med anledning av prop. 1990/91:102 Verksamhet och anslag inom totalförsvaret under budgetåret 1991/92
I den föränderliga värld som vi lever i kommer
försvarspolitiken, vid sidan av vår utrikes- och
säkerhetspolitik, att spela en allt viktigare roll. Det är
därför nödvändigt att försvarspolitiken behandlas
insiktsfullt och omsorgsfullt.
Regeringens proposition 1990/91:102 Verksamhet och
anslag inom totalförsvaret 1991/92 har nu föreslagits
riksdagen. I massmedia aviserades på ett tidigt stadium att
detta förslag skulle komma att innehålla omfattande
förbandsnedläggningar och sedan uppföljas av ett
långsiktigt försvarsbeslut 1992. Denna orimliga
beslutsordning framkallade omedelbart häftig kritik av
undertecknad. Den nu aktuella propositionen fick inte
aviserat innehåll, vilket konstaterades med
tillfredsställande.
Viktig öppenhet
Propositionen är formulerad på ett sådant sätt att den
avser att visa öppenhet för en bred diskussion inför nästa
långsiktiga försvarsbeslut 1992.
Nyckelbegrepp i propositionen är omstrukturering,
prioritering, flexibilitet och handlingsfrihet.
Regeringens avsikt är förhoppningsvis att pröva olika
lösningar, bl.a. när det gäller så viktiga frågor som arméns
framtida freds- och krigsorganisation.
Det är bra att man så tydligt understryker dessa begrepp
vilka sammantaget visar på vilja att förändra förstelnade
organisationsmönster för att kunna möta de alltmer
varierade hot på olika risknivåer som dagens
säkerhetspolitiska utveckling i världen och i vårt närområde
kan utveckla.
Samtidigt tycker man sig kunna ana att propositionen
inte helt frigör sig från traditionellt tänkande. För att det
militära försvaret skall kunna omorganiseras på ett
kostnadseffektivt sätt krävs ett femte begrepp:
nytänkande. Detta nytänkande måste innebära att
man i det fortsatta utredningsarbetet förutsättningslöst
genomlyser alternativa organisationsstrukturer och att man
granskar alternativa vapensystem.
Olämplig låsning
På en viktig punkt har emellertid regeringen redan låst
sig. När det gäller stridsvagnsfrågan menar man i
propositionen att ''... anskaffning av en ny stridsvagn bör
ses inom ramen för den samlade krigsorganisatoriska
utvecklingen och behandlas i förestående försvarsbeslut ...''
Vidare konstateras att utgångspunkten härvid bör vara ''...
att en eventuell anskaffning av en ny stridsvagn bör ske
genom direktanskaffning utomlands ....'' (s. 57)
Det främsta skälet för ställningstagandet om
direktanskaffning av ny stridsvagn från utlandet är
ekonomiskt.
Samtidigt framhåller man i propositionen att den
svenska försvarsindustrin i ökad utsträckning bör samarbeta
med internationell försvarsindustri.
Vid Hägglund & Söner i Örnsköldsvik finns kompetens
beträffande medeltung stridsvagn. Detta kunnande kan
antingen användas för framtagning av ett helt nytt svenskt
koncept eller för att medverka vid utvecklingen av en
''Europa-stridsvagn''. Arbetet med en ''Europa-stridsvagn''
pågår redan i Frankrike där LeClerc-konceptet håller på att
vidareutvecklas.
Ett första steg mot anskaffning av en ny medeltung
stridsvagn måste därför vara att propositionens låsning till
direktanskaffning utomlands inte blir bindande för det
fortsatta utredningsarbetet inför 1991 års försvarsbeslut.
Kostnaden för att upprätthålla erforderlig svensk
kompetens i avvaktan på riksdagens ställningstagande i
stridsvagnsfrågan kan inte här exakt fastställas men torde
kunna uppskattas till några tiotal miljoner kronor.
Fristående försvarskommitté
En försvarsberedning under ledning av statssekreteraren
i försvarsdepartementet, Jan Nygren, har tillsatts för att
utarbeta underlaget inför 1992 års försvarsbeslut.
Beredningen utgör inte en självständigt arbetande grupp
utan ingår som en del i regeringens beslutsapparat.
Det är djupt otillfredsställande att en så viktig fråga som
det framtida svenska försvarets utformning blir föremål för
utredning endast inom regeringens utredningsapparat. I
tider av osäkerhet om den internationella utvecklingen är
det viktigare än någonsin att en bred parlamentarisk enighet
kan uppnås.
Denna breda parlamentariska enighet kan inte uppnås
inom ramen för en beredning. Idag är låsningarna mellan
riksdagens partier i försvarsfrågan sådana att ett
majoritetsskifte i höstens kommande riksdagsval kan
innebära förändringar i inriktningen av försvarsmakten
under 90-talet. Detta skulle kunna äventyra 1992 års
försvarsbeslut och kanske ännu en gång skjuta detta på
framtiden.
För att undvika ytterligare förseningar och för att kunna
utarbeta ett försvarsbeslut där de många komplicerade men
viktiga strukturfrågorna får sin lösning, krävs att
beredningen ersätts av en försvarskommitté. För kommitténs
arbete bör utfärdas direktiv som bygger på ovannämnda
fem nyckelbegrepp.
Ingen valfråga
En ombildning av kommittén kan dessutom innebära att
försvarets framtid inte kommer att förvandlas till att bli
valfråga -- med åtföljande politiska låsningar. I stället kan
samtliga riksdagspartier avvakta den parlamentariska
försvarskommitténs betänkande och därmed lägga grunden
för en ny bred parlamentarisk uppslutning kring den viktiga
försvarspolitiken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättning av en fristående
försvarskommitté,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om direktiven för denna
försvarsutredning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förutsättningslös prövning av
frågan om stridsvagnsanskaffning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till svensk kompetens på
stridsvagnsutvecklingsområdet.
Stockholm den 14 mars 1991
Bengt Harding Olson (fp)