I propositionen behandlas framför allt vissa frågor som har anknytning till beslutet om en ny bostadsfinansiering.
Folkpartiet liberalerna har under lång tid kritiserat den nuvarande bostadspolitiken. Regleringar och subventioner har skapat köer, svarta marknader och slöseri med resurser. De omfattande bostadssubventionerna bidrar till det höga skattetrycket. De driver upp byggkostnaderna. De leder också till stora orättvisor både genom att de i hög grad tillfaller expansiva regioner och genom att de ofta tillfaller endast den förste innehavaren av en lägenhet.
Regeringen har under lång tid försummat dessa problem. Först hösten 1990 -- mer än åtta år efter att socialdemokraterna bildade regering -- föreslogs ett nytt system för bostadsfinansiering.
Vi tvingades för vår del då konstatera att det nya systemet som bygger på en övergång från räntebidrag till räntelån med statlig kreditgaranti var behäftat med avgörande svagheter. Systemet kommer inte att vara stabilt. Det finns ingen som kan förutse de framtida konsekvenserna. Det finns risk för att de samlade lånen under ogynnsamma omständigheter kan komma att överstiga fastigheternas värde. Det kan också ifrågasättas om inte det nya systemet på lång sikt kan leda till en betydande belastning på statsbudgeten. Vi menar därför att beslutet från förra hösten bör rivas upp.
Folkpartiet liberalernas syn på riktlinjerna för den framtida bostadsfinansieringen har redovisats i vår bostadspolitiska motion från i januari.
I den nu föreliggande propositionen görs vissa justeringar och preciseringar av det tidigare fattade beslutet. De ändrar emellertid inte vår bedömning.
Vi noterar med särskild förvåning att regeringen föreslår att räntebidrag som tidigare beviljats till flerbarnsfamiljer för köp av egnahem skall omvandlas till räntelån den 1 januari 1993.
Vi motsatte oss denna stödform när den infördes bl.a. eftersom vi menade att det var olämpligt att på detta sätt utöka subventionsfloran. Det var därför inga svårigheter för oss att tillstyrka regeringens förslag att nya bidrag inte längre skulle beviljas. Det som nu sker är emellertid något annat.
Först har regeringen genom förvärvsstödet lockat in åtskilliga hushåll med begränsade ekonomiska resurser i ett stort ekonomiskt åtagande. Strax därefter förändras villkoren totalt för de 10 000 familjer som berörs. Det är en föga hedersam politik.
Det är en sak att justera räntebidragsnivåer, en annan att locka in människor med låga inkomster i ett stödsystem som man sedan strax därefter avskaffar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen med avslag på propositionens förslag om statlig kreditgaranti, ny bostadsfinansiering med räntebidrag för ny- och ombyggnad enligt nuvarande regler, tillfälligt stöd för vissa låntagare med räntebidrag för ny- eller ombyggnad enligt nuvarande regler och övriga stödformer med räntebidrag som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadsfinansieringen.
Stockholm den 12 april 1991 Erling Bager (fp) Siw Persson (fp) Ingrid Hasselström Nyvall (fp) Leif Olsson (fp) Karl-Göran Biörsmark (fp)