med anledning av prop. 1990/91:144 Vissa följdfrågor om ny bostadsfinansiering, m.m.
I propositionen behandlas vissa frågor som
sammanhänger med det nya system för bostadsfinansiering
som en socialistisk majoritet i riksdagen tidigare beslutat
om. Moderata samlingspartiet motsatte sig beslutet. Här
skall kortfattat anges skälen till detta.
Ett bostadsfinansieringssystem måste vara stabilt och
kunna fungera över en längre tid och under skiftande
ekonomiska förhållanden. Det nya systemet uppfyller inte
dessa krav.
Det nya bostadsfinansieringssystemet skall enligt
beslutet tillämpas retroaktivt beträffande dem som för
närvarande har räntebidrag. De räntebidragsberättigade
lånen omvandlas till de nya räntelånen. Detta innebär att
exempelvis en egnahemsägares nominella skuld trots årliga
amorteringar kommer att öka under de första tjugo åren.
Skulden kan vara fördubblad när det är dags att börja
minska den.
Räntelånesystemet kan leda till sjunkande
fastighetspriser och innebära att fastigheterna måste säljas
till ett lägre pris än de befintliga lånen. Ett resultat kan bli
att det blir i det närmaste omöjligt att bygga i glesbygd.
Mot bakgrund av att moderata samlingspartiet har
motsatt sig det nya bostadsfinansieringssystemet motsätter
vi oss även de följdändringar som föreslås i den aktuella
propositionen. Vi saknar därför anledning att närmare
kommentera propositionens förslag i dessa delar. Några
anmärkningar skall dock göras.
De nya räntelånen ökar fortlöpande husägarens skuld.
Därmed kommer även det inteckningsbara utrymmet att
kraftigt inskränkas. En följd av detta kan bli att då huset
efter 15--20 år är i behov av viss renovering kan husägaren
sakna möjlighet att finansiera denna genom lån mot
inteckning i huset. Systemet med räntelån kan således
resultera i sämre underhåll av fastighetsbeståndet.
Det nya bostadsfinansieringssystemet innehåller en
statlig kreditgaranti. Den innebär att staten ansvarar för
betalning av långivarens fordringar ifall värdet av det
intecknade huset inte räcker. En husägare kommer därmed
inte att ha något personligt ansvar för låneskulden gentemot
långivaren. Men eftersom staten på grund av kreditgarantin
fått betala skulden får staten regressvis en fordran mot
låntagaren personligen. I vissa fall skall dock dessa
regressfordringar efterges. Om så skall ske bestäms i
efterhand av en nyinrättad kreditgarantinämnd.
Enligt propositionen bör en regressfordran som avser
räntelån för egnahem efterges, om denna uppstått på grund
av att fastighetsprisutvecklingen inom en region eller på en
viss ort varit svagare än i riket som helhet och förlusten inte
har kunnat påverkas av husets säljare.
Enligt vår mening innehåller denna konstruktion sådana
osäkra moment att många personer inte kommer att våga
bygga ett eget hem. Detta kommer att bli särskilt tydligt i
glesbygder. Ingen kommer nämligen i förväg att kunna
bedöma om han blir personligt betalningsansvarig för de
aktuella skulderna. I propositionen sägs uttryckligen att
staten inte på förhand bör redovisa detaljerade regler för
när staten skall efterge regressfordringarna. Först efter ett
antal år kommer kreditgarantinämndens praxis att kunna ge
viss vägledning. Denna osäkerhet kommer självfallet att
resultera i att betydligt färre människor vågar satsa på ett
eget hem.
Mot denna bakgrund motsätter vi oss samtliga förslag i
propositionen som har samband med det nya
bostadsfinansieringssystemet. Riksdagen bör därför avslå
propositionens förslag såvitt avser statlig kreditgaranti
(avsnitt 3), ny bostadsfinansiering för hus med räntebidrag
för ny- och ombyggnad enligt nuvarande regler (avsnitt 5),
tillfälligt stöd för vissa låntagare med räntebidrag för nyeller
ombyggnad enligt nuvarande regler (avsnitt 6) samt övriga
stödformer med räntebidrag såvitt avser räntebidrag om
stöd för flerbarnsfamiljer för köp av egnahem (avsnitt 7).
Vi godtar dock propositionens förslag i övriga delar, det
vill säga förslagen om räntebidrag vid ny- och ombyggnad år
1992 (avsnitt 4), övriga stödformer med räntebidrag, såvitt
avser avveckling av vissa räntebidrag i etapper under tre år
med början den 1 januari 1993 (avsnitt 7) samt räntestöd vid
förbättring av bostadshus (avsnitt 8).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att avslå proposition 1990/91:144,
utom såvitt avser förslag gällande räntebidrag vid ny- och
ombyggnad år 1992 (avsnitt 4), övriga stödformer med
räntebidrag, såvitt avser avveckling av vissa räntebidrag i
etapper under tre år med början den 1 januari 1993 (avsnitt
7) samt räntestöd vid förbättring av bostadshus (avsnitt 8).
Stockholm den 15 april 1991
Knut Billing (m)
Bertil Danielsson (m)
Jan Sandberg (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Erik Holmkvist (m)
Sten Andersson (m)
i Malmö
Margareta Gard (m)