med anledning av prop. 1990/91:102 Verksamhet och anslag inom totalförsvaret under budgetåret 1991/92
Marinens utveckling -- förslag till nyorientering
Nulägesbeskrivning avseende den örlogsmarina
situationen
Enligt propositionen ska försvarets verksamhet bedrivas
inom ramen för oförändrade anslag. I försvarsbeslutet skall
inrymmas JAS samt allmän värnplikt. Utrymmet för
marinen kommer därför sannolikt att bli begränsat. De
minskande ramarna kommer att innebära neddragningar i
den totala marina organisationen.
Det är därför nu ytterst väsentligt att visa på de stora
fördelar som ligger i att satsa på Karlskrona som
örlogsmarint centrum i en krympande ekonomi.
Utöver allmänt minskande ramar har sedan lång tid
inom marinen en medveten satsning gjorts inom
Stockholmsregionen. Satsningen i Stockholmsregionen har
ej kunnat fullföljas på grund av svåra personalproblem. I
dag är det därför även av detta skäl väsentligt att redovisa
fördelarna med Karlskrona som marin stödjepunkt.
Såväl operativa som verksamhetsekonomiska skäl talar
för att Karlskrona skall behållas som en kvalificerad bas för
våra marina stridskrafter.
Styrande operativa faktorer
Södra Östersjön med Öresund och Bälten är ett i alla
lägen centralt maritimt operationsområde. Detta område
med de viktiga östersjöutloppen har en stor strategisk
betydelse även med de omvälvande förändringar som vi nu
upplever i vårt närområde. I området bedrivs alltjämt en
intensiv marin övningsverksamhet. Flertalet av
stridskrafterna är dessutom baserade i södra Östersjön.
Huvuddelen av den sovjetiska östersjömarinen med
tillhörande landstigningsförband är baserade i Baltikum-
området.
Förutom den örlogsmarina övningsverksamheten pågår
dessutom en mycket frekvent civil sjötrafik i området. Här
kan nämnas att all import- och exportsjöfart till och från det
europeiska Sovjetunionen kanaliseras i södra Östersjön.
Det förtjänar att framhållas att Sveriges sjöterritorium
utökades under 70-talet till 12 distansminuter. Under 80-
talet blev i stort huvuddelen av Östernsjön en svensk
fiskezon. Nu pågår dessutom förhandlingar för att utöka
fiskezonen till en ekonomisk zon.
Redan tidigt i en konfliktutveckling kommer därför
stora krav att ställas på insats med våra kvalificerade
fartygsförband för att hävda svensk integritet och våra
nationella intressen i övrigt i detta område.
En basering av huvuddelen av våra sjöstridskrafter i
Karlskrona innebär således goda insatsmöjligheter -- i ett
område där merparten av de främmande sjöstridskrafterna
i dag uppträder, d.v.s. i södra Östersjön. Med en basering
till Karlskrona föreligger dessutom goda förutsättningar att
snabbt omgruppera till övriga prioriterade
operationsriktningar, Västerhavet respektive norra
Östersjön.
Allmänt kan således konstateras att de maritima
uppgifterna växer i omfattning. Krav ställs på ''marin
närvaro'' för att hävda svenska intressen. Det är viktigt för
trovärdigheten i den svenska säkerhetspolitken att vi har
god förmåga till insats mot kränkningar och andra
överträdelser. En uppföljning av den marina verksamheten
i vårt närområde är därvid av stor betydelse.
Inte minst märks kravet på marin närvaro i södra
Östersjön. Utvecklingen som nu följer i Baltikum, Polen
och Tyskland kan komma att innebära risk för att lokala
konflikter på relativt låg konfliktnivå ökar. Kravet på marin
närvaro i ''rätt'' område ökar därmed. Karlskrona ligger
även i detta sammanhang centralt.
Styrande verksamhetsekonomiska faktorer
De verksamhetsekonomiska faktorerna bör ges ökad
tyngd i den marina utvecklingen. Verksamhet i
storstadsregionerna är mer kostnadskrävande än i
småstadsregionen.
