I propositionen föreslås att sjukvårdshuvudmännen skall ta över det ansvar för sjuktransporter med helikoptrar som i dag åvilar staten via rikspolisstyrelsen.
För ett antal år sedan överfördes på motsvarande sätt ansvaret för ambulanstransporter från räddningstjänsten till sjukvårdshuvudmännen. Detta medförde på många platser att en ny utryckningsorganisation tillskapades vid sidan av befintliga räddningskårer med en kraftig fördyring som följd.
På motsvarande sätt kommer det föreliggande förslaget att medföra ett åläggande för landstingen att bedriva helikopterverksamhet, en för landstingen främmande verksamhet som de flesta landsting saknar ekonomiska förutsättningar att klara.
I propositionstexten hänvisas till avtal mellan staten och sjukvårdshuvudmännen. Det kan ifrågasättas om Landstingsförbundet har mandat att teckna avtal som innebär finansiella åtaganden för landstingen, speciellt som behovet av helikoptrar har uppstått inom totalförsvaret och inte är något primärt behov för landstingen.
Den befintliga statliga helikopterorganisationen (försvaret och polisen) har också viktiga uppgifter för sjöräddning och fjällräddning. Om denna organisation reduceras eller avvecklas innebär det att ansvaret för sjö- och fjällräddning överförs till ekonomiskt ofta svaga kust- och inlandskommuner. Detta kan inte vara en rimlig utveckling. Det statliga ansvaret för denna verksamhet måste bestå och därmed bör ansvaret för att driva organisationen även i framtiden vara en statlig angelägenhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Stockholm den 5 mars 1991 Tom Heyman (m)