med anledning av prop. 1990/91:145 Byggnaders inomhusmiljö m.m.
Problem med fukt, mögelskador och dålig lukt i
byggnader har under senaste 15-årsperiod blivit alltmer
vanligt. Att i överdriven nit spara på luftväxling för att
också spara energi är en orsak. Byggnaders konstruktion
med bygge på plastmatteinsvept betongplatta på
ofullständigt dränerad grund är en annan orsak. Tak som
saknar lutning för att tillfredsställa arkitektoniska trender
för skönhet och där taknock ligger lägre än takfot kan vara
en tredje ytterligare orsak. Ständigt nya komponenter i
byggandet -- ofta syntetiska -- ej tillräckligt utprovade med
oväntade, oönskade följder och effekter har hört till
vanligheten. Förtjänsten har dock blivit god för tillverkare
och säljare.
Ett klåfingrigt experimenterande med
''revolutionerande nya idéer'' och sedan urminnes tider
kända naturlagar har självfallet ett pris. Det priset har fått
betalas av andra. Det har skett med ohälsa för människor
som i god tro flyttat in i under sådana här förhållanden
ritade, godkända och byggda hus som numera kallas för
''sjuka hus''. Människorna i husen i fråga kallas allergiker,
astmatiker, reumatiker eller något liknande.
Det är bra om kraven för byggande av bostäder nu
skärps så misstag med människors och byggnaders hälsa kan
minska eller undanröjas.
Men det finns dock byggnader som uppförts på gammalt
beprövat sätt, varit bebodda i många, många år till glädje
och trivsel för sina boende. Exempelvis med väl torkat
trävirke rest bakom en yttervägg av prima tegel och med en
väl tilltagen luftspalt. Med tak som lutar så att regn- och
smältvattnet rinner åt rätt håll. Med väl självventilerad
torpargrund, öppningsbara fönster, immkanaler i kök och
tvättstuga och skorstenspipa till en öppen spis osv.
Så enkelt och så praktiskt kunde man bygga så länge man
inte trodde sig rå på naturlagarna. Och egnahemmet har
man ägnat intresse med tillsyn, underhåll och allmän
skötsel. I den mån ventilationen har krävt åtgärder torde
den också fått sin del.
Det här som föreslås i propositionen med
återkommande obligatoriska funktionskontroller av
småhus, det bör vettigt byggda hus och deras ägare få
slippa. Det behövs inte lagstadgade eller på annat sätt
obligatoriska besök av aldrig så väl meriterad och kostsam
ventilationsfunktionskontrollant i hus som bevislingen
klarat och klarar såväl sig själva som de boende utan sådan
fukt- och ventilationskontroll.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen uttalar att återkommande besiktning av
funktion hos ventilationssystem i småhus som byggts enligt
normer överensstämmande med och ej mot naturlagar ej
blir obligatorisk.