Marinen brottas i dag med betydande personalavgångar,
främst avseende militär personal. De årliga förlusterna --
utöver pensionsavgångar -- uppgår till ca 100--125
officerare. Personalförlusterna i Stockholmsregionen --
främst bland det yngre befälet -- är ett växande problem.
Omsatt i ekonomiska termer är det fråga om betydande
belopp som fortlöpande går till spillo. Den tvååriga
utbildningen till fänrik har kostnadsberäknats till cirka 700
000 kronor per individ.
Det finns därför mycket starka skäl för att nu vidta
resoluta åtgärder för att begränsa de stora ekonomiska
förluster som personalavgångarna innebär.
I Karlskrona finns förutsättningar till låga
boendekostnader och korta restider till och från arbetet,
d.v.s. bidragande positiva faktorer som inryms i det allt
viktigare livskvalitetbegreppet. Av bland annat dessa skäl
är avgångsprocenten överslagsvis endast hälften mot den i
Stockholm.
Detta problem kommer sannolikt att accentueras i en
situation som präglas av en vikande försvarsekonomi med
ytterligare inskränkningar i materialutveckling och
verksamheter som trolig följd.
Den antydda utvecklingen talar för att marinen i en ökad
omfattning kommer att förlägga verksamheter till
Karlskrona, där personalläget kommer att vara mer stabilt
än på andra håll.
Sammantaget pekar både operativa och
verksamhetsekonomiska skäl starkt på en satsning på
Karlskrona. I en minskande ekonomi blir dessa skäl alltmer
uttalade.
Samverkan -- samordning
Men alltmer begränsade ekonomiska ramar ökar alltmer
kravet på en samverkan mellan intressenter med marina
uppgifter. I Karlskrona finns flera marina funktioner som
rätt samutnyttjade kan ge goda synergieffekter.
Marinen -- Karlskronavarvet
Förbandsproduktion av sjögående förband inom Milo S
behöver stöd av kvalificerade varvsresurser i
Karlskronaområdet. Karlskronavarvet ingår i Marinens
krigsorganisation och måste snabbt kunna omställas för
krigsproduktion.
En relativt omfattande förbandsproduktion av
fartygsförband inom Milo S är en nödvändig förutsättning
för att förband skall kunna utgångsgrupperas inom området
i krig.
Verksamheten bedrivs sedan länge med Karlskrona som
hemmahamn och med stöd av örlogsbasens
förvaltningsresurser och verkstadsresurser från KkrV.
Samverkan mellan fredsrustade förband, örlogsbas och
varv är en nödvändig förutsättning för att
förbandsproduktionen skall kunna bedrivas rationellt.
Samtidigt skapas största likhet med krigsorganisationen där
stommen i de kvalificerade underhållsförbanden utgörs av
örlogsbasens tekniska förvaltning och K-företaget
Karlskronavarvet.
Förbandsproduktionen kräver relativt omfattande
varvsresurser då visst underhållsarbete, ex.vis årsöversyner,
måste koncentreras till relativt korta perioder under året.
Resten av tiden behövs för förbandsvisa övningar då
samtidigt fartygen måste vara i drift för att övningstiden
skall utnyttjas effektivt.
Genom samordning av nyproduktion och
underhållsproduktion förbättras förutsättningarna för att
åstadkomma en rationell produktion. Personella resurser
kan flyttas mellan nyproduktion och underhåll.
Kostnaderna för både nyproduktion och
underhållsproduktion kan hållas nere då speciella resurser
såsom täckta dockor, lyftanordningar för hela fartyg och
lokaler där hela fartyg kan tas in utnyttjas både vid
nyproduktion, modernisering och större översyner.
Med andra ord torde en kombination av nyproduktion,
underhåll och moderniseringar vara den bästa
förutsättningen för att varvsverksamheten skall kunna
bedrivas kostnadseffektivt.
Med minskande försvarsbeställningar måste den
befintliga örlogsmarina varvskapaciteten reduceras. Om
nybyggnation, moderniseringar och underhåll av
örlogsfartyg koncentreras till ett varv i södra Sverige måste
varvet kunna skyddas och försvaras både under fred, kris
och krig. Detta är en grundläggande förutsättning om
marinens beredskap och uthållighet skall kunna
säkerställas. Karlskronavarvet är ett varv där alla dessa krav
kan uppfyllas.
