med anledning av prop. 1990/91:189 Förslag till lag om byggnadsgaranti
Lagförslaget bygger på det förslag om
entreprenadgarantilag som under våren 1990 lades fram av
bostadsdepartementets arbetsgrupp för frågor som rör s.k.
sjuka hus. Arbetsgruppen förordade emellertid att frågan
om ansvarstagande i byggprocessen i första hand bör
avgöras genom frivilliga överenskommelser mellan
avtalsparterna. Arbetsgruppen anförde därvid bl.a. att
lagstiftaren normalt inte ingriper i affärsförhållanden
mellan näringsidkare samt att det på
branschöverenskommelser grundade ansvarssystemet har
gamla traditioner och är starkt förankrat hos berörda
parter. Arbetsgruppen konstaterade också att kunskaperna
om inomhusmiljön är bristfälliga och att det saknas en
ordentlig kartläggning av sjuka hus-problemen och dess
orsaker.
De remissinstanser som främst berörs av förslaget -- på
byggherresidan HSB, Riksbyggen, SABO,
Kommunförbundet, Fastighetsägareförbundet,
Byggnadsstyrelsen och Byggherreföreningen, på
entreprenörsidan Byggentreprenörerna samt även
Näringslivets byggnadsdelegation -- avstyrkte lagstiftning
och förordade en frivillig lösning enligt arbetsgruppens
förstahandsförslag. Man kan alltså konstatera att även de
beställare till vars skydd lagstiftningen skulle tjäna inte
anser att en lagstiftning ligger i deras intresse.
Departementschefen motiverar lagförslaget främst med
att tredje mans intressen av ett snabbt avhjälpande
knappast kan uppnås utan lagstiftning (prop. s. 14).
Departementschefen anser att det nuvarande på
branschöverenskommelser grundade ansvarssystemet har
vissa påtagliga brister, främst vad gäller entreprenörens
ansvar för fel som framträder först efter garantitidens
utgång. Vidare framhålles att gällande försäkringsskydd för
fel och skador har stora brister (prop. s. 13).
De ansvarsregler som departementschefen främst
kritiserar (Allmänna bestämmelser för byggnads-,
anläggnings- och installationsentreprenader, AB 72) är
föremål för revideringsförhandlingar, vilka även påverkar
försäkringsskyddet. Revideringsförhandlingar är i slutfasen
och ett förslag till nya allmänna bestämmelser för
entreprenader kan väntas till sommaren. Ansvarsreglerna
har ännu inte fått sin slutliga utformning. Det är dock klart
att entreprenören kommer att få ett avsevärt utökat ansvar
för fel som framkommer efter garantitidens utgång, vilket
i hög grad kommer att minska behovet av den föreslagna
lagstiftningen.
Mot bakgrund av att ansvars- och försäkringssystemen
inom kort kommer att förändras är det givetvis olämpligt att
nu införa en lag som innebär ett mycket omfattande ingrepp
i byggbranschens avtals- och ansvarsförhållanden. Redan
från början torde den föreslagna försäkringslösningen
komma att medföra premiekostnader i storleksordningen
400 miljoner kronor, som således kommer att ytterligare
fördyra boendekostnaden.
Enligt uppgift kommer EG-direktiv att utfärdas under
1992 avseende ansvar, garantier och finansiell täckning vad
gäller garantierna. Kontinuerliga överläggningar äger sedan
en tid tillbaka rum emellan EG-kommissionen och bl.a. den
europeiska entreprenörsorganisationen. Tillsatta
arbetsgrupper har åtagit sig att inom ett år lämna förslag till
kommissionen för att möjliggöra direktivens utfärdande.
Det kan inte vara rimligt att i Sverige fr.o.m. den 1 januari
1992 införa ett så genomgripande och kostsamt nytt system,
då EG-kommissionen samma år kommer med direktiv, som
troligen kommer att medföra så omvälvande förändringar i
detta system, att det kan befaras att nedlagda kostnader för
införande och upplärning torde kunna betraktas som
bortkastade.
Till detta kommer att ett obligatoriskt försäkringssystem
kan underlätta för oseriösa parter att försäkra bort sitt
ansvar, eftersom den tänkta regressen mot ansvarig part kan
bli en chimär. Man kan t.o.m. befara att lagen enligt
nuvarande förslag möjligen inte kommer att verka
kvalitetshöjande utan i stället kommer att motverka sitt
eget syfte.
Det föreslagna garantisystemet är också relativt
komplicerat, vilket rimligen kommer att innebära onödigt
stora kostnader (se lagrådets yttrande, prop. s. 59). De
kraftfulla erinringar som lagrådet haft mot det utarbetade
förslaget har medfört att bostadsdepartementet ansett sig
nödsakat att i all hast utarbeta och föreslå ett byråkratiskt
system. Det är troligt att en ytterligare beredning genom en
utredning i sedvanlig ordning skulle leda till ett bättre och
mindre byråkratiskt system till lägre kostnader.
Mot denna bakgrund framstår det som förhastat att nu
anta den föreslagna lagen. Den kan resultera i höjda
boendekostnader och att den svenska ordningen avviker
från vad som kommer att bli gällande inom EG. Frågan om
hur en byggnadsgaranti skall fungera bör därför bli föremål
för ytterligare övervägande. Riksdagen bör därför för
närvarande avslå den föreslagna lagen och begära utredning
om utformning av framtida byggnadsgaranti hos
regeringen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår lagförslaget i proposition
1990/91:189,
2. att riksdagen hos regeringen begär skyndsam
utredning om vad som bör gälla då byggfel föreligger
beträffande flerbostadshus.
Stockholm den 8 maj 1991
Knut Billing (m)
Bertil Danielsson (m)
Jan Sandberg (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Erik Holmkvist (m)
Sten Andersson (m)
i Malmö
Margareta Gard (m)