inte längre.
De nedrustningsavtal som tecknats halverar i praktiken
Sovjetunionens styrkor i Europa. Ett överraskande
sovjetiskt anfall mot väst är inte längre möjligt. Utöver
detta genomför en rad länder i Europa unilaterala
nedrustningssteg. Vid det stora ESK-mötet i Paris i
november 1990 kunde alla Europas länder, samt Kanada
och USA, förenas i ''Parisdeklarationen för ett nytt
Europa''. I deklarationen slås fast att länderna i Europa
förbinder sig att i framtiden lösa konflikter mellan sig på
fredlig väg. En värdegemenskap formulerades kring
Europas politiska och ekonomiska strukturer i framtiden.
Dessa förändringar har naturligtvis starkt förbättrat
Sveriges säkerhetspolitiska läge och det finns inga som helst
motiv för ett utbyggt och moderniserat luftförsvar.
JASflygplanen behövs helt enkelt inte. Sverige har jämfört
med de flesta länder i Europa ett överdimensionerat
flygvapen, vars kapacitet torde vara mer än tillräcklig för
överskådlig framtid. Det finns således utrymme för en
successiv minskning.
Konflikten med Irak, och andra som kan tänkas i
motsättningen mellan rika och fattiga länder, ändrar inte
denna bild. De hot som sådana utgör mot mänskligheten
kan inte mötas med svenska rustningar. Detta gäller också
för den mycket osäkra utvecklingen i Sovjetunionen. Att ett
av inre stridigheter försvagat Sovjet skulle använda sina
resurser till aggression utåt är inte särskilt troligt.
JAS-projektet är en gökunge i det svenska försvaret.
Det finns i dag ingen som vet när JAS-systemet kommer att
kunna vara i verksamhet med full pålitlighet och med tänkt
beväpning. Detta är ett av skälen till att staten ännu inte har
tecknat avtal med industrin om en andra delserie om 110
flygplan. I dag närmar sig kostnaderna 60 miljarder kronor
för projektet. Det finns inga garantier för vad slutsumman
kommer att bli. I en krympande försvarsekonomi ger detta
ett militärt system i obalans.
Alliansfrihet och neutralitet
''JAS stärker vår alliansfrihet och vårt oberoende genom
att det är tillverkat vid en inhemsk försvarsindustri.'' Detta
påstående håller inte. JAS-projektet är i alla väsentliga
delar beroende av utländska leverantörer och producenter.
Sverige äger inte ensamt den tekniska kompetens och
utvecklingspotential som fordras för att tillverka
stridsflygplan. Volvo Flygmotor är beroende av General
Electric i USA, Ericsson av samarbete med Ferranti i
Storbritannien och Hughes Aircraft i USA, samt Saab-
Scania av samarbete med mängder av företag i USA,
Storbritannien och Frankrike. I praktiken deltar vi
därigenom i den globala upprustningen och utvecklingen av
nya militära system. Detta är ett hot mot våra möjligheter
att delta i fredsarbetet, och det minskar våra möjligheter att
föra en aktiv neutralitetspolitik.
Felaktig resursfördelning
Vi har inte råd. Vi kan inte fortsätta att satsa på
militärflygplan för flera miljarder kronor varje budgetår
under 1990-talet och samtidigt försämra välfärdssystemet.
Nu skärs kvalitén ner i välfärden inom så fundamentala
områden som sjukvård, utbildning och äldreomsorg. Vi
försämrar stödet till barnfamiljer, minskar på kulturstöd
och bistånd till tredje världen. I tider av budgetproblem ter
det sig självklart att välfärdens upprustning inte kan
kombineras med militär upprustning. Det finns givetvis ett
praktiskt problem att snabbt överföra resurser från
stridsflygplan till vård och omsorg. Desto viktigare att börja
omedelbart.
Sysselsättning och teknisk kompetens
Ofta hörs argumentet att landet behöver JAS av
sysselsättningsskäl. Det är inte sant. Flera internationella
studier visar att militärindustrin, med sin karaktär av stort
kapitalbehov, automatisering och specialisering, ger färre
arbeten än snart sagt varje annan investering.
Sveriges flygindustri är framgångsrik på den civila
marknaden och klarar sig utan stöd i form av militära
beställningar. Teknikutveckling kan även i framtiden
behöva samhällsstöd, men detta bör styras direkt till den
civila produktionen, och inte gå omvägen över militära
projekt. Sverige är beroende av en tekniskt högt utvecklad
industri. Uppgifter som kräver avancerad forskning,
yrkeskunnande och produktionskapacitet finns det mer än
nog av inom områden som i dag är försummade, och där
marknaden inte förmår dra till sig resurser, t. ex. inom
miljöteknik, energiproduktion och kollektiva
transportsystem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avbryta JAS-projektet.
Stockholm den 23 januari 1991
Lars Werner (v)
Berith Eriksson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Bo Hammar (v)
Margó Ingvardsson (v)
Ylva Johansson (v)
Bertil Måbrink (v)
Gudrun Schyman (v)
Jan Jennehag (v)