På grund av de korta serierna, 4 kkv, 3 ubåtar o.s.v., är
nära samverkan mellan konstruktionsavdelningen,
produktion och FMV:s nybyggnadskontrollanter av mycket
stor betydelse.
Konstruktionsarbetet på övervattensfartyg pågår
praktiskt taget under hela tillverkningsfasen ända tills sista
fartyget är levererat, eftersom prototyputveckling skulle
ställa sig alltför kostsamt för beställaren.
Det finns i dag ett väl utvecklat samarbete mellan KkrV
och marinkommandot och där praktiska erfarenheter från
underhåll på smidigt sätt slussas in i nyproduktionen.
Sambandet mellan MKS tekniska förvaltning och KkV
är i dagsläget en förutsättning för rationell
underhållsproduktion. Väsentliga resurser för t.ex.
beredning och kontroll av underhållsarbetet finns i
dagsläget inom marinkommandot. Avvägningen bygger på
att behovet av militär personal inom marinens basförband
skall tillgodoses och rent företagsekonomiska fördelar med
att kombinera beställarkompetens och kontrollkompetens
hos beställaren, marinkommandot.
Sammanfattningsvis torde under dessa förutsättningar
inget annat varv än Karlskronavarvet kunna komma i fråga
som kombinerat underhålls- och nybyggnadsvarv.
En sådan lösning där Marinens nyproduktion och
kvalificerat underhåll koncentreras till Karlskrona utgör en
stabil grund för framtidsinriktad örlogsmarin verksamhet
även i låga försvarsekonomiska nivåer. Växelvis beläggning
av ubåtar och övervattensfartyg i kombination med en
grundbeläggning av fartygsunderhåll är en optimal lösning
för den svenska marinen i framtiden.
Marinen -- flygvapnet (F 17)
I dag pågår väl utvecklad samverkan med spadiv vid F
17 vad avser övervakning av S Östersjön. Denna samverkan
kan sannolikt ytterligare utvecklas inte minst om även
kustbevakningens flyg etableras till Kallinge.
Den bästa etablerade samverkan föreligger för
närvarande i form av marinens helikopterdivisions (13.
hkpdiv) etablering på F 17. Genom denna etablering har
marin helikopterverksamhet kunnat etableras under
mycket goda verksamhetsekonomiska förutsättningar.
Stödet från F 17 i form av byggnader, banunderhåll,
flygledning, vädertjänst m.m. har inneburit låga
driftskostnader för helikopterverksamheten i jämförelse
med helikopterdivisionerna på Berga och Säve.
Förutsättningar finns för ytterligare satsningar avseende
marin flygverksamhet på Kallinge.
Utveckling -- förslag till marina satsningar
Sjöstridskrafter
Kustflottan har i dag en viss tyngdpunkt i
Stockholmsområdet. En utjämning mot Karlskrona bör ske
för att ge ett totalt sett bättre utnyttjande av våra totala
produktionsresurser (personal och anläggningar).
En faktor som särskilt bör framhållas är att cirka 80
yrkesbefäl med Karlskronastationering i dag tjänstgör på
fartyg baserade i Stockholmsområdet. Inledningsvis
angivna operativa skäl talar också för denna omfördelning
av fartyg. Föreslagen omfördelning har även en positiv
inverkan på underhållsbeläggningen vid Karlskronavarvet.
Följande omfördelning till Karlskrona bör ske:2
kustkorvetter (serie 1). Bemannade med Karlskrona-
personal.2 ubåtar typ Västergötland utöver tidigare
överförda 2 typ Sjöormen. Härmed skapas bättre
förutsättningar för bemanning och även underhåll.
Orion. Stämmer väl med detta fartygs geografiska
inriktning.
Isbrytare
Dessa fartyg bör samtliga överföras till Karlskrona under
icke isbrytarsäsong. Därmed ges Karlskronavarvet
förutsättningar att överbrygga den säsongsmässiga
sysselsättningssvackan sommartid. Fartygen kan hållas
samlade på bevakat område och stödjas av en levande
marin bas. Dessa förutsättningar saknas för närvarande
med förläggning till Stadsgården i Stockholm.
