med anledning av prop. 1990/91:169 Ett nytt prövningsförfarande vid ansökan om vapenfri tjänst

I prop. 1990/91:169 föreslår regeringen att
prövningsförfarandet vid ansökan om vapenfri tjänst ska
förenklas.

Regeringen poängterar att det inte föreligger någon
frihet att välja mellan tjänstgöring som värnpliktig och
vapenfri. Fortfarande krävs att den som vill ha vapenfri
tjänst skall ha en övertygelse som inte kan förenas med att
använda vapen mot annan.

Om ansökan görs inom en viss tid och innehåller en
sådan försäkran skall ansökningen bifallas utan ytterligare
utredning om det inte finns särskilda skäl att närmare pröva
sökandens inställning till bruk av vapen. De obligatoriska
utredningssamtalen försvinner. Ansökningarna prövas i
första instans av vapenfristyrelsen och i andra instans av
totalförsvarets tjänstepliktsnämnd.

Propositionens förslag innebär en viktig förenkling av
hanteringen av vapenfrifrågorna. Det finns dock anledning
att gå ett steg vidare och pröva om inte även den
kvarvarande byråkratin på detta område borde kunna
avvecklas.

Totalförsvaret har många grenar. Det finns många
uppgifter som inte innebär att man använder vapen. Sverige
har idag et stort överskott på värnpliktiga. Den tekniska
utvecklingen gör att det militära försvaret inte längre
kommer att behöva så mycket folk. Samtidigt finns det ett
stort och inte tillgodosett behov av beredskp mot andra
katastrofer än militära angrepp. Den ökande sårbarheten i
det svenska samhället ställer växande krav på skydd mot
konsekvenserna av stora olyckor, miljökatastrofer etc.
Detta gäller i vårt eget land, men också vår förmåga till
insatser för att hjälpa till vid katastrofer utomlands bör
byggas ut. En allmän katastrofberedskap med tjänstepliktig
personal skulle kunna täcka dessa behov och samtidigt
innebära en nödvändig förstärkning av vårt civilförsvar i
händelse av krig.

Det är enligt min åsikt naturligt att den värnpliktige kan
välja andra områden än vapenträning. Man ska inte behöva
motivera sin önskan att tjäna landets försvar utan vapen
mer än att göra det med vapen.

Det finns därför skäl att nu pröva en valfrihet mellan
militär utbildning och vapenfri tjänst, t ex civil
katastrofberedskap. Självfallet förutsätts det senare
alternativet vara minst lika krävande som det förra. En
avveckling av prövningsförfarandet skulle också innebära
en ekonomisk besparing.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskaffande av
prövningsförfarandet i vapenfriärenden.

Stockholm den 24 april 1991

Birgitta Hambraeus (c)