med anledning av prop. 1990/91:146 om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) m.m.
Plan- och bygglagen är ett viktigt instrument för
utvecklingen av en god livsmiljö.
Proposition 1990/91:146 föreslår ändringar i PBL vad
avser detaljplanens skyldighet att anordna utrymme för
parkering, lastning och lossning. Samtidigt borde
förändringar göras i lagen så att dessa utrymmen också
utformas på ett ändamålsenligt sätt med hänsyn till de
människor som skall betjäna utrymmena.
För att uppnå den föreslagna ändamålsparagrafen i den
nya arbetsmiljölagen krävs samlade åtgärder på en rad
områden.
I plan- och bygglagens egenskapskrav på byggnader
anges att byggnader skall vara lämpliga för sitt ändamål och
bl a ge möjlighet till trevnad och god hygien. Det anges
emellertid också att byggnader skall vara så utformade och
försedda med sådana anordningar att de medger god
arbetsmiljö för arbetstagare som utför regelmässigt
förekommande underhålls- och servicearbeten i dem.
Plan- och bygglagens 5 kap. 30 § anger att
Bygglov som avser arbetslokaler eller personalrum för
verksamheter där arbetstagare skall utföra arbete för
arbetsgivares räkning får lämnas endast om 1.
yrkesinspektionen har yttrat sig över åtgärdens
lämplighet från arbetsmiljösynpunkt och 2.
om det av yttrandet framgår att skyddsombud,
skyddskommitté eller organisation som företräder
arbetstagarna har fått tillfälle att yttra sig över ansökningen.
Därmed har arbetstagare, som stadigvarande arbetar på
arbetsstället, såväl yttrande- som besvärsrätt.
Emellertid är denna paragraf inte tillräcklig för att ta till
vara de arbetares intressen som leverar eller avhämtar varor
eller gods vid ett arbetsställe. Det är tyvärr mycket vanligt
att platsen för i- och urlastning är mindre intressant vid
planering och byggande av arbetslokaler. Risken är då stor
att bl.a. transportarbetarnas arbetsmiljö blir sämre
utformad. För att möjliggöra en bra arbetsmiljö för alla
arbetstagare krävs att även de som sköter servicen har
yttrande- och besvärsrätt vid ansökningar om bygglov.
Det finns gränsdragningsproblem mellan arbetsmiljö-
och byggnadslagstiftningen. Inom regeringskansliet pågår
ett arbete som syftar till att arbetsmiljösynpunkterna skall
ges ökad vikt vid projektering av byggnader och
anläggningar. Det handlar bl.a. om att ett arbetsmiljöansvar
bör slås fast för arkitekter, konstruktörer och andra som i
egenskap av konsulter eller liknande medverkar i
projekteringen. Även andra frågor med betydelse för
möjligheten att hävda olika arbetsmiljökrav i samband med
planläggning, bygglovprövningen och byggande diskuteras.
Transportarbetet är en av de branscher som är mest
utsatt för arbetsskador. Det är av vikt att för de mest utsatta
grupperna med förtur skärpa plan- och bygglagen och
arbetsmiljölagen för att ta bort de största hindren för en
skadefri arbetsmiljö. Entreprenadföretagens anställda och
deras organisationer måste få rätt att hindra att dåliga
arbetsmiljöer kommer till stånd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att 8 kap, 30 § plan- och bygglagen
kompletteras så att även arbetstagare som utför service vid
arbetsställena har yttrande- och besvärsrätt vid ansökningar
om bygglov.
Stockholm den 15 april 1991.
Lars Ulander (s)
Barbro Evermo Palmerlund (s)