I november hösten 1990 överenskom stats- och
regeringschefer inom Den Europeiska
Säkerhetskonferensen (ESK) om långtgående åtaganden.
De skapade ett dokument som stadgar att demokrati är den
enda godtagbara styrelseformen och att lag skall gälla före
makt.
Överenskommelse om en rad förtroende- och
säkerhetsskapande åtgärder kommer att bidra till ett
säkrare och tryggare Europa.
Inom ESK:s ram avtalade även NATO- och
Warszawaländerna om stora reduceringar av stridsvagnar,
artilleri, pansrade stridsfordon, attackhelikoptrar och
stridsflygplan.
Dessa överenskommelser tillsammans med Tysklands
enande och en ny politisk och ekonomisk ordning i en rad
Central- och Östeuropeiska stater ger hopp om en ljusare
framtid i Europa.
Det inger dock oro att de militära styrkor som skall föras
bort ifrån delar av Europa kan komma att innebära en
kvalitativ upprustning av styrkorna i Nordeuropa.
Vapenarsenalerna i Europa är trots avtalen om
nedskärningar omfattande, det är de mest moderna och
destruktiva som blir kvar. Europa kommer även
fortsättningsvis att ha de största trupp- och
vapenkoncentrationerna i världen.
Det ökade samförståndet mellan stormakterna har fått
till följd att ett krig i Centraleuropa verkar osannolikt. Trots
denna avspänning och en ny fredsordning fortsätter
främmande ubåtar att kränka svenska vatten.
Av avgörande betydelse för vårt försvars fredsbevarande
uppgift är hur dess styrka och förmåga uppfattas i vår
omvärld. Tilltron till vår vilja och förmåga att i orostider
kunna upprätthålla vår neutralitet måste på ett beslutsamt
sätt visas i fredstid.
Ubåtskränkningarna måste kunna avvisas. En väl
fungerande ubåtsjakt och bra ubåtshinder måste därför ges
hög prioritet. Kränkningar av främmande ubåtar längs hela
Norrlandskusten ända upp i våra allra nordligaste
kustvatten visar att också kusten norr om
Ålandsförträngningen behöver ett effektivt ubåtsförsvar.
En patrullbåtsdivision eller motsvarande bör
omedelbart omplaceras till Norrlandskustens
marinkommando under seglationsperioden för att kunna
utföra effektiv ubåtsjakt i öppna vatten. Det ger
möjligheter till ett betydligt snabbare ingripande vid
incidenter än vad som nu är möjligt. Dessutom skulle
närvaron av sådana enheter öka trygghetskänslan hos
kustbor samt sommar- och båtfolk.
Personalen vid marinkommandot behöver också
förbättra sina kunskaper i ledning av ubåtsjakt genom att
använda dessa båtar samt utnyttjande totalt av
ytattackförband. Den värnpliktiga personalen behöver
kunskaper i att handha båtarna och hitta i de aktuella
skärgårdarna. Även underhållsenheternas personal
behöver goda kunskaper och träning för att klara sina
uppgifter.
Fler värnpliktiga och officerare ur flottan skulle söka sig
till marinkommandot om det fanns patrullbåtar och en
enhet för ubåtsjakt baserade där. Det borde innebära att
möjligheterna ökar att finna de mest lämpliga personerna
för denna typ av tjänst. Kvaliteten och slagkraften skulle
ytterligare förbättras.
För att skydda hamninlopp och trängre passager måste
resurser omplaceras till marinkommandot snarast så att
ubåtshinder kan anskaffas. Norrlandskusten är lång. Det
skulle behövas åtskilliga båtar för att klara en effektiv
bevakning. Ett bra sätt att förhindra ovälkomna besök
under vattnet till speciellt känsliga områden är att placera
ut kustartilleriets moderna fasta ubåtsskyddssystem.
Hemställan
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en omedelbar stationering av en
patrullbåtsdivision till Norrlandskustens marinkommando,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att resurser omplaceras till
marinkommandot snarast så att möjligheter ges för att
installera fasta ubåtsskyddssystem.
Stockholm i januari 1991
Eva Björne (m)
Rolf Dahlberg (m)
Hans Dau (m)
Erik Holmkvist (m)