med anledning av regeringens proposition 1990/91:146 om ändring i Plan- och Bygglagen (1987:10)
Rent och friskt vatten är nödvändigt. Därför är det
ytterst oroande när brunnar slås ut på grund av att saltvatten
tränger in. När skadan redan har skett finns ingen
återvändo. Det kan dröja flera decennier tills vattnet blir
friskt igen.
För att säkra tillgången till rent och friskt vatten måste
var och en som vistas i skärgården ta särskilt stor hänsyn.
Alla måste ta ett personligt ansvar och hushålla med de
knappa vattenresurserna på ett ansvarsfullt sätt. I annat fall
hotas vattentillgången på såväl lång som kort sikt.
Regeringen föreslår i propositionen att vattentoaletter
skall kunna förbjudas i fritidshus i områden där det råder
knapphet på vatten. Jag är inte övertygad om att detta är
rätt väg att gå. För det första är det angeläget att förstärka
informationsinsatserna kring vattenförsörjningen. Det
handlar om att göra folk medvetna om att vattnet är en
begränsad resurs och att vi alla har ett ansvar för att hushålla
med vatten.
Regeringens förslag är olyckligt utformat. Den vill
förbjuda vattentoaletter, trots att det faktiskt finns
vattentoaletter där vattnet i huvudsak recirkuleras. Dessa
toaletter hotar på intet sätt vattenförsörjningen, inte ens i
områden med mycket knapp vattentillgång.
Jag anser vidare att vattenuttaget i områden med
bekymmersam vattenförsörjning inte skall dikteras genom
förbud, utan genom frivilliga åtaganden. Vattenuttaget
skulle med fördel kunna regleras med hjälp av ett
förrättningsförfarande av den typ som används vid
markavvattningsföretag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillstånd för bruk av
vattentoaletter i områden med knapp vattentillgång,
2.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reglering av vattenuttaget i
områden med knapp vattentillgång.