Även Sjöfartsverkets sjömätningsfartyg bör kunna
överföras till Karlskrona då dessa under 1991 kommer att
lämna Hårsfjärden.
Sammanhållande tekniskt underhållsansvar bör också
föras över till MKS materialförvaltning både för isbrytarna
och sjömätningsfartygen.
Helikoptrar
Regeringen har fattat ett beslut att marinens
helikopterförband på ostkusten skall flyttas från Berga till
Tullinge. Dessutom skall studeras förläggning av
kustbevakningens flygverksamhet, särskilt den på Bromma,
till Tullinge.
Detta beslut är enligt MKS ej taget på
verksamhetsekonomiska grunder -- en faktor som måste ges
ökad tyngd i en vikande försvarsekonomi.
Förutvarande ÖrlB S har i tidigare argumentering
understrukit de verksamhetsekonomiska fördelarna med
Kallinge vid jämförelse med Tullinge.
Helikopterverkstaden bör av dessa skäl överföras till
Kallinge -- främst m h t att teknikerpersonalen är kraftigt
konkurrensutsatt i Stockholmsregionen. Ett ekonomiskt
gynnsamt alternativ är givetvis att bibehålla själva
helikopterverkstaden på Bergabasen.
Förslaget innebär betydande besparingar såväl
kortsiktigt som långsiktigt.
Avslutningsvis framhålls vikten av att
samordningslösningar prövas med kustbevakningens flyg
varvid givetvis en värdering av Tullinge--
Kallingealternativen bör ske.
Utvecklingskontor för örlogsmarin teknik
Den tekniska utvecklingen inom det örlogsmarina
verksamhetsområdet går snabbt. Sverige intar i flera
avseenden en ledande position -- både vad gäller
övervattensfartyg och ubåtar.
Utveckling av ny teknik och utprovning av nya
fartygssystem sker fortlöpande. Behov föreligger att
utveckla metoder för underhåll och livstidsförläggning av
befintliga system. Den verksamheten bör samlas i ett marint
utvecklingskontor i Karlskrona med representation från
såväl FMV, KkrV, MKS, Kustflottan m.fl. Alternativt bör
prövas att förlägga FMV-Fartygsbyrå eller t.o.m. FMV
marinmaterialförvaltning till Karlskrona.
Ett utvecklingskontor, som här föreslås, bör också få
uppgifter för utveckling inom andra specialområden, t.ex.
beträffande isbrytare.
Utbildning
I syfte att ytterligare minska fredsdriftskostnaderna bör
marinens utbildningsverksamhet på sikt koncentreras till
MKS och till MKO. Som ett första steg bör marinens
sjukvårdsutbildning i Göteborg snarast överföras till
Karlskrona.
Viss del av den marina utbildningen och
kustbevakningsutbildningen kan samordnas. Marinen bör
aktivt medverka till att en kustbevakningshögskola
etableras exempelvis på Stumholmen.
Samarbetet med högskolan Karlskrona-Ronneby
utvecklas, vilket bör ge fördelar både för MOHS och
högskolan. Även här kan varvets och kustbevakningens
behov tillgodoses och även kompetens utnyttjas.
Skyddstjänsteanläggningen, som skall iordningställas på
Lindholmen, byggs ut på ett sådant sätt att anläggningen
kan utvecklas som utbildnings- och övningsplats för
sjöräddning, miljö och civil marin brandtjänst.
Verksamheten samordnas med Kustbevakningen och
Räddningsverket. Inom marinen finns stor kompetens och
även resurser inom områden som kan utnyttjas för
utbildning i det civila samhället, t.ex. beträffande segling
och dykartjänst. Genom en aktiv marknadsföring och
samarbete med t.ex. gymnasieskolorna bör dessa resurser
kunna merutnyttjas både för skolor och privat utbildning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att åstadkomma ett
optimalt resursutnyttjande av försvarsanslaget.
Stockholm den 14 mars 1991
Hans Gustafsson (s)
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Jan Björkman